Jag drömmer om en jul hemma...
...och det är nästan så det brinner ljus i alla fönster, elektriska adventsljusstakar iaf.
Imorrn åker jag till Finland igen. Vet inte vad som känns mest underligt, att komma tillbaka hit eller att åka igen. Min första tanke när jag kom till Linköping var "Vad i hela friden gör jag här, jag borde vara i Helsingfors". Hade hänt en del grejer med staden, inte något stort, men ändå sådant som märktes. Några av affärerna jag var i hade skärpt till sig lite och såg mycket fräschare ut och någon hade slagit på stort och satt upp ny julbelysning i nästan hela centrum. Kändes som om jag aldrig varit i Helsingfors utan bara drömt allt och det enda som påminde mig om att det var verkligt var lite surrande i mobilen då och då.
Var på grillning i Ryd första kvällen jag kom hem och jag blev uppriktigt förvånad över att folk var så glada att se mig igen och främst för att de faktiskt hade märkt att jag överhuvudtaget varit borta. Underlig känsla.
Jackan luktar fortfarande grillrök och jag har lite svårt att äta juleskum (såna rosavita skumtomtar) eftersom Jocke och jag grillade det i brist på sug efter korv. Var himla kul att träffa folket dock och avskedshälsningen "Nä, men vi ses i maj eller nåt" slår det mesta.
Har hunnit med att träffa alla jag hade bestämt det med, vissa t.o.m. två ggr. Vet inte vad som är värst, att sitta hemma ett helt lov när alla andra åker hemhem till sina familjer och vänner eller att komma hem och ha några få dagar på sig att träffa allt och alla man inte sett på en evighet. Bästa vore väl att skärpa till sig och ta kontakt med folk lite mer utspritt under året, men alla behöver vi en spark i baken då och då.
Firat jul har jag gjort också och då ingår såklart julgranen. I år var den tämligen liten jämfört med en del mosterstora granar vi har haft genom åren. Tyckte dock att den såg helt ok ut och för att den skulle fortsätta att göra det utnämnde jag mig till förste granvattnare. Barr i fotsulan är ju annars en tradition som hör julen till, men iår får det gärna infalla efter att jag har åkt igen.
Före (ok, vi tjuvstartade lite)...
...och efter
Ser ni den oslagbara symmetrin i pyntet? Trots detta myller finns det faktiskt traditioner knutna till julgranskläendet. När granen är fast förankrad med ståltråd i taket (seriöst, vem vill ha en svajande gran?) är det dags att klämma i stjärnan och ljusen. Därefter rotas kofferten igenom efter flaggorna till toppen (går alltid åt några droppar blod när man hugger fel och missar kvisten) och flagggirlangerna. Glittergirlanger är för mesar så vi har bara en skabbig gammal sträng, men den ska upp ändå. Smällkaramellerna ska läggas under granen eller på de nedersta grenarna där även tomtarna-med-jordens-största-skägg hängs. Mammas handmålade glaskulor ska hängas på säkra ställen (över barnnivå och gärna med ytterligare pynt ytterst på grenen så något bromsar även om barren börjar lossna). Därefter gäller anarki och den-som-gräver-djupas-i-kofferten-och-hittar-de-mest-suspekta-sakerna-vinner.
Ju äldre man blir desto mindre intresserad av att få upp precis alla de där lekistomtarna och gud-vet-vad-änglarna, men det finns en sak som MÅSTE "hängas" i granen år efter år - annars blir det ingen riktig jul - och det är pappas crêpepapperskottegris som han gjorde när han gick på dagis. Den är så hemsk att jag t.o.m. fick med den i tidningen ett år när de efterlyste det fulaste julpyntet.
Är den inte helt underbar? Det bästa är att den blivande ingenjören missade den lilla detaljen med fastsättningsanordning så man får se till att hitta en stadig gren och sen bara lägga den där och hoppas att gravitationen inte börjar gå i sidled eller nåt , för då är den körd. Givetvis alltid det första som lossnar när granen börjar barra.
Det här är annars en klassiker som jag gjorde i lekis eller mellanstadiet. Varje år är jag förvånad att struten sitter kvar på stjärngossen.
Tydligen hade jag varit snäll i år för tomten tog med massa paket till mig. Fick en del böcker och pengar till operabiljett i Helsingfors (Carmen, here I come!) och så givetvis den svarta jackan som jag hade köpt innan. Får se hur mycket jag tar med mig till Finland igen, fick lite ångest när jag skulle därifrån och insåg att jag inte kunde släpa med alla onödiga saker jag hittills inte använt den här rundan och att det verkligen inte skulle få plats i maj när jag flyttar hem. Får be vårens besökare ta med riktigt stora resväskor så de kan ta hem saker åt mig ;)
Tog en sväng ut och hälsade på kossorna också. Östgötaslätten var på sitt vanliga blåshumör och mina öron hade lite svårt att tina upp efteråt.
Embla
Patricia
Pappa, syster och busfröna som kallar mig moster.
Dags att lämna Linköping bakom sig och återvända till Helsingfors även om jag just nu undrar vad i hela friden jag ska dit och göra. Vet inte vilka kurser jag ska söka, min favorittysk har åkt hem och den finska delen av finsk-svenska unionen ska liera sig med Schweiz kommande termin. Utbytesstudier borde förbjudas.
Jaja, jag kommer nog på nåt.
Imorrn åker jag till Finland igen. Vet inte vad som känns mest underligt, att komma tillbaka hit eller att åka igen. Min första tanke när jag kom till Linköping var "Vad i hela friden gör jag här, jag borde vara i Helsingfors". Hade hänt en del grejer med staden, inte något stort, men ändå sådant som märktes. Några av affärerna jag var i hade skärpt till sig lite och såg mycket fräschare ut och någon hade slagit på stort och satt upp ny julbelysning i nästan hela centrum. Kändes som om jag aldrig varit i Helsingfors utan bara drömt allt och det enda som påminde mig om att det var verkligt var lite surrande i mobilen då och då.
Var på grillning i Ryd första kvällen jag kom hem och jag blev uppriktigt förvånad över att folk var så glada att se mig igen och främst för att de faktiskt hade märkt att jag överhuvudtaget varit borta. Underlig känsla.
Jackan luktar fortfarande grillrök och jag har lite svårt att äta juleskum (såna rosavita skumtomtar) eftersom Jocke och jag grillade det i brist på sug efter korv. Var himla kul att träffa folket dock och avskedshälsningen "Nä, men vi ses i maj eller nåt" slår det mesta.
Har hunnit med att träffa alla jag hade bestämt det med, vissa t.o.m. två ggr. Vet inte vad som är värst, att sitta hemma ett helt lov när alla andra åker hemhem till sina familjer och vänner eller att komma hem och ha några få dagar på sig att träffa allt och alla man inte sett på en evighet. Bästa vore väl att skärpa till sig och ta kontakt med folk lite mer utspritt under året, men alla behöver vi en spark i baken då och då.
Firat jul har jag gjort också och då ingår såklart julgranen. I år var den tämligen liten jämfört med en del mosterstora granar vi har haft genom åren. Tyckte dock att den såg helt ok ut och för att den skulle fortsätta att göra det utnämnde jag mig till förste granvattnare. Barr i fotsulan är ju annars en tradition som hör julen till, men iår får det gärna infalla efter att jag har åkt igen.
Före (ok, vi tjuvstartade lite)...
...och efter
Ju äldre man blir desto mindre intresserad av att få upp precis alla de där lekistomtarna och gud-vet-vad-änglarna, men det finns en sak som MÅSTE "hängas" i granen år efter år - annars blir det ingen riktig jul - och det är pappas crêpepapperskottegris som han gjorde när han gick på dagis. Den är så hemsk att jag t.o.m. fick med den i tidningen ett år när de efterlyste det fulaste julpyntet.
Tydligen hade jag varit snäll i år för tomten tog med massa paket till mig. Fick en del böcker och pengar till operabiljett i Helsingfors (Carmen, here I come!) och så givetvis den svarta jackan som jag hade köpt innan. Får se hur mycket jag tar med mig till Finland igen, fick lite ångest när jag skulle därifrån och insåg att jag inte kunde släpa med alla onödiga saker jag hittills inte använt den här rundan och att det verkligen inte skulle få plats i maj när jag flyttar hem. Får be vårens besökare ta med riktigt stora resväskor så de kan ta hem saker åt mig ;)
Tog en sväng ut och hälsade på kossorna också. Östgötaslätten var på sitt vanliga blåshumör och mina öron hade lite svårt att tina upp efteråt.
Jaja, jag kommer nog på nåt.
Internationell middag
Jag nämnde nog sådär en 15 ggr att jag skulle skriva om den där internationella middagen jag blev medlurad på av grekerna, men häromdagen slog det mig att jag fortfarande inte skrivit en enda vettig rad om den och igår slog det mig ännu mer när jag fick bilderna från den från Kostas.
Det hela började med att jag sprang på de två grekerna från min semiotikkurs i skolmatsalen och fick sällskap av dem under lunchen och det hela slutade med att jag var bjuden på "internationell middag" med några andra utbytesstudenter. När jag hörde talas om det första gången skulle vi bli totalt 22 stycken, men kikar man på fotot nedan är det ganska tydligt att "en bjöd en som bjöd en annan som bjöd fem personer ytterligare osv". Tror vi landade på sådär en 40 personer i slutändan.
Folk från överallt. Italien, Spanien, Litauen, Grekland, Ungern, Estland, Frankrike och såklart lilla Sverige. Sen var det säkert ännu fler som dök upp till slut men det är de länder jag minns.
Alla skulle laga något som var typiskt för deras hemland och eftersom huvudrätten var ockuperad redan fick jag efterrätten. Det svenskaste jag kunde komma på på den fronten var prinsesstårta. Fick ju lite övning i bageriet på Maxi under sommaren så jag visste att det inte var helt omöjligt att slänga ihop en, men jag får erkänna att transportera tre blev lite otympligt. Ville ha så mycket som möjligt färdigt innan jag kom dit så jag slapp sätta igång och baka bottnar och ha mig. Var så förberedd att jag t.o.m. hade kavlat marsipanen färdigt.
Lite simmig vanlijsås, men jag blev ändå rätt nöjd med resultatet och det blev även gästerna för fler sa att det var jättegott. Tyvärr var jag näst sist och folk hade redan tryckt i sig cirka 7 förrätter och 7 huvudrätter samt diverse efterätter innan de kom till mig så "proppmätt" var ett ord som beskrev situationen ganska bra.
Det hela ägde rum i Domus Academica, ett gigantiskt utbytesstudentskorridorshus mitt i stan. Jag fick husera hos grekerna även om jag sprang upp en trappa och kokade vaniljsås hos esterna lite då och då.
Sjukt sunkigt hus (precis som mitt) men sammanhållningen var ju nästan läskig. Alla verkade känna alla och jag tror inte en kotte av dem där hade ens sett en riktig finne under hela sin vistelse. Tacka vet jag traktorkursen!
Var kul att prova på lite olika maträtter och få lite inspiration och jag som är så kinking med mat (eller har varit iaf) tyckte att jag klarade mig bra. Till min fasa hade grekerna gjort fylld squash, något av det äckligaste jag vet. Var tvungen att vara artig dock och tryckte i mig en hel bit och upptäckte till min stora förundran att det faktiskt var rätt gott. Jag upphör aldrig att förvånas över mat; särskilt inte över den otroliga mängden god mat jag missat p.g.a. min kinkighet.
Det här var ena läskiga grejer från Ungern. Barnsligt förtjusta i plommon var de. Faktiskt den enda grejen som jag inte tyckte om var de kokosrullade läskiga plommonbollarna som syns i bild. *rys* Chokladen smakade underligt den med. Som om någon malt ner lite bittermandel också.
Många smarrigheter bjöds det på men de bästa var ändå Litauens potatisgratäng (tro det eller ej) och fransmännens efterrätt som bestod av crêpes, smuldeg med äppelpaj och till sist en helt gudomlig sockerkaksliknande grej som bara smälte i munnen. Bonus till italienarna som bjöd på mozarella och tomat också. Jag är ju något av en mozarellamissbrukare. När jag sitter här och tänker kommer jag också att tänka på den italienska (ja, men de var 3 eller 4 italiengrupper), eller om det var en annan fransosgrupp, som hade gjort mannagrynsplättar i ugnen. Ruggigt gott men väldigt mättande.
Avlsutningsvis bjöd italiernarna (kanske 3:e italienska gruppen) på en sjukt god chokladkakeliknande sak och lite limoncelli (det står visst "limonetto" på flaskan men jag är rätt säker på att "limoncelli" var ordet jag hörde), en läskig spritblandning av citronlikör och socker.
Trots att jag bara ätit lite från varje ställe under hela kvällen så kände jag mer mer övergödd än en spädgris precis innan jul. Fick även uppleva det välkända fenomenet "den här datorn är inte kompatibel med min presentation som jag satt och slet med i två timmar till klockan tre i natt". Grekerna hade nämligen inget Office på sina datorer och jag hade en PowerPoint-presentation. Nåja, bilderna gick iaf att öppna så jag fick spela lite "modern svensk musik" eftersom vi "inte längre lyssnar på ABBA dagarna igenom" samt improvisera lite kring svenska mat- och högtidstradition. Det var julgransdans, midsommarstångsdans, nubbe, sill, kräftor och Lucia. Jubel uppstod när jag sjöng små grodorna för ett fullsatt korridorsrum.
Kvällen resulterade i 1 1/4:s överbliven prinsesstårta. Jag hade tack och lov tagit med ena rediga burkar att frakta marsipanen i, men inte ens de klarade av en hel tårta så jag fick böna och be grekerna att ta en bit och sen kom en galen italienare och lovade äta upp den resterande fjärdedelen. Jag som egentligen avskyr prinsesstårta för all grädden, kände mig något betryckt över det faktum att jag skulle behövde kränga över resterande tårta på någon annan (slänga går ju bara inte), men det hela löste sig genom att Christin fullkomligt hoppade på mig och sa åt mig att spara en bit åt henne (Vera och Thekla fick också) och resten tog jag med till Otaniemi och mutade teknologerna med. "Vägen till en mans hjärta går genom magen" och man är ju inte dum heller. Efter det tjatade en viss blivande pojkvän nästan ihjäl sig om att jag skulle baka den där tårtan till ett annat möte.
Så ladies, om ni känner att ni har ett behov, så har "sju sorters kakor" ett rätt schysst recept ;)
Det hela började med att jag sprang på de två grekerna från min semiotikkurs i skolmatsalen och fick sällskap av dem under lunchen och det hela slutade med att jag var bjuden på "internationell middag" med några andra utbytesstudenter. När jag hörde talas om det första gången skulle vi bli totalt 22 stycken, men kikar man på fotot nedan är det ganska tydligt att "en bjöd en som bjöd en annan som bjöd fem personer ytterligare osv". Tror vi landade på sådär en 40 personer i slutändan.
Lite simmig vanlijsås, men jag blev ändå rätt nöjd med resultatet och det blev även gästerna för fler sa att det var jättegott. Tyvärr var jag näst sist och folk hade redan tryckt i sig cirka 7 förrätter och 7 huvudrätter samt diverse efterätter innan de kom till mig så "proppmätt" var ett ord som beskrev situationen ganska bra.
Det hela ägde rum i Domus Academica, ett gigantiskt utbytesstudentskorridorshus mitt i stan. Jag fick husera hos grekerna även om jag sprang upp en trappa och kokade vaniljsås hos esterna lite då och då.
Sjukt sunkigt hus (precis som mitt) men sammanhållningen var ju nästan läskig. Alla verkade känna alla och jag tror inte en kotte av dem där hade ens sett en riktig finne under hela sin vistelse. Tacka vet jag traktorkursen!
Många smarrigheter bjöds det på men de bästa var ändå Litauens potatisgratäng (tro det eller ej) och fransmännens efterrätt som bestod av crêpes, smuldeg med äppelpaj och till sist en helt gudomlig sockerkaksliknande grej som bara smälte i munnen. Bonus till italienarna som bjöd på mozarella och tomat också. Jag är ju något av en mozarellamissbrukare. När jag sitter här och tänker kommer jag också att tänka på den italienska (ja, men de var 3 eller 4 italiengrupper), eller om det var en annan fransosgrupp, som hade gjort mannagrynsplättar i ugnen. Ruggigt gott men väldigt mättande.
Trots att jag bara ätit lite från varje ställe under hela kvällen så kände jag mer mer övergödd än en spädgris precis innan jul. Fick även uppleva det välkända fenomenet "den här datorn är inte kompatibel med min presentation som jag satt och slet med i två timmar till klockan tre i natt". Grekerna hade nämligen inget Office på sina datorer och jag hade en PowerPoint-presentation. Nåja, bilderna gick iaf att öppna så jag fick spela lite "modern svensk musik" eftersom vi "inte längre lyssnar på ABBA dagarna igenom" samt improvisera lite kring svenska mat- och högtidstradition. Det var julgransdans, midsommarstångsdans, nubbe, sill, kräftor och Lucia. Jubel uppstod när jag sjöng små grodorna för ett fullsatt korridorsrum.
Kvällen resulterade i 1 1/4:s överbliven prinsesstårta. Jag hade tack och lov tagit med ena rediga burkar att frakta marsipanen i, men inte ens de klarade av en hel tårta så jag fick böna och be grekerna att ta en bit och sen kom en galen italienare och lovade äta upp den resterande fjärdedelen. Jag som egentligen avskyr prinsesstårta för all grädden, kände mig något betryckt över det faktum att jag skulle behövde kränga över resterande tårta på någon annan (slänga går ju bara inte), men det hela löste sig genom att Christin fullkomligt hoppade på mig och sa åt mig att spara en bit åt henne (Vera och Thekla fick också) och resten tog jag med till Otaniemi och mutade teknologerna med. "Vägen till en mans hjärta går genom magen" och man är ju inte dum heller. Efter det tjatade en viss blivande pojkvän nästan ihjäl sig om att jag skulle baka den där tårtan till ett annat möte.
Så ladies, om ni känner att ni har ett behov, så har "sju sorters kakor" ett rätt schysst recept ;)
Julmarknad i Wanha
Det närmaste julmarknad i Tallinn jag kom var den i gamla studenthuset Wanha på Mannerhiemintie. Smockat med folk och en del original som sålde grejer. Såg en kvinna med färgrann särk, tovade utsmyckningar och en bit av ett renhorn i pannan. Finnarna vet hur man släpper hämingarna. Det är ltie schysst faktiskt, jag har aldrig sett så mycket galna mössor sen jag kom hit. Det är öron, flätor, djuransikten och gud-vet-vad folk pytar mössorna med. Den schysstaste hittills var ändå en unge jag såg på senatstorget som hade en sån skidåkarluva (även känd som rånarluva) med en lång dinosauriesvans där bak. Assöt. En sån ska jag sy till Mikael i julklapp.
Nu blev han orolig.
Nåja, hittade ingenting på marknaden utan fick leta julklappar på andra ställen. Köpte det mesta dagen efter, innan båten gick och fick leta reda på nästan varenda Alko (systembolaget) i innerstan innan jag hittade vinet jag skulle köpa till min moster och hennes sambo. Typiskt mig att inte ha den blekaste om vad vinet heter eller vilket land det är ifrån utan bara veta hur flaskan ser ut.
Båtresan hem gick över förväntan, ingen storm och ingen åksjuka. Termostaten hade pajat i hytten så det som brukar vara övergående kyla precis när man kommer dit höll sig stadigt kvar resten av natten. Ingen höjdare att gå upp på morgonen direkt men Finlayson vet hur man gör lakan så jag frös iaf inte.
Märks ganska väl att åka båt för mig är som att ta bussen, eftersom jag efter att ha avverkat alla taxfreebutiker stannade i hytten resten av kvällen och stickade vantar. Hade laddat upp med bananer till kvällsmat men till frukost blev det iaf buffén. Har åkt så många gånger utan den nu att jag började få abstinens och finlandsbåt utan frukostbuffén är inte riktigt finlandsbåt.
Pikkujoulut
Om det finns något som finnarna är mer galna i än bastandet så är det deras pikkujoulut. Det här är ett fenomen som, som namnet antyder, uppträder kring jul, och i det här fallet sådär en månad innan fram till julafton. Verkar finnas en del varianter men jag tror att det vanligaste är att företagen ordnar dem. Folk klär upp sig, det äts god mat, dricks god (?) sprit och man får kanske en liten klapp (eller en verbal känga av sin överförfriskade personal om man är chef). Vi talar helt enkelt om julfester. Är man en riktig social storstilare så kan man säkert lyckas avverka 1-2 pikkujoulut om dagen fram till jul för ALLA vill ordna sin egen. Det är företag och orgnaistationer och icke-organisationer och bokklubbar och gud-vet-vad som arrangerar dem för sina medlemmar. Ibland tror jag att folk startar föreningar bara för att ha en anledning att få fixa en pikkujoulut.
Så, om nu det här festandet och bastun ligger finnarna varmast om hjärtat så känns det ju givet att de ska kombineras. Alltså, traktorgruppens pikkujoulut firades i direkt anslutning till en bastu. Men varför detta bastande hela tiden? Varför inte bara sitta ner, äta lite gott, kanske ta sig en öl eller två och sen snacka lite skit om sponsorn och de kursansvariga och sen nöja sig med det? Varför måste man sätta sig nakna i ett trångt, mörkt litet rum, fylla luften med så mycket vatten att en fisk skulle kunna överleva där en vecka och sen dessutom dricka yrselframkallande vätskor ur metallburkar. Jag menar, metall! Det blir ju hur varmt som helst och på ingen tid alls och yrsel får jag så det räcker och blir över av att andas in 99% vatten och 1% luft. När det gäller bastande är jag fortfarande mer svensk.
Jag tror det här med bastande är något slags förtäckt finsk parningsdans, eller iaf en förklädd sovring bland "potentiella partners".
Vår pikkujoulut var dock en ganska lugn och bastuspaningsbefriad (iaf vad jag vet) tillställning trots att kylen var till 90% fylld med öl och resterande utrymme med nakkikorv och någon läskig flaska som hette "sisu viina" och som var till för att dryga ut glöggen med.
Så, om nu det här festandet och bastun ligger finnarna varmast om hjärtat så känns det ju givet att de ska kombineras. Alltså, traktorgruppens pikkujoulut firades i direkt anslutning till en bastu. Men varför detta bastande hela tiden? Varför inte bara sitta ner, äta lite gott, kanske ta sig en öl eller två och sen snacka lite skit om sponsorn och de kursansvariga och sen nöja sig med det? Varför måste man sätta sig nakna i ett trångt, mörkt litet rum, fylla luften med så mycket vatten att en fisk skulle kunna överleva där en vecka och sen dessutom dricka yrselframkallande vätskor ur metallburkar. Jag menar, metall! Det blir ju hur varmt som helst och på ingen tid alls och yrsel får jag så det räcker och blir över av att andas in 99% vatten och 1% luft. När det gäller bastande är jag fortfarande mer svensk.
Jag tror det här med bastande är något slags förtäckt finsk parningsdans, eller iaf en förklädd sovring bland "potentiella partners".
- För det första, och det går inte att förneka, alla är nakna. Man har alltså goda möjligheter att spana in hur folk verkligen ser ut under pushupbh:ar och formgjutna kalsonger. I detta ingår även att man kan bedömma muskelmassa (hur mycket ved kan han bära in och orkar han släpa hem en hel älg själv?) och höftomfång (hur många ungar kan hon producera på en femårsperiod?).
- För det andra, att piska folk med björkris avslöjar vem som är en vekling och vem som kan ta lite stryk.
- För det tredje, det råder omäskliga förhållanden i en bastu. Den som inte pallar dessa klarar troligen inte heller av klimatförändringar och är därför inget att ha på längre sikt.
- Och sist men inte minst, det är mörkt i bastun, det är ljust i duschen. Har man glasväggar emellan kan man spana in sitt tilltänkta offer utan att själv behöva avslöja sig innan man satt i sig en koskenkorva och blivit lite mer (eller eventuellt mindre) talför.
Vår pikkujoulut var dock en ganska lugn och bastuspaningsbefriad (iaf vad jag vet) tillställning trots att kylen var till 90% fylld med öl och resterande utrymme med nakkikorv och någon läskig flaska som hette "sisu viina" och som var till för att dryga ut glöggen med.
Linda hade fixad god mat (inte bara korv och öl alltså) och vi hade fixat den där boken och kortet till henne som jag berättade om i ett annat inlägg. Lite mat, lite prat, lite öppen brasa och så bastu och lite frysa-häcken-av-sig-på-balkongen-i-brist-på-isvak förstås. Lyckad kväll med trevligt sällskap och en bra avslutning på terminen. Nästa termin börjar stressen, ångesten och varför-gjorde-vi-inte-det-här-för-länge-sen-paniken så jag ska passa på att njuta nu. God Jul!
EMMA
Det har suttit lappar över hela stan i drygt en månad nu om Salvador Dalí-utställningen på Espoos moderna museum (EMMA). Jag har velat gå men har inte vetat eller hunnit ta reda på var stället ligger, men näst sista dagen innan utställningen tog slut gick vi iaf dit.
Dalí verkade vara en kul filur, väldigt begåvad också. Jag har alltid gillat hans teknik (kanske inte motiven så mycket eftersom jag tycker att de är lite läskiga) eftersom hans tavlor verkligen kan kallas konst. Folk hittar ju på de underligaste sakerna nuförtiden och kallar det konst, men att stapla gummidäck på varandra och döpa det till något obegripligt kan ju vem som helst göra. Måla smulor, med hjälp av bara två färger, som är så verklihetstrogna att man måste stå en millimeter från tavelduken och stirra för att kunna avgöra om de inte bara är ditlimmade, är dock inte många som kan åstadkomma.
Det var väl bara sådär en 5 riktiga oljemålningar av honom de hade där, resten var skisser eller ganska små teckningar av olika slag och kvalitet, men det var intressant att se ändå. Hade gärna fått vara lite mer dock. Vi passade på att kika på resten av muséet, eller iaf den moderna konstavdelningen. Den kan beskrivas med ett enda ord: läskig. Någon galen "konstnär" hade stympat gosedjur och hängt upp dem i en snurrande bana i taket och en annan (eller med stor sannolikhet samma) hade trätt på gosedjurshuvuden på uppstoppade djur och hängt upp även dem i taket. Bläk. Men en grej var faktiskt riktigt schysst (trots lite rubbade inslag) och det var ett rum där de hade en öppning i väggen (en dörruppning utan dörr helt enkelt) längst in, där det flöt ett gigantiskt rött tygskynke ut igenom och sedan vidare ut på golvet i det rummet där man själv stod. Så satt det en fläkt bakom tyget i rummet bakom dörröppningen som blåste in under tyget och fick det att bölja som vatten. Var häftigt att sitta där och titta när tyget rörde sig, nästan som på en havsstrand. Sen var det ju som sagt lite underligheter där med stora, lysande, underligt formade, vita grejer som svällde upp under tyget och så någon klocka ovanför fläkten som började lysa lite då och då. En bra bit på väg mot att bli klassat som riktig konst iaf.
På nedervåningen hittade vi lite underliga julgranar.
Det här är ju ett alternativ om du känner att du har alldeles för mycket aluminiumfolie där hemma.
En något mer vettig variant och själva granen är ju helt underbar, tät och fin. Skulle kunna tänka mig att ha den själv, bara jag fick klä om den lite. "Klä om den lite" blir i min familjs fall att hänga den full med diverse julpynt som tillverkats av barn med en maxålder på 6 år samt blanda med lite munblåsta och handmålade julkulor i glas. Affektionsvärden på julpynt har förstört många potentiellt estetiska julgranar skulle jag säga. I min familj är felet främst mitt =)
Istället för biljetter från man såna här spännande klisterlappar. Var man sen fäster dem är valfritt.
Hade tänkt ha en följetong där jag fotade framstegen med vantarna med jämna mellanrum så ni fick se hur det arbetet framskred, men jag rationaliserade lite och tog därför bara kort i slutskedet (läs: när de var helt klara). Titta så glad jag ser ut! Nästan lite rödluvan-o-vargen-varning på händerna "Nämen mormor, vilka stora händer du har!". Gav vantarna till Christin i julklapp innan hon åkte hem till Tyskland. Av alla tyskar var hon den jag kom bäst överens med och det kommer nog bli tomt nästa termin när det bara är jag och Thekla kvar. Har iaf lovat åka och hälsa på henne i Berlin och hon ska hälsa på mig i Linköping så vi lär ju ses framöver ändå.
Dalí verkade vara en kul filur, väldigt begåvad också. Jag har alltid gillat hans teknik (kanske inte motiven så mycket eftersom jag tycker att de är lite läskiga) eftersom hans tavlor verkligen kan kallas konst. Folk hittar ju på de underligaste sakerna nuförtiden och kallar det konst, men att stapla gummidäck på varandra och döpa det till något obegripligt kan ju vem som helst göra. Måla smulor, med hjälp av bara två färger, som är så verklihetstrogna att man måste stå en millimeter från tavelduken och stirra för att kunna avgöra om de inte bara är ditlimmade, är dock inte många som kan åstadkomma.
Det var väl bara sådär en 5 riktiga oljemålningar av honom de hade där, resten var skisser eller ganska små teckningar av olika slag och kvalitet, men det var intressant att se ändå. Hade gärna fått vara lite mer dock. Vi passade på att kika på resten av muséet, eller iaf den moderna konstavdelningen. Den kan beskrivas med ett enda ord: läskig. Någon galen "konstnär" hade stympat gosedjur och hängt upp dem i en snurrande bana i taket och en annan (eller med stor sannolikhet samma) hade trätt på gosedjurshuvuden på uppstoppade djur och hängt upp även dem i taket. Bläk. Men en grej var faktiskt riktigt schysst (trots lite rubbade inslag) och det var ett rum där de hade en öppning i väggen (en dörruppning utan dörr helt enkelt) längst in, där det flöt ett gigantiskt rött tygskynke ut igenom och sedan vidare ut på golvet i det rummet där man själv stod. Så satt det en fläkt bakom tyget i rummet bakom dörröppningen som blåste in under tyget och fick det att bölja som vatten. Var häftigt att sitta där och titta när tyget rörde sig, nästan som på en havsstrand. Sen var det ju som sagt lite underligheter där med stora, lysande, underligt formade, vita grejer som svällde upp under tyget och så någon klocka ovanför fläkten som började lysa lite då och då. En bra bit på väg mot att bli klassat som riktig konst iaf.
På nedervåningen hittade vi lite underliga julgranar.
Lucia
Under tiden Mikael var på jobbet passade jag på att kika runt i Tapiola (stadsdel i Espoo) centrum efter en present till Linda att ge på traktorgruppens pikkujoulut ("lilljulfest"). Letade egentligen efter Tiimari men jag sprang på en intersportbutik istället. Vet inte vad som fick mig att gå in dit, kanske undermedvetet letade efter skor. Vet heller inte vad som fick mig att börja kika på vinterjackorna men vad det än var så ledde det mig fram till en helt underbart gosig vinterjacka. Hade dagen innan upptäckt att min så underbara nya yllekappa inte tålde minusgrader och att jag höll på att dra på mig ytterligare en förkylning (hade varit förkylningsfri i drygt en månad). Klämde lite på den, provade den, tummade lite på prislappen. Var tacksam över att priser skrivna i euro inte ser så farliga ut. Var mer eller mindre övertygad om att jag skulle köpa den men ville ha en andra åsikt först innan jag snöt ur mig kommande månads matbudget.
Hittade ett antal bra böcker men jag hade en favorit, en om "Heikkis dag på bondgården" som vi bestämde oss för att "korrigera" lite. Vita klisteretiketter och tuschpennor är bra till mycket. Infogade lite internskämt från projektet och ändrade märke på traktorn från Massey Ferguson till Valtra. Gjorde världens läskigaste julkort också där vi parade ihop ansiktshalvorna från hela gruppen (utom Linda) två och två och så klistrade jag på lite tomteluvor och skägg. Vem hade kunnat ana att vi hade identiska tvillingar i gruppen?
Tänk er det här med en taskig skrivare och lite tomtemössor och skägg som döljer frisyrförändringar. Linda frågade när hon fick kortet var de andra i gruppen var. Hon trodde bara det var 5 personer på framsidan.
13.e december bara måste firas genom att se ett luciatåg. Det är inte så stort här i Finland men finlandssvenskarna gjorde sitt för att hålla traditionen vid liv.
Kl 17.00 stod vi på senatstorget för att se när Finlands lucia skulle göra vad som brukligt är för lucior. Vad vi inte visste var att hela faderullan började kl 17.00 inne i kyrkan och att det skulle ta en timme innan tåget kom ut, men vad gjorde det när man hade en så vacker utsikt över senatstorget?
Helt plötsligt kom det en parad med lysande kälkar och mumintroll åkandes nedanför torget. Vi skuttade dit, allt för att hålla igång blodcirkulationen. Var dock bara några minuter före 18 och vid det här laget var det, med nordiska mått mätt, smockat på torget. Vi gick tillbaks igen för att norpa åt oss hyffsade platser. Trappan var redan smockfull så vi stod kvar nedanför. De tre minutrarna tills att hon kom ut var de längsta (och i riskzonen för att bli de sista) i mina tårs liv.
Till slut kom hon ut iaf. Vi såg inte mycket och det gick inte att fota, men vi såg henne iaf och det var huvudsaken. De sjöng Luciasången (Natten går tunga fjät) och sen försvann de iväg någostans. Kanske skulle på pikkujoulut med mumintrollen. Vi skulle bara in i värmen.
Hittade ett antal bra böcker men jag hade en favorit, en om "Heikkis dag på bondgården" som vi bestämde oss för att "korrigera" lite. Vita klisteretiketter och tuschpennor är bra till mycket. Infogade lite internskämt från projektet och ändrade märke på traktorn från Massey Ferguson till Valtra. Gjorde världens läskigaste julkort också där vi parade ihop ansiktshalvorna från hela gruppen (utom Linda) två och två och så klistrade jag på lite tomteluvor och skägg. Vem hade kunnat ana att vi hade identiska tvillingar i gruppen?
13.e december bara måste firas genom att se ett luciatåg. Det är inte så stort här i Finland men finlandssvenskarna gjorde sitt för att hålla traditionen vid liv.
Vackert eller inte, jag ser inte med fötterna och minusgraderna plågade dem hårt. Har, trots intensivt och desperat letande, fortfarande inte hittat några vinterskor. Får försöka i Sverige istället.
Christmas Gala
Alla gånger jag har flyttat så har jag haft lite krångel med att få i ordning mina dagliga rutiner, men i det här fallet verkar det som att de fick sig en törn i slutet av vistelsen också. Jag måste säga att jag försummade min kalender å det grövsta vilket resulterade i att jag började uppfinna lite underliga mötestider. Skulle träna på redovisningen till den ökända "Christmas Gala" till traktorkursen i Otaniemi (har jag sagt att det är där tekniska högskolan ligger? Om inte så säger jag det nu så ni vet vad det är jag yrar om. För tydligehetens skull så kan jag ju säga att det är en del av Espoo.) men kommer på när jag sitter på bussen att jag skulle ha varit där då i just det där ögonblicket och inte en halvtimme senare som jag trodde. Nåja, jag blev inte fullt så sen och alla andra var ännu senare så vi hann träna på redovisningen lite innan vi körde den för resten av gruppen också.
Gick väl hyffsat med framförandet, jag hade en del jag behövde få bättre koll på men jag var inte särskilt nervös. Hade väl inte fattat riktigt vad det var frågan om än. Lite ironiskt det hela att en av anledningarna till att jag tvekade att anmäla mig till kursen var att det skulle redovisas inför hela klassen (15 projektgrupper med 8-11 pers i varje) två gånger och då alltid på engelska och sen var jag en av dem som anmälde mig frivilligt till presentationsgruppen. Kan väl konstatera att mitt självförtroende när det gäller engelska har blivit mycket bättre.
På något vis tror jag att det är lättare för mig att prata engelska hela tiden för jag har inget val, medan de som bor där kan prata finska med resten av gruppen och ändå bli förstådda. Blir lite irriterad ibland på vissa som knappt ens försöker, men om jag känner mig rätt så hade jag nog också varit sådan om jag varit i deras situation och det bidrar ju till viss del till att jag blir mer motiverad till att lära mig finska även om det gått väldigt segt hittills.
Efter träningen stannade jag kvar och åt "lunch" (måste verkligen skärpa till mina matvanor) med Linda och det tog ungefär en minut innan hon frågade om mig och Mikael. Haha, jag hade väntat mig det för hon hade inte sagt något om det tidigare.
Åh! Men det roligaste var ändå innan vi gick och åt och hon skulle fixa något med datorn i deras "gillesrum" ("sektionsrum" är mer ordet vi skulle använda på LiU) och det kom fram en hel hord maskinare och undrade vad vi var för några och skulle visa mig deras hemmabygda koskenkorvatimglas och någon automatisk shotmaskin (som jag mer trodde var till för att slå ut framtänderna på folk med). Verkar vara fattigt med tjejer på det där stället, märks inte bara på uppmärksamheten man får utan även på att man får ju gå en mil bara för att komma till damtoan.
På onsdagen kravlade jag mig till sista finskaföreläsningen där vi egentligen bara skulle få tillbaka proven, men läraren ändå han gå igenom "finskans viktigaste verb" (tehdä = att göra) samt repetera lite partitiv. På något underligt vänster lyckades jag sätta en 5:a och hade rätt på det mest jag var övertygad om att jag hade skrivit fel på och fel på det som var alldeles för lätt. Favoriten var att jag hade skrivit satayksitoista (111) när det egentligen stod 110. Tja, men det började ju på 11 iaf. Skyller på influenser från tyskan som vänder numrena bak-o-fram. Fick även veta att det finska betygssystemet är lite annorlunda mot det (eller snarare de) jag är van vid. Även om 1 inte är sådär superbra så är alla steg mellan 1-5 fortfarande "godkänt". Helt plötsligt kändes den där 4:an på min andra tenta som ett riktigt lysande resultat.
Efter detta var det dags att bege sig till Otaniemi och lite sista-minutenträning inför Christmasgalan senare den eftermiddagen. Jag började bli något stressad för den men hade fortfarande lyckats förtränga det rätt bra. Lunchade (och för första gången på länge var det riktigt god mat) med Mikael och sen fick han för sig att vi skulle åka och köpa den där vinterkappan som jag hade tittat på söndagen innan. Jag var lite tveksam eftersom jag vill träna på redovisningen och nästan hade gått in i "presentations-mode", d.v.s. alla yttre intryck förträngs och jag går ner i känslomässig dvala, men blev övertygad att det inte skulle ta så lång tid.
Kikade runt i lite andra affärer först och så gick vi till Esprit där de hade fått in en storlekt mindre sen förra gången jag var där. Kunde konstatera att den inte satt särskilt bra så jag bestämde mig för att köpa den andra kappan ändå. Skulle bara ta mig en sväng förbi bankomaten och kontrollera att jag hade tillräckligt med pengar på kortet och det hade jag. Trodde jag. Väl i affären och efter att ha betalat en del kontant så säger mannen i kassan att mitt kort inte funkar. Jag bara "öööh... men det fungerade i bankomaten för 5 minuter sen". Slutade med att Mikael fick betala och jag fick dåligt samvete över att ha lånat så mycket pengar i flera dagar framåt (närmare bestämt tills idag när jag äntligen kunde betala tillbaka).
Jag var iaf sjukt nöjd med kappan och åkte glatt tillbaka till Otaniemi för att träna in det sista av redovisningen. Gick inte direkt felfritt och jag började bli nervös över att jag skulle prata för mycket om en av mina två delar, eftersom vi blivit upplärda på LiU att håller man inte tiden, så stänger de av mikrofonen. Började tycka att det var en dålig idé att gå med på att ta det mesta (tyckte jag då iaf) av redovisningen men det var ju lite sent att göra något åt det då.
Själva galan (det där namnet känns verkligen malplacerat) blev en riktig nagelbitare eftersom vi redovisade som nr 10 av 15 och jag blev bara nervösare och nervösare efter varje eftersom alla andra som presenterade verkade så oberörda. Blev inte bättre av att vi upptäckte att det inte fanns någon dator att kika på från där vi skulle stå heller utan ville man se slidesen fick man vända sig och om stirra upp mot duken på väggen. Folk verkade dessutom ha väldiga problem med fjärrkontrollen för den bläddrade baklänges eller för mycket lite då och då. Jag passade på att kika på den i pausen och man behövde ju inte vara kogvetare för att se vad det var för fel på den. Istället för en framåt och en bakåtknapp så hade de satt ett rullhjul mitt på, ett hjul som tydligen snurrade åt fel håll.
På väg fram till scenen kom den riktiga paniken. Jag hade INGEN ANING om vad i hela friden jag skulle prata om, jag visste inte vilka slides vi hade och jag hade inte den blekaste om vad det var för projekt jag jobbade med. Hoppades på att Linda skulle prata i en evighet så jag kunde hitta något sätt att smita därifrån på, men inte då. Hon lämnade över micken till mig och på något underligt vis tog ryggmärgen över och började styra mun och tal. Rösten svängde, jag stakade mig, jag sa fel, jag sa ingeting på en evighet för jag hade glömt bort ordet på engelska, jag fullkomligt darrade av nervositet.
Jag lämnade över micken till Jaakko.
Jag lyssnade.
Jag undrade varför han stod bakom pelaren där ingen i publiken kunde se honom.
Jag undrade vad jag skulle titta på, hur jag skulle se ut i ansiktet, var jag skulle göra av händerna. Jag funderade allvarligt på att be Linda ta resten av redovisningen eftersom jag inte skulle palla.
Jag fick tillbaka micken. För sent att backa ur. Jag pratade om något som jag för mitt liv inte kan minnas nu. Jag var fullkomligt livrädd för att snurra hjulet på fjärrkontrollen åt fel håll och tog vad som kändes som en timme på mig varje gång jag skulle byta slide. Jag snurrade hjulet åt fel håll. Jag sa "SHIT!". I mikrofonen så alla hörde dessutom. Jag bestämde mig för att göra ett avbrott. Jag tog upp fjärrkontrollen och viftade lite med den i luften och sa "Det här är bland det sämsta jag har sett. Den borde tas med i nästa års projekt så någon kan förbättra den." konstpaus "Ni borde anställa en kogvetare." ytterligare en paus och så något tystare utan att ens dra på munnen "...jag har hört att dom är bra."
Succé.
Resten av redovisningen flöt på hur bra som helst och vi fick mycket beröm från resten av gruppen. Givetvis fick jag skit av en "presentationsexpert" som suttit och besdömt våra framträdanden för att jag sagt "shit" i micken, men det sket jag i. Fick också höra från Linda, som var på bedömningsmötet efteråt, att de andra teammanagerna hade tyckt att experten hade fel så det kändes bra och jag tyckte att jag hade lyckats när professorn i sitt avslutningstal för kvällen tog upp kogvetarna först bland de kompetenser som är viktiga att inte bortse från när det gäller såna här projekt (eftersom resten av studenterna till 90% består av maskintekniker).
Efteråt gick vi till det lokala studenthaket Dipoli för att ta en öl och äta lite. Jag beställde kebab men fick något som liknade falukorv till konsistensen och med en läskig vitlökssås till. Jag som annars är väldigt förtjust i vitlök. Fick höra att huset inte har några parallella väggar alls och att man kan flytta och ta bort innerväggarna på något mycket mystiskt sätt på övervåningen. Var i hela friden förvarar man innerväggar?
Kikade på inspelningen av presentationen som Mikko hade gjort. Till min stora förvåning såg jag inte det minsta nervös ut. Gjorde en enligt mig något irriterande pingvindans med vänsterarmen, men annars inget att störa sig på. Hade tydligt inte märkts alls på min röst att jag var nervös heller och att döma av vad man såg på filmen såg jag ut att trivas där framme på scenen. Skit! Det här betyder att jag kommer få redovisa i vår också.
Gick väl hyffsat med framförandet, jag hade en del jag behövde få bättre koll på men jag var inte särskilt nervös. Hade väl inte fattat riktigt vad det var frågan om än. Lite ironiskt det hela att en av anledningarna till att jag tvekade att anmäla mig till kursen var att det skulle redovisas inför hela klassen (15 projektgrupper med 8-11 pers i varje) två gånger och då alltid på engelska och sen var jag en av dem som anmälde mig frivilligt till presentationsgruppen. Kan väl konstatera att mitt självförtroende när det gäller engelska har blivit mycket bättre.
På något vis tror jag att det är lättare för mig att prata engelska hela tiden för jag har inget val, medan de som bor där kan prata finska med resten av gruppen och ändå bli förstådda. Blir lite irriterad ibland på vissa som knappt ens försöker, men om jag känner mig rätt så hade jag nog också varit sådan om jag varit i deras situation och det bidrar ju till viss del till att jag blir mer motiverad till att lära mig finska även om det gått väldigt segt hittills.
Efter träningen stannade jag kvar och åt "lunch" (måste verkligen skärpa till mina matvanor) med Linda och det tog ungefär en minut innan hon frågade om mig och Mikael. Haha, jag hade väntat mig det för hon hade inte sagt något om det tidigare.
Åh! Men det roligaste var ändå innan vi gick och åt och hon skulle fixa något med datorn i deras "gillesrum" ("sektionsrum" är mer ordet vi skulle använda på LiU) och det kom fram en hel hord maskinare och undrade vad vi var för några och skulle visa mig deras hemmabygda koskenkorvatimglas och någon automatisk shotmaskin (som jag mer trodde var till för att slå ut framtänderna på folk med). Verkar vara fattigt med tjejer på det där stället, märks inte bara på uppmärksamheten man får utan även på att man får ju gå en mil bara för att komma till damtoan.
På onsdagen kravlade jag mig till sista finskaföreläsningen där vi egentligen bara skulle få tillbaka proven, men läraren ändå han gå igenom "finskans viktigaste verb" (tehdä = att göra) samt repetera lite partitiv. På något underligt vänster lyckades jag sätta en 5:a och hade rätt på det mest jag var övertygad om att jag hade skrivit fel på och fel på det som var alldeles för lätt. Favoriten var att jag hade skrivit satayksitoista (111) när det egentligen stod 110. Tja, men det började ju på 11 iaf. Skyller på influenser från tyskan som vänder numrena bak-o-fram. Fick även veta att det finska betygssystemet är lite annorlunda mot det (eller snarare de) jag är van vid. Även om 1 inte är sådär superbra så är alla steg mellan 1-5 fortfarande "godkänt". Helt plötsligt kändes den där 4:an på min andra tenta som ett riktigt lysande resultat.
Efter detta var det dags att bege sig till Otaniemi och lite sista-minutenträning inför Christmasgalan senare den eftermiddagen. Jag började bli något stressad för den men hade fortfarande lyckats förtränga det rätt bra. Lunchade (och för första gången på länge var det riktigt god mat) med Mikael och sen fick han för sig att vi skulle åka och köpa den där vinterkappan som jag hade tittat på söndagen innan. Jag var lite tveksam eftersom jag vill träna på redovisningen och nästan hade gått in i "presentations-mode", d.v.s. alla yttre intryck förträngs och jag går ner i känslomässig dvala, men blev övertygad att det inte skulle ta så lång tid.
Kikade runt i lite andra affärer först och så gick vi till Esprit där de hade fått in en storlekt mindre sen förra gången jag var där. Kunde konstatera att den inte satt särskilt bra så jag bestämde mig för att köpa den andra kappan ändå. Skulle bara ta mig en sväng förbi bankomaten och kontrollera att jag hade tillräckligt med pengar på kortet och det hade jag. Trodde jag. Väl i affären och efter att ha betalat en del kontant så säger mannen i kassan att mitt kort inte funkar. Jag bara "öööh... men det fungerade i bankomaten för 5 minuter sen". Slutade med att Mikael fick betala och jag fick dåligt samvete över att ha lånat så mycket pengar i flera dagar framåt (närmare bestämt tills idag när jag äntligen kunde betala tillbaka).
Jag var iaf sjukt nöjd med kappan och åkte glatt tillbaka till Otaniemi för att träna in det sista av redovisningen. Gick inte direkt felfritt och jag började bli nervös över att jag skulle prata för mycket om en av mina två delar, eftersom vi blivit upplärda på LiU att håller man inte tiden, så stänger de av mikrofonen. Började tycka att det var en dålig idé att gå med på att ta det mesta (tyckte jag då iaf) av redovisningen men det var ju lite sent att göra något åt det då.
Själva galan (det där namnet känns verkligen malplacerat) blev en riktig nagelbitare eftersom vi redovisade som nr 10 av 15 och jag blev bara nervösare och nervösare efter varje eftersom alla andra som presenterade verkade så oberörda. Blev inte bättre av att vi upptäckte att det inte fanns någon dator att kika på från där vi skulle stå heller utan ville man se slidesen fick man vända sig och om stirra upp mot duken på väggen. Folk verkade dessutom ha väldiga problem med fjärrkontrollen för den bläddrade baklänges eller för mycket lite då och då. Jag passade på att kika på den i pausen och man behövde ju inte vara kogvetare för att se vad det var för fel på den. Istället för en framåt och en bakåtknapp så hade de satt ett rullhjul mitt på, ett hjul som tydligen snurrade åt fel håll.
På väg fram till scenen kom den riktiga paniken. Jag hade INGEN ANING om vad i hela friden jag skulle prata om, jag visste inte vilka slides vi hade och jag hade inte den blekaste om vad det var för projekt jag jobbade med. Hoppades på att Linda skulle prata i en evighet så jag kunde hitta något sätt att smita därifrån på, men inte då. Hon lämnade över micken till mig och på något underligt vis tog ryggmärgen över och började styra mun och tal. Rösten svängde, jag stakade mig, jag sa fel, jag sa ingeting på en evighet för jag hade glömt bort ordet på engelska, jag fullkomligt darrade av nervositet.
Jag lämnade över micken till Jaakko.
Jag lyssnade.
Jag undrade varför han stod bakom pelaren där ingen i publiken kunde se honom.
Jag undrade vad jag skulle titta på, hur jag skulle se ut i ansiktet, var jag skulle göra av händerna. Jag funderade allvarligt på att be Linda ta resten av redovisningen eftersom jag inte skulle palla.
Jag fick tillbaka micken. För sent att backa ur. Jag pratade om något som jag för mitt liv inte kan minnas nu. Jag var fullkomligt livrädd för att snurra hjulet på fjärrkontrollen åt fel håll och tog vad som kändes som en timme på mig varje gång jag skulle byta slide. Jag snurrade hjulet åt fel håll. Jag sa "SHIT!". I mikrofonen så alla hörde dessutom. Jag bestämde mig för att göra ett avbrott. Jag tog upp fjärrkontrollen och viftade lite med den i luften och sa "Det här är bland det sämsta jag har sett. Den borde tas med i nästa års projekt så någon kan förbättra den." konstpaus "Ni borde anställa en kogvetare." ytterligare en paus och så något tystare utan att ens dra på munnen "...jag har hört att dom är bra."
Succé.
Resten av redovisningen flöt på hur bra som helst och vi fick mycket beröm från resten av gruppen. Givetvis fick jag skit av en "presentationsexpert" som suttit och besdömt våra framträdanden för att jag sagt "shit" i micken, men det sket jag i. Fick också höra från Linda, som var på bedömningsmötet efteråt, att de andra teammanagerna hade tyckt att experten hade fel så det kändes bra och jag tyckte att jag hade lyckats när professorn i sitt avslutningstal för kvällen tog upp kogvetarna först bland de kompetenser som är viktiga att inte bortse från när det gäller såna här projekt (eftersom resten av studenterna till 90% består av maskintekniker).
Efteråt gick vi till det lokala studenthaket Dipoli för att ta en öl och äta lite. Jag beställde kebab men fick något som liknade falukorv till konsistensen och med en läskig vitlökssås till. Jag som annars är väldigt förtjust i vitlök. Fick höra att huset inte har några parallella väggar alls och att man kan flytta och ta bort innerväggarna på något mycket mystiskt sätt på övervåningen. Var i hela friden förvarar man innerväggar?
Kikade på inspelningen av presentationen som Mikko hade gjort. Till min stora förvåning såg jag inte det minsta nervös ut. Gjorde en enligt mig något irriterande pingvindans med vänsterarmen, men annars inget att störa sig på. Hade tydligt inte märkts alls på min röst att jag var nervös heller och att döma av vad man såg på filmen såg jag ut att trivas där framme på scenen. Skit! Det här betyder att jag kommer få redovisa i vår också.
Faddermiddag
Borde ju vara förbjudet att inte skriva blogg direkt när saker har hänt. Jag har lyckats radera nästan en hel vecka ur hjärnan. Ska göra mitt bästa för att minnas. Börjar med faddermiddagen hemma hos Timo förra måndagen.
Efter 18 mejl fram och tillbaka och folk från nollegruppen som hade tentor till höger och vänster och därför inte kunde komma på uppgjort datum blev det till slut bara jag, Vera och Thekla som tittade in hos våran fadder Timo på middag. Killen är som han är, dricker minst 3 liter cola light (eftersom han är diabetiker) om dagen och röker säkert 3 liter cigaretter också. Pluggar till psykolog och är rädd för att tappa kontrollen så han dricker inte sprit. Jag vet inte jag men att sänka 3 liter cola om dagen känns inte som något jag skulle sortera in i kategorin "kontrollerat". I vilket fall, trots en del underligheter är han en skön snubbe som det är kul att umgås med.
Han lägenhet var ett kaos av nyrenovering. Jag hade väntat mig en rätt slugglig lya och förmodligen hade den varit det tills för bara någon månad sen när en mögelinvasion i köket tvingade dem att renovera hela altet. Var nästan för flott för att vara sant och hälften av grejerna (mestadels köksassistenter och monstermixrar) i kökslådorna låg kvar i förpackningarna.
Han hade en rätt skön attityd och skrev i mejlet att vi fick köpa och laga maten själva så stod han för platsen. Även om det låter helt rubbat så bara går det inte att bli förolämpad när man har träffat honom och vet hur han är. Dessutom åt jag upp nästan en hel grönmögelost med pepparkakor som han bjöd på, så jag var rätt nöjd.
Så här ser han ut. Jag tog bilden mest för att visa hans hemska askkopp. Egentligen är det en hundmatskål och han berättade att den brukade självantända lite då och då. Ibland är det skönt att inte vara rökare.
Jag vet inte varför men av någon anledning verkar jag äta samma typ av mat i omgångar, även när jag inte själv står för lagandet. Det har varit tortillas, pasta med ost, ärtsoppa, köttfärssås med ris (de två sista är skolrestaurangernas fel) och nu senast wok till höger och vänster och förbannelse. Så även till middagen i måndags. Jag ska iofs inte klaga för jag var i Espoo hela dagen och tränade på traktorredovisningen vi skulle ha på onsdagen så jag lät tyskarna köpa mat eftersom jag tyckte det var onödigt att spendera 2 timmar på buss fram och tillbaka när Timo ändå bodde i Espoo han med.
Maten blev väldigt oväntat lyckad med tanke på att jag för några år sen inte ens skulle ha smakat på den stekta squashen, men det kanske var risgrynsgrötsriset som gjorde det. Så går det när man inte läst kursen "förpackningsfinska 5 p". Jag var dock väldigt nöjd med det och snodde med mig paketet hem för att kunna unna mig lite mer gröt någon annan dag.
Efter middagen var Timo snäll nog att skujtsa hem oss. Han passade på att ta oss på en guidad tur bland miljonvillorna och farthindrena i Westend också. Inledde med en tur upp till vattentornet. Såg ut som ett ufo och hade en restaurang högst upp där man, enligt hörsägen, fick punga ut med en hundring för en liten sketen burgare. Men men, om utsikten är fin, får plånboken lida pin eller hur var det?
Vi tog även en sväng förbi hamnen och sen till en vågbrytare någonstans och spanade in f.d. Marimekko-chefens flotta hus. Kritvitt med plattor och pelare till höger och vänster. Gigantiska glasfönster (eller snarare väggar) också. En arkitektonisk katastrof enligt mig, men läget var det inget fel på. Piren såg ut att ha potential i annat väder men i kolmörker och regn var det inget vidare. Det enda roliga var en svan som simmade omkring, men efter en liten fadäs med en aggressiv svan i Kalmar när jag var 12 så håller jag mig gärna lite på avstånd från dem.
Efter 18 mejl fram och tillbaka och folk från nollegruppen som hade tentor till höger och vänster och därför inte kunde komma på uppgjort datum blev det till slut bara jag, Vera och Thekla som tittade in hos våran fadder Timo på middag. Killen är som han är, dricker minst 3 liter cola light (eftersom han är diabetiker) om dagen och röker säkert 3 liter cigaretter också. Pluggar till psykolog och är rädd för att tappa kontrollen så han dricker inte sprit. Jag vet inte jag men att sänka 3 liter cola om dagen känns inte som något jag skulle sortera in i kategorin "kontrollerat". I vilket fall, trots en del underligheter är han en skön snubbe som det är kul att umgås med.
Han lägenhet var ett kaos av nyrenovering. Jag hade väntat mig en rätt slugglig lya och förmodligen hade den varit det tills för bara någon månad sen när en mögelinvasion i köket tvingade dem att renovera hela altet. Var nästan för flott för att vara sant och hälften av grejerna (mestadels köksassistenter och monstermixrar) i kökslådorna låg kvar i förpackningarna.
Han hade en rätt skön attityd och skrev i mejlet att vi fick köpa och laga maten själva så stod han för platsen. Även om det låter helt rubbat så bara går det inte att bli förolämpad när man har träffat honom och vet hur han är. Dessutom åt jag upp nästan en hel grönmögelost med pepparkakor som han bjöd på, så jag var rätt nöjd.
Jag vet inte varför men av någon anledning verkar jag äta samma typ av mat i omgångar, även när jag inte själv står för lagandet. Det har varit tortillas, pasta med ost, ärtsoppa, köttfärssås med ris (de två sista är skolrestaurangernas fel) och nu senast wok till höger och vänster och förbannelse. Så även till middagen i måndags. Jag ska iofs inte klaga för jag var i Espoo hela dagen och tränade på traktorredovisningen vi skulle ha på onsdagen så jag lät tyskarna köpa mat eftersom jag tyckte det var onödigt att spendera 2 timmar på buss fram och tillbaka när Timo ändå bodde i Espoo han med.
Maten blev väldigt oväntat lyckad med tanke på att jag för några år sen inte ens skulle ha smakat på den stekta squashen, men det kanske var risgrynsgrötsriset som gjorde det. Så går det när man inte läst kursen "förpackningsfinska 5 p". Jag var dock väldigt nöjd med det och snodde med mig paketet hem för att kunna unna mig lite mer gröt någon annan dag.
Efter middagen var Timo snäll nog att skujtsa hem oss. Han passade på att ta oss på en guidad tur bland miljonvillorna och farthindrena i Westend också. Inledde med en tur upp till vattentornet. Såg ut som ett ufo och hade en restaurang högst upp där man, enligt hörsägen, fick punga ut med en hundring för en liten sketen burgare. Men men, om utsikten är fin, får plånboken lida pin eller hur var det?
Självständighetsdagen
Lyckades kvällen innan provet faktiskt ta mig i kragen och plugga finska. Hade jag haft det tempot hela terminen hade jag säkert pratat flytande finska nu (iaf singularformerna), men så är det ju alltid så det är inget jag egentligen stör mig på. Drabbades dock av "efter tentan"-humöret som inkluderar bl.a. hat av världen samt dåliigt humör. Vanligen syns symtom redan några dagar, upp till en vecka, innan tentan och folk gör bäst i att inte kommunicera med mig överhuvudtaget eftersom jag inte ansvarar för följderna. Folk är säkert tacksamma över att jag inte gått knivkastarkursen än heller...
Salen vi skrev i var något utöver det vanliga. Bänkarna såg ut som något importerat från närmsta kyrka där borden (som satt fast i framförvarande bänkrygg) var av tveksam storlek. Skrev klart tentan hyffsat snabbt men eftersom jag inte ville göra massa slarvfel plus att jag hade en del ord som jag inte visste hur man skulle böja (t.ex. "pieni") så behövde jag lite mer tid att gå igenom den igen. Upptäckte när "lite mer tid" hade förflutit att det enda pennrafsandet jag kunde höra var mitt eget och insåg att jag var sist kvar. Blev klart till slut och eftersom magen kurrade såg jag fram emot den där självständighetsdagsbakelsen alla studenter skulle få gratis bara man visade upp studentkortet.
Dagen till ära, d.v.s. självständighetsafton (kan ni ens tänka er att vi skulle ha något sånt i Sverige? "Nationaldagsafton", folk skulle få slag. Dock är det mycket större i Finland och i år var det dessutom 90-årsjubileum), var det lite finare lunch i skolrestaurangerna. Potatismos med persilja och rostbiff och så den där bakelsen och kaffe eller te. Jag blev överlycklig, rostbiff är bland det godaste som finns. Stod i kön och dreglade och kunde knappt vänta på att få sätta tänderna i den. Sen smakade jag och då kunde jag knappt vänta tills jag skulle få slänga den i papperskorgen. Kan någon förklara för mig hur man misslyckas så fatalt med att göra god rostbiff? Jag blev så besviken. Det enda som nästan gick att äta var kanterna, men de åt jag mest för att överhuvudtaget få i mig någon näring. Potatismoset smakade päck och bakelsen vågade jag inte ens testa för jag ville inte bli ännu mer besviken.
Åkte till Otaniemi för att utöva lite dåligt humör och skriva om en redovisning till traktorkuren. Ett 4-timmarsmöte till kl 20.00 i kombination med att ha pluggat till 00.30 och sen gått upp 06.15 för att gå på seminarie och sen skriva tenta direkt efteråt gjorde inte direkt underverk med humöret men det kändes lite bättre när redovisningen väl var över. Något som fick mig att må ännu bättre var att Mikael hade ordnat världens middag med fin dukning, ljus och rosor hemma hos sig. Som den otroligt väluppfostrade gästen jag är däckade jag i en timme medan han lagade maten.
Dag torsdag var det då dags för själva självständighetsdagen och som min finskalärare hade lovat så regnade det. Mycket. Vi hade tänkt åka in till stan och kika lite på vad det nu var för aktiviteter du kunde hitta på där och sen gå på restaurang men vädret var så tråkigt (och vi var så slöa) så vi skippade det. Tror inte vi hade rört oss en meter utanför lägenheten om inte Vera hade hört av sig och påminnt om att hon behövde Theklas extramadrass som efter Sonjas besök huserade under min säng. Jag svor över att jag inte hade fått någon reservnyckel och så hoppade vi på bussen och åkte hem till min lägenhet. Passade på att plocka med lite kladdkaka och mina vantar till stickningskursen på vägen och sen for vi tillbaks till Espoo igen. Spenderade kvällen med att elda traditionsenliga blåvita ljus och titta på självstädnighetsmottagningen på TV. Många fina klänningar och håruppsättningar (men också en del hemska) att kommentera tills adjektiven tog slut. Får väl medge att jag fuskade och tittade på den svenska varianten.
Medan vi tittade på den ena kulinariska läckerheten efter den andra på TV bestod vår egen otroligt luxuösa middag av gårdagens kyckling, lite pannkakor som blivit över sen Sonjas besök samt lite kladdkaka till efterrätt. Jag måste säga att jag för min del var väldigt nöjd med det.
Kombinationen av en otroligt aktivitetsfylld dag (omåttligt mycket gediget slappande samt 2 timmar på en buss) och det faktum att någon ond varelse hade fått för sig att vi skulle ha möte kl 9.00 dagen efter gjorde att vi slocknade relativit tidigt. Ingen bastu, inga piroger och inga knivslagsmål, men för mig en alldeles utmärkt självständighetsdag.
Salen vi skrev i var något utöver det vanliga. Bänkarna såg ut som något importerat från närmsta kyrka där borden (som satt fast i framförvarande bänkrygg) var av tveksam storlek. Skrev klart tentan hyffsat snabbt men eftersom jag inte ville göra massa slarvfel plus att jag hade en del ord som jag inte visste hur man skulle böja (t.ex. "pieni") så behövde jag lite mer tid att gå igenom den igen. Upptäckte när "lite mer tid" hade förflutit att det enda pennrafsandet jag kunde höra var mitt eget och insåg att jag var sist kvar. Blev klart till slut och eftersom magen kurrade såg jag fram emot den där självständighetsdagsbakelsen alla studenter skulle få gratis bara man visade upp studentkortet.
Dagen till ära, d.v.s. självständighetsafton (kan ni ens tänka er att vi skulle ha något sånt i Sverige? "Nationaldagsafton", folk skulle få slag. Dock är det mycket större i Finland och i år var det dessutom 90-årsjubileum), var det lite finare lunch i skolrestaurangerna. Potatismos med persilja och rostbiff och så den där bakelsen och kaffe eller te. Jag blev överlycklig, rostbiff är bland det godaste som finns. Stod i kön och dreglade och kunde knappt vänta på att få sätta tänderna i den. Sen smakade jag och då kunde jag knappt vänta tills jag skulle få slänga den i papperskorgen. Kan någon förklara för mig hur man misslyckas så fatalt med att göra god rostbiff? Jag blev så besviken. Det enda som nästan gick att äta var kanterna, men de åt jag mest för att överhuvudtaget få i mig någon näring. Potatismoset smakade päck och bakelsen vågade jag inte ens testa för jag ville inte bli ännu mer besviken.
Åkte till Otaniemi för att utöva lite dåligt humör och skriva om en redovisning till traktorkuren. Ett 4-timmarsmöte till kl 20.00 i kombination med att ha pluggat till 00.30 och sen gått upp 06.15 för att gå på seminarie och sen skriva tenta direkt efteråt gjorde inte direkt underverk med humöret men det kändes lite bättre när redovisningen väl var över. Något som fick mig att må ännu bättre var att Mikael hade ordnat världens middag med fin dukning, ljus och rosor hemma hos sig. Som den otroligt väluppfostrade gästen jag är däckade jag i en timme medan han lagade maten.
Dag torsdag var det då dags för själva självständighetsdagen och som min finskalärare hade lovat så regnade det. Mycket. Vi hade tänkt åka in till stan och kika lite på vad det nu var för aktiviteter du kunde hitta på där och sen gå på restaurang men vädret var så tråkigt (och vi var så slöa) så vi skippade det. Tror inte vi hade rört oss en meter utanför lägenheten om inte Vera hade hört av sig och påminnt om att hon behövde Theklas extramadrass som efter Sonjas besök huserade under min säng. Jag svor över att jag inte hade fått någon reservnyckel och så hoppade vi på bussen och åkte hem till min lägenhet. Passade på att plocka med lite kladdkaka och mina vantar till stickningskursen på vägen och sen for vi tillbaks till Espoo igen. Spenderade kvällen med att elda traditionsenliga blåvita ljus och titta på självstädnighetsmottagningen på TV. Många fina klänningar och håruppsättningar (men också en del hemska) att kommentera tills adjektiven tog slut. Får väl medge att jag fuskade och tittade på den svenska varianten.
Medan vi tittade på den ena kulinariska läckerheten efter den andra på TV bestod vår egen otroligt luxuösa middag av gårdagens kyckling, lite pannkakor som blivit över sen Sonjas besök samt lite kladdkaka till efterrätt. Jag måste säga att jag för min del var väldigt nöjd med det.
Kombinationen av en otroligt aktivitetsfylld dag (omåttligt mycket gediget slappande samt 2 timmar på en buss) och det faktum att någon ond varelse hade fått för sig att vi skulle ha möte kl 9.00 dagen efter gjorde att vi slocknade relativit tidigt. Ingen bastu, inga piroger och inga knivslagsmål, men för mig en alldeles utmärkt självständighetsdag.
Julkort
Ojojojoj! OJ!
Jag fick ett julkort på finska från några släktingar idag och tro det eller ej, men jag förstod precis allt. Helt sjukt!
Det här bevisar väl en gång för alla att det finns hopp. Nu ska jag bara få lite hjälp att översätta ett annat julkort som jag knappt förstod hälften av...
Jag fick ett julkort på finska från några släktingar idag och tro det eller ej, men jag förstod precis allt. Helt sjukt!
Det här bevisar väl en gång för alla att det finns hopp. Nu ska jag bara få lite hjälp att översätta ett annat julkort som jag knappt förstod hälften av...
Lillsysslingsbesök
Har två timmar på mig med absolut inget att göra tills mitt möte börjar här i Otaniemi (Espoo) så jag tänkte snyta ur mig lite skrifter om mitt liv. Känns lite underligt att inte ha någon kurs alls jag kan pyssla med, eller jag skulle ju kunna pilla lite med traktorkursen men eftersom mötet gäller den tänkte jag låta bli -man vill ju inte överanstränga sig ;)
Iaf, förra lördagen var Sonja, mitt sysslingsbarn, här på besök. Hennes föräldrar skulle på någon konferens i Helsingfirs så hon bodde hos mig en natt. Var riktigt kul att träffas och trots att hon är ett antal år yngre är hon otroligt grym på engelska så det går hur bra som helst att prata med henne. Hon är också språknörd som jag så vi hade en sån där språkfrossardiskussion som man bara kan ha när man träffar någon annan som tycker att grammatik är bland det mest spännande man kan pyssla med (ok, jag överdrev lite grann, men det är faktiskt intressant). Jag försökte värva henne till Kogvet i Linköping också, men jag tror inte hon nappade. Får bearbeta henne några år så går det säkert ;)
Vi träffades inne i stan först men åkte hem till mig och åt lunch emellan. Borde ha gäster lite oftare så jag får laga mat på riktigt. Har ju lyckats hålla mig borta från tortillas i några veckor nu så det finns hopp =)
Efter maten tog vi en tur in till stan. Sprang mellan diverse bokaffärer för att leta julklappar till Sonjas familj och sen gick vi till ett annat (tills vidare hemligt) ställe där jag inhandlade en julklapp jag med. Därefter kände vi att vi förtjänade ett besök på Fazer med tårta och varm choklad. (Vem blev egentligen förvånad?) Jag var lite besviken sen förra gången när jag inte drabbades av akut paltkoma av enbart chokladen så Sonja och jag delade en julig tårtbit. Tror vi lyckades uppnå den optimala mättnaden där; lingon-pepparkaketårta och en kopp varm choklad var. Smarr!
Efter chokladsvulleriet gick vi till Stockmann och spenderade någon timme på att peta på julprydnader och sniffa på doftljus. Kastade lystna blickar mot chokladbergen de hade byggt upp där också. Tror jag har utvecklat ett visst chokladberoende sen jag kom hit. Lyckades med en privat avvänjning efter fazerfabriksbesöket men denna gång kanske jag behöver ta hjälp utifrån (kanske får spärra mitt kontokort från köp av socker så jag inte kan baka mer kladdkaka). Fast det är ju snart jul och då får man ju svulla (och det ska komma från den som sjunger julsånger året runt. Jag kommer se ut som en boll när jag kommer tillbaks).
Sonja kom på att hon behövde någon plansch att sätta på väggen där hemma så vi gick till det "underjordiska köpcentrat". (Vet inte vad det heter och jag trodde alltid att det var en del av järnvägsstationens källare tills jag insåg att det var groteskt mycket större än så. Smidigt med gångar under marken när det är skruttväder ute.) Tyvärr stängde affären 10 minuter innan vi kom dit så vi fick stå och spionera genom de delarna av fönstrena som inte redan var täckta av affischer. Gick till en fruktansvärd krimskramsaffär vägg i vägg men jag var tvungen att gå ut därifrån för jag dog nästan av rökelseöverdos. Sonja var dock överförtjust och tyckte att det mesta de sålde där inne var jättespännande, så jag tror på ett nytt besök när de kommer hit i januari igen. Jag får ta med gasmasken och kylfläkten då.
Kom inte på något mer att göra och affärerna började stänga, så vi gick till hotellet där hennes föräldrar bodde och pratade med hennes pappa. Kul att träffa båda föräldrarna, även om jag inte hann se hennes mamma så mycket eftersom de skulle till en middag precis när hon kom tillbaks till hotellet. Hotellet var hur glassigt som helst men jag började undra lite över typen av gäster när det kom folk iförda enbart morgonrock gåendes genom lobbyn. Blev ännu mer undrande när det kom folk gåendes utan morgonrock. Sonjas pappa sa att vi skulle passa på att titta när det kom ett gäng halvnakna killar gåendes (Micki, var höll du hus egentligen?). Insåg att folk var på väg till bastun efter ett tag så då kändes det lite mer berättigat. Tja, med det är bara att vänja sig antar jag; ska bada bastu med traktorgruppen igen på fredag. Tror att när det det gäller bastu så har mina svenska gener tagit över för jag är fortfarande inte så förtjust i det. Vad är egentligen meningen med att andas in 100-gradig luft?
Månadens bästa kommentar kom från Sonja när vi var på stationen på väg till bussen. Eftersom vi precis missade en och det var kallt ute väntade vi inomhus istället. Förbi kommer en kille i sådär 18-årsåldern med långt, turkost hår. Personligen tyckte jag det såg ut som f*n men Sonja blev helt såld. Hon kunde inte fatta att hon haft sån tur att hon sett någon som var så underbar som han. TURKOST HÅR! Hon sa att det var som att träffa en kille som dricker te. Jag bara "Öh, min pojkvän dricker te". Då stirrade hon på mig och sa, dödligt seriöst, något i stil med "Se till att du tar vara på honom". Haha, nä jag behöver väl knappast någon uppmuntran på den fronten, men vad i hela friden är det för folk hon umgås med? Jaja, tonåringar, de har sina underligheter för sig. Tycker dock att hon är en av de vettigare jag mött.
Missade den lilla detaljen med att det var lördag och att affären stängde tidigare så det blev ingen fisksås deluxe till middag utan pannkakor, men det dög det med. Lämnade Sonja till stationen vid 10 på söndagmorgonen och träffade hennes föräldrar igen. Fick övertala hennes mamma att jag inte behövde någon blomma eftersom jag ändå skulle hem om två veckor och att jag redan hade fått en julklapp av dem. Fick en liten påse med ögondroppar (de är ögonläkare och hade varit på mässa så det är inte så konstigt som det låter) och en mini-schweizisk armékniv. Typiskt finskt på något vis ;)
Tillbringade sådär en halvtimme med att vandra runt lite i stan och ta kort på all snön som hade kommit under natten (laddar upp bilder när jag kommer hem). Var kul att se japanerna på senatstorget som posade med en snögubbe som någon byggt. Borde börja kalla det där stället för "lilla japan" för (förutom den fotogalna svenska utbytesstudenten) är det alltid en busslast japanska turister där som fotar kyrkan.
Plogspårvagnen var en klar favorit.
Mannerheiminkatu täckt av snö...
...så även Väinämöinen från Kalevala (som jag fortfarande inte läst ut).
Jag funderade på om någon smulat ut ett kexpaket på backen så mycket duvor som det var där. Smederna håller sig varma med fysiskt arbete. Hade jag haft en extra halsduk hade jag nog offrat den för att en av dem skulle slippa frysa.
Stockmann svullar på med en redig julentré. Om ni tycker det här är mycket ska ni se deras sagolandsskyltfönster med tomtar och alver och svampar som rör sig. De har t.o.m. byggt en ramp utanför så barnen kan se ordentligt.
Busschauffören körde som en galning på vägen hem. Till och med värre än vanligt trots att det nu dessutom var 1-2 dm snö på marken. Jag funderade allvarligt på att hoppa av och ta nästa buss, men jag överlevde. Hade heeeela dagen på mig att plugga finska inför provet. Något måste jag ju ha gjort eftersom dagen gick men effektiviteten var väl inte den bästa. Dagen slutade inte heller med att jag pluggade finska verb utan med att jag blev hämtad till Espoo. Lärde mig säkert något ord där.
Iaf, förra lördagen var Sonja, mitt sysslingsbarn, här på besök. Hennes föräldrar skulle på någon konferens i Helsingfirs så hon bodde hos mig en natt. Var riktigt kul att träffas och trots att hon är ett antal år yngre är hon otroligt grym på engelska så det går hur bra som helst att prata med henne. Hon är också språknörd som jag så vi hade en sån där språkfrossardiskussion som man bara kan ha när man träffar någon annan som tycker att grammatik är bland det mest spännande man kan pyssla med (ok, jag överdrev lite grann, men det är faktiskt intressant). Jag försökte värva henne till Kogvet i Linköping också, men jag tror inte hon nappade. Får bearbeta henne några år så går det säkert ;)
Vi träffades inne i stan först men åkte hem till mig och åt lunch emellan. Borde ha gäster lite oftare så jag får laga mat på riktigt. Har ju lyckats hålla mig borta från tortillas i några veckor nu så det finns hopp =)
Efter maten tog vi en tur in till stan. Sprang mellan diverse bokaffärer för att leta julklappar till Sonjas familj och sen gick vi till ett annat (tills vidare hemligt) ställe där jag inhandlade en julklapp jag med. Därefter kände vi att vi förtjänade ett besök på Fazer med tårta och varm choklad. (Vem blev egentligen förvånad?) Jag var lite besviken sen förra gången när jag inte drabbades av akut paltkoma av enbart chokladen så Sonja och jag delade en julig tårtbit. Tror vi lyckades uppnå den optimala mättnaden där; lingon-pepparkaketårta och en kopp varm choklad var. Smarr!
Efter chokladsvulleriet gick vi till Stockmann och spenderade någon timme på att peta på julprydnader och sniffa på doftljus. Kastade lystna blickar mot chokladbergen de hade byggt upp där också. Tror jag har utvecklat ett visst chokladberoende sen jag kom hit. Lyckades med en privat avvänjning efter fazerfabriksbesöket men denna gång kanske jag behöver ta hjälp utifrån (kanske får spärra mitt kontokort från köp av socker så jag inte kan baka mer kladdkaka). Fast det är ju snart jul och då får man ju svulla (och det ska komma från den som sjunger julsånger året runt. Jag kommer se ut som en boll när jag kommer tillbaks).
Sonja kom på att hon behövde någon plansch att sätta på väggen där hemma så vi gick till det "underjordiska köpcentrat". (Vet inte vad det heter och jag trodde alltid att det var en del av järnvägsstationens källare tills jag insåg att det var groteskt mycket större än så. Smidigt med gångar under marken när det är skruttväder ute.) Tyvärr stängde affären 10 minuter innan vi kom dit så vi fick stå och spionera genom de delarna av fönstrena som inte redan var täckta av affischer. Gick till en fruktansvärd krimskramsaffär vägg i vägg men jag var tvungen att gå ut därifrån för jag dog nästan av rökelseöverdos. Sonja var dock överförtjust och tyckte att det mesta de sålde där inne var jättespännande, så jag tror på ett nytt besök när de kommer hit i januari igen. Jag får ta med gasmasken och kylfläkten då.
Kom inte på något mer att göra och affärerna började stänga, så vi gick till hotellet där hennes föräldrar bodde och pratade med hennes pappa. Kul att träffa båda föräldrarna, även om jag inte hann se hennes mamma så mycket eftersom de skulle till en middag precis när hon kom tillbaks till hotellet. Hotellet var hur glassigt som helst men jag började undra lite över typen av gäster när det kom folk iförda enbart morgonrock gåendes genom lobbyn. Blev ännu mer undrande när det kom folk gåendes utan morgonrock. Sonjas pappa sa att vi skulle passa på att titta när det kom ett gäng halvnakna killar gåendes (Micki, var höll du hus egentligen?). Insåg att folk var på väg till bastun efter ett tag så då kändes det lite mer berättigat. Tja, med det är bara att vänja sig antar jag; ska bada bastu med traktorgruppen igen på fredag. Tror att när det det gäller bastu så har mina svenska gener tagit över för jag är fortfarande inte så förtjust i det. Vad är egentligen meningen med att andas in 100-gradig luft?
Månadens bästa kommentar kom från Sonja när vi var på stationen på väg till bussen. Eftersom vi precis missade en och det var kallt ute väntade vi inomhus istället. Förbi kommer en kille i sådär 18-årsåldern med långt, turkost hår. Personligen tyckte jag det såg ut som f*n men Sonja blev helt såld. Hon kunde inte fatta att hon haft sån tur att hon sett någon som var så underbar som han. TURKOST HÅR! Hon sa att det var som att träffa en kille som dricker te. Jag bara "Öh, min pojkvän dricker te". Då stirrade hon på mig och sa, dödligt seriöst, något i stil med "Se till att du tar vara på honom". Haha, nä jag behöver väl knappast någon uppmuntran på den fronten, men vad i hela friden är det för folk hon umgås med? Jaja, tonåringar, de har sina underligheter för sig. Tycker dock att hon är en av de vettigare jag mött.
Missade den lilla detaljen med att det var lördag och att affären stängde tidigare så det blev ingen fisksås deluxe till middag utan pannkakor, men det dög det med. Lämnade Sonja till stationen vid 10 på söndagmorgonen och träffade hennes föräldrar igen. Fick övertala hennes mamma att jag inte behövde någon blomma eftersom jag ändå skulle hem om två veckor och att jag redan hade fått en julklapp av dem. Fick en liten påse med ögondroppar (de är ögonläkare och hade varit på mässa så det är inte så konstigt som det låter) och en mini-schweizisk armékniv. Typiskt finskt på något vis ;)
Busschauffören körde som en galning på vägen hem. Till och med värre än vanligt trots att det nu dessutom var 1-2 dm snö på marken. Jag funderade allvarligt på att hoppa av och ta nästa buss, men jag överlevde. Hade heeeela dagen på mig att plugga finska inför provet. Något måste jag ju ha gjort eftersom dagen gick men effektiviteten var väl inte den bästa. Dagen slutade inte heller med att jag pluggade finska verb utan med att jag blev hämtad till Espoo. Lärde mig säkert något ord där.
Partaj och kappköp
Ojoj vad det regnar ute. Tydligen är det här typiskt helsingforsvinterväder.
Hade en hel del tid att fördriva igår mellan ett möte i Espoo (ja, ett skolmöte faktiskt) och min stickningskurs (1 ½ vante klar!) så jag bestämde mig för att ta tag i det här vinterskoköpandet på allvar. Mina skor läcker som såll och det är inte så skoj att skvumpa runt i våta sockor hela tiden. Jag var sämst på att köpa skor men lyckades lite bättre på kappfronten. Efter att ha finkammat nästan hela Kamppigallerian hittade jag till slut en riktigt snygg, lång, svart kappa. Tyvärr visade det sig att jag var ännu sämre på kappor för på bussen hem började jag känna lite nogrannare på tyget och min hjärna började lägga ihop två och två. Bomull + vatten = absobtion. Testade lite genom att skvätta vatten på den i badrumet hemma och min hypotes stämde alldeles utmärkt. Var bara att åka till stan idag och lämna tillbaka den. VARFÖR har någon gjort en kappa av bomull och inte ylle?!
Ikväll ska jag på födelsedagsfest. Någon av Mikaels 100 (känns det som) kompisar fyller år och jag ska visst visas upp lite ;) Han syster ska med också så jag är sjukt nervös. De kommer hit och hämtar upp mig om knappt en timme så jag ska försöka att inte bita ner alla naglarna tills dess. Nåja, det går nog bra. Måste bara packa ner lite prylar och diska mitt monstruöst stora diskberg.
Öppnade förresten paketet från kusinen häromdagen för jag kunde inte hålla mig. Var ljuslyktor från IIttala ("kivi" för den som vet). Jättefina och gröna så de kommer passa jättebra i lägenheten i Ryd när jag kommer tillbaks.
Nää, jag ska ta tag i disken och det där nu så de slipper vänta på mig sen när de kommer. Återkommer med rapporteringar om självständighetsdagsfirande och sysslingbarnsbesök när jag är hemma igen. När nu det blir... tillbringar ju rätt stor del av min tid i Espoo numera, och då inte enbart för att vi har traktorprojektsredovisning på onsdag ;)
Hade en hel del tid att fördriva igår mellan ett möte i Espoo (ja, ett skolmöte faktiskt) och min stickningskurs (1 ½ vante klar!) så jag bestämde mig för att ta tag i det här vinterskoköpandet på allvar. Mina skor läcker som såll och det är inte så skoj att skvumpa runt i våta sockor hela tiden. Jag var sämst på att köpa skor men lyckades lite bättre på kappfronten. Efter att ha finkammat nästan hela Kamppigallerian hittade jag till slut en riktigt snygg, lång, svart kappa. Tyvärr visade det sig att jag var ännu sämre på kappor för på bussen hem började jag känna lite nogrannare på tyget och min hjärna började lägga ihop två och två. Bomull + vatten = absobtion. Testade lite genom att skvätta vatten på den i badrumet hemma och min hypotes stämde alldeles utmärkt. Var bara att åka till stan idag och lämna tillbaka den. VARFÖR har någon gjort en kappa av bomull och inte ylle?!
Ikväll ska jag på födelsedagsfest. Någon av Mikaels 100 (känns det som) kompisar fyller år och jag ska visst visas upp lite ;) Han syster ska med också så jag är sjukt nervös. De kommer hit och hämtar upp mig om knappt en timme så jag ska försöka att inte bita ner alla naglarna tills dess. Nåja, det går nog bra. Måste bara packa ner lite prylar och diska mitt monstruöst stora diskberg.
Öppnade förresten paketet från kusinen häromdagen för jag kunde inte hålla mig. Var ljuslyktor från IIttala ("kivi" för den som vet). Jättefina och gröna så de kommer passa jättebra i lägenheten i Ryd när jag kommer tillbaks.
Nää, jag ska ta tag i disken och det där nu så de slipper vänta på mig sen när de kommer. Återkommer med rapporteringar om självständighetsdagsfirande och sysslingbarnsbesök när jag är hemma igen. När nu det blir... tillbringar ju rätt stor del av min tid i Espoo numera, och då inte enbart för att vi har traktorprojektsredovisning på onsdag ;)
Dan före dan som i loppukoedan
Tja, pluggandet går skit. För att överhuvudtaget göra något sitter jag och knåpar ihop slumpmässiga meningar. Hoppas på att åtminstone några ord fastnar. Hittills har min hjärna lyckats generera:
Tämä on suuri sieni = Det här är en stor svamp
samt
Lohi asuu meressä = Laxen bor i havet
Lyckades även skriva till Thomas enbart på finska, vilken var något av en bragd. Synd bara att Thomas går i min klass i Sverige och inte pratar ett ljud finska (förutom "tack" då).
Som alltid, ju mer man pluggar desto mer inser man att man har att lära in. Ramlade precis över årstiderna som jag kunde svära på att jag aldrig sett förut. Hade därför ännu sämre koll på att de kombineras med L-kasusen. Tja, men då vet jag det då. Alltid något.
Veckans roligaste uttryck:
ruma ankanpoikanen
Hysteriskt roligt om man hör det på finska och dessutom samtidigt står och tittar på en galet ful badankesvabboll (vet inte riktigt vad de heter de där nätbollarna man tvättar badkaren eller sig själv med).
Kom på idag att julkalendern har börjat på tv nu. Ska kanske ta mig en omgång med svt:s urusla mediaspelarprogram och se om jag får ner den. Lyckades förra året, men testade ett annat tv-program för några veckor sen och då ville den inte.
Nä, men om jag skulle ta och lära mig böja uusi nu då så har jag en sak till ur världen. Kan redan "Olen ruotsalainen. Olen Ruotsista. En puhu suomea, puhun ruotsia. Opiskelen kognitiotiedettä mutta ei suomea så mycket som jag borde..." Tja ni ser... med det här ordförrådet skulle jag nog lyckas dissa en alkis till på bussen.
00:40
Nu vore det ju lustigt om jag inte skulle sätta tentahärket. Har pluggat som ett as sen kl 18 ungefär och dissat mer eller mindre alla på msn för att kunna koncentrera mig. Har lärt mig omöjliga verb, de 6 nödvändiga substantivgrupperna, repeterat kasusen, svurit, hatat och slitit mitt hår men nu är jag klar. Det enda som stör är att jag har ett dötråkigt seminarie imorgon innan provet och en presentation som måste skrivas om efteråt. Nåja, håll tummarna!
Tämä on suuri sieni = Det här är en stor svamp
samt
Lohi asuu meressä = Laxen bor i havet
Lyckades även skriva till Thomas enbart på finska, vilken var något av en bragd. Synd bara att Thomas går i min klass i Sverige och inte pratar ett ljud finska (förutom "tack" då).
Som alltid, ju mer man pluggar desto mer inser man att man har att lära in. Ramlade precis över årstiderna som jag kunde svära på att jag aldrig sett förut. Hade därför ännu sämre koll på att de kombineras med L-kasusen. Tja, men då vet jag det då. Alltid något.
Veckans roligaste uttryck:
ruma ankanpoikanen
Hysteriskt roligt om man hör det på finska och dessutom samtidigt står och tittar på en galet ful badankesvabboll (vet inte riktigt vad de heter de där nätbollarna man tvättar badkaren eller sig själv med).
Kom på idag att julkalendern har börjat på tv nu. Ska kanske ta mig en omgång med svt:s urusla mediaspelarprogram och se om jag får ner den. Lyckades förra året, men testade ett annat tv-program för några veckor sen och då ville den inte.
Nä, men om jag skulle ta och lära mig böja uusi nu då så har jag en sak till ur världen. Kan redan "Olen ruotsalainen. Olen Ruotsista. En puhu suomea, puhun ruotsia. Opiskelen kognitiotiedettä mutta ei suomea så mycket som jag borde..." Tja ni ser... med det här ordförrådet skulle jag nog lyckas dissa en alkis till på bussen.
00:40
Nu vore det ju lustigt om jag inte skulle sätta tentahärket. Har pluggat som ett as sen kl 18 ungefär och dissat mer eller mindre alla på msn för att kunna koncentrera mig. Har lärt mig omöjliga verb, de 6 nödvändiga substantivgrupperna, repeterat kasusen, svurit, hatat och slitit mitt hår men nu är jag klar. Det enda som stör är att jag har ett dötråkigt seminarie imorgon innan provet och en presentation som måste skrivas om efteråt. Nåja, håll tummarna!
Noll motivation
Men vad är det för fel på mig? Jag har inte lyckats ta tag i det här finskapluggandet alls. Det enda jag fick ut av dagen var att lära mig hur man snäser av någon som ber en gå ut med soporna (från boken givetvis) samt att det går mycket bra att sova i biblioteket med boken som huvudkudde (eller stöd för näsan snarare).
Men jag blev så himla glad idag! Kusinen var här och lånade mig sin extramadrass och hon hade med sig en gottekasse till mig =) En chokladkalender, joulutortut, pepparkakor som hennes son gjort, russin, en flaska glögg, värmeljus, fazers julchoklad, ett jättefint julkort (satte upp det på väggen framför skrivbordet) och sen ett paket från Iittala. Jag är helt galen i det mesta som Iittala gör så det ska bli spännande att öppna. Tror jag håller lite på det ett tag till dock. Jag vet vem jag ska dricka glöggen med iaf ;)
Fick en påse med tandborstar och tandkärmsprover också. Väldigt passande, en till mig och en till Mikael... =) Ja, och på tal om honom, hela den här grejen är ju bara för bra för att vara sann. Om jag verkligen förtjänar det här så måste jag ha varit en väldigt snäll flicka. Inte nog med att han ville bli kock innan han satsade på ingenjöreriet, han MANGLAR dessutom sina lakan! Iiihhh =) Jag trodde jag var den enda i min generation som gjorde det. Dessutom är han värsta romantikern, idag blev jag t.ex. buren över en gigantisk pöl med snöslask för att jag inte skulle bli blöt. Som sagt, för bra för att vara sant och jag kommer bli så sjukt bortskämd.
Skvallrade på med kusinen i en halvtimme och visade lite bilder. Han fick helt klart godkänt. (Mamma du kan ju ringa henne om du vill ha lite mer info från någon som är lite mer objektiv ;))
Nehej, om jag skulle ta tag i det här språket nu då... eller kanske planera lite nationaldagsfirande med MIkael istället... Eller kanske bli lite mer bortskämd.
Men jag blev så himla glad idag! Kusinen var här och lånade mig sin extramadrass och hon hade med sig en gottekasse till mig =) En chokladkalender, joulutortut, pepparkakor som hennes son gjort, russin, en flaska glögg, värmeljus, fazers julchoklad, ett jättefint julkort (satte upp det på väggen framför skrivbordet) och sen ett paket från Iittala. Jag är helt galen i det mesta som Iittala gör så det ska bli spännande att öppna. Tror jag håller lite på det ett tag till dock. Jag vet vem jag ska dricka glöggen med iaf ;)
Fick en påse med tandborstar och tandkärmsprover också. Väldigt passande, en till mig och en till Mikael... =) Ja, och på tal om honom, hela den här grejen är ju bara för bra för att vara sann. Om jag verkligen förtjänar det här så måste jag ha varit en väldigt snäll flicka. Inte nog med att han ville bli kock innan han satsade på ingenjöreriet, han MANGLAR dessutom sina lakan! Iiihhh =) Jag trodde jag var den enda i min generation som gjorde det. Dessutom är han värsta romantikern, idag blev jag t.ex. buren över en gigantisk pöl med snöslask för att jag inte skulle bli blöt. Som sagt, för bra för att vara sant och jag kommer bli så sjukt bortskämd.
Skvallrade på med kusinen i en halvtimme och visade lite bilder. Han fick helt klart godkänt. (Mamma du kan ju ringa henne om du vill ha lite mer info från någon som är lite mer objektiv ;))
Nehej, om jag skulle ta tag i det här språket nu då... eller kanske planera lite nationaldagsfirande med MIkael istället... Eller kanske bli lite mer bortskämd.
Avreagering inför provet
Detta inlägg presenteras i samarbete med Johannas finskabok. En varning ska utfärdas till känsliga läsare; personer med konflikträdsla, grammatikintollerans och/eller stark fientlighet mot språkanalyser bör inte läsa detta inlägg. Vissa obelevade samt alkoholrelaterade uttryck kan förekomma, varför barn under 15 år inte bör tillåtas läsa detta utan vuxens sällskap.
Öh... jag fick precis en fråga om provet gäller den galna kyrkkursen borta i Espoo. Nej för (valfritt, dock inte alltför grovt, svärord)! Jag kanske ska förtydliga med att jag inte gick dit någon mer gång efter första försöket. Vi fick en rejäl dos grammatik i universitetskursen direkt efteråt så jag tyckte inte det var nödvändigt att plåga mig mer.
Håller på och går igenom hela boken nu för att repetera allt. Känns fint när jag faktiskt kan läsa dialogerna och förstå nästan alla ord till skillnad från när vi faktiskt jobbade med de kapitlena och jag inte fattade en stavlese. Har fortfarande sjukligt många verb att klämma in, men det känns som min hjärna har blivit lite mer finska-fonemkompatibel nu så orden fastnar faktiskt i de flesta fall. Fick dock lite ångest när jag insåg att jag inte bara har boken att gå igenom, utan även mina 10 miljoner lösblad med horribla 2-timmarsläxor och annat otäckt.
Jahaa... om jag skulle ta tag i det då istället för att sitta här och gagga. Lyckades ju drabbas av en sjuklig paltkoma som däckade mig i drygt 1½ timme förut så jag ligger lite efter. Har ju en presentation att lära mig samt några konceptskisser att generera också.
Kanske är tanken att den här boken ska spegla den finska kulturen med en touch av studentikositet, men ibland tycker jag att det nästan går lite väl långt. Vi får lära oss fraser som:
- Ole hiljaa!
- Ole itse!
Som bokstavligen betyder "Var tyst!" "Var det själv!", men som mer liknar "Håll käften!" enligt min lärare. Fint, det ska jag använda mycket i jul när jag över upp talet... Eller inte.
Vi har även lite klassiska uttryck från finskan från A till Ö-listan. Det gäller ju att från första början ge ett bra och korrekt intryck av landet. Här kommer de första 4 orden:
Alko - Systembolaget (essentiellt för alla studenter)
Apua! - Hjälp!
Baari - Bar (essentiellt för alla studenter)
Bileet, Bailut - Något avdankade slangord för "fest" (essentiella för alla studenter)
Lägg märke till att 3 är klockrent alkoholrelaterade och det fjärde kan ju alltid användas om man blir antastad av alkoholister på bussen (vilket händer ungefär 1 gång i veckan). Annars fick vi lära oss ett annat synnerligen oartigt uttryck om det skulle inträffa (fast inte från universitetskursen dock): "Mene pois!", bokstavligen "Gå bort!".
Om jag skulle använda finskan jag lärt mig skulle jag enbart producera oförskämda fraser och vara tvungen att bära kniv för min egen säkerhet. Kanske skulle börja ha med mig den lilla schweiziska armékniven jag fick av några släktingar idag (och detta utan att de hade hört mig prata finska!).
Listan fortsätter sedan med underliga matord, lite fler oartiga uttryck, givetvis lite bastu och fler fylleord (hur bartendern visar att de stänger, kräkas, att vara full, "örinää" vilket är det enda ljud någon med lite väl mycket innanför västen lyckas åstadkomma, spritkombinationer, drinkar samt [till min stora besvikelse] bara ett ord för öl).
Efter att ha gått igenom den här torde jag klara vilka kulturfrågor som helst på provet. Synd bara att vi inte har några...
Idag när jag satt på bussen och analyserade orden på en reklamlapp som satt på sätet framför mig fick jag en uppenbarelse. Jag kom ett steg närmare att förstå grammatiken bakom "ei saa peittää" (titta på ett element nära dig om det inte ringer några klockor). Lycka!
*stryker ett verb från listan över de som behöver pluggas in*
*lägger till ett verb jag egentligen inte behöver kunna till kunskapsbasen*
Haha det här citatet som är från min lärobok borde även stå som varningstext på alla finska ordböcker:
"The imperative form may sound very impolite and it can, indeed, express a strong command or impolite order."
Under ges exempel på uttryck som "Stick!", "Dra!" och andra otrevligheter. Min mentala bild av finskan representeras numera av ett enda stort långfinger.
Står iofs senare att man kan mildra det hela med att lägga till ett "ole hyvää" eller "kiltti" samt passa på att låta lite trevlig när man säger det. Det roliga är att tänker man ändå svara "Nä, det tänker jag inte göra" på den numera artiga frågan, har finskan uppfunnit en ändelse (-kä) som förstärker negationen mer.
Långfingret är fortfarande kvar alltså, kanske lite i smyg bakom ryggen dock.
Men bra att jag var snål och köpte boken på det billigaste stället. Insåg efter några lektioner att det stod mark överallt istället för euro. Jaja, jag har lärt mig det enda uttrycket man behöver kunna ändå: "Hän maksaa", "Han/Hon betalar". För *censurerad befolkningsgrupp* kan det vara bra att veta att "Pappa betalar" heter "Pappa betalar" även på finska =)
Partitiv är kul! *intalar mig själv* Har iaf koll på ändelserna, men lite sämre på när det faktiskt ska användas. Svårt att ha någon regel för sig när det inte finns någon motsvarighet i något av de andra språk jag har läst. Aja, det ska väl inte vara omöjligt att lära sig. Fick lite panik när jag blev påmind om specialorden som slutar på -nen och -i bara. Läraren har lovat att det kommer på provet så det är bara att lägga lite fokus där nu.
Hjälp! Jag är rädd för "uusi"-orden. Verkar ju inte finnas någon struktur alls där. Lika bra att ta fram löspappret och lära sig utantill.
Nom. uusi
Part. uutta
Stam uude-
Ill. uuteen
In. uudessa
El. uudesta
All. uudelle
Ad. uudella
Abl. uudelta
Smaka på den!
Jäklar! "Käsi" hör hit också, då måste jag lära mig den med. Min stora stolthet är ju att jag kan uttala "käsivoide" (handkräm) så det låter finskt, så jag måste ju kunna böja det... eller iaf ena halvan av ordet, vad nu det skulle vara bra för... Jag tror jag behöver lite syre, lite väl mycket yrande här nu.
"...hämä-hämähäkki kiipes uudelleen" Bara för att komma ihåg ;)
Jaa, och så har vi de som antingen behåller -i, tar bort det helt eller byter ut det mot e. Gött att förklaringen vi fick till varför man skulle ändra/ta bort det var "det beror på vilken konsonant som kommer före", men inte något om vilka konsonanter det gällde.
i --> e
"nimi, suomi, onni, sormi, niemi, järvi, hetki, talvi" *nöter*
...och nästa grupp...
i tas bort:
"auuri, pieni, kieli, saari, tyyni, uni, mieli (kogvetordet nr 1, betyder "mind"), meri, ääni, nuori" *nöta nöta nöta*
Åh! Jag blev så galet nöjd när jag förstod det fyndiga med VikingLines julreklam "Meri Christmas" (efter att först ha undrat vilken nöt det var som inte kunde engelska). Meri = Hav.
Sista gruppen är låneord så den behöver jag knappast träna på.
Helt plötsligt blev det så mycket roligare att fila naglarna, googla finska barnvisor samt mejla Stångåstaden om min lägenhet där hemma... Motivationsbrist botas bäst med frånvaro från datorn samt lite kladdkaka tror jag nog.
Lär ju återkomma.
Öh... jag fick precis en fråga om provet gäller den galna kyrkkursen borta i Espoo. Nej för (valfritt, dock inte alltför grovt, svärord)! Jag kanske ska förtydliga med att jag inte gick dit någon mer gång efter första försöket. Vi fick en rejäl dos grammatik i universitetskursen direkt efteråt så jag tyckte inte det var nödvändigt att plåga mig mer.
Håller på och går igenom hela boken nu för att repetera allt. Känns fint när jag faktiskt kan läsa dialogerna och förstå nästan alla ord till skillnad från när vi faktiskt jobbade med de kapitlena och jag inte fattade en stavlese. Har fortfarande sjukligt många verb att klämma in, men det känns som min hjärna har blivit lite mer finska-fonemkompatibel nu så orden fastnar faktiskt i de flesta fall. Fick dock lite ångest när jag insåg att jag inte bara har boken att gå igenom, utan även mina 10 miljoner lösblad med horribla 2-timmarsläxor och annat otäckt.
Jahaa... om jag skulle ta tag i det då istället för att sitta här och gagga. Lyckades ju drabbas av en sjuklig paltkoma som däckade mig i drygt 1½ timme förut så jag ligger lite efter. Har ju en presentation att lära mig samt några konceptskisser att generera också.
Kanske är tanken att den här boken ska spegla den finska kulturen med en touch av studentikositet, men ibland tycker jag att det nästan går lite väl långt. Vi får lära oss fraser som:
- Ole hiljaa!
- Ole itse!
Som bokstavligen betyder "Var tyst!" "Var det själv!", men som mer liknar "Håll käften!" enligt min lärare. Fint, det ska jag använda mycket i jul när jag över upp talet... Eller inte.
Vi har även lite klassiska uttryck från finskan från A till Ö-listan. Det gäller ju att från första början ge ett bra och korrekt intryck av landet. Här kommer de första 4 orden:
Alko - Systembolaget (essentiellt för alla studenter)
Apua! - Hjälp!
Baari - Bar (essentiellt för alla studenter)
Bileet, Bailut - Något avdankade slangord för "fest" (essentiella för alla studenter)
Lägg märke till att 3 är klockrent alkoholrelaterade och det fjärde kan ju alltid användas om man blir antastad av alkoholister på bussen (vilket händer ungefär 1 gång i veckan). Annars fick vi lära oss ett annat synnerligen oartigt uttryck om det skulle inträffa (fast inte från universitetskursen dock): "Mene pois!", bokstavligen "Gå bort!".
Om jag skulle använda finskan jag lärt mig skulle jag enbart producera oförskämda fraser och vara tvungen att bära kniv för min egen säkerhet. Kanske skulle börja ha med mig den lilla schweiziska armékniven jag fick av några släktingar idag (och detta utan att de hade hört mig prata finska!).
Listan fortsätter sedan med underliga matord, lite fler oartiga uttryck, givetvis lite bastu och fler fylleord (hur bartendern visar att de stänger, kräkas, att vara full, "örinää" vilket är det enda ljud någon med lite väl mycket innanför västen lyckas åstadkomma, spritkombinationer, drinkar samt [till min stora besvikelse] bara ett ord för öl).
Efter att ha gått igenom den här torde jag klara vilka kulturfrågor som helst på provet. Synd bara att vi inte har några...
Idag när jag satt på bussen och analyserade orden på en reklamlapp som satt på sätet framför mig fick jag en uppenbarelse. Jag kom ett steg närmare att förstå grammatiken bakom "ei saa peittää" (titta på ett element nära dig om det inte ringer några klockor). Lycka!
*stryker ett verb från listan över de som behöver pluggas in*
*lägger till ett verb jag egentligen inte behöver kunna till kunskapsbasen*
Haha det här citatet som är från min lärobok borde även stå som varningstext på alla finska ordböcker:
"The imperative form may sound very impolite and it can, indeed, express a strong command or impolite order."
Under ges exempel på uttryck som "Stick!", "Dra!" och andra otrevligheter. Min mentala bild av finskan representeras numera av ett enda stort långfinger.
Står iofs senare att man kan mildra det hela med att lägga till ett "ole hyvää" eller "kiltti" samt passa på att låta lite trevlig när man säger det. Det roliga är att tänker man ändå svara "Nä, det tänker jag inte göra" på den numera artiga frågan, har finskan uppfunnit en ändelse (-kä) som förstärker negationen mer.
Långfingret är fortfarande kvar alltså, kanske lite i smyg bakom ryggen dock.
Men bra att jag var snål och köpte boken på det billigaste stället. Insåg efter några lektioner att det stod mark överallt istället för euro. Jaja, jag har lärt mig det enda uttrycket man behöver kunna ändå: "Hän maksaa", "Han/Hon betalar". För *censurerad befolkningsgrupp* kan det vara bra att veta att "Pappa betalar" heter "Pappa betalar" även på finska =)
Partitiv är kul! *intalar mig själv* Har iaf koll på ändelserna, men lite sämre på när det faktiskt ska användas. Svårt att ha någon regel för sig när det inte finns någon motsvarighet i något av de andra språk jag har läst. Aja, det ska väl inte vara omöjligt att lära sig. Fick lite panik när jag blev påmind om specialorden som slutar på -nen och -i bara. Läraren har lovat att det kommer på provet så det är bara att lägga lite fokus där nu.
Hjälp! Jag är rädd för "uusi"-orden. Verkar ju inte finnas någon struktur alls där. Lika bra att ta fram löspappret och lära sig utantill.
Nom. uusi
Part. uutta
Stam uude-
Ill. uuteen
In. uudessa
El. uudesta
All. uudelle
Ad. uudella
Abl. uudelta
Smaka på den!
Jäklar! "Käsi" hör hit också, då måste jag lära mig den med. Min stora stolthet är ju att jag kan uttala "käsivoide" (handkräm) så det låter finskt, så jag måste ju kunna böja det... eller iaf ena halvan av ordet, vad nu det skulle vara bra för... Jag tror jag behöver lite syre, lite väl mycket yrande här nu.
"...hämä-hämähäkki kiipes uudelleen" Bara för att komma ihåg ;)
Jaa, och så har vi de som antingen behåller -i, tar bort det helt eller byter ut det mot e. Gött att förklaringen vi fick till varför man skulle ändra/ta bort det var "det beror på vilken konsonant som kommer före", men inte något om vilka konsonanter det gällde.
i --> e
"nimi, suomi, onni, sormi, niemi, järvi, hetki, talvi" *nöter*
...och nästa grupp...
i tas bort:
"auuri, pieni, kieli, saari, tyyni, uni, mieli (kogvetordet nr 1, betyder "mind"), meri, ääni, nuori" *nöta nöta nöta*
Åh! Jag blev så galet nöjd när jag förstod det fyndiga med VikingLines julreklam "Meri Christmas" (efter att först ha undrat vilken nöt det var som inte kunde engelska). Meri = Hav.
Sista gruppen är låneord så den behöver jag knappast träna på.
Helt plötsligt blev det så mycket roligare att fila naglarna, googla finska barnvisor samt mejla Stångåstaden om min lägenhet där hemma... Motivationsbrist botas bäst med frånvaro från datorn samt lite kladdkaka tror jag nog.
Lär ju återkomma.
