johannalainen

Hade dock i Finland fått tips om ett dansk-internationellt försäkringsbolag som försäkrade lite vem som helst. I deras försäkringsregler stod det att man måste vara folkbokförd i något av de Nordiska länderna samt höra till det nationella sjukvårdssystemet (dvs vara med i Försäkringskassan eller liknande) i något av dessa. Det lät ju prima tyckte jag och ägnade sedan ca en timme åt att chatta med några danskar därifrån för att försöka reda ut problemet. De skrev på danska och jag skrev på svenska och jag tyckte att jag förstod allt, men jag kände inte riktigt samma sak från deras sida. Hade det inte varit för att jag förstår ca 5% talad danska jämfört med 90% skriven så hade jag bett dem att ringa mig istället.

Nåväl, jag vet inte om det var språkskillnaderna eller den märkliga byråkratiska situationen jag befinner mig i som påverkade, men i vilket fall var det svårt att få ihop något vettigt av det hela. Det hela slutade med att de fick fiffla till en reseförsäkring åt mig med lite specialvilkor eftersom jag satt i kläm mitt emellan två länder. Enligt den skulle jag vara försäkrad så länge jag höll mig i Finland. Faktiskt så skulle jag vara försäkrad så länge jag höll mig i exakt hela världen förutom just i Sverige. Jaha ja, och jag som har en biljett bokad till Sverige på onsdag nästa vecka...

Precis när jag hade avslutat chattandet och sagt att jag skulle gå in på deras hemsida och teckna försäkringen där så ringde ett av de svenska försäkringsbolagen, som jag försökt tala med tidigare under dagen, upp igen. Det var en synnerligen sympatisk man som, när jag förklarat situationen, lovade att ringa upp igen så fort han kollat upp detaljerna kring villkoren. Under tiden jag väntade på att han skulle ringa tillbaka hann jag med att luncha, beställa två specialslipade spektroliter, sticka lite på mitt stickningsprojekt samt inse att den reseförsäkring jag skulle få med VISA-kortet med största sannolikhet inte gällde eftersom resan var för billig. När har man någonsin tidigare varit bitter över att ha fått tag i en billig biljett?

Den sympatiske mannen ringde dock upp igen och sa att jomenvisst, det gick alldeles utmärkt att försäkra mig och de gav blanka fasen i om jag hörde till svenska eller finska försäkringskassan. Den magnifika räkningen skulle gå på nästan 3000 kr för ett år, men då fanns det inga tak för ersättningskostnaderna och ingen självrisk. Dock skulle den bara gälla inom Norden, men med tanke på att Sverige ingick däri så kändes det bra mycket bättre än den som det danska företaget hade skrapat ihop. Den danska kändes även mycket mindre tilltalande när jag gick in på deras sida igen för att kolla vad den skulle kosta. Drygt 240 euro (ca 2400 kr) för en försäkring till och med sista juli i år. En helårsförsäkring (med rabatt!) skulle kosta lite drygt 11 000 kr.

Ok, ok, nu ska vi se här... Jag kan alltså välja mellan en försäkring som täcker mig inom hela Norden för knappt 3000 kr eller en som täcker mig överallt, utom i det enda landet jag förmodligen kommer resa till, för samma pris men för bara lite drygt en månads tid. Ja det här var ju ett sjukt svårt beslut. Jag måste nog fundera över helgen.

Nej, men ärligt talat så ska jag läsa igenom försäkringsvillkoren först innan jag ropar hej. Jag har nämligen under den gångna veckan blivit sjukligt misstänksam mot allt vad försäkringsbolag heter. För att inte tala om vad jag har fått för inställning till allt som rör försäkringskassor. Jag funderar på att uppmuntra alla jag känner att låta bli att söka bostadsbidrag nästa år, kassorna har ju uppenbarligen redan nu fler ärenden liggandes än vad de kan ta hand om på 5 år. Stackars dem som jobbar där säger jag bara.