johannalainen

Innan jag åkte fick jag i princip en skottkärra kommentarer öst över mig, alla av samma typ: "Du kommer träffa en finne där som du blir ihop med". Gärna ackomanjerat av ett roat skratt och menande blickar. Givetvis dementerade jag allt sånt och sa att jag ska minsann hem igen och plugga klart min utbildning och har inte tid med pojkvännerier.

Jag ska fortfarande hem igen och läsa klart utbildningen, men den finsk-svenska unionen är numera ett faktum, så alla ni med kommentarerna, enjoy, ni hade rätt.

Men guuuud så kul det är att plugga till slutprovet i finska! Jag riktigt njuter av varenda sekund. *drunknar i ironi*

Sitter och fnular med passivum (görs, äts, tillverkas, köps...) och var så sjukt nöjd att det inte alls var svårt. Tills jag efter att ha gjort nästan alla uppgifter kom på att verbtyp 1 ska möbleras om ordentligt innan man kan sätta på ändelsen. Kul. Nu får jag göra om allt igen. Men jag är inte bitter.

Så här ser det ut:

"Konsertissa (SOITTAA) Sibeliusta." och då ska jag skriva "Konsertissa soitetaan Sibeliusta." istället.

Först måste man komma på att soittaa är verbtyp 1. Hugg av sista a:et och gör om till första person singular --> soitan (eftersom det är konsonantgradering från stark till svag form tar man bort ena t:et. N:et är jag-markören). MEN, eftersom det nu är passivum tar man bort n:et igen och byter ut a:et mot e och efter detta kan man till slut lägga på -taan som är passivumändelsen --> soitetaan. Men det här gäller såklart bara för verbtyp 1.

Otroligt upplyftande. Särskilt som jag inte ens vet om det är rätt. (Mamma, om det är rätt kan du väl skriva en kommentar i bloggen?)

Bara att ta tag i "negatiivinen passiivin preesens" nu då för det ovan nämnda var ju bara positiv passivum. Kan knappt bärga mig. Nåja, jag behöver bra stå ut 2½ timme till för sen får jag besök. Då blir det ugnsbakad fisk med sherrysås. Smarr! Kul att få laga lite riktig mat för en gångs skull ;) Eventuellt kan jag tigga till mig lite korrekturläsning av min läxa också =)

---

WOHOOOO! Jag hade bara skrivit fel på 3 ord! Jag har det i generna!

---

En uppgift kvar nu, sen är jag klar med läxan! Då är det bara hela boken kvar... Jag kan klara det, jag kan klara det... *peppar*

---

Ae, men vad ser jag?! Jag hade förvisso bara 3 fel på verbtyp 1, men de övriga 4 som inte ens ändras i passivum har jag slängt på fel ändelse på (ja, ändras i stammen alltså). *mutter mutter* Jaha, bara att sudda och göra om.

---

Men hur ska jag kunna veta vilken verbtyp "Harrastavatko" är med alla ändelser? Ge mig infinitiven för bövelen!

---

MEN! Nu gjorde jag precis samma fel igen! Slängde på en ändelse trots att det inte ska vara nån. Ändelser, ändelser, ändelser och när man för en gångs skull slipper dem, är man så van att man slänger på några utav bara farten. SKärpning!

---

"Lamentera"?! Ursäkta? Jag ville ha en svensk översättning, och då räknas inte ord som inte använts på 300 år alternativt håller till i skumma källare där den lokala humledyrkarsekten har sina månatliga möten.

---

Ok, ni kan sluta lyssna på mig nu. Jag hade inte alls gjort fel. Tror jag drabbades av syrebristrelaterat övergeneraliseringssyndrom. Bara för att jag gjorde fel på en uppgift trodde jag att jag hade gjort fel på alla likadana.

Jag tror jag ger upp nu och tar och städar köket istället. Är ändå klar med läxan och lite syre och omväxling skulle ju inte skada.

Jag hade intre träffat Christin på länge eftersom vi haft annat att göra och hon hade varit sjuk hela veckan så i lördags bestämde vi oss för att åka till stan. Jag behövde, som ni säkert vet vid det här laget, köpa både vinterskor och vinterjacka. Ryktet säger att det ska bli -8 grader på torsdag men hittills har det pendlat från allt mellan +7 grader på kvällen till -4 på dagen.

Var en underbar dag med solsken och klar himmel. Vi hoppade av vid Hakaniemi eftersom det fanns en skoaffär där som jag spanat in från bussen i sådär en två månader nu. Man tror ju att när man åker till ett annat land så hittar man massor i butikerna där för att det finns så mycket annorlunda saker mot hemma, men nehej, hittills har jag bara hittat grejer på Lindex och H&M. Pinsamt. Köpte iaf en polotröja nu för mitt tröjförråd är oskäligt litet och när alla tröjor utom en är av samma modell (H&M givetvis) så känns det ännu värre. Skoaffären var av size "min lägenhet i T1" så ni som såg den förstår att utbudet inte var så stort. Faktum är att det var mer skor i skyltfönstrena än innuti själva affären. Hittade iaf inget och inte på Sokos heller, iaf inget som kunde klassas som sköna vinterskor eller ens vinterskor.

Vi unnade oss en turistsväng också för vi fick syn på en kyrka som stod och såg maffig ut högst upp på en kulle. Visade sig vara Kallio kyrka, men det var lite svårt att komma fram till det eftersom vi inte hade en aning om att vi befann oss i Kallio.
Hade flyt för precis när vi äntligen hittade dörren (höll på att bryta oss in till administrationen först) hade de avslutat ett bröllop så alla gäster stod utanför och väntade på brudparet. Christin och jag stod och dreglade över alla fina klänningar (tja, och halvlånga överrockar också om vi ska vara helt ärliga). Var lite kul sen när brudparet kom ut för de var båda runt 60 år. Vi började klura på om de träffats nyligen eller om de bara bestämt sig för att gifta sig efter flera år tillsammans.

Vad är det med kyrkor som gör att de ser så små ut från utsidan, men så kommer man in och blicken går nästan vilse i all rymd mellan golv och tak?

Avslutade shoppingen med att köpa ingredienser till min kladdkaka deluxe (den med vit chokladtryffel och nötter) och biskvier. Någon som har saknat dessa två mer än ni har saknat mig? ;)

---

Halv elva på söndagen blev jag väckt av ett sms från Thekla som undrade om jag skulle med till stan och titta på "julinvigningen" på Senatstorget. Givetvis! De tänder bara beslysningen en gång om året!

Var en hel del folk där när vi kom dit, men på det hela taget var det inte så spektakulärt. Som Vera uttryckte det: "Det är nog bara barn med sina föräldrar och utbytesstudenter här". Första 45 minutrarna tillbringade vi förundrat tittandes på en katt och en hund som sprang omkring i trappen och hojtade en massa. Vi förstod givetvis ingenting eftersom det var på finska, men ett ord lyckades jag snappa upp, "Joulupukki", Julbocken. Ellie (grannen från England) skrattade sig halvt fördärvad när jag berättade att det var "the Christmas goat". Förstår inte alls varför... ;) Tyckte det var kul att jultomten fortfarande kallas julbocken, trots att han när han väl kom dit i sin specialabbonerade spårvagn, såg precis ut som Coca-Colatomten.
Ser ni honom där precis till höger om lyktstolpen?

Ellie, Vera och Thekla dansandes (tja, eller iaf innan och efter att kortet togs) till gamla goda julsånger. Jag blev helt lycklig när de började spela "Oh, helga natt" och dessutom på svenska eftersom jag tycker det är den bästa julsången någonsin. Blev inte mindre glad när jag fick höra andra godingar som påminde mig om pepparkakor och julavslutningen i lekis, där jag i egenskap av "mycket feg unge" endast fick i uppgift att slå på en triangel för att symbolisera klockslag (och detta först efter en nästintill överjordisk övertalning från fröknarna).

Efter tal av borgmästaren och tomten tändes julbelysningen och alla drog sig mot Alexanterinkatu, som trots att det är huvudstaden, är den enda gatan som faktiskt är upplyst (bortsett från korta bitar av två av sidogatorna), för att titta på julparaden. Den var tyvärr inte heller så spejsad, det enda roliga tyckte jag var att de hade dragit med sig några shetlandsponnier som de gick med längs gatan. "Jaha, vad ska du göra idag då?" "Jag ska städa innerstan från hästbajs."

...jag skulle behöva en mistel. Var ligger närmaste blomsteraffär?

Samma morgontema som tidigare dagar. Min första tanke när mobilen pep var "Det här är fel, jag behöver inte gå upp tidigt idag". Tyvärr var det det som var fel, jag skulle på möte i Espoo och som den fulländade värdinnan jag är lämnade jag kvar Jocke i lägenheten och drog iväg själv. Vi brainstormade lite på mötet och sen kom sponsorn och köpte pizza till oss. Gentilt.

Utsvulten och försenad sådär en en och en halv timme som jag var tryckte jag i mig pizzan rätt fort och fick därför ett magontsåterfall lagom till att jag kom till stan och mötte upp Jocke på stationen. För en gång skull hittade jag dock toaletterna på Stockmanns direkt (under över alla under), förra gången fick jag gå runt och leta i 10 minuter. Vi hade redan varit där dagen innan men Jocke fick snällt ta sig en sväng till där. Han upptäckte precis som jag också gjorde rätt kvickt att det inte riktigt var våran prisklass på prylarna där.

Vi gick Norra esplanaden ner till hamnen och tog oss en titt i saluhallen. Var mysigt pyntat med julgirlanger där.

Tog Södra esplanaden tillbaka och jag tvingade in Jocke i alla snordyra finska desginaffärer. Först Finnlayson och sen Artek, där vi faktiskt hittade en hel del skojiga grejer. Bl.a ett stol som såg ut som en grå pussmun och som var förvånansvärt skön att sitta i. Jag tyckte att priset var rätt överkomligt tills jag insåg att det var 2800 euro och inte kronor. Priset blev helt plötsligt inte så överkomligt längre och ledde oss in på ämnet "vi stackars slavar under CSN som måste vända på vartenda öre". Även om jag tycker det funkar rätt bra pengamässigt att vara student så skulle det vara skönt att kunna göra saker som man inte annars gör eftersom man helt enkelt måste ha råd med mat. Risken är väl dock att jag skulle börja "unna mig" alldeles för mycket skräpsaker. Jag är väldigt förtjust i att unna mig saker.

Resten av kvällen innan Jockes buss gick (sådär en 4 timmar tror jag minsann att det var) tillbringade vi på...
...Café Java. Med det namnet var vi ju bara tvungna. Var hur mysigt som helst och man kunde sitta där uppe och titta ut på gatorna där folk sprang omkring i regnet. Hade varit perfekt med en kopp varm choklad eller te till men jag fick till ett så sjukligt stort sug efter mineralvatten så det var vad jag konsumerade den kvällen.

Måste vara mörkret för det var sjukt segt att gå upp den här dagen med. Heldag på stan var planerad till nackdel för min semiotikföreläsning. Tro det eller ej men vi lyckades snyta ur oss en plan för dagen lagom till frukosten. Jag har hetsat om att jag skulle göra det i flera veckor men som vanligt blev det en sista minutenare ändå.

Gick ut starkt med att yra runt i stadsdelen Kruununhaka där bl.a. min institution ligger. Jag presenterade univseristetsbyggnaderna med "Det är här jag pluggar... eh, eller det gör jag ju egentligen inte. Jag har nog inte en enda kurs här när jag tänker efter...Bara ett seminarie en gång i månaden. Varför gick vi hit?". Arkitekturnörd som jag är var vi där enbart för att jag skulle få visa alla coola hus. Tänkte dock bespara er en nedladdningstid på 5 timmar som det skulle ta om jag la upp alla bilder.

Ska man ta det som en uppmaning?

Vi vet inte vad det var för ett hus, men det var fint =)

Förstå att de lägger ner så mycket tid på en byggställningsundergång? De hade målat alla pelarna, gjort krumelurer i taket och t.o.m. satt dit små lamplyktor. Hur mysigt som helst. Jag brukar gå där när jag ska till semiotikföreläsningen (och inte går vilse på vägen som jag gjorde en gång).

En mysig blomsteraffär. Jocke sa att den såg dansk ut.

Flaggan vajade på presidentpalatset. Jocke sa att den såg dansk ut.

Ok, det gjorde han inte men jag tyckte det blev en bra formulering ;)

Självklart var vi tvungna att gå hit till Usbenskijkatedralen också. Passade på att titta in i den den här gången.

Kändes pytteliten (men högt i taket) och det var väldans mörkt (ser ljust ut p.g.a. kamerainställningarna). Stor kontrast mot domkyrkans totala brist på pynt.

Johanna goes wild n' crazy i en minilekpark utanför Usbenskij. Ibland borde barnet inom oss hållas bakom lås och bom.
Spejsade hus på Katajanokka som Jocke var helt övertygad om var ritade av en dansk arkitekt. Jag kan varken dementera eller bekräfta.

Ungefär här började våra fingrar bli frostskadade p.g.a. blåsten så vi skuttade på spårvagnen och åkte bort till Stockmanns. Tanken var att vi skulle äta lite lunch där och sen gå till Torni och titta på utsikten, men det var så skönt att få sitta inomhus och prata så vi blev kvar där ett tag och sen blev det för mörkt för att kunna se något. Istället strosade vi runt bland julpyntet och försökte hitta det kitchigaste, vilket inte var svårt alls. Allt var kitchigt och jag blev lycklig av allt glitter överallt. Min mest frekventa kommentar var "Fin. En sån skulle man kunna göra själv" Tyvärr är alla mina pysselgrejer kvar i Sverige så det blir inget.

Vi vandrade (tja eller tog spårvagnen) vidare och hamnade vid Nationalmuseum. Vi gick dock inte in dit utan vände oss mot andra sidan av gatan för att ta oss en titt på och i Finlandiahuset. Ett ord: marmor. Överallt.
Det visade sig dock vara ockuperat av någon konferens för vi blev stoppade i dörren av en kvinna med headset och två kostymklädda biffar till vakter. Enda sättet att ta sig in var tydligen att köpa biljetter till kvällens konsert men det var inget vi hade varken tid eller råd med så det fick vara. Frågade dock i informationen lite vad de hade för program framöver och om det hade någon guidad tur. Ska försöka gå på den de har i december iaf så jag får se stället. Såg bilder från stora konserthallen i en broschyr och den verkade maffig.



Andra gången den dagen jag tvingade Jocke att bli blöt i baken eftersom jag tyckte att han skulle posa på någon genomblöt sten (tror dock han fuskar lite här ;)).

Galen dansk läser kartan bland eldflugorna. Vad är det för hus på andra sidan Töölönlahti egentligen?

Operan. Vi gick in. Och sen gick vi ut igen. Fanns inget att se i entréhallen och vi vågade inte inkräkta mer, men jag norpade iaf ett program för att se om det fanns något kulturellt att berika sitt liv med.

Kallt som tusan var det nu och det regnade så vi bestämde oss för att ta spårvagnen tillbaka. Det bestämde sig tydligen resten av Helsingfors också för, för det var smockat. Vi skuttade av vid Stockmanns och tittade lite på deras julskyltning innan vi vandrade bort till Fazers café för en kopp varm choklad. Deras chokladjulskyltning var något utöver det vanliga. Ser ni hur han dreglar?
Eftersom jag led av paltkoma i säkert en vecka efter förra gången jag var där så varnade jag Jocke för att ta något annat än chokladen eftersom den var så mättande. Sen slök jag min egen på 3 sekunder och undrade varför jag fortfarande var hungrig.

Vi satt kvar och pratade som på den gamla goda tiden i säkert två timmar och gick egentligen mest för att jag var tvungen att hämta ut mina skor från skomakaren (nej jag har inte köpt vinterskor). Tog en sväng till mataffären under stationen också och inhandlade lite finsk öl till kvällen. Var ju tvungen att introducera den också ;) Det är schysst när man får till en sån där osammanhängande blandning varor att lägga upp på rullbandet tycker jag; två öl, bakplåtspapper, en låda fazerchoklad och en påse fryst spenat. Som gjort för en helkväll!

Det här var nog den bästa kvällen för jag slapp laga mat. Är det nåt jag ska ha när jag blir stor så är det en man som kan laga mat så jag slipper göra det varje dag. Var dock ett smärre äventyr att få till den där pajen för först var formen för stor och sen var formen för stor så vi fick ta gratängformen. Känns fint iofs för då kan jag ta hem båda pajformarna till jul eftersom jag ändå inte kan använda dem. Jocke hade nog en annan syn på saken än att det var "fint" eftersom han fick trycka ut degen två gånger.

Temat för kvällen var film men det var lite som med pajformarna, vi fick försöka några gånger innan det blev bra. Marie Antoinette var för tyst för att vi skulle höra vad de sa och Life Aquatic var så rubbad att vi inte fattade någonting utan undertexter (och bara måttligt mer när vi fick dem). En annan sak som hör till kategorin "underligt" är min alkoholtolerans. Jag bäljade (nåja) minttu en halv kväll utan att det hände någonting, men så fort jag sätter en öl så börjar jag uppvisa typiskt fjortisbeteende. Ska det vara så, va? Kanske får ta med minttun till filmkvällen vi ska ha på tisdag så jag inte försöker ragga upp varenda en i traktorgruppen.

Folk kommer ju dö om jag skriver om hela Jockebesöket i ett och samma inlägg så jag får dela upp det hela lite.

Inledde dag tisdag med att reda ut den där monsterläxan på finskalektionen samt att genomlida en dunderseg semiotikföreläsning. Själva ämnet är inte så hemskt (även om det är mycket mer filosofi än jag räknat med) men att veta att skriva rent anteckningarna kommer ta 4 timmar gör ju inte direkt att man skuttar av glädje. Insåg dessutom att jag skulle vara mer eller mindre körd på tentan dagen efter eftersom jag totalt hade glömt bort att läsa de sista 40 sidorna dagen innan (eller inte haft tid pga finskan rättare sagt). Ni ser att det var som upplagt för årets sämsta dag, men så blev det inte för jag hade minsann ett jockebesök att se fram emot =D

Var lite skoj att ta bussen till flygplatsen (även om att ta reda på vilken det var några dagar tidigare hade tärt rätt bra på mitt humör) eftersom jag fick se en ny del av staden. Innerstaden är fortfarande helt klart den bästa och vackraste, men det är alltid spännande med nya upplevelser. Var däremot inte en upplevelse att hoppa av en hållplats för tidigt och tvingas gå 300 mil för att komma till rätt terminal. Tack o lov hade någon doserat skyltarna tillfredsställande så jag (tro det eller ej) gick ju inte vilse iaf.

Var så uppspelt över besöket att jag inte kunde sitta still i väntsalen. Eller nåt underligt beteende måste jag ju ha pysslat med eftersom gubbarna runt omkring stirrade på mig hela tiden. Kanske var min ytterklädesstripp iofs. Tjaa, jag vet inte det, men jag tycker att det är normalt att ta av sig tjocka jackan när man ska sitta inomhus i 15 minuter...

Hur pinsamt det än är och hur töntigt jag än tycker det är när andra gör det så måste jag erkänna att det var lite svårt att få igång svenskan igen. Så fort jag sa ett ord på finska (t.ex. om jag skulle läsa en skylt eller nåt) så kom fortsättningen på engelska och jag glömde ord som jag vet inte vad. Har dock en teori om att jag har så många fler svenska ord att hålla koll på jämfört med engelskan så det är ju inte underligt att man inte kan hålla alla i huvudet samtidigt. Att jag sen försöker vrida bisasterna ut och in för att få till en roande formulering gör ju inte det hela bättre heller.

Vi lyckades ta bussen till Malmi och yrade runt i mataffären där i en hiskeligt lång stund, dels för att jag inte hittar där eller kunde se något på långt håll med mina linser och dels för att jag fick uppfinna köpelistan mer eller mindre på plats.

Resten av kvällen gick åt till flams och flabb, troligen starkt influerat av att vi båda var helt slut efter en lång dag och för lite sömn. Tror vi slocknade vid niotiden vilket givetvis resulterade i att jag vaknade halv ett och var hur pigg som helst (trodde min hjärna iaf...). Jag hade dessutom fått ett finskt verb på hjärnan och var tvungen att gå upp och slå upp det eftersom jag ville veta om de meningar min hjärna låg och automatgenererade i mitt halvt medvetslösa tillstånd faktiskt var rätt. Jag trodde inte det var sant när jag upptäckte att jag faktiskt hade vetat vad verbet betydde eftersom jag inte hade kunnat det innan. Betyder det här att hela finskan ligger på ett undermedvetet plan och det bara krävs rätt medvetandenivå för att locka fram den? Kanske får inhalera lite tjärtvål (nej jag har inte glömt ett "s" i ordet) för att skapa de rätta förutsättningarna, men jag får passa mig för ölen så jag inte börjar prata danska istället.

---

Dag onsdag = tentadag. Helt sjukt jobbigt att ta sig upp på morgonen eftersom jag vaknat mitt i natten och "pluggat" finska, slagit sönder lilltån på Jockes väskhärke som låg och drällde på golvet, samt panikläst sista kapitlet i tentaboken. D.v.s. inte sovit särskilt mycket.

Släpade mig iväg till finskalektionen med Jocke i släptåg. Honom parkerade jag dock i "lärocentret" Alexandria så han kunde plugga han med medan tysken på finskakursen återupptog sina raggningsförsök på mig igen. Håhå jaja. Mycket ska man råka ut för. Jag drabbades även av en sjuklig tentaångest på lunchen sådär en timme innan tentan skulle börja. Var på något sätt inte helt övertygad om att jag ville att det här skulle bli den första tentan som jag kuggade, mest för att CSN skulle fördriva mig från sitt bankvalv hela nästa år om jag inte skrapade ihop lite fler poäng än jag har nu. Hade pratat med Mikito som skrivit tentan någon månad tidigare och han berättade vilka frågor han fått så jag satte mig ner sådär en 40 minuter innan den började och pluggade på dem. Tror ni inte på fasen att när jag öppnar mitt tentakuvert så blickar exakt samma frågor mot mig från pappret! Ibland har man för mycket flyt för att det ska vara sunt. Har inte fått resultatet än men jag tror faktiskt jag satte tentan.

Plockade upp Jockestackarn från Alexandria och så tog vi en sväng på stan. Var redan mörkt så det var begränsat vad man kunde visa, men givetvis tog jag med honom till Senatstorget och en tvåminuters visning av domkyrkans interiör. Den är ju som sagt inte så spännande på insidan. Kikade lite på utsikten från trappen och gick därefter ner till hamnen, troligen för att titta på saluhallen, men jag blev distraherad (vad ovanligt...) av en spårvagn som jag visste gick bortåt Tempelkyrkan så vi hoppade på den istället. Jocke fortsatte i princip hela besöket att driva med arkitekten och det är ju förståeligt. "Jag vet, koppar!! 22 km helst"

Var väl meningen att vi skulle hem rätt kvickt och laga mat och sen gå till Molly Malones, men jag lyckades hela tiden komma på mer saker att visa. Vi hann med rätt mycket tyckte jag. Här kommer ett smakprov:

De har monstruöst stora juldekorationer i Kamppigallerian. Givetvis är jag helt såld på dem. Riktigt snyggt på framsidan också där det ha gigantiska, lysande snöflingor som singlar ner för fasaden.

Parlamentsbyggnaden. Visningarna inuti som ESN har ordnat har alltid blivit fullbokade på typ 3 sekunder så jag har inte varit där inne än. Hoppas på en till visning i vår.

Lovade ju att jag skulle visa en bild på Helsingin Sanomat-huset som jag pratade om efter att vi varit och kollat på fyrverkerierna i början av min vistelse här. Jockestackarn fick står ut med att vänta på mig när jag fick kämpa i 10 minuter med att få ett hyffsat kort. Sen fick han stå ut i resterande 2 dagar med att lyssna på när jag citerade ståuppkomikern från Sverigedagen på Hanaholmen.

Jag lovar att vi gick nästan ett halvt varv runt Töölönlahti (som namnet till trots är en sjö. lahti = vik, bukt) för att jag ville ta ett snyggt kort på Finlandiahuset by night. Upptäckte dock efter ett tag att den som tagit kortet jag hade tänkt efterapa måste 1. ha stått på en flotte mitt på sjön och 2. haft ett objektiv stort som ett hus. Jag hade ingendera så det här är vad jag lyckades åstadkomma. Om man tittar noga ser man att huset är lite fläckigt, det är fasaden som inte är slät utan snarare lite böljande bucklig. Ja, ni får se ett kort på det i dagsljus sen så ni förstår vad jag menar.

Operan där de för tillfället visar Carmen. Ska försöka ta mig dit någon dag, men det får bli i vår.

Ungefär här insåg vi att det var dödsdömt att få det där kortet på Finlandiahuset så vi stannade, knäppte lite bilder på olympiastadions torn, frös lite om fingrarna och gick tillbaka till stationen istället. Och ungefär här i mitt skrivande insåg jag att det faktiskt inte var något annat, tråkigt gult hus som täckte Finlandiahuset utan att det var belysningen som var annorlunda. Tja, då var det ju verkligen tur att vi inte gick längre.

---

Minipizzor och flabb till kvällsmat följdes av minttuspetsad oboj med tyskar och kulturjämförelser. Jag, Jocke och Vera åkte in till Molly Malones vid halv tolvtiden men eftersom jag hade gått ner i sovdagsmode så tyckte jag inte det var kul och vi åkte hem ganska tidigt. Stackars Vera undrade vad i hela friden det var för fel på mig, men Jocke var ju van vid mitt "dra åt h*****e, jag vill sova"-humör. Min kropp blir alltid lite upprörd på mig när jag har haft en tenta så det var bara att åka hem och sova.

Nackdelen med att inte skriva på en vecka när man har haft fullt upp från morgon till kväll är att man inte kommer ihåg vad i hela friden man gjort. Tänkte försöka strukturera upp veckan som gått dock och börjar med Sverigedagen på Hanaholmen i Espoo.

Hela anledningen till att jag alls var där var att det damp ner ett mejl i inkorgen för säkert två månader sen där de sökte svenskar som pluggar i Helsingfors och som kunde tänka sig att komma dit på deras temadag om Sverige och prata lite med finska högskole- och universitetsstudenter. Eftersom jag hade mer eller mindre noll kurser vid det lagetoch grymt sugen på att hitta på underliga grejer så nappade jag givetvis.

Inledde dagen där med en supergod buffé och lite snack med de andra svenska studenterna. Min vana trogen upptäckte jag att mitt första intryck av dem var helt åt skogen och att de var riktigt roliga. Upptäckte dessutom att ingen av dem jag hade trott var från Stockholm (om de inte drev med mig). Satt och pratade med Emma (hon från Linköping) och Carl (från Uppsala, men det är iaf nästan Stockholm) och skrattade i princip hela lunchen. Värre blev det när de inledde själva föreläsningsdagen med en ståuppkomiker (Tobias Persson) och jag skrattade så jag blev blå i ansiktet. Hade ont i käken flera dar efteråt.

Någon som däremot inte fick några käkproblem var killen som inte skrattade en enda gång under årets roligaste halvtimme. Jag tyckte det var sjukt coolt att få se en svensk kändis, men eurofin la sig rätt bra när han inte ens drog lite på munnen. Eller det vet jag ju iofs inte om han gjorde eftersom jag satt bakom honom hela tiden. Han tänkte förmodligen "Studentjävel! Sluta med ditt hysteriska Långben-skratt, jag blir galen!" eller så var han nervös för sitt kommande framförande. As if... Har man läst upp TV-nyheter i 100 år blir man inte nervös av att prata inför folk.

Här har ni honom; Claes Elfsberg eller Pappa Rapport. Har ett kort där han är sjukt lik George W Bush, men SVT skulle säkert spärra min blogg om jag publicerade det.

Själva det här "mötet med finska och svenska studenter emellan" var inte sådär jättespejsat. Vi fick varsin grupp där vi skulle få dem att producera frågor till paneldebatten efteråt så det var inte så mycket prat oss emellan. De var dock grymma på svenska hela bunten, vilket vi hade blivit förvarnade om att de kanske inte skulle vara. Undrar varför.

Sist på dagen var det filmvisning. "Hata Göteborg" på rullen och en knasig filmmupp på scenen som introducerade den. Det värsta var att han skulle ha någon form av analys av filmen efteråt. Vi ville ju bara därifrån för att kunna ta en öl. Till slut släppte han iaf iväg oss och vi hamnade i en skitskum taxi som "stockholmarna" berätta underliga historier om strippande tyskar om. Läskigt.

Tragiskt nog hamnade vi i renbaren (poro) på Onnela (för där hade vi aldrig varit förut... *ironi*) där vi satt ett tag och filosoferade över språk och deras jävlighet i allmänhet och finskans i synnerhet. Mycket trevlig kväll dock och jag hade stannat längre om det inte varit för att jag hade en finskaläxa att ta tag i. Den visade sig vara sjukt brutal så jag fick ta hjälp av Mikael. Stackarn (som iofs anmälde sig frivilligt) fick sitta och läsa mina bakvända kasuskonstruktioner och utelämnade konsonantgraderingar i säkert två timmar innan jag fick så dåligt samvete att jag lät honom slippa andra delen av läxan. Det visade sig vara dumt, för jag hade fel på alla ord utom tre på den delen jag inte fått hjälp med. Åt h*****e med partitiv!

Jag har finskaprov om två veckor. AAAAAAAAAAAHHH! *låser in mig med grammatik- och ordboken*
Vi hörs om två veckor.

Flippade ur lite där men det händer lätt när man har suttit sen kl 11 och pluggat till ett tentahärke. Har nu 40 sidor kvar varav de 30 sista är en sammanfattning av boken. Blir inget mer läsande idag dock för ögonen började vandra iväg åt slumpmässigt håll (och väldigt sällan samma) så istället satte jag mig framför datorn... Logiken fullkomligt slår mig i backen.

Här börjar det tydligen närma sig jul även om jag knappt vet vilken dag, än mindre vilket datum, det är. Snö fanns det en hel del av, innan det återgick till + 3 grader idag, och Aleksanderinkatu är pyntad med granris och lampor. Har inte varit utomhus mer än 10 minuter på två dagar nu dock så jag vet inte om de har tänt dem än. Får ta en titt när Jocke kommer hit på tisdag =D

Kombinationen "ta tag i allt" och "ta slut på allt (syre)" har en viss dämpande verkan på sinnet så nu har jag lugnat ner mig sen igår. Har skrivit klart en av dagböckerna, tentapluggat, stekt pannkakor (3 veckor med tortillas började gå mig på nerverna), sopat och moppat lägenheten och stickat vanten så långt jag kunnat (ska bara "stänga" den och göra tummen). Prinsesstårtan gick alldeles utmärkt att äta och vi han kika på en film också igår. The illusionist. Helt klart sevärd.

---

Sa jag att jag var på restaurang med två av mina sysslingar? I torsdags. Var riktigt kul och de var riktigt trevliga och tack och lov väldigt lättpratade (generna, ni vet ;)). Hade inte sett dem på flera år (om ens alls) så det var lite klurigt att hitta dem. Visste att det skulle vara så, så jag gav en detaljerad klädbeskrivning av mig själv så de fick leta upp mig istället ;) Ironiskt nog så gick vi till en texmexrestaurang och det var inte förrän vi satt och läste menyn som de där 3 veckorna med tortillas gjorde sig påminda. Och jag som ivrade mest om att vi skulle gå dit. Ibland alltså... Man undrar ju hur hjärnan och särskilt minnet är funtat.

Var rätt stolt över att jag lyckades lura kassörskan/servitrisen att jag pratade finska genom att bara säga "joo" och "aha". Blev dock lite mycket när hon frågade om jag ville ha kvittot så då fick jag avslöja mig. Har fått mitt finska uttal både sågad utmed verbstammarna och prisat för att det "faktiskt låter rätt bra" på en och samma vecka nu. Juho ägnade 15 minuter åt att upprört gorma om mjukare vokaler och dubbla konsonanter när jag försökte säga "pilkkiä" (pimpla) i bilen på väg till ett bondebesök i anda änden av Finland (som vanligt) i onsdags. Till slut frågade jag om det verkligen var så omöjligt att förstå mig och Tuomas sa "Nä, det är rätt bra. Det finns ändå ju inget annat ord som liknar det somman kan blanda ihop det med". Tack...tror jag.

Fler utflytker den här veckan. I fredags var vi hos sponsorn i Suolahti igen och jag kunde lägga ett till ord till min mycket glesa, finska kunskapsbas; suo = mosse. Märktes att det varit en lång dag när vi var på väg hem och efter ett bensinstationsbesök hetsade Mikael till att sladda på parkeringen. Tja, eller i ärlighetens namn det var nog mest jag, men jag blev lite åksjuk efteråt så jag fick skylla mig själv. Eftersom vi hade party i baksätet (stackars chauffören) slutade kvällen i en underlig bar i Töölö. Eller är det normalt att ha orientaliska mattor som bordsdukar?

Lyckades med bragden att bli utslängd från en spårvagn på vägen hem från baren. Det hade dock sin naturliga förklaring - den skulle inte åka längre. Lite svårt att förstå när föraren sitter och härjar åt en på finska dock. Jag hade bara skuttat på i all hast utan att titta eftersom Timo sa att det var den jag skulle ta. Upptäckte först efter lite gormande och aktivering av uppmärksamheten att vagnen var helt tom. Hoppade kvickt ut igen och vagnen susade iväg åt okänt håll.

---

Imorrn blir det sverigedag i Espoo där jag ska leda en egen grupp finska högskolestudenter. De ska komma på frågor på svenska till en paneldebatt om media (temat för dagen). Får ta med mig autografblocket och tigga lite signaturer av de svenska kändisarna som kommer dit ;)

Jag är så sjukt irriterad. Först efter igår när jag satt och väntade i 2½ timme i onödan, sen över att jag sumpade en sjukt bra chans. Gick ut starkt idag också med att inse att jag har väldigt lite tid på mig att skriva två learning diraries och plugga till min tenta samt att inte lyckas få till sökorden på reseplaneraren så jag visste vilken buss jag skulle plocka upp Jocke med på tisdag. Fatta att jag sökte på "Vanda flytplats" på 3 språk och minst tre gånger på varje och ÄNDÅ INTE fick rätt sökträff. Hur svårt kan det vara?! Och hur skulle jag kunna veta att man var tvungen att skriva "Helsingfors-Vanda flygplats" för att överhuvudtaget komma i närheten och inte till "Helsingfors aftongymnasium"?

*hata*

Ringde iaf till systern idag för att säga grattis till Lusen. Fick prata lite med Polern också och jag garvade så jag nästan gick åt när jag pratade med dem. Fick så knasiga (men väldigt uppriktiga) svar som "Men jag sa inget." när förvirring uppstod och jag försökte få igång samtalet. Pratade såklart med systern också; trevligt, det har jag inte gjort på ett tag. På det hela taget måste jag säga att det ska bli kul att komma hem till jul. Hoppas bara inte jag får en massa hemlängtan, jag vill ju njuta av tiden jag har här.

Har nog lugnat ner mig tillräckligt för att kunna fortsätta prata med Jocke nu. Måste iaf skriva klart en av dagböckerna innan tyskarna kommer och äter upp det sista av prinsesstårtan. Hoppas den fortfarande är ätbar bara...

Wohooo! Gissa vem som lyckades köpa 10 frimärken på posten idag. På F.I.N.S.K.A. Can you believe it? Hon i luckan sa inte ens "Mitä??" och blängde surt på mig. Min dag var gjord! Lyckades dock ogöra lyckan med den här dagen lite genom att spendera ytterligare äckligt långa 4 timmar med att skriva rent anteckningarna från semiotikföreläsningen. Nåja, jag slipper tentan om jag gör det så det får det vara värt *slänger tentaångesten i papperskorgen och fjuttar på* och ska jag vara helt ärlig så kanske jag tillbringade liiite av dessa 4 timmar pladdrandes på msn. Dock får jag räkna bort den kvart det tog för mig att översätta vad Mikael (från traktorgruppen) skrev på finska till mig. Jag tror han vill hämnas efter att jag råkade skriva lite mycket svensk slang till honom (nu blir det engelska istället) för jag lovar och svär att hälften av orden inte fanns med i någon av ordböckerna jag testade. Eller så beror det på att jag bara känner igen (efter 5 minuters betänketid) 8 kasus och ett verbtempus och normala människor använder fler än dessa.

Nåja, jag är iaf tacksam att någon gör seriösa försök att lära mig finska utan att jag behöver tvinga dem, som med stackars Jaakko som får frågan "vad heter det på finska?" i snitt 6 ggr/timmen.

---

Var precis uppe och nattade Thekla. Hon har åkt på monsterinfluensan och något otäckt verkar bo i hennes bihålor. Verkar som om Vera har hakat på samma grej men själv tänkte jag låta bli; feber 3 ggr den här terminen får räcka för mig. På tal om sjuk/icke-sjuk så fick jag svar från doktorn häromdagen. Proverna visade ingenting onormalt så han trodde på överkänslighet och sa att jag skulle testa pillrena han skrev ut åt mig. Börjar idag och får se hur det går. Tänker dock inte komma med detaljerade uppdateringar på det här området (vilket ni nog drar en lättnadens suck över).

Man blir lika förundrad varje gång över hur komplex kroppen är. "Hej, jag har problem med magen, någon allergi kanske?" "Ok, jag tar prover på din sköldkörtel". Ööööööööööh. Visst, visst, vi säger väl det.

---

Oh! Fick just bekräftat att min 15-minutersöversättning var rätt! Detta kan bara innebära en sak: äiti, joulussa puhumme vain suomea. (privatmeddelande till modern för er som undrade ;) )

---

Träffade grekerna idag igen och den här gången lyckades jag äntligen lära mig vad den andra hette. Typ. Nåja, nästa gång kommer jag garanterat göra det ;) Åt lunch med dem och vid bordet satte sig även en ascool tant (nåja, men hon refererade faktiskt till "när jag pluggade ekonomi för 40 år sen" så lite befogat känns det) som pluggade juridik eftersom hon var sjukpensionär. Vi fick en ganska bra redogörelse för hur hög inkomstskatten är i Finland. Händer nåt varje dag här i Helsingfors som ni märker ;)

Men igår! Helt galet. Eller egentligen inte. Jag har lyckats anmäla mig som gruppledare till någon Sverige-dag i Espoo som ska vara nästa vecka och så var jag och de andra gruppledarna där och träffade arrangörerna igår. Grejen är att de ville ha folk med rikssvenska som modersmål (höhö, troligt att dom förstår min dialekt) som ledde diskussionsgrupperna så folket fick höra hur "riktig" svenska låter. Några var sjuka men av de 4 förutom mig som var där var en sådär en 50 bast, asskön snubbe från Daaaalarna (uttalas på dalmål givetvis) och de övriga tre ekonomer i min ålder. Nu säger jag bara så här "ni vet ju hur ekonomer är" och så behöver vi inte prata mer om det. Tilläggas bör dock att båda killarna var stockholmare. Stockholmare + ekonomer... ujujuj. Men! Vi skulle ju inte prata mer om det *hrmm*

Var först vid matbordet som jag började prata med den andra tjejen. Mystiskt men det var något otroligt bekant med sättet hon pratade på, lät som någon jag kände. Eller varför inte som "alla jag känner", hon var från Linköping och pluggade på LiU. Höhö, världen är liten. Hade lite svårt att få kläm på henne men vi utbytte en del grav när stockholmarna försökte berätta för arrangörerna om Stockholm-Göteborgmotsättningarna och vi frågade sen när resten av Sverige började kallas för "Göteborg". Det blev en något besvärad paus efter den kommentaren. Jag lyckades även få till en sån där dödlig tystnad när jag sa att finnarna i allmänhet är stoltare över sitt land än svenskarna är. Hoppsan! *visslar och låtsas som ingenting*

Det mest fascinerande med arrangörerna var att de var så otroligt bevandrade i svensk kultur. Verkade nästa vara SM i namedropping av den svenska kultureliten (som jag aldrig hade hört talas om givetvis). Helt otroligt sålda var de på prins Carl Philips fotoutställning de hade där. Fasen, hade jag vetat att vi hade kungligt besök i stan 1:a november hade jag försökt ta mig dit för att spionera. Utställningen var väldigt liten men jag måste säga att det var riktigt snygga kort han hade tagit. Blev impad att han hade gjort något riktigt och inte bara surfade på sitt namn.

---

Jag försöker samla på mig tillräckligt med tid för att kunna skriva om den internationella middagen, för den är verkligen värd det, men jag har ju som sagt tagit tag i studierna nu och har ganska fullt upp. Ska åka till lite bönder och sponsorn imorrn och på fredag igen så då går några dagar bara till det. Men på tal om både middagen och teknologerna så tog jag med tårtan till prototypbyggandet i måndags och de var mycket belåtna med den (även om den såg ut som ett käcke när marsipanen hade smält och satt fast i locket på burken). Ska bjuda tyskarna någon dag om nu inte Vera blir sjuk hon också. Annars får jag väl äta den själv.

JAAAAAAAAAAAAAAAAA! Äntligen fick jag spontant till en helt korrekt finsk mening utan att ha tjuvtittat i boken 3 ggr innan.

"Minulla on suomen kurssi huomenna"

Yes yes yes yes!

YES!


Och för er som inte förstår denna lycka säger jag bara: 22 substantivtyper och 15 j*vl* kasus! Ovan nämnda finskakurs har gett resultat.

Var på nepalesisk restaurang ikväll med tyskarna och Mikito (den finsk-japanska kogvetaren). Vi hade pratat länge om att träffas och laga mat ihop, gärna med lite fler folk, men det blev aldrig av så vi drog ner på ambitionerna och gick ut och åt istället. Ett ställe nära Kamppigallerian som hetter Satkar. Var riktigt gott och jag hade svårt att låta bli att kasta i mig maten. Fick se sjukaste efterrätten där; Mikito beställde in något som såg ut som gummimjuka avokadobollar. De var blålila som plommon, hade samma ytstruktur som avokado och konsistensen mycket mjukt gummi. Inuti var dom gula och de simmade i någon sliskig äckelsöt sås. Huj!

---

Har åstadkommit 8 cm vante nu och kan inte göra mer eftersom jag inte vet hur man ska fortsätta. Är nog lika bra att jag inte försöker själv för jag fick repa upp skiten 5 ggr innan det blev rätt. Är nog också lika bra att jag inte får reda på hur man fortsätter förrän på fredag för annars blir det inget alls pluggat till den där tentan. Saknas not lite pluggpanik för att jag ska ta tag i det ordentligt. Nåja, jag var iaf inte helt lat idag. Lite pluggat blev det.

Var "tvungen" att smaka tårtan nu när den låg där i kylen. Var helt ok, mest för att det inte var så mycket grädde som det brukar. Tar dock med den till Espoo imorrn och mutar ingenjörerna med den. De kanske lyckas åstadkomma några vettiga prototyper då och inte dessa extrema "vi ska ha blinkande lampor, hydralisk vad-som-helst, fjärrkontrollsstyrning och gud vet vad"-lösningar "bara för att det går". Teknologer! *himlar med ögonen*

En av de bästa sakerna med svenskan är att man kan göra verb av i princip vad som helst. Ta t.ex. ett substantiv  släng på ett "a" och tadaa! Vi har ett verb. Men! Bara för att vi nu har den här funktionen i språket betyder inte det att vi använder den jämt och till allt. Tårta, t.ex., är INTE ett verb.

Men vad säger ordboken...?
Jo först och främst:

"1.   kakku   Substantiivit"

Ok, tårta är alltså ett substantiv och heter "kakku" på finska. Jag hade nöjt mig med det, men vad kommer sen? Jo alla möjliga och omöjliga verbformer!

Preesens:   tårtar   
Imperfekti:   tårtade
Supiini:   tårtat   
Partisiipin preesens:   tårtaande
Partisiipin preesens:   tårtaandes   
Partisiipin perfekti:   tårtad

But why?! Och var kom det extra a:et ifrån?


Jag har 3/4 prinsesstårta i kylen, jag ska nog gå och se om jag kan göra något av ovanstående med den...

Var på vantstickarkurs i fredags precis innan middagen, men tyvärr var jag tvungen att avvika innan vi började med själva vanten (de andra var riktiga nybörjare och var tvungna att lära sig sticka helt från början först, därav fördröjningen) så jag har ingen aning om hur man gör. Men internet uppfanns inte helt utan anledning! Tyvärr verkar internet ha tagit semester idag för jag hitter inte en enda vettig beskrivning någonstans... Nåja skam den som ger sig! Jag har 5 stickor, två garnnystan och massor med tid (eller eg inte eftersom jag egentligen borde plugga till den där tentan). Sätt igång!

---

Eh... just det, dela upp maskorna på 4 stickor. 34 är mig veterligen inte jämnt delbart med 4... 9+8+9+8 låter som en bra kombination. Jag kör på den.

---

Ja just det... ett varv skulle det bli också. Jag har iaf aldrig sett vantar som var öppna längs ena långsidan förut. Ehh... det här var knepigare än jag trodde. Kanske delade upp maskorna fel. Eller vänta, jag tror jag har det! Återkommer...

---

Wohoo! Jag fick ihop det till ett varv. Kanske var lite väl att ta i att börja med resåstickningen redan nu iofs. Nåja, jag kör på några varv och ser hur det går. Ser det inte rätt ut efter 4 varv så borde det ju vara något fel. Jag blir inte förvånad om så är fallet.

Jag skulle förmodligen kunna ta hem ett pris i klumpighet nu. 5 stickor är nästan lite väl mycket för mig att hantera på en och samma gång. Är förvånad att de inte trillar ur heller, jag menar, det är ju inte direkt någon knopp i änden på stickorna.

---

Eh... just det ja, det skulle börja synas ett mönster här nu. Spännande att det mer liknar en hyllning till kaoset. Eller det var faktiskt inte riktigt sant, jag har lyckats får rätt på två av fyra stickor. Men men, ingen vill ha en halvspänstig vante så jag får repa upp och börja om. Men jag tror jag gör det imorrn istället för det är så drygt att lägga upp maskorna. Måste sova så jag kan plugga imorrn. Har ju i princip 300 glosor att lära mig samt 2 grammtikkapitel att ta mig igenom eftersom jag inte gjorde allt förra veckan. Urk.

Jag fick med mig tre kvarts prinsesstårta hem från den intenationella middagen. Jag som inte ens tycker om prinsesstårta...

Hjälp!

Till på fredag ska jag ha bakat 3 prinsesstårtor och kommit på massa spännande saker att berätta om Sverige för 30 andra utbytesstudenter. Prinsessbottnarna ligger redan i frysen i väntan på fullbordan, men vad i hela friden ska jag säga om Sverige? "Det är precis som Finland men man ser inte lika många alkisar vid stationen där hemma"...? Kanske inte så bra. "Vi finner stort nöje i att äta fermenterad fisk med torrt bröd till midsommar"... Det är inte sant, jag höll på att kräkas första (och därför hittills enda) gången jag varit på surströmingsskiva.

Förslag?

Och var i hela friden hittar man en svensk flagga i Finlands huvudstad?

Antingen så är det mörkret eller så lider jag fortfarande av sviterna efter måndagens projektgrupps-"möte" för jag är tröttare än en säl som just studsat sig igenom Stockholm marathon. Användargruppen träffades hemma hos Linda för att gå igenom bilderna från våra observationer och dra lite slutsatser av dem, samt komma på vad vi faktiskt skulle kunna utveckla till själva projektet. Jag hade med mig kladdkaka och Linda hade fixat öl så det var givet att det skulle bli en bra kväll. Måste säga att jag helt förstod hennes pappas skepsis (han var där för att hjälpa hennes pojkvän att laga Söpötti) när hon sa "vi har ett skolmöte" och han sarkastiskt kontrade med svaret "jo, jag ser det på alla ölburkar...".

Faktum är att vi lyckades ganska bra - tills vi skulle sätta igång på riktigt efter ungefär 5 minuter och Juho fick för sig att han skulle visa finska humorprogram på Youtube eftersom han tyckte att jag påminde om ett av dem. Var en sketch med en snubbe som gjorde underliga ljudeffekter till allting.

Efektimeis - Effektmannen.
http://www.youtube.com/watch?v=gPA0VQEtouA

Får väl erkänna att det kommer ett och annat underligt ljud ur min mun när jag saknar ett ord eller vill beskriva en rörelse (jag var värre i ettan brukar Jocke säga), men jag tror faktiskt att Juho är ännu värre eller så blev han bara sjukt inspirerad av videon, för efter det kom det fler obegripliga läten från honom än om man skulle besöka ett zoo.

Kvällen flöt på bra och tankarna flöt iväg fel i slutet av kvällen. Vi kom överens om en massa som vi skulle göra, men jag lyckades glömma bort allihop (bra egenskap hos en gruppansvarig...) så vi får se hur det går =)

Resten av kvällen kan mer eller mindre beskrivas med en annan filmsnutt från samma humorprogram där tre män precis har varit och tränat och sen går till en bar för att ta en öl. Någon vill bara ha en läsk, men övertalas att ta bara en öl eftersom de ändå inte har något speciellt för sig dagen efter.

Snabbkurs i finska för att till fullo uppskatta klippet: Frågan de ställer hela tiden är något i stil med "Vad har du för dig imorgon?" och svaret "normipäivä" är "en normal dag".
http://www.youtube.com/watch?v=2vtwkQcHA1I

Trots att jag var ivrigt påhejad av Juho och Tuomas (Linda stannade hemma och Timo var i Tyskland) lyckades jag aldrig lära mig att ställa själva frågan (men nästan att svara, vilket var en bragd med tanke på att det var hela ETT ord att lära sig) och det pinsammaste var att jag fick fram det bästa uttalsresultatet när jag tryckte ihop kinderna och pratade genom pussmunsläppar. Fick väl godkänt för det antingen för att det var för sluddrigt för att de skulle höra något alls eller för att de var så trötta på att jag inte kunde lära mig ens en ordkombination på fyra ord och inte orkade lyssna mer. Har någon någonsin sagt till dig att finska är svårt? Det är sant.

Träffade två mycket underliga figurer på den där baren. En såg ut som John Lennon (fast vi kom fram till att det var pga glasögonen) och den andra var allmänt oförskämd och gick till grannbaren lite då och då för att spela livemusik med bandet. (Fråga inte, jag är lika frågande som du.) John Lennon försökte diskutera kognitionsvetenskap ut ett kvantfysikperspektiv med mig men jag måste säga att jag tappade bort mig någonstans efter "världen består av små spinnande partiklar som har en självmedvetenhet". Jag undrar varför...

Oj, ursäkta jag ska bara torka upp sakasmen som fullkomligt översvämmade mitt skrivbord...

Det jag lärde mig från den här kvällen var att nästa gång ska jag ta med egna pengar så folk slipper bjuda mig. När man umgås med Finlands gentleman nr 1, Tuomas, blir det tydligen lite mer än man tänkt sig. Han fick mig dessutom att nästan trilla av stolen av chocken när han lite innan vi skulle gå sa att de tyvärr inte kunde låta mig åka hem själv utan att de skulle eskortera mig. Jag undrade varför i hela friden då när jag bor en mil från innerstan medan de bor i Espoo och anledning var tydligen att min stadsdel inte var säker för mig att gå ensam i den här tiden på dygnet. Det tog ungefär 10 minuter innan jag hämtat mig tillräckligt för att kunna säga att det inte gick eftersom det inte skulle gå några mer bussar tillbaka till stan och att de därför inte skulle komma hem, men han svarade bara att det var deras problem. Tilläggas bör kanske att till "deras problem" hör det faktum att bara att ta buss till Espoo hemifrån mig tar 50 minuter, så jag vågar inte tänka på hur lång tid det skulle ta att gå, plus att de hade tjatat hela kvällen om att deras föreläsning började kl 8 på morgonen (klockan var halv ett nu). Galning. Nåja, jag lyckades till slut övertyga honom om att jag bodde i princip precis bredvid busshållplatsen och att jag skulle klara mig enda fram till ytterdörren utan att de skulle behöva unna sig en nattlig promenad.

Jag fick iaf sällskap till stationen vilket jag var tacksam för, men fick lite dåligt samvete sen när jag fick höra att han fick vänta på sin buss i 50 minuter efter det. Juho däremot följde inte med utan åkte hem direkt eftersom bussarna till Espoo går från Kamppi som vi gick förbi redan på vägen till stationen. Kan ju knappast klaga och särskilt inte som jag lyckades (helt utan motstånd) övertala honom om att lära mig finsk tango. Äntligen! Här har jag frågat runt halva stan och så har jag en i min traktorgrupp som förmodligen har kunnat det sen han var 5 år. Kommer bli asbra det här, han sa att vi skulle dra iväg till någon logdans innan jul också =D =D =D

Onni (Lycka)!

Bara knivkastningen kvar sen då ;)

Kan på tal om mina tre mål för året för första gången säga att det känns som finskan börjar fastna nu. Vi har gått igenom de lokala kasusen (tänk prepositioner som betyder "på", "i", "från","in i", "ur" osv som istället sätts fast som ändelser på orden) och genast gick det att säga alla möjliga roliga meningar. Borde lägga lite energi på de där 200 glosorna i veckan som jag lovade mig också, men kommande två veckor kommer jag nog få prioritera en litteraturtenta som jag kom på i förrgår att jag måste skriva. Det tragiska är att för att kunna skriva den måste jag läsa en bok som jag, eftersom jag kom på idén så sent, inte fick tag i förrän i måndags kväll (och av ovan nämnda skäl inte började läsa då). Ska baka tre prisesstårtor till på fredag också och dessutom handla grejer till dem idag så varför jag nu spenderat 1½ timme på ett blogginlägg istället är ett mysterium för mig...

Lyckades vara något mer effektiv idag och har fortfarande planer på att plugga mer (om det inte tar sedvanliga 3 timmar att skriva det här inlägget vill säga). Gjorde ugnsbakad korv men det måtte ha varit något fel på skinnet för det gick inte att skära i utan samurajsvärd och dessutom smakade hela korven gummi. "Naturskinn" fick helt plötsligt en annan innerbörd för mig...

Christin har besök av någon kompis nu i dagarna men han drog till Tallinn i två dar för att hälsa på en annan kompis också så vi var nere vid färjan och hämtade honom idag när han kom tillbaks hit. Tog en sväng till Töölö för att kika på Sibeliusmonumentet igen. Var grymmaste solnedgången men tyvärr missade vi när den lyste upp monumentet med typ 2 minuter. Retligt. Nåja, jag får åka dit någon annan dag och försöka igen. Lite bilder blev det iaf.


Så här mycket var det kvar av solen när vi väl kom fram. Man riktigt såg hur den ploppade ner bakom träden. Schwopf! sa det och så var den borta.

Jean Sibelius. Verkade inte vara något muntergök precis, eller så hade han bara en dålig dag när vad-det-än-var-som-var-förebild till skulpturen gjordes.

Tacksam lekplats för småbarn och Johannor, som ibland av någon outgrundlig anledning tillhör samma kategori.


Christin och Andreas. Han döptes förresten till "Dagens hjälte" efter att ha lånat mig sin mössa när jag höll på att frysa till mig blomkålsöron i snålblåsten.

Jag var bara tvungen. En tygkon! Varför? För att man ska kunna böja till den på platser där det är lite trångt? Eller går den att mosa ner i sig självt efter användning? Troligen inte med tanke på hur styv den var när jag själv böjde och hade mig med den.

Tygkonen stod för övrigt precis utanför Tempelkyrkan som vi gick till efter sibeliusmonumentet. Christin hade redan varit där 3 ggr och började nog tröttna lite (särskilt med tanke på att hon ska dit minst 2 ggr till med besökare). Jag var tacksam att få guidad tur dit eftersom jag inte visste mer än i vilken stadsdel den låg i. Jocke, prepare!

Var som vanligt en upplevelse. Hade ju annars varit tragiskt att slösa bort de där 22 kilometrarna koppar på något som blivit dåligt.


De spelade klassisk musik när vi kom dit vilket fick mig att sakna mina CD-skivor hemifrån lite. Har ingen klassisk musik på datorn. Dock julmusik kom jag på idag. Har dessutom redan börjat planera för fönsterpynt =)

Snö! Vilken chock!
Den här synen mötte mig när jag gick upp i morse. Ehm... ja i morse och morse, klockan var väl lite över två, men jag hade faktiskt feber (men gud vilken överraskning! det har ju aldrig hänt förut) så jag tyckte att jag hade rätt att sova länge. Snöade hela dagen och håller fortfarande på.

Eftersom jag gick upp så sent hann jag inte göra nåt vettigt alls innan det började bli mörkt och jag tog en sväng till Hietaniemis kyrkogård för att kika på ljusen. Har vad jag kan minnas aldrig besökt en kyrkogård på allhelgona förut eftersom mor- och farföräldrarna ligger begravda så långt bort. Det jag egentligen hade velat göra den här gången var att åka till mummis och vaaris grav, men det går inte direkt några tåg dit och min finska är alldeles för dålig för att jag skulle vilja åka dit själv en hel dag.

Jag inte alls är särskilt förtjust i den amerikanska varianten av Halloween och att åka till kyrkogården övertygade mig ännu mer om att det går att fira högtider utan en massa köphysteri och galenskaper. Ni får välja själva men föredrar ni utkarvade pumpor, folk som klär ut sig till monster, barn som knackar på dörren och tigger godis eller det här...?










Var otroligt mysigt att spatsera omkring där på kyrkogården även om jag fick lägga en del energi på att försöka dölja kameran så mycket som möjligt. Kändes lite pinsamt att gå omkring och fota och man vet ju aldrig om folk tar illa upp. Kändes tryggt att det var så mycket folk överallt dock, annars hade jag varit livrädd. Kändes som om jag kommit på historiens sämsta idé när jag klev av bussen och insåg hur mörkt det hade blivit på den timmen det tagit att ta sig dit. Sen är det ju svårt att komma från det faktum att det ligger en hel massa döda människor överallt där man går och jag har lite svårt att känna mig bekväm med det. Eftersom det var minusgrader för första gången på flera veckor (har varit ungefär 10 grader varje dag) så kände även jag ett enormt behov av en mössa och lovade mig själv att införskaffa en nästa vecka.

Öhh... ursäkta men någon brände just av några saftiga fyrverkerier mitt på gården mot vilken jag har mina fönster. De hittar på så mycket underligt där, först filminspelning och sen fyrverkerier, undrar vad som kommer härnäst, ett cirkustält?

I alla fall, kyrkogården. Mycket vatten finns det i och kring den här staden och Heitaniemi är inget undantag, den ligger precis vid Lapinlahti (Lappviken) som ikväll måste ha gjort Helsingfors till världens vackraste stad.

Som om dagen inte hade varit bra nog som det var så fick jag världens mest komiska sms förut. Troligen är det bara kul för oss i traktorgruppen som personligen lärt känna Söpötti men jag ska försöka förmedla det komiska till er också.

Skulle till två traktorägare nära Hämeenlinna idag så jag tog mig till Otaneimi för att få skjuts av Linda. Väl där hittar jag henne djupt nere under huven dragandes och slitandes i en ett kaos av hemmabyggen. Fick reda på att bilskrället drog en hel dunk olja var fjärde månad och det nu var dags för påfyllning. Fick även lite mer information än vad som kanske var hälsosamt för nerverna när hon berättade att hon egentligen inte hade en aning om hur eller var man skulle fylla på. Detta EFTER att hon hällt i en halv dunk. Kändes skitbra (inte) med tanke på att mina egna erfarenheter av att fylla på olja resulterade i ett besök på vekstaden där de fick tömma bilen på typ en liter...

Resan dit gick bra. Alltid kul att åka med Tuomas för hans humor är oslagbar. Jag tog dock efter ett tag och lite mörker till världens mest effektiva tidsdödare: sömnen. När jag vaknade satt Tuomas och flabbade åt mig eftersom jag kört på "pimpelfiskestuket", en mer framåt-nedåt-riktad variant av vad som i min familj (och troligen också bara där) går under benämningen "moraklockan". Bilen dunsade på som vanligt och jag blev lika förvånad den här gången över att den inte föll i bitar när vi åkt snabbare än 70 km/h. Det bästa med den är ändå att när man kör för fort (eller bara av en helt slumpmässig anledning) så låter det som om någon ligger instängd i kofferten och dunkar på luckan.

Första bonden gav oss massor med idéer och var hur trevlig som helst. Den andra (som förresten inte var bonde) verkade lite seg (men jag förstod iofs inte ett ljud så jag ska inte döma) men när han sen fick en ficklampa som tack-för-hjälpen lyste han upp lika mycket som hans xenonlampor på traktorn och han började pladdra på som en galning. Jag funderade lite på kvalitéten på den där lampan när det ingick 10 batterier i förpackningen...

Resan hem gick också bra, inget pimpelfiske dock. Fick skjuts hela vägen vilket var skönt eftersom risken fanns att jag skulle få stå ute och vänta på bussen i en 20-30 minuter annars. (Jaaa, men jag ska köpa vinterskor. Snart.) Det fina var att vi den här gången faktiskt fick upp bakdörren (nästan) alla gånger, t.o.m. inifrån. Kanske bör tillägga att den på andra sidan inte funkar alls.

Så ni har nu fått en presentation av skruttbilen nr 1, vår projektgrupps maskot. Jag sa att jag skulle sakna den när jag åkte tillbaks till Sverige igen men tydligen får jag börja sakna den redan nu för i sms:et Linda skickade stod det "Damn. We lost Söpötti! Had to leave the car to Otaniemi =( ...". Med tanke på att hon bor i Helsinki och inte Espoo där Otaniemi ligger måste den har brakat ihop rätt totalt. Jag är bara glad att det inte hände 1½ timme från Jyväskylä där vi var förra veckan.

---

Var hos doktorn idag för att kolla magen. Han kunde inte säga så mycket eftersom livsmedelsallergier är sjukt svåra att identifiera, man får i princip testa sig fram. Dock fick jag ta ett blodprov för att kolla glutenintolerans och lite andra saker som inflammationer m.m. Fick två recept också som jag i ärlighetens namn inte riktigt vet vad de var till för. Tydligen bieffektsfria iaf så jag kan ju alltid testa. Han verkade iaf tro mest på någon form av överkänslighet i systemet och själv har jag inte en aning; vore bara skönt att få reda på om det är något konkret eftersom jag inte vet hur jag ska kunna åtgärda det annars. Har iofs inte haft några allvarliga problem på länge nu så jag är beredd att köpa överkänsligheten och se till att skärpa till matvanorna och -tiderna. Tortillas är sjukt gott men kanske inte jättebra att hetsäta 5 ggr i veckan ;)

Men på tal om mat! Blev så himla glad på lunchen idag. Har börjat med semiotikkursen nu (har en asskön italienare som lärare som är helt såld på fotboll, musik och film och tar alla exempel därifrån) och första lektionen träffade jag två grekiska utbytesstudenter som pluggar lingvistik. De var helt otroligt sociala och när jag sprang på dem i matsalen idag bjöd de mig till sitt bord. De hade en kompis från Estland som också var hur trevlig som helst så vi satt där och pratade ett tag och det hela slutade med att jag blev bjuden på internationell middag nästa fredag. De har en massa folk och lägenheter där varje nationalitet har ansvar för en lägenhet och en rätt (Middag på Hjul någon?) och jag har nu lovat baka princesstårta. Ska bli helt galet kul det här, hoppas bara jag hinner till vantstickkursen också ;)

Lyckades få den ena greken, Costas, att nästan trilla av stolen när jag visade att jag kunde skriva mitt namn på grekiska. Kom på att jag kunde när jag skulle skriva in namnet i hans telefon (dock med latiska bokstäver ;)) eftersom han först hade fått det totalt om bakfoten. Ibland lär man sig saker man aldrig tror att man skulle ha nytta av; vem trodde t.ex. att besök av en grek på en So-lektion på högstadiet skulle resultera i en tappad grekhaka i Helsingfors 7 år senare?