Knas med bloggen

Det verkar som att jag har fått in ett litet kodfel i bloggen, så vissa inlägg har hamnat på snedden. Ska se om det går att åtgärda.



Uppdatering efter lunchen:

Nu är det fixat! Jag sänder en tacksamhetens tanke till vad det än var som fick mig att välja databaskursen förra våren. I den ingick att, i par, koda ihop en hemsida för presenttips och då var det bara att säga åt programmeringshataren i vänstra hörnet av frontalloben, att nu fick hon minsann ta semester ett tag för här skulle knackas html/php tills man blev blå i ansiktet.

En sida blev det till slut men det är tur att den inte är publicerad så att jag slipper länka till den, för annars hade ni fått slag. Fulare sida får man leta efter. Såg ut som något som överlevt 90-talets glada mellanstadiehemsidedagar (fast utan springade älgar och regnbågslinjer). Dock var vi fantastiskt stolta över flödet i interaktionen och den magnifikt höga användbarheten. Det kan nog bli något av oss två tror jag. "Bär och Mongoosen AB". Håll utkik efter det i framtiden - det är ett företag med potential!

Mitt handlingskraftiga undermedvetna

Bion (Inception) igår var bra. Dock tycks det vara en trend inom filmindustrin just nu att göra trailers som fullkomligt vrider om handlingen till det oigenkännbara. I det här fallet tyckte jag även att de hade lyckats misshandla den skriftliga beskrivningen onödigt mycket. Så, ska ni se filmen - vilket jag definitivt tycker att ni ska - så behöver ni inte bry er så mycket om att se trailern först, den ger mest ett hum om specialeffekterna men stökar annars mest om själva handlingen.


Filmen handlar, extremt kortfattat, om folk som går in i andras drömmar för att därifrån ta reda på deras hemligheter. Den här gången ska de dock inte stjäla tankar utan istället plantera en idé i huvudet på en stackars ovetande kille. Detta visar sig kräva lite mer avancerad drömteknik än vanligt.

Eftersom det handlar om drömmar kan man givetvis vakna från dem, men beroende på hur starkt sömnmedel man har använt kan man behöva lite hjälp på traven. Jag tyckte inte själv att jag stoppade i mig något sömnmedel igår kväll, men något i min hjärna måste ha tyckt att jag behövde hjälp med att vakna för mitt i natten hör jag argt från min högra sida: "Vad håller du på med med den där mobilen?!". När jag lyckas bli såpass redig i knoppen att jag (nästan) fattar vad det är som händer märker jag att någon lyser oss båda i ögonen med något som avger ett intensivt blått ljus. Min mobil. Till min stora förvåning hålls min mobil i ett fast och säkert grepp av min egen vänsterhand. Samtidigt knappar vänsterhandens tumme ivrigt på knapparna för att hålla skärmen lysande. Vad i...? Fortfarande i tillståndet "nästan vaken", och med ett uns av irritation över att det inte var helt självklart för honom, mumlar jag "Jag skulle bara väcka oss".

En ovanligt klar och redig tanke från någon som sov djupt måste jag säga. Vad skulle man annars ha för syfte med att börja lysa någon i ansiktet med mobilen mitt i natten?

Jag tycks alltså ha en väl fungerande motorik som tar emot direktinstruktioner från mitt undermedvetna när hjärnan är på standby över natten. Det kan ju inte vara helt hälsosamt. Frågan är vad man ska göra åt det; investera i en tvångströja så att jag ligger still, eller låta bli att titta på bra sci fi-filmer? Fast det blir ju lite tråkigt. Men när jag tänker efter är det kanske bäst om jag åtminstone håller mig borta från Matrix ett tag framöver. Vem vet, jag kanske får för mig att det inte finns någon sked och det vore ju skitjobbigt vid frukosten: "Jag har ju sagt att jag måste äta filen med gaffel, för det finns ingen sked." Det säkraste är kanske alltså att helt enkelt investera i en haklapp.

Livstecken

Är tillbaks i Finland igen. Kom egentligen i söndags kväll men jag behövde lite rekreation innan jag orkade ta tag i saker. Tog 11 timmar att åka till Piteå och ytterligare 11 timmar att ta sig tillbaks till Helsingfors. När jag tänker tillbaka på det känns det som att det inte alls var jobbigt, men min rumpa och häl låter hälsa att de stora delen av resan minsann var försatta i avdomnat tillstånd. Tydligen var det alltså lite jobbigt ändå.

Bilder från bröllopet kommer om några dagar när jag har rensat upp lite bland bilderna. Tyvärr blev de inte alls så skarpa som jag hoppats på, trots användande av monsterkameran (någon Canon halvsystem). Ska se om det finns instruktioner till den på något annat språk än finska så att problemen går att åtgärda nästa gång det ska fotas. För att ni inte ska bli helt bildlösa kommer dock här ett pyttelitet smakprov:

Den finska delegationen på plats utanför kyrkan.

Har suttit idag och letat datum för mina tidigare jobb. Det finns en del skumma arbetsgivare som har byggt upp sin databas så att man måste mata in exakta datum för jobb man haft. Men allvarligt, vem har egentligen koll på sådant? Och vem är paragrafryttaren som verkligen bryr sig? Personligen tror jag att det bara är någon som inte tänkt när de designat databasen. Ett typexempel på dålig användbarhet!

Nu ska jag dock inte muttra om sådant utan göra mig klar för att bege mig in mot stan med Mikael. Vi ska leta efter en trimmer åt honom eftersom vi inte varje dag kommer ha tid att ansa hans skägg med nagelsax som i lördags. Efter det blir det mat på vår favoritrestaurang Satkar (lite får man fira när man varit ihop i 2 år och 8 månader) och sen ska vi se "Inception" på bio. Tydligen ska den vara helt hiskeligt bra och alla bara öser positiv kritik över den. Vi får väl se. Jag har åtminstone börjat bygga upp ofantliga förväntningar.

I vår herres hage

Uppvuxen på landet som jag är får jag ibland ett väldigt sug efter att se och klappa på lite djur. Har man inte längre en lada full med lamm att tillgå, får man helt enkelt passa på när tillfälle ges. Alla djur går dock inte lika bra att klappa på har jag märkt. Här kommer ett urval av sådana jag sett på sistone eller för länge sen.

En gigantisk groda (Rana någontingis) hoppade förbi när vi var på väg till bilen från att ha badat i Kvarnträsk. Jag försökte fånga den, men den var inte inne på riktigt samma spår som jag. Kanske var lika bra det, vad skulle jag egentligen gjort om jag fått tag i den? Hållit den en stund och sen släppt den. Inte så givande för grodan kanske.

När vi var i stugan och byggde klart dasset bodde de här små raringarna (Aves pippinensis) bakom knuten. På midsommardagen var de dock borta. Vi vet inte om de hade festat så hårt att mamman slängt ut dem, eller om de bara tröttnade på att vi sprang fram och tillbaka och försökte installera dasstunnan.

Årets största snigel (kanhända en Arion hortensis) var tack och lov inte en mördarsnigel. När jag tänker efter så har jag förresten inte sett en enda sån här i Finland. Kanske inte finns några här. Än.

Den lilla gröna pluppen i bilden är mitt livs första lysmask (troligen en Lampyris noctiluca). Någon "årets bild" blir det väl inte av den här direkt, men det kanske är tur att den blev så mörk. Tog några bilder med blixt men problemet med dem var just att man då såg masken och det var bland det äckligaste jag har sett. Jag får obehagskänlsor i nacken och mellan tänderna (fråga mig inte varför just där) när jag tänker på hur den såg ut. Jag har lite svårt för insekter i allmänhet och tydligen för lysmaskar i synnerhet. Bläjk!

För att få lite perspektiv på det hela så var själva masken ungefär lika lång som överdelen på min tumme, men märkligt nog lyste bara de tre bakersta "kroppsdelarna" (högt vördade biologkusiner får här gärna komplettera med rätt term). Masken var annars brun och lite fjällig, nästan som en grankotte. Nej men blääää! Nu måste jag sluta skriva om den, jag får obehagsrysningar i hela kroppen. Ni får helt enkelt ta och googla lysmaskar om ni vill veta mer.

Åh fy fasen! Jag var tvungen att googla härket för att få fram det latinska namnet och givetvis var det en skitäcklig bild med på sidan. Nu mår jag dåligt på riktigt. *Ångest ångest ångest, stänger ner sidan fort utan att titta* Jag tar nästa djur fort så jag glömmer bort monstermasken. Tänk på mjuka, fluffiga små hästar. Fina djur, fiiina djur. Päls, lurv, mjuk mule.

Pjuh.

Lite hästar (Equus caballus) som vi såg när vi var på släktträff i Sääksmäki. Just det här var dock på ett ställe som hette Karllund där vi avnjöt lunchen. Orelaterade djurbilder måste vara det mest meningslösa man kan fota när man är ute och far. Ändå lyckas jag alltid komma hem med minst ett kryp (uähhh!) eller däggdjur på minneskortet. Den här gången försökte jag verkligen låta bli, men andra gången vi passerade pållarna så var kameran framme ändå. Ibland är man hopplös.

Den näsblödande svensken (Suedensis liquidum purpureum). En sällsynt art som man ska ha tur om man får syn på.

Finnen (Finlandensis major). En härborta vanligt förekommande figur som finns i lite olika varianter. Här ovan ses ett ovanligt närgånget exemplar av den lite mer ovanlige Midsommarfinnen. I bakgrunden skymtar en av hans flockmedlemmar - dagen till ära utstyrd i afroperuk.

Feminint

Jag måste bara säga att jag tycker det är lite schysst att Finland numera har både en kvinnlig president och statsminister. Ska nu bara lära mig tillräckligt mycket finska för att kunna sätta mig in i om de är bra också.

Besök från Ryssland

Den här helgen och fram till onsdag har jag besök från Maria från Ryssland. Jag träffade henne när jag läste finska i Helsingfors förra sommaren, men sen åkte vi båda tillbaka till våra hemländer så det har bara blivit att vi skrivit till varandra lite då och då på facebook. Kul att träffa henne igen och få nörda ner sig i ordstammar i olika språk och vad det engelska ordet för "mesar" egentligen är (hon är lingvist och jag har, om ni skulle ha råkat missa det, ett tämligen stort intresse för språk i allmänhet). Idag när vi satt på balkongen och åt frukost och som bäst höll på att reda ut om det var blåmesar (sinitiaiset) eller talgoxar (talitiaiset)som man kunde se i Moskva så studsade det förbi två ekorrar. Det var förmodligen frieri på gång för den ena sprang ihärdigt efter den andra vart den än gick och så viftade den på svansen till höger och vänster, precis som en hund. Mycket märkligt, men gulligt.

När Maria nu är och springer på stan för att träffa några andra kompisar hon har här så måste jag passa på att analysera en sak som ligger mig varmt om hjärtat. Något som säkert ingen gick miste om var Schlagerfestivalen i lördags. Jag har blivit grundligt mobbad här hemma efter att Sverige åkte ut i semifinalen. Att mobba tillbaka kändes inte lönt eftersom det inte var någon stor grej att Finland åkte ut (nu blir det onda ögat och ingen hjälp att tömma diskmaskinen här hemma så fort Mikael läser det här). Dock tyckte jag att det här året bjöd på en av de mer givande tävlingarna för i och med att Sverige inte var med behövde man inte sitta och heja ihjäl sig på en låt som man själv blivit hjärntvättat med, men resten av Europa inte hade hört så mycket som en ton av. Resultatet blev att det var lättare att lyssna på de andra och faktiskt skaffa sig en åsikt om var och en som inte direkt utgick ifrån hur den svenska lät.

Min favorit var Serbien eftersom den låten var så vrickad. Jag kan nästan lova att även om den inte kommer spelas på radion så kommer alla ladda ner den och spela den som "skämtmusik" på sina fester. Min favorit nummer två var Vitryssland där Robert Wells extraknäckte lite som pianist. Bland favoriterna var den enbart för sitt underhållningsvärde, det måste ha varit den sämsta tolkningen av engelska språket det här året. Nu sitter jag själv med en mycket intressant östgötsk brytning på min egen, men jag inbillar mig i alla fall att jag kan göra mig förstådd mer än vad de kunde. Hade jag inte vetat att låten hette något med "butterflies" så hade jag aldrig gissat att det var det de sjöng. Jag tippar på att låten hade gjort sig bättre på ryska eftersom de annars hade rätt fina röster.

Om vi då övergår till vinnaren, Tyskland. Hur i hela friden det gick till? Och hur kunde den vinna med en sån marginal? Jag minns inte låten alls, bara att jag tyckte att sångeskan hade en lite underlig röst. Någon sa att det var första gången Tyskland hade ett litet gladare bidrag sen de vann med "Ein bisschen Frieden" 1982. (Jag hittade förresten en länk till den sången som är rätt värd att kolla på. Särskilt själva presentationen av Tyskland är sevärd. Man blir dumpad rakt ner i Bayern och sen får man sitta och mysa med pittoreska hus och folkdans så det står härliga till. http://www.youtube.com/watch?v=JicTadLWGnE) Ja herregud vad de hittar på, men jag är i alla fall glad att Storbritannien kom sist för det var det sämsta och tråkigaste jag har hört på flera år. Ironiskt nog hade de "anlitat en hitmakare" för att få till en riktigt bra sång i år. Jaa, det gick ju bra. Inte.

Nähä, men jag borde ta tag i min Barn i trafiken-kurs nu och göra något vettigt av den så att jag kan få pengar för mina studier även nästa termin. Vore ju lite jobbigt annars. Måste hitta ett exjobb här i Finland också. Har lyckats lokalisera en person som hör till ett passande område, men jag måste få kontaktuppgifter till henne först bara. Börjar ge upp det här med att skriva för ett företag och istället försöka prata med högskolan här i Esbo. Vore ju skönt bara att få sin examen känner jag. Synd bara att det kanske blir lite på bekostnad av vad jag egentligen vill hålla på med. Just nu lutar det åt att jag får ta den inriktningen som jag lättare kan hitta ett uppsatsämne inom. Men vi får se hur det blir. Just nu håller jag ju mest att ta reda på om min lilla folkbokföring ställer till det för mina möjligheter att ta examen. Skulle inte förvåna mig.

Det finns hopp om livet i byråkratidjungeln

Idag tog jag mig i kragen för att få tag i någon form av försäkring så att jag slipper känna mig som en fånge i sin egen lägenhet. Ringde runt till diverse svenska försäkringsbolag i hopp om att det bara är Finland som har kockoregeln "måste ha ett finskt försäkringskassekort för att få teckna någon form av försäkring". Jag fick inte veta vad de tyckte i Sverige om att vara eller inte vara inskriven i Försäkringskassan för så fort orden "jag är folkbokförd i Finland" dök upp så var det nej direkt. Inga försäkringar där inte.

Hade dock i Finland fått tips om ett dansk-internationellt försäkringsbolag som försäkrade lite vem som helst. I deras försäkringsregler stod det att man måste vara folkbokförd i något av de Nordiska länderna samt höra till det nationella sjukvårdssystemet (dvs vara med i Försäkringskassan eller liknande) i något av dessa. Det lät ju prima tyckte jag och ägnade sedan ca en timme åt att chatta med några danskar därifrån för att försöka reda ut problemet. De skrev på danska och jag skrev på svenska och jag tyckte att jag förstod allt, men jag kände inte riktigt samma sak från deras sida. Hade det inte varit för att jag förstår ca 5% talad danska jämfört med 90% skriven så hade jag bett dem att ringa mig istället.

Nåväl, jag vet inte om det var språkskillnaderna eller den märkliga byråkratiska situationen jag befinner mig i som påverkade, men i vilket fall var det svårt att få ihop något vettigt av det hela. Det hela slutade med att de fick fiffla till en reseförsäkring åt mig med lite specialvilkor eftersom jag satt i kläm mitt emellan två länder. Enligt den skulle jag vara försäkrad så länge jag höll mig i Finland. Faktiskt så skulle jag vara försäkrad så länge jag höll mig i exakt hela världen förutom just i Sverige. Jaha ja, och jag som har en biljett bokad till Sverige på onsdag nästa vecka...

Precis när jag hade avslutat chattandet och sagt att jag skulle gå in på deras hemsida och teckna försäkringen där så ringde ett av de svenska försäkringsbolagen, som jag försökt tala med tidigare under dagen, upp igen. Det var en synnerligen sympatisk man som, när jag förklarat situationen, lovade att ringa upp igen så fort han kollat upp detaljerna kring villkoren. Under tiden jag väntade på att han skulle ringa tillbaka hann jag med att luncha, beställa två specialslipade spektroliter, sticka lite på mitt stickningsprojekt samt inse att den reseförsäkring jag skulle få med VISA-kortet med största sannolikhet inte gällde eftersom resan var för billig. När har man någonsin tidigare varit bitter över att ha fått tag i en billig biljett?

Den sympatiske mannen ringde dock upp igen och sa att jomenvisst, det gick alldeles utmärkt att försäkra mig och de gav blanka fasen i om jag hörde till svenska eller finska försäkringskassan. Den magnifika räkningen skulle gå på nästan 3000 kr för ett år, men då fanns det inga tak för ersättningskostnaderna och ingen självrisk. Dock skulle den bara gälla inom Norden, men med tanke på att Sverige ingick däri så kändes det bra mycket bättre än den som det danska företaget hade skrapat ihop. Den danska kändes även mycket mindre tilltalande när jag gick in på deras sida igen för att kolla vad den skulle kosta. Drygt 240 euro (ca 2400 kr) för en försäkring till och med sista juli i år. En helårsförsäkring (med rabatt!) skulle kosta lite drygt 11 000 kr.

Ok, ok, nu ska vi se här... Jag kan alltså välja mellan en försäkring som täcker mig inom hela Norden för knappt 3000 kr eller en som täcker mig överallt, utom i det enda landet jag förmodligen kommer resa till, för samma pris men för bara lite drygt en månads tid. Ja det här var ju ett sjukt svårt beslut. Jag måste nog fundera över helgen.

Nej, men ärligt talat så ska jag läsa igenom försäkringsvillkoren först innan jag ropar hej. Jag har nämligen under den gångna veckan blivit sjukligt misstänksam mot allt vad försäkringsbolag heter. För att inte tala om vad jag har fått för inställning till allt som rör försäkringskassor. Jag funderar på att uppmuntra alla jag känner att låta bli att söka bostadsbidrag nästa år, kassorna har ju uppenbarligen redan nu fler ärenden liggandes än vad de kan ta hand om på 5 år. Stackars dem som jobbar där säger jag bara.

La Dolce Vita

Så här såg det ut i förrgår kväll när jag pliktskyldigast tog mig an resterna från Mikaels examensfest. Livet här i öster är som ni ser hårt.


Har gjort dagens insats och kontaktat Försäkringskassan angående vilket land som faktiskt "ansvarar" för mig om jag skulle bli sjuk. Väntar på svar. Tills dess tänkte jag gå ut och njuta av det fina vädret och utsätta min hud för lite solstrålning. Jag fruktar dock att nästan 8 års innesittande (hade mitt första sommarjobb 2002) har gjort att min hud redan gjort sig av med allt melanin och att jag kommer att få leva resten av mitt liv med hudtonen "likblek". Ska man hitta något positivt i detta så är det ju att jag aldrig kommer behöva lägga mycket pengar på dyr foundation, det är bara att ta lite vanlig hederlig krita och knugga in i ansiktet. Perfekt!

Folkbokförd i Esbo kommun

Sådär ja, då var det dags att sparka igång bloggen igen. Har redan varit här i två veckor men med en lägenhet att få i ordning, en födelsedags- och en examensfest att baka och laga mat till har det varit för fullt upp för att sätta igång med skrivandet.

För tillfället avnjuter jag livet som hemmafru här i lägenheten och håller mig mest inomhus tills dess att jag får mitt socialförsäkringskort och kan skaffa en vettig försäkring. Lever på resterna från den svenska just nu. Inget inlinesåkande med snöre efter motorcyklar för mig på ett tag alltså.

Ska lägga upp lite bilder från lägenheten så ni får se hur vi har det. Den inglasade balkongen är helt klart en höjdare nu när vi lagt golvet och fått dit stolar och ett bord. Tror att resten av den soliga dagen kommer att spenderas sittande där med en stickning i näven och solkräm på näsan. Eventuellt också med ett glas av den champagne som blev över efter igår bara för att fullborda bilden.

Cyklade in till stan idag med Mikaels syster och hennes man. Fantastiskt fin cykeldag bortsett från att det tycks vara 1 ton pollen per kubikmeter luft här just nu. Klibbalen bolmar på för fullt skulle jag tro med tanke på hur min näsa är när jag vaknar på morgnarna. Unnade mig ett allergipiller innan vi for med följden att när vi sedan stannade för att äta så slutade vitala hjärnfunktioner såsom hörseln och tänkandet att fungera. De delar som styrde manövreringen av näsduken i riktning mot näsan höll sig dock (till omgivningens stora lättnad) intakta.

Kvicknade till lite sen på cykeln på väg tillbaka hem. Om det berodde på den fysiska aktiviteten i sig eller det att jag studsade omkring i sadeln konstant i en kvart på grund av hicka låter jag de lärde tvista om. Efter en gigantisk magnum double i Rapiola centrum (stadsdelen där vi bor) var dock samtliga hjärnfunktioner igång igen och jag skippade till och med besöket på apoteket för en ny sorts antihistamin.

Nåväl, fler rapporteringar kommer när jag lyckats ta mig förbi Windows 7:ans förskräckliga bildöverföring och jag är lite klarare i knoppen. Tills dess önskar jag er alla en trevlig sommar och hoppas att ni kommer och hälsar på mig här borta. Jag njuter ju inte till hundra procent av att vara svensk i exil utan får gärna lite besök från folk som inte slänger sig med uttryck som "jättekiva" i var och varannan mening. Som reaktion på detta tänker jag lära mig så många slanguttryck på finlandssvenska som det bara går och börja använda dem. Först till samlingen lägger jag "Osta lenti!" som för de invigda (ca 10 personer i hela Finland) betyder "Köp en (bulle)längd!". Öva nu flitigt på detta så ska vi gå tillsammans till affären och försöka köpa en sån när ni väl kommer hit.

Kex

Innan jag åkte fick jag i princip en skottkärra kommentarer öst över mig, alla av samma typ: "Du kommer träffa en finne där som du blir ihop med". Gärna ackomanjerat av ett roat skratt och menande blickar. Givetvis dementerade jag allt sånt och sa att jag ska minsann hem igen och plugga klart min utbildning och har inte tid med pojkvännerier.

Jag ska fortfarande hem igen och läsa klart utbildningen, men den finsk-svenska unionen är numera ett faktum, så alla ni med kommentarerna, enjoy, ni hade rätt.

Sjukilur i en bur

Har fått någon underlig förkylning med huvudvärk och bomullshjärna men utan nysningar. Sov till halv två idag för att kompensera för sen kväll och för konstant för lite sömn i två veckor. Behöver i princip bara klara mig till imorgon lunch eftersom jag kan åka hem sen och däcka hela helgen med runt 5 kg choklad som tröst. Imorrnbitti ska jag och Christin till Fazers chokladfabrik och frossa =) Vera och Thekla kunde inte komma med eftersom de trodde att de skulle ha föreläsning då (vilket de inte skulle visade det sig sen när anmälningslistan var full). Trist.

Igår var vi på Royal Onnela igen, denna gång iförda hemmagjorda fevingar tillverkade av strumpbyxor, ståltråd samt glitterlim från (surprise!) Tiimari. Blev inte galet illamående av de hysteriska tapeterna den här gången iaf. Kanske mer berodde på att jag åt 4 karelska piroger och andra finska specialiteter förra gången...lalala.

Någon har sagt/jag har läst att Onnela är Nordens största nattklubb med hela 16 rum. Om man räknar hallarna har vi fortfarande bara lyckats lokalisera 8. Får bli årets projekt. Var iaf riktigt trevlig igår. Som vanligt var jag fullast av alla (trots att jag pga magbråk inte drack någon alkohol alls) och när de spelade "Vill ha dig" på svenska fick jag ryck i den renbeklädda soffan och började sjunga med och dansa. Till min stora 40-årsfestsfasa dokumenterades detta av Theklas kamera.

image85
Det här är från förra gången vi var där. Ni förstår vad jag menar med tapeterna va? Något smarto hade satt upp "du får inte röka här"-symboler där och där på väggen, men man fick anstränga sig hårt för att se dem. Ingen singleton pop out där inte ;) 5 poäng till den som faktiskt kan lokalisera en på den här bilden.



Hade första föreläsningen i min Product Development Project-kurs (hädanefter "desginkursen") igår. Till min stora fasa ligger den i Espo, vilket innebär att jag förutom de 40 euro jag redan hostar upp varje månad för mitt busskort måste betala ytterligare 3,20 varje gång jag åker över gränsen. Om man inte som jag igår råkar trycka på kortläsarknappen två gånger kostar det alltså 6,40 för mig att ta mig till och från föreläsningarna.

Om jag tänker att mitt tryckarmisstag gjorde att resan kostade 9,60 känns det inte så hemskt, men räknar jag om det till svenska kronor och inser att det är nästan en hundring blir jag skitirriterad och arg igen på att de inte använde sig av kogvetare när de designade allt som har med bussarna att göra. Jag kunde dock inte bli så arg igår eftersom busschauffören skrattade så hjärtligt åt mig när jag tryckte fel, utan tyckte mest att det var komiskt. Ännu mer komiskt var det att jag försökte bryta mig in genom en dörr på busstationen som fullkomligt skrek "låst!" om sig. Ibland funkar kogpsyken bara inte i praktiken eller så har min hjärna inte laddat ner senaste versionen.

Men på tal om det! Jag blir skitirriterad. Ok, det är olagligt att ladda musik och film och grejer, men i huset jag bor har internetleverantören t.o.m. övervakning och man måste registrera sig för att få använda nätet. Christin mejlade och frågade varför man måste registrera sig och fick till svar "Operator must know users of the network. That is the only way how we can solve distribution of illegal material in the network." *mutter mutter*

Btw, det här är mitt hus. Skabbigt, eller hur? ;)
image84

Tänkte trösta mig med att gå till affären och köpa lite karelska piroger och fil på burk. Har lyckats (utan anstränging iofs) lära tyskarna att äta pirogerna med den enda som vågat äta filen var Thekla och hon tyckte det var jätteäckligt. Kanske är efter den rekommendationen som de tror att jag ljuger om allting (jag som är sämst på det). Tog en vecka att övertala dem om att det visst finns flygande ekorrar i Finland. Bevisades till slut med hjälp av Google. Pinsamt eller hur?

Ska till Christin sen och dricka te med de andra. Passa på att byta lite bilder med varandra också.

Gardiner och pannkakor

Lånade den första kurslitteraturen idag. Neuroscience - the biology of the mind. Påminner lite om neuropsykologiboken så det ska väl inte vara helt omöjligt att ta sig igenom den. Måste ha läst och tentat av den innan EEG-kursen börjar i november. Har pratat lite löst med tyskarna om att ha möten en gång i veckan och diskutera vad vi läst bara för att få fingrarna ur.

Kommer ha en hel del att göra nu framöver känns det som. Finskakursen börjar imorrn (äntligen!) och på onsdag ska jag börja produktutveckla med tekfakare (och shit, det hade jag helt glömt, måste ha lärt mig vad "user cases", "scenarios" och "personas" är, eftersom jag inte behagade göra det när jag väl läste den kursen på LiU) plus att jag måste läsa neurovetenskapsboken. Mm, men biblioteken här är synnerligen trevliga ställen så det ska nog inte bli några problem. Var förresten i ett av, vad jag tror var, stadsbiblioteken idag igen. Otroliga takmålningar. Kul dock när man plastar in de korintiska krusidullerna högst upp på pelarna med gladpack för att folk inte ska pilla på dem.



Idag såg jag en kille i riktiga lederhosen på universitetet. Jag som trodde de var svarta.



Försökte styra upp livet här lite genom att skaffa en hemförsäkring och titta på gardintyg. Fick leta efter affären i en dryg halvtimme först bara. Mitt fel, jag hade mer eller mindre noll koll på var den låg. Eller rättare sagt så hade jag koll på ungefär var den låg, jag hade bara inte koll på hur själva staden runtomkring låg... Tittade på kanske 5 olika tyger lite mer seriöst men fick jordens beslutsångest. Fotade för att kunna bestämma mig senare men det kommer nog inte heller gå så bra. Har dock bestämt mig för att ha dem klara tills mamma kommer och hälsar på om två veckor. Tills dess kan vi ha en omröstning. Ni får helt enkelt säga vilken som är bäst och så kommer jag ändå ta den jag intalar mig sjäv att jag tycker mest om (efter 3 timmars vankande av och an i butiken, 3 dagar i sträck).

image74
Nr 1.

image75
Nr 2.

image76
Nr 3.

image79
Nr 4.

image78
Nr 5.

Tygerna bör bedömas med utgångpunkt från att min lägenhet till 99% består av färgen vit (förutom bokhyllan och fönsterbrädan som är gråa). Fönsterväggen är just vad den låter som, en vägg beståendes av enbart fönster. Det som behövs är förmodligen lite färg, men jag vill inte köpa nya gardiner till våren bara för att färgen inte funkar året runt.

Hmm... tog mig just en titt på den enorma yta jag måste täcka med tyg och insåg att jag förmodligen inte har råd med de där tygerna ändå. Kostar minst 19,90 euro/meter. Nåja, vi får se. Gardinerna jag har nu duger i vilket fall inte om jag inte vill bli neurotisk lagom till jul.


Hade riktigt trevligt ikväll. Tyskarna var här och vi åt pannkakor med spenat- och fetaoströra. Hur gott som helst! Vera och jag fastnade framför min dator sen när vi lyssnade på vilken musik jag hade där. (Insåg att jag måste uppdatera min spellista rätt ordentligt.) Efter ett tag skrattade vi så mycket att jag nästan trodde att vi hade druckit 3 glas vin var. Undrar vad det är med kranvattnet här...

image80
På tal om mat och sånt så var vi på Engel Café vid senatstorget idag. Jag är fortfarande lite chockad och tänker skylla på att jag är förvirrad över den nya valutan och inte riktigt vet hur mycket den är värd (för det är ju såååå svårt att räkna ut hur mycket det blir i svenska kronor...inte). I vilket fall lyckades jag köpa en tårtbit för 6,70 euro. Ok, sätt igång, skratta eller sätt i halsen eller vad du nu föredrar. Jag lovar, jag har aldrig ätit en bakelse så sakta förut. Maximal njutning per tidsenhet för pengarna så att säga. Den var iaf sjukt god (vad annars kunde jag tycka efter att ha fått den notan?). Tänker bara nämna lite snabbt att jag även köpte te för 2,60 euro. FATTA!! Fika för 90 kr. Jag är student för tusan! Men men, här i storstan lever vi glammigt. Nämnde jag att finnarna också använder begreppet "pappa betalar"? På svenska dessutom (tänker inte berätta varför, det sårar min stolthet för mycket). Såg ett skärp med det trycket på. Ska köpa det till min overall =)

Anyway, jag är glad ändå för imorgon börjar finskakursen =D =D =D Har förresten lärt mig min första kompletta, finska mening (som dessutom fick godkänt på uttalet från mamma när jag telefonerade med henne förut idag): Helsinki on kaunis kaupunki. Stämmer bra. Ni har ju sett bilderna.


RSS 2.0