johannalainen

Jag sitter här och surar för jag fick ett sms förut som sa att kvällens massagetid som jag sett fram emot så mycket var inställd. Massören hade blivit sjuk.

Det är inte bara jag som surar, mina muskler gör också det. Axlarna och nacken protesterar efter för mycket datoranvändande och stress p.g.a jobbansökningarna och annat som måste skrivas (givetvis på datorn). Har börjat må illa av att titta på skärmen så jag funderar starkt på att införa en eller två datorfria dagar i veckan. Frågan är bara när och vad jag ska göra istället. Känns inte som att sticka är en så bra ersättning. Plugga kanske? Tyvärr ingår 50% läsning och 50% datorskrivande här. Träna då? Var ju faktiskt på gymmet igår för att ta en paus från datorn. Passade på att basta lite i en förvånansvårt fräsch bastu (har annars lite dålig erfarenhet av offentliga, svenska sådana). Efter 6 månaders (på dagen imorgon!) hjärntvätt har jag börjat tycka om dessa upphettade små trärum. Det är som med den finska designen, den tar lite tid att smälta.

Tja, men om jag nu inte vill sitta framför datorn så kan det ju inte vara så svårt att hitta på något annat, jag bor ju i huvudstaden så någon typ av aktivitet lär det ju finnas här. Kanske skulle starta ett se-alla-muséer-projekt eller bara åka någonstans och fota. Fast då måste jag ju gå igenom bilderna på datorn. DAAAH! Går det ens att bli fri från den? Vad gjorde folk förr i tiden? Tittade på tv? - Samma effekt. Lyssnade på radio? - Har bara tillgång till den genom datorn. Lagade och sydde kläder? - Jag har redan problem med ökande närsynthet p.g.a. för mycket datoranvändande. Slet på åkern för att få mat? - Jag får köpa några frön och börja odla tagetes. Fast de luktar ju så äckligt.

Varför sitter jag ens här inne och skriver? Jag borde gå ut. Kanske ta spårvagn 3 ett varv runt stan och se hur det ser ut här. Ok, det får bli mitt nästa projekt, att åka en runda med varje spårvagnslinje. Finns bara 10 så det borde jag klara på inom en månad. Förhoppningsvis börjar de köra med barspråvagnen snart också, då ska jag åka med. Men tills dess kanske jag skulle ta och skriva klart den här obligatoriska dagboken till semiotikkursen. Givetvis på datorn.

Idag fick jag förklaringen till varför min finskabok innehåller så många synonymer för "cigarett" och "röka".

Jag kom till universitetets huvudbyggnad i morse för att gå på finskalektion. Till min stora förvåning var hela senatstorget framför fullt av gigantiska militärfordon och lite soldater här och där. Tittade lite undrande men tänkte inte mer på det sen utan gick in och försökte lära mig finskans imperfekt med alla vokaländringar. Kom ut igen två timmar senare - eller försökte komma ut snarare, för hela trappan var full av folk.

Det hade kommit betydlig mycket fler soldater nu och de stod uppställda i fina fyrkanter med raka ryggar och läskiga skjutvapen. Jag fattade ingenting men min nuvarande och före detta finskalärare stod framför mig och pratade så jag försökte tjuvlyssna. Jag förstod så mycket som att det hade med vädret (ilma) att göra, och ja, det var ju fint väder. Solen sken som aldrig förr.

Någon knasboll cirklade runt torget uppe i luften med en motorförsedd fallskärm (det finns säkert ett korrekt namn för det här i stil med "glidflygning" som jag inte känner till. Upplys mig gärna) med en finsk flagga i en stång under sig. Man undrar ju vem som kom på den idén.

Nyfikenheten växte sig allt större och de rörde ju sig ändå inte där på torget så jag sms:ade kexet och frågade vad som var på gång. Fick svaret att Finska flygvapnet firade 70 år och dessutom så hade man minnesdag av bombningarna av Helsingfors 1944. Det slog mig då att "ilma" inte bara betyder väder, utan även luft - luft som i luftförsvaret.

Jag googlade lite för att ta reda på mer om de här bombningarna men började i fel ände och kom till dagens nummer av Hufvudstadsbladet istället. Där stod det så här:

"Mycket tyder på att den 21 februari 1808 kommer att bli en dag att minnas. Trots höga snödrivor och en vinterköld på under 20 grader som borde få vem som helst att avstå från alla tankar på krig slog den fega fienden till tidigt på morgonen.

Feg? Jo, för att kejsaren Alexander I högtidligt lovat (och ljugit) att Ryssland inte rustar för krig mot Sverige utan mot England, för att Ryssland inte avgett någon krigsförklaring och för att ryssarna nu utnyttjar de gevär som de i somras köpte av svenska kungen mot falska löften att de aldrig skulle riktas mot Sverige. Den lömska ryska planen gick ut på att överrumpla Sverige och i skydd av vintern marschera norrut och västerut innan försvaret hunnit mobiliseras och förstärkningar skeppas över Ålands hav. Men så enkelt kommer inte fälttåget att förverkligas."'

Inget konstigt med det kan man ju tycka, men är det bara jag som reagerar på att Finland omnämns som Sverige? Ok att det hade varit under svensk ockupation i 900 år, men Finland har ändå alltid varit Finland (hur lyckas man annars behålla sitt språk under så lång tid) och torde ses som detsamma av en finsk tidning tycker man ju. Ibland blir jag förvånad över hur stor skillnad det är på den finlandssvenska och den finska kulturen när det gäller förhållandet till Sverige.

Nåväl, jag hittade till slut information om rätt krig. Ingen idé att jag skriver om den, här har ni texten:

"Nattlig formationsflygning - med fienden
Artikel av generallöjtnant Heikki Nikunen, publicerad i KKrVAHT nr 4 2000.
Översättning från finskan av fil dr Stefan Forss.

Finska bombflygflottiljens motoperationer våren 1944 Då fortsättningskriget, som fått karaktären av ställningskrig, var inne på sitt tredje år började Finlands regering sondera förutsättningarna för separatfred med Sovjetunionen. Resultatet av de första kontakterna i början av 1944 visade emellertid att de sovjetiska fredsvillkoren var så orimliga att det över huvud taget inte var möjligt att skrida till konkreta åtgärder. Efter att Finland avvisat de sovjetiska kraven inledde det sovjetiska långdistansbombflyget ADD storstilade operationer mot Helsingfors i avsikt att helt utradera Finlands huvudstad.

Bombningarna av Helsingfors utfördes under tre nätter, den 6, 16 och 26 februari 1944. Alla tre inleddes på kvällen och fortsatte långt in på natten. ADD utförde sammanlagt 2 000 flyguppdrag och fällde ca 20 000 bomber av olika slag; bombernas totala vikt uppgick till ca 2 400 ton.

Luftvärnet i Helsingfors, lett av överstelöjtnant Pekka Jokipaltio med kapten Aake Pesonen som operativ chef, kunde dock med effektiv spärreldstaktik och -teknik avvärja anfallen så effektivt att bara ca 800 bomber föll inom det egentliga stadsområdet. Personförlusterna i Helsingfors var 146 döda och 356 sårade. De materiella förlusterna uppgick till 109 förstörda och 325 skadade byggnader. "

Obehagligt det där. Blev särskilt illa berörd av meningen "i avsikt att helt utradera Finlands huvudstad". Svårt att riktigt förstå i dagens läge. Finns dock en hel del krigsspår kvar i stan; granathål i byggnader och statyer och i dörren till nationalmuséet finns det kvar ett kulhål i dörren sen 1918. Jag var där i onsdags och kikade och undrade först varför i hela friden den som gjort dörren hade gjort ett så dåligt jobb att han lämnat ett hål i den. Sen blev jag upprörd över att någon slagit sönder en ruta i innerdörren också. Fick förklaringen av guiden. Kikade lite extra mycket när jag gick ut igen.

Till slut började det iaf hända saker nere på torget. Orkestern spelade och generalen hälsade soldaterna som hälsade tillbaka så det ekade över halva stan. Monotona tal på ett språk man inte förstår är dock inget jag uppskattar så jag gick därifrån efter totalt en halvtimme. Då hade min finskalärare, som även skrivit boken vi använder i kursen, avverkat minst 3 cigaretter. Inte undra på att hon tycker de orden är viktiga att kunna.

Tänk dig att du sitter och skriver på datorn, kikar lite på klockan och den visar 12.53. Lugnt, du har en hel timme på dig innan du ska iväg. Ungefär en halvtimme senare tittar du på klockan och får en chock. Den är 13.22 och du har just missat din buss med 20 minuter. Med tanke på att det tar 25 minuter in till stan med bara en buss och du egentligen skulle byta för att komma till västra delen istället, är det här mer eller mindre en katastrof. Det enda du kan göra är att slita ur sladdarna ur datorn, skjuta sönder glödlamporna med slangbella (det tar för lång tid att strycka på en massa strömbrytare överallt), kasta sig ner i skorna, nerför trappen och ner för backen bara för att upptäcka att bussen gick för en minut sen och nästa går om nio. Med tanke på din synnerligen dåliga kondition är tiden tills nästa buss kommer samma som tiden det tar att hämta andan.

Det kommer en buss. Det är fel buss men du tar den ändå för du tänker att buss två du skulle bytt till för 20 minuter sen kanske är rätt iaf. Du hoppar av tre hållplatser längre fram. Det kommer en buss. Det är fel buss men den går tillräckligt mycket rätt för att du ska ta den.

Du skickar ett sms till kexet och blir sur över empatibristen i svaret tills du inser att det du skrev helt saknade spår av panikkänslan du själv i detta nu upplever.

Du förbannar att du inte satte på alarmet på mobilen som du hade tänkt, samtidigt som du försöker få dig själv att inse att så länge du sitter på bussen så finns det inget mer du kan göra, att hetsa upp sig är bara onödigt. Du hetsar upp dig ännu mer över att du inte kan sluta hetsa upp dig.

Du hoppar av bussen. Du springer som en galning till spårvagnshållplatsen, får väja för mer sansade människor med förmågan att läsa klockan rätt och därför inte har lika bråttom som du, bara för att få vänta på spårvagnen i 5 minuter. Under tiden får du inhalera röken från en man som står och bolmar precis bredvid dig och en protestaktion påbörjas nere i dina redan ansträngda lungor. Efter lite, inte helt och hållet fejkat, hostande slutar mannen bolma och du kan påbörja lungåterhämtningen.

Spårvagnen kommer. Du kastar dig på först av alla, livrädd för att den ska åka utan att ha öppnat dörrarna bara för att knappen inte fungerar. (Du vet att det kan hända för det har hänt förut.) Du förbannar det faktum att spårvagnen stannar på alla hållplatser vare sig det behövs eller inte, samtidigt som du lovordar dig själv för att ha tagit bussen såpass långt ändå. Bussen stannar nämligen tämligen ofta inte på busshållplatserna, vare sig det är nödvändigt eller inte.

Du kommer fram. Du har aldrig varit så lycklig över grön gubbe i hela ditt liv och springer över. Du väntar. Du har aldrig varit så frustrerad över röd gubbe i hela ditt liv och springer över, trots det tyskarna har försökt lära dig om att inte gå mot rött när det är barn i närheten. (Dock lyckas du först övertala din överaktiva hjärna om att det är dumt att bli ihjälkörd i onödan och tittar mycket noga på trafiken innan du springer över.)

Du vet efter mycken erfarenhet vilken väg som är kortast och springer. Din kondition har inte förbättrats nämnvärt på en halvtimme så du slutar springa. Du flåsar. Du har bråttom så du springer. Du slutar springa. Du flåsar. Folk tittar konstigt på dig.

Du stapplar in genom dörren, kastar dig ner på en stol framför anmälningsluckan och flåsar fram på ett språk som tycks ha vissa likheter med engelskan "Jag hade (märk tempus) en tid här kl 14. Allergicentrum. Eller jag menar labbet". Vad du däremot inte säger, som doktorn faktiskt sa veckan innan, är "I'm doing a prick test". Tjejen bakom luckan tittar konstigt på dig, du verkar ha en akut sjukdom så mycket som du flåsar. Hon knappar in något som måste ha minst samma omfattning som telefonkatalogen innan hon låter dig springa upp för trapporna till femte våningen. Eftersom du dock hör till den kognitivt högt utvecklade arten Homo sapiens sapiens, var fysiska arv du däremot inte riktigt tycks ha ärvt, inser du hissens överlägsna egenskaper och tar den istället.

Du ramlar ut på översta våningen, fullkomligt utmattad, där sköterskan precis läser upp ditt namn. Bara 7 minuter försenad. Om någon förtjänar en bragdmedalj i år så är det banne mig du!

---

Det tejpades en nummerförsedd tejpbit på min arm, droppades klara vätskor vid varje nummer, stacks i varje droppe med ett spetsig föremål och väntades en kvart. Enligt mig var jag allergisk mot minst 7 av 15 grejer - enligt sköterskan bara klibbal, timotej, hund och, mest av allt, dammkvalster. Det här med "perfect match" fick en något vidare betydelse när jag fick reda på att kexet också är jätteallergisk mot kvalster. Lika barn leka bäst.

Jag tiggde till mig lite medicin mot växter och hundar och frågade vad jag skulle göra åt kvalstrena. Vädra sängkläderna var svaret. Kändes ju inte så glamoröst. Antar jag kommer behöva städa mycket oftare nu i fortsättningen. Kanske är lika bra att flytta ihop med kexet direkt, då kan vi ju dela på städningen.

Det är väl bra att veta vad man är allergisk mot, men jag vet fortfarande inte vilket samband det här har med mina influensaperioder som var den egentliga anledningen till att jag sökte. Kanske immunförsvaret har fullt upp med att döda smådjur i min näsa så när det väl kommer ett virus så blir det överbelastat. Jaa, vem vet, jag är iaf glad att jag är student och inte har behövt betala för vården här hittills. Det är en av grejerna med att plugga i Finland jag gillar mest, att studenterna har ett eget "sjukhus".

Jag blev så sjukt peppad förut idag. Kunde knappt sitta still och än mindre skriva på datorn för jag var så upphetsad. Satt och letade jobb när jag hittade ett där de sökte personer med svenska som modersmål och som dessutom hade mer eller mindre den lingvistikprofilen som man får på kogvet. Jobbet är praktiskt taget mitt! (Jag måste bara lugna ner mig tillräckligt för att kunna skriva en bra ansökan och det faktum att jag ännu inte läst kurserna som jag mest av allt skulle behöva nu, försöker jag förtränga till en mörk och trång vrå i den bortersta delen av hjärnan.)

Tittade på fler jobb och hittade den något underliga yrket "barnträdgårdsskötare". Ska man gräva i rabatter då eller? Odlar man barn där? (Jag som trodde de kom med storken.) Nej, det är samma sak som dagisfröken. Ibland slår finlandssvenskan knut på sig själv. Andra som också slog knut på sig själva var Nokia. Här är en av deras annonser:

"Test Engineer summer trainee, Nokia Oyj, Esbo
Position Description

Are you looking to test yourself in a cutting edge technology company? If so, join us now in Espoo, Finland as a Test Engineer Summer Trainee. In this exciting position, you will be part of our Nokia IT Application Design and Development unit, working in the field of software testing. If you have the skills we are looking for, you will focus on executing tests according to test scripts. Accountable for the quality and accuracy of own output, it will also be up to you to report and assign defects. As well as using your Microsoft Office skills (Word, Excel, PowerPoint and Outlook), you will be trained to work with test management tools to complete tasks according to set procedures.

Requirements

To lay the foundations of a career with us, you have a keen interest in IT. We also appreciate your ability to multitask and your understanding of the importance of time management. What's more, you are confident in your own abilities and willing to take responsibility for your actions. In addition to this, you have good communication skills and are a natural team player who values cooperation. In order to integrate yourself into our multicultural environment, you are fluent in written and spoken English. If you are ready to dazzle us this summer, don't delay. Apply today."

Hela ansökan är ju genomäckligt sliskigt formulerad men det som tar priset är ändå rimförsöket i slutet. "Don't delay. Applay today." *ryser*

Jag funderade på att skicka in antingen en dikt eller en askaxig ansökan i stil med "Efter att ha sett er mobil 5610 XpressMusic förstår jag att ni är i ett stort behov av hjälp. Jag är den som kan ge er den hjälpen.".
Menysystemet i telefonskrället är helt bakvänt och kan man kan hitta såna fel inom en halvminut utan att ens ha gjort en användarundersökning så är det något som är fel på riktigt. Hur kan man göra ett sånt fel när man har den erfarenheten inom mobiltillverkning som Nokia har? Ser de kanske en större inkomstkälla i sommardäck?

---

Resterna som blev kvar efter gårdagens middag åt jag upp till frukost (dock inte vinet, det förblir orört). 15 chokladägg satt fint i magen. Fick en Arabia-mugg full med farligt delikata sådana av Iina och en lott som jag vann 9 euro på av Mikko.
Iinas faster/moster (vet inte vilken eftersom engelskan saknar så många bra släktord) hade visst designat muggen. Jag blev väldigt förtjust i färgen och eftersom jag lyckades paja ett glas härom veckan så fanns det nu plats i skåpet för den. Ibland är jag bra omedvetet klärvoajant.


Nåväl, jobbsökningen fortsätter! Önska mig lycka till.

Hade en trevlig kväll med sysslingarna idag. Vi åt äppelbiffar med fetaostfyllning och potatis och så givetvis kladdkaka till efterrätt, pratade en hel del, tittade på bilder från Milano och försökte reda ut vilka delar av min släkt som också var deras. Ett släktträd hade varit trevligt nu. Jag får ta och kika i den stora släktboken när jag kommer hem.

Det står nu en halv flaska vin på mitt fönsterbräde som rest från kvällen. Undrar vem som ska dricka ur den. Jag vågar inte för jag skulle bli så full att jag inte ens skulle hitta till min säng då. Tja men vinäger till salladen kanske skulle vara gott... Hur lång tid tar det?

På något underligt vis lyckades jag faktist sova rätt bra natten innan. Däckade väl mer eller mindre av utmattning efter den hysteriska kvällen innan där jag insåg att jag inte hade en aning om var busshållplatsen där jag skulle byta buss låg och att jag borde kollat upp det samt packat några dar tidigare istället. Det hela blev ju inte heller bättre av att kartan på reseplaneringssidan inte stämde. Märkte det när vi satt och kollade på en satellitbild för att det skulle bli lite klarare med vad de menade. Givetvis var resvägen på kartan en ganska frikostig fågelväg vad gäller fysiska begränsningar, så det var utmärkt att jag bara skulle gå rakt över vägen till hållplatsen när den i själva verket låg på en bro och trappan dit låg i en helt annan ände av vägen. Datorer!

Det tog en kvart att flyga över Alperna. En kvart! Vad skulle det ta att gå? Jag satt hela tiden och undrade om jag skulle lyckas ta mig ner för bergen om vi kraschade och i så fall vilken väg som skulle vara närmast. (Som om jag skulle haft koll på det efter en krasch.)

Fascinerades över den gigantiska skåran som löpte genom bergskedjan. Såg ut som om det hade runnit en flod där för många tusen år sen. Jag blev dock ännu mer fascinerad över att det verkade bo folk där bland bergen. Bo i bergen?! Människan är en underlig art. Tack vet jag Östgötaslätten som ger upphov till en medelvindhastighet på 100 sekundmeter motvind varje gång man ska cykla nånstans.

Flyget blev försenat ungefär en halvtimme p.g.a. att cateringen var sen med att lasta in maten. För min del hade vi gärna kunnat åka utan den, flygplansmat ligger nämligen enligt mig någonstans mellan amöbor och blågröna alger i närings- och kulinaritetskedjan (näst efter universitetsmaten här i Helsingfors).

Nåväl, jag missade givetvis bussen eftersom flyget var sent, men det gick en var tjugonde minut så det var ingen kris. Jag började redan bygga upp en fördomsbank mot italienare för först åkte bussen inte på utsatt tid (Fördom 1: italienare är alltid sena. Jag med.) och sen när det kom två personer med resväskor och biljetter i högsta hugg så sa de bara "nope" och stängde bussdörren trots att båda biljettkontrollanten och chauffören stått kvar utanför när de kom (Fördom 2: regler är bara regler när det passar).

Jag hade bara en enda väska och den lämnade jag givetvis i luckan under bussen vilket medförde att jag var skiträdd att någon skulle sno den medan vi stannade på andra hållplatser. Min granne hemma hade ju som bekant skrämt upp mig ordentligt för ficktjuvar och annat löst folk så jag trodde att varenda person jag mötte var ute efter min plånbok, min kamera och min tandkräm.

Väskan klarade sig dock helskinnad till Milanos centralstation och jag underhölls hela den 50 minuter långa resan av en japan. Han hade varit på något affärsmöte och skulle bara mellanlanda i Milano i väntan på flyget hem och efter lite luskande fick jag veta att han jobbade på Toshiba. Han berättade varifrån namnet på företaget kom och lärde mig "grattis till bebisen" på japanska också, eftersom det var hans eget namn. Hur coolt är inte det? "Grattis till bebisen Dalsgräs" hette han för att vara lite mer exakt.

Teknikfreakland som Japan är försökte jag sälja in kogvet lite. Jag fick hans visitkort så jag tänkte skicka mejl och höra hur han hade det i Milano. Man vet ju aldrig, jag kanske kan skriva min magisteruppsats i Tokyo.

Väl framme på stationen väntade en liten lintott på mig. Kändes konstigt att träffas efter så lång tid, särskilt som den "långa" tiden i själva verket bara var en månad. Jag skulle själv ha gissat på en evighet.

Han sa att det hade varit så mycket underligt folk som lufsat runt stationen när han suttit där och väntat att han fått leka arga leken för att ingen slusk skulle vilja komma i närheten. Han ser rätt läskig ut när han kör den så hade jag varit slusk hade iaf jag hållit mig borta.

Är det något typiskt manligt, det här med att läsa kartor? Kexet tog iaf befälet på stört och ledde oss direkt (tja efter lite gatunamnsläsande) till hotellet. Jag var mest tacksam att jag slapp eftersom jag har en inbyggd, felaktig kompass i hjärnan som gör att jag går vilse på alla ställen som är större än en garderob (och ibland i såna också) och dessutom var rätt slutkörd efter att ha gått upp klockan fem på morgonen.

Hotellet hette Baviera och hade nyligen uppgraderats till fyrstjärnigt men det var tydligen för dyrt att byta ut porslinet och inredningen så nästan allt sånt hade fortfarande bara tre stjärnor. (Blev lite sugen på att gå loss med en vattenfast OH-penna.) Vi var iaf otroligt nöjda över det - rent, snyggt, nära till centrum och en frukost som fick ögonen att tåras av lycka och magen att brumma högljutt av protest.

Svulstig inredning med glansiga tapeter och mönstrat överkast. Hotellyx. Jag var överlycklig.

Jag vet inte om det fanns i alla rum, men i vårat hittade jag ett gigantiskt kvalster på sängen. Den pratade finska också, men mest engelska. Finns mycket konstigheter i Italien.

Mer konstigt blev det när man sen skulle på toa.
Ole dole... vilken ska man ta?

Jag letade efter tvålen i två dagar och fick sno flaskan från duschen istället tills jag kom på att den där oidentifierbara metallpinnen på ena handfatskanten var en inbyggd tvålkopp. Användbarhetsnörden inom mig led svåra kval. Den fullkomligt skriker ju ut att man ska vrida på den, inte trycka (fast ärligt talat kan den inte ha skrikigt särskilt högt för jag märkte den inte alls de första dagarna).

---

Vi gjorde oss hemmastadda på hotellrummet och sen begav vi os ut för att upptäcka Milano. "En stadskärna från Antiken" låter väl helt otroligt spännande? Jag hade väntat mig att Milano skulle vara en av världens vackraste städer. Det märktes att jag inte läst på så bra innan; Milano är en industristad. Milano är fult. En otrolig blandning av hus och stilar, smuts, lort och oväsen. Det var så mycket avgaser i luften att man kunde se dem, för att inte säga känna lukten. De flesta husen var täckta av en svart hinna, vilket är tragiskt för det fanns faktiskt en hel del fina ställen där också, men vita hus gör sig helt enkelt inte täckta av 90% blyföroreningar.

Vi inledde dock inte med att bli chockade över lorten utan vandrade genom en park på väg till centrum. Jag hittade ett gigantiskt träd som jag började klättra i men halkade mest. Slutade rätt snabbt för jag kände inte att mina noll år av italienskastudier skulle underlätta för mig på sjukhuset om jag ramlade och slog mig.



Nästan överallt finns det småbutiker som säljer alla möjliga grejer och är butikerna inte små så är de iaf specialicerade och säljer då ännu underligare grejer. Vi hittade en urflaschig lampaffär som sålde lamporkronor i vitt glas men vågade inte gå in för det såg så dyrt ut. Vi kunde dock lyckligt konstatera att det aldrig skulle gå att inreda med något annat än kolsvart om man ville ha en sån lampa och eftersom ingen av oss såg det som ett alternativ så behövde vi inte känna ångest över priserna heller.

Jag hade dock inte tackat nej till de här tallrikarna. Var små bilder av flickor som dansade eller hoppade runt på dem. Coolast hade ju varit om man kunnat välja egna bilder att trycka på. *lägger till på listan över saker som ska göras om jag någonsin blir rik*

Jag brukar säga att jag blir lycklig av mat och då kan ni ju gissa hur jag kände mig över en äkta italiensk pizza med ostarnas ost - mozarellan. Stället var väldigt mysigt också och vi upptäckte snabbt att även om alla inte pratar engelska så förstår de iaf och italienska är inte svårare än att man förstår när de i sin tur svarar på det (även om den enda kontakt med språket man haft är från Lady och Lufsen på Kalle Anka på julafton).

Kan man bli annat än jättesugen när man ser glassen upplagd på det här viset? Det fanns minst en gelateria i varje gathörn och alltså potential för några kilos uppgång.

Det var inte planerat för just den dagen, men på något underligt vis lyckades vi springa på La Scala, en av världens mest berömda teatrar. Några hade visst bestämt sig för att ta glidarbilen dit just denna eftermiddag. Vi gick inte in men tydligen finns det ett museum där och så ingår det i biljetten att man kan få titta in i själva salongen om det inte pågår någon repetition samtidigt.

Italienskt fågelbajs smakade något bättre än flygplansmaten.

Helt plötsligt blev avstånden på kartan väldigt små för när vi vände oss om stod vår vän Da Vinci där som staty och bakom honom låg den stora gallerian med det passande namnet La Galleria och då visste vi att dagens huvudmål, domkyrkan, skulle ligga på andra sidan.
Veckan innan hade det varit carneval och det märktes redan innan vi såg affischerna för överallt - och då menar jag överallt - låg det pappersconfetti. Här syns de lite i hålen i golvet men annars låg de på alla gator och i alla fontäner vi såg. Måste ha varit en sjujäkla fest det där (Fördom 3: italienarna är riktiga partyprissar). Gick säkert åt en smärre regnskog till allt papper.



Ingen blir väl egentligen förvånad att Prada hade en butik i La Galleria...

...men när man ser McDonald's i guldbokstäver med det klatschiga "McCafe" skrivet över entrén kan det inte annat än skära i hjärteroten.

Ballonger fångade i flykten. Något annat som fångades var duvor. Nu syns det inte på bilden men det var ett gigantiskt nät spänt över öppningen för att duvorna inte skulle fryga in och bajsa ner överallt. Smart. Jag menar, det vore ju fruktansvärt att komma ut från en butik med sitt välfriserade hår och pradadräkt och sen får en fågellort rakt på kupolen. Fördom 4: italienare, män såväl som kvinnor är mycket måna om sitt utseende (vilket för den skull inte betyder att en av sluskarna vid stationen skulle uppskatta en duvbajs i håret heller).

La Galleria från torget vid domkyrkan, Piazza Duomo.

Knasig turist på Piazza Duomo.

Så kom vi till slut fram till Il Duomo, domkyrkan. Jag hade sett lite suddiga bilder och visste att det fanns 135 torn i den, men ingenting hade kunna förbereda mig på det här. Den såg ut som en överkristyrbeprydd spettekaka. Marmor och krusiduller till tusen. Jag var helt såld. När man ser det här förstår man att det tog 500 år att bygga den. Den är egentligen inte klar än eftersom den renoveras hela tiden och som med alla kyrkor som inte ska fotas till en serie vykort var arbetet i full gång när vi var där och det satt stora fula reklamskyltar över halva framsidan. Synd för det förstörde en del, men tack och lov var satt de bara på den här sidan.

Någon hade lagt ner osunt mycket tid på att göra en bronsport till kyrkan. Lovar att den var minst 5 m hög. Helt otroligt. Vi stod där och funderade på hur det kom sig att man alltid känner igen Jesus på alla bilder, även om man inte känner igen motivet i övrigt. Måste vara för att han ser likadan ut jämt, men vem är det egentligen som började? Varifrån kommer det där ansiktet och varför blev just det så populärt?

Säkerhetsvakter stod i dörren innan man fick komma in i kyrkan. De protesterade bara om man hade väska med sig, men det faktum att mina fickor är stora nog att rymma en bomb - och det faktum att det faktiskt såg ut som de gjorde det (alternativt som att jag var gravid) - spelade tydligen ingen roll. Påminde mig om flygplatsen där jag i princip hade kunnat få med mig 18 kg knark genom kontrollen utan att någon hade reagerat. Tog man bara av sig bältet och inte pep på något sätt så var det bara att passera utan visitering. Att jag hade en stor HK Sininen (Finlands svar på falukorven) var det heller ingen som brydde sig om. Veckans tips blir alltså att tejpa fast knarkpåsar på hela kroppen och stoppa in lite i korven när du ändå är igång.

Men åter till kyrkan. Jag har alltid tyckt att Linköpings domkyrka har högt tak, men den framstod som en myra i jämförelse med det här. Svårt att tävla med världens näst största gotiska katedral dock.

Fick lite Morias-gruvor-i-Sagan-om-ringen-känsla av att vara där inne. Marmorgolvet var ju inte att leka med heller.

Kan ni fatta att det här är sten, bara sten? Det ser ut som någon har gått lös med schablon och pensel. Fantastiskt, men den här sista tar ändå priset. Fanns såna vapen lite här och där på golvet. Har dock ingen aning om vems de var.

Ute i "friska" luften igen. Månen tittade fram. Vi gick en runda för att försöka hitta trapporna upp till taket eftersom vi hade hört att utsikten var bra därifrån. De hade dock stängt och hissen hittade vi inte heller. Vi gav upp för solen började gå ner så det hade ändå varit för ont om tid att se allt där uppe.

Modestaden anfaller! Se och lär tjejer, det är så här sminkningen ska se ut i vår. Bedårande...inte.

Riktigt gamla hus fanns det här i stadskärnan. Huset till höger med tornet är gamla kungliga palatset. Ser inte så häftigt ut men stilen gav mig Tallinnvibbar och då måste det ha varit gammalt. (Kanske bör nämna här att jag aldrig varit i Tallinn, men okunskap har ju aldrig hindra folk från att uttala sig förut så.) Syntes bättre på det till vänster dock men jag gick mest och undrade varför i hela friden stuprören slutade halvvägs ner och försvann in i väggen.

Och här hade vi då "rumpan". Titta bara på fönstrena, underbart. Med alla dessa krusiduller så förstår jag att byggnationen tog så lång tid. Förvånansvärt att stilen är så enhetlig ändå med tanke på att de hållit på ett halvt millenium med den. I domkyrkan hemma är det ju knappt två fönster som är lika varandra och den tog ju också några hundra år att bygga.

Uttrycket "Fågel, fisk eller mittemellan?" fick helt plötsligt en ny, mycket mer svårtolkad innerbörd.

Någon blev lycklig av att hitta en bil mitt på torget. Någons vänner blev djävulskt avundssjuka och en av dem sa att om han rörde den skulle han vara evigt avundssjuk. Eftersom jag är totalt värdelös på bilar fick jag hjälp med att googla den. Tydligen en Alfa Romeo Competizione. Tjaa, den ser ju snabb ut. Och röd. Den har säkert en motor... i framänden. Jaa... eh... Över till något annat!

Nämen en kyrka! Vad trevligt. Vi skriver lite om den istället.
En gigantisk reklamskärm lyste och blinkade så dant att hela kyrkan lyste upp. Gjorde ett tappert försök att ta ett kort för varje färg i spektrum, men det blev bara tre, varav den bästa var rosa. Chickt!

Jag har nog blivit lite skadad av semiotiken och detta analyserande av konst (och allt annat man kan tänka sig att analysera också för den delen) för jag gick ganska hårt ut med den här statyn. Hästen ser verkligen livrädd ut och man riktigt ser hur den försöker bromsa in för något. Mikael körde den lite mer jordnära "det står något farligt framför" medans jag flummade iväg med att "hästen är folket och ryttaren är en stark ledare som för folket mot en farlig fiende för att besegra denne, trots att folket skälver av fruktan...". Min semiotiklärare är italienare. Fördom 5: italienare är mer passionerade av sig.

Vi gick lite på stan och hittade butiker som inte verkade sådär jättedyra. Vi förstod inte alls varför Milano sågs som "modets Mecka" om det fanns butiker som Pimkie och andra trikåkedjor med tröjor som håller en tvätt med priser därefter. Kom dock på när vi väl kommit hem att det var en av billighetsgatorna som grannen pekat ut på kartan åt oss. Handlade dock inget utan vi gick mest och strosade.

Små bagerier eller konditorier eller vad man nu ska kalla dem fanns överallt. Skyltfönstrena var alltid något utöver det vanliga. Marsipanfrukt har man väl sett förut, men marsipanlöständer? Fördom 6: italienare har konstig fantasi.

Vem köper förresten marsipanfrukt? Det är väl inte så att man klämmer i sig en hel sån bara sådär? Fördom 7: italienare äter konstig mat.

Det började bli riktigt mörkt ute, men vi märkte inte det förrän vi var på väg tillbaka till hotellet. Jag var skiträdd och trodde att det skulle komma läskiga människor och råna oss bara för att vi hade en karta i fickan. Vi klarade oss dock bra och hittade en schysst inredningsbutik på vägen. De hade en riktig, halvmeter stor snäcka och grodor och paddor av oidentifierbart material i fönstret.
Jag pussade en och då stod den där lintotten bredvid mig igen.

Anledningen till att vi gick in i affären var egentligen att jag blev kär i några tekoppar i fönstret.
De var vita med lite sluttande kant och örat var en snäcka i porslin. Det var mest snäckan jag förr för men när jag säg prislappen på 44 euro så kände jag mer av hopplösheten än entusiasmen. Hur snygga de än var så köper jag inte koppar för 44 euro styck, särskilt inte när det var svårt att hålla i örat ordentligt. (Fast jag kommer förstås för alltid fortsätta drömma om dem.)

Staden blev bara läskigare och läskigare och den där antika stadskärnan gjorde sig påmind för det var små, smala gator och gränder och så fort det passerade någon så spände vi oss och gick en bit ifrån dem. T.o.m. Mikael började känna sig obehaglig till mods.

Hittade ett så sjukt läskigt skyltfönster, det var säkert sött i dagsljus, men just då avspeglade ljuset stämningen på gatan ganska bra. Huh!

För att lugna ner oss lite unnade vi oss en glass. Började dock bli kallt som attans och jag hade inte tagit med vantarna eftersom de var av modell "dubbla lager för nordisk vinter". Frågade glassmannen om det fanns någon mataffär i närheten för vi behövde lite kvällsmat, men den låg där vi precis hade kommit ifrån och dit tänkte vi inte gå tillbaka till igen. Under hela vistelsen där såg jag bara två mataffärer varav den ena var ungefär lika stor som min lägenhet x 2. Fördom 8: italienare äter alltid på restaurang för det finns inga mataffärer.

Hur läskigt det än hade varit att vandra omkring i mörka gränder så försvann all läskighet när vi kikade in genom ett gallerifönster och såg den här tavlan. Jag har aldrig sett så mycket färg i hela mitt liv. Det roliga med tavlorna där var att de var tredimensionella och så blommorna tittade ut lite ur tavlan. Om man bara hade den här tavlan på väggen skulle jag lätt kunna stå ut med att resten av lägenheten var svart.

Om "om" fanns hade jag idag varit lite trött och mosig i hjärnan efter att ha kommit hem halv ett i natt. Jag hade varit förvånad över att det faktiskt går att göra underbart god flygplansmat och inte något blaskigt utan smak som simmar runt i 2 dl vatten i sin lilla folieform. Jag hade fortfarande haft svårt att smälta den stora staden Milano med alla konstraster och den totala oförmågan till enhetlighet i vardagsdesignen (varför har man två olika typer av trafikljus för fotgängare? Tog den svarta färgen till gubbarna slut?), varit väldigt tacksam över lugnet här i Helsingfors, och, främst, varit glad att jag här inte behöver lägga 90% av min uppmärksamhet på att hålla hårt i alla fickdragkedjor så att inte herr Ficktjuv skulle norpa kameran eller plånboken. Dessutom hade jag hade fortfarande försökt klura ut hur många betydelser av ordet "prego" det finns i italienskan.

Ibland är det tur att "om" finns.



(Bilder kommer så fort jag laddat ner dem från kexet.)

Usch, jobbansökningar till höger och vänster. Svårt att hinna med när man har kurser samtidigt också trots att de inte borde ta så lång tid. Har hamnat lite (läs: mycket) efter dock. Vet aldrig riktigt vad jag har i finskaläxa heller för läraren är lite spontan av sig och kollar inte alltid upp sakerna lektionen det var tänkt. Nåja, man får ju repetera iaf. Repetitio est mater studiorum, repetition är studiernas moder, som min visa engelskalärare på högstadiet en gång sa (tja, eller minst tio, när jag tänker efter).

Tänk om man kunde ta och jäsa iväg någonstans över helgen istället. Bara komma bort från tråkvintern som inte ens är vinter. Och var tog all kultur vägen? Har jag redan gått igenom hela Helsingfors? Knappast. Nåja, en storstad med mycket kultur vill jag ha. Helsingfors är faktiskt inte så stort när man tänker efter (fast om man tänker efter igen och har Linköping i huvudet samtidigt så är Helsingfors ändå rätt stort).

Jaha, vart skulle man fara då? Paris har jag ju varit i två gånger redan och London var jag i i somras. Nu vet jag iofs inte hur högt London står på kulturhimlen, det känns mest stort. Sjukt stort t.o.m. Andra förslag? Italien är ju fint annars. Eller det vet jag ju inte för jag har aldrig varit där, men jag föreställer mig att det är fint. De har rätt typ av kultur iaf; jag är ju lite nerkärad i romartiden. Rom är ju det givna valen men det är nog inte så skoj så här års och jag har hört att man behöver allra minst 10 dar för att ta sig igenom stan. Venedig kanske? Fast vem vill åka runt på en flotte med en skrålande gubbe i aktern mitt i februari? Inte jag iaf. Jaha, men jag gillar italienidén iaf så vad mer ligger i Italien? Sicilien? För mycket maffia. Milano...hm. Jag har sämst koll på världen kände jag nu. Vet ingenting om Milano. Eller jo, något säger mig att det finns ett fotbollslag som heter Milan. Synd bara att jag är totalt noll intresserad av fotboll. Jag får googla lite.

Jaha, här stod det att de hade en kyrka iaf. Ja, kyrkor är väl alltid kul att fota (*host* Helsingfors domkyrka *host*). Modestaden nr. 1 var det också. Jaha ja, tja det är ju inte mitt område direkt men jaja. Näst största staden i Italien låter ju iaf lovande. Det borde gå att klämma in mycket kultur där. Har jag lärt mig något den här terminen så är det att italienarna är fullkomligt galna i kultur. Fatta att de läser saker som italiensk litteratur och dessutom kan jobba med det sen! Verkar dessutom som det är halva befolkningen som gör det. Jag är helt förstummad. Kan ni tänka er om man skulle göra så i Sverige:

Anställningsintervju på SAAB:
- Jaha, kan du något om flygplan då?
- Ja, absolut! Moa Martinsson nämner i ett av sina tidigare -och faktiskt helt okända till för ett år sedan, när jag åkte ner till Ugglebys gamla bibilioteksarkiv och av en slump snubblade över ett gulnat utkast som låg i en kokbok för kålpudding ---
- Kålpudding?
- Javisst! Min mormor var mycket förtjust i kålpudding. Hon brukade laga det varje gång vi barnbarn var på besök. Ja för att vara helt ärlig så tyckte jag väl ---
- Ursäkta, men flygplanen då?
- Ja ja, precis! Jag skulle just komma till det. Nåväl, Moa Martinsson skriver i ett av sina tidigare verk om höken som jagar över skyn, kungen bland molnen, alla småfåglars ---
- Förlåt, höken? Men vad har det med flygplan att göra?
- Ja, men min tolkning - som jag för övrigt skrev min doktorsavhandling om, en mycket bra sådan om jag får säga det själv - är att det hon egentligen beskriver är concorden. Hur den klyver skyn och skrämmer alla andra flygplan på flykten på grund av den fysiska och mentala underlägsenhet de upplever vid sidan av denna smäckra varelse. Det faktum att concorden inte jungfruflög förrän 1969, 5 år efter Moa - ja, du förstår, vi som har läst och tolkat hennes texter brukar kalla henne vid förnamn - visar bara på hennes utomordentliga klärvoajans - en egenskap som faktiskt kunnat skönjas hos flera av våra svenska författare som jag studerat. Faktum är att Strindberg ---
- Eeh, jag tror nog att det var allt jag hade att fråga. Jag får tacka så mycket och så hör vi av oss när vi har fattat beslut angående tjänsten...

Ja ni ser ju, så här kan vi ju bara inte ha det. Om man får ur sig en sån här text bara sådär är man i ett stort behov av ledighet. Det får bli Milano. Jag åker redan imorrn, ingen idé att vara kvar längre. Får smita förbi grannen som faktiskt är från Milano och be om lite resetips och kanske en karta.

Nåväl, ha det så bra så hörs vi igen på tisdag!

Idag på väg hem från Otaniemi så satt jag och Timo på bussen och pratade. Samtalet gled in på runebergstårtor och hur tråkiga och torra de ser ut. Jag hade dock fått tag i en riktigt fin i tisdags och satt och klurade på vad "saftig" skulle bli på engelska ("juicy" kändes lite väl blaskigt när det kommer till bakverk) när Timo föreslog något med "moisture". I det ögonblicket brakade associationerna lös så till den milda grad att jag fortfarande inte har återhämtat mig. Vi fick båda bilden i huvudet av hur man stod där i duschen och skrubbade sig med sin runebergstårta för att bli ren. Detta tyckte vi naturligtvis var vansinnigt roligt och vi fortsatte generera galna idéer på temat "vad mer kan man göra med en runebergstårta". Hade jag varit någon form av konststuderande nu hade jag lätt gjort en följetong á la reklamaffischer av alla knasiga saker vi kom på. Så här skulle det se ut:

1. Runebergstårtan som tvättsvamp
Bilden föreställer en man (det skulle bli ett jäkla liv om det var en massa bröst med i bilden ju) från midjan och uppåt (av samma anlednings som brösten, man vill ju inte ta uppmärksamheten från runebergstårtan) som står helt löddrig i sin duschkabin och förnöjt skrubbar in sig med den lilla delikatessen. Gärna lite blåturkos bakgrund så att tårtans färger kommer till sin rätta.

2. Tennis
Lite högre än grodperspektiv där man ser en spelare från sidan som böjer sig ner lite mot planen för att kunna få in en träff på runebergstårtan som kommer farandes över nätet i hög hastighet. Nätet bildar en diagonal som skär bilden i två delar, men fokus är fortfarande på racketet och tårtan. (Timo föreslog även badminton)

3. Teddybjörn
Du har krupit ner i din gosiga, fluffiga säng, dragit upp täcket så långt det går bakom dig och i famnen håller du din lilla runebergstårta som du kramar om ömt, ömt som det mjukaste gosedjur.

4. Krukväxt
Tänk er IKEA-katalogssterilitet, ett fläckfritt, spartanskt fönster med vitt fönsterbräde (ev grå marmor). På brädaet står två eller tre terracottakrukor med varsin knallgrön (det formligen sprudlar av gödningsmedel) växt utan blommor. I den fjärde krukan växer istället en runebergstårta.

Det här var nog den galnaste idén och efter denna började jag (eftersom associationerna fortfarande var ur spel) berätta om russinutställningen på Linköpings länsmuseum som visas just nu . (Det är väl typiskt att det enda vettiga det där muséet har kommit upp med på 20 ska visas under den tiden jag inte är där. *mutter mutter*) Nåja, jag kom hem och helt plötsligt fick jag fler tårtidéer som jag bara var tvungen att dela med mig av.

5. Badanka
Tänk er att man sitter där i det lilla badkaret (gärna ett sånt sittbadkar om man har). Det är fullt av vitt, frasande skum. Man har på sig den otroligt fula badmössan, har badborsten gjord av naturmaterial, inköpt i bastuaffären på Senatstorget, i högsta hugg i ena handen och i andra håller man i runebergstårtan som man klämmer lite på och hoppas att den ska avge samma ljud som en badanka.

6. Bastu
Björkris är svårt att få tag på om vintern. Man bara måste ju kunna smiska sig med runebergstårtor istället! Varför inte i något så typiskt finskt som en rökbastu. Typiskt småmörkt bastuljus och en skymt av stenarna. Gärna full med tjocka människor där fettvalkarna täcker allt så pryda personer inte blir för upphetsade generade av att titta på bilden.

7. Xylofon
Jag kan inte bestämma mig för om det ska vara en clown eller en man i frack, men i vilket fall så står han mitt i strålkastarskenet på en scen. En karmosinröd sammetsridå utgör bakgrunden och i dunklet kan man skymta publiken på främre raden. Mannen är mycket koncentrerad på sin musik (alternativt gör glädjeskutt till höger och vänster emellan, om det är en clown) som ljuder från xylofonen gjord av runebergstårtor.

Ojoj, nu blev det lite väl abstrakt kände jag. Tror jag övergår till att bara ösa ur mig knäppa idéer och så får ni fylla i bilderna själva.

8. Vigselring
Varför detta bytande av ringar på bröllop. Kan man inte ge varandra en runebergstårta istället?

9. Studsmatta
Det här med gigantstora studsmattor som ibland var lika stora som folks trädgårdar blev ju otroligt populära för några år sedan. Varför inte samla ihop ett gäng runebergstårtor och hoppa på dem? Det måste ju vara minst lika bra studs i dem.

10. TV
Titta på tv är överskattat, jag ska börja titta på runebergstårtor istället.

11. Sömnmedel
Folk har räknat får i alla tider, men vem har egentligen försökt räkna porerna i en runebergstårta?

12. Pynt
Jag skulle vilja se en runebergstårtemobil hänga ovanför vaggan till någons bebis. Alternativt en girlang tårtor i julgranen.

13. Hatt
Trä ett gummiband igenom och voílà! du har en chick pillerburkshatt.

14. Runebergstårta som stressboll? Skönt att klämma på i pressade situationer.

15. Runebergstårta som lavemang?

16. Runebergstårta som sotarborste?

17. Runebergstårta som hårborste?

18. Runebergstårta som tandborste?

19. Runebergstårta som, som... Nej men jag har kommit på det sjukaste idéen någonsin! Man serverar dem tillsammans med en kopp kaffe eller te och sen äter man upp dem. Är inte det det knäppaste man kan göra?

Jaha, fråga mig inte hur, men mobilen fungerar igen. Den spottade ur sig 12 sms på raken när jag var i Loviisa i helgen. Härmed förklarar jag mobilen som brukbar igen.

Helgen var väldigt trevlig. Först var det lite konstigt att vara där utan Mikael, men jag vande mig rätt snabbt. Jenni och Lassi var där också och dem känner jag rätt bra vid det här laget.

Vi bakade bröd i stora stenugnen. Lite skillnad mot en vanlig elugn för den här eldade man varm först, sen borstade man bort allt kol och därefter var den varm i säkert ett dygn. Vi gjorde kanske 20 bröd och 10 pizzor. Smarr!

Gick lite promenader också. Halt som attans för isen låg kvar på vägen trots att det mesta av snön annars hade smält bort. Helgens roligaste var dock när Mikaels mamma visade gamla foton från när Mikael var nyfödd till att han var ungefär 3 år. Jag skrattade så jag nästan fick kramp i magen. Måste säga att jag fick en hel del aha-uplevelser när jag såg de där bilderna. Modeintresset väcktes redan som barn tydligen för han hade fluga på alla dagisfoton och en gång hade han haft så svårt att bestämma sig för vilken färg det skulle vara så han satte på sig alla fyra på en gång för att jämföra.

Jag vet inte vad som har hänt men helt plötsligt så har jag börjat förstå jättemycket finska. Jag kanske bara hade tur med folks ordval, men jag blev faktiskt riktigt förvånad. Blev sjukt peppad att verkligen börja prata nu också. Jenni och Lassi hade en liten grammtikkurs i plural på vägen dit också. Jag orkar ju inte vänta tills vi kommer dit i kursen heller. Fort ska det gå!

Om någon undrar varför jag är oförskämd och inte svarar på sms så är det för att de inte kommer fram. Min mobil har knasat till sig ordentligt nu så ni får skicka till den svenska istället. Jag har dock gjort lite emprisiska försök här  ((N=21) p<0.01) som sa mig att den finska är fullt kapabel att både ringa upp folk och ta emot samtal och skicka sms kan den göra med. Nåja, jag får väl släpa med mig båda nu i helgen när jag ska till Loviisa och baka bröd.

Ha en trevlig helg!

Bara för att ni inte ska tro att jag har övergett finskan totalt p.g.a. alla fula ljud, så vill jag bara berätta om mitt otroliga framsteg igår. Jag var aldrig någon fena på logik men jag ska i denna presentation ge den en chans till. Så här va:

1. Jag är alltid i stan på torsdagar eftersom jag har två lektioner då och eftersom de går i ett streck och den sista slutar kl 14 resulterar det i att jag är vrålhungrig när den väl är över. Den logiska följden av detta blir att jag vill gå och äta.

2. Förra terminen var jag också i stan varje torsdag och slutade samma tid då med. Jag ville därför gärna gå och äta efteråt.

3. VARJE torsdag är det ärtsoppa i ALLA unimatsalar.

4. Förra terminen var det ärtsoppa i ALLA unimatsalar VARJE torsdag.

5. Övrig unimatsalsmat är i 99% av fallen (jag drömmer mig ofta tillbaka till den dagen då jag fick vårrullar) av typen "det tråkigast som någonsin kommit ur en kastrull".

6. Övrig mat i stan är dyr.

7. Jag bor långt bort från centrum.
_________

Slutsats: VARJE torsdag äter jag ärtsoppa och har gjort det i princip ända sen jag flyttade hit.

Är det någon mer än jag som inte undrar varför min mage krånglar så ofta som den gör?

I går var det dock dags att våga bryta mönstret. Jag hade i princip kunnat klämma ner en tallrik ärtsoppa och en bit ugnspannkaka om det inte varit för att det serverats ärtsoppa i tisdags med och att den gick så bra att äta var enbart för att det som tillbehör serverades den godast semlan jag ätit på åratal. Nåväl, i torsdags var det alltså dags att våga vägra ärtsoppan. Det var dock lite svårt att bryta vanan, jag var t.o.m. uppe i matsalen och kikade på matsedeln (som inte ingav mycket hopp) och funderade på om jag skulle ta bara pannkakan och strunta i det sunda förnuftets protester mot att betala 20 kr för en liten degbit.

Målet var redan bestämt: McDonald's. Jag tyckte det var etiskt försvarbart att gå dit för jag hade inte varit där på 5½ månad. Jag hade bestämt mig för att nu banne mig skulle jag beställa på finska. Så svårt kunde det ju inte vara! Det var dock lite svårt att samla mod (ja, jag vet att det är skittöntigt) så jag var tvungen att fönstershoppa i en kvart innan jag vågade gå dit. Hade nästan övertalat mig själv om att jag fick beställa på engelska för jag kunde ju i princip göra det på finska, men sen sa jag åt mig att skärpa mig.

Mumlade beställningsmantrat tyst i mitt huvud och stod och klurade på om big mac heter just "big mac" eller "big maci" på finska. Var någonstans där i mina klurerier när kassörskan försvann iväg och jag började fundera på om jag skulle byta kö (trots att jag stod längst fram). Kassören i den andra kassan såg ju mycket snällare och mer förstående ut. Hann dock aldrig så långt innan hon kom tillbaka igen. Var fortfarande mitt inne i en inre kamp mellan mitt dominerande engelska och mitt betydligt mindre anspråksfulla finska språkcentrum när det finska tog över och jag bräkte ur mig ett "Yks big mac ja yks hedelmäpussi kiitos".

JAAAAA! Vilken lycka! Vilket stordåd! Himlens alla änglakörer dränkte hela världen i jubelsång.

Antingen hade jag låtit så otroligt säker på mig själv eller - vilket verkar troligare - så hade jag uttalat det med en så hemsk brytning att hon inte ens tyckte det var någon idé att fråga om jag ville ha något att dricka. Det här med vatten som ska drickas och partitiv eller inte är kluriga grejer så jag fick faktiskt ge upp och be om det på engelska. Blev irriterad när jag fick betala för det också trots att jag köpt mat.

---

Det här med semlor som jag pratade om förut är alltså inte bara en svensk företeelse (finns enligt estniska källor t.o.m. i Estland), men denna fettisdag var lite speciell för den sammanföll i år med Runebergsdagen. Detta inträffade senast 1913 enligt Hufvudstadsbladet (och någongång på 1800-talet enligt en annan, okänd källa) och kommer nästa gång inträffa år 2160. Tur är väl det så mycket svull som kombinationen orsakar.

Runeberg hade hittat sig en fru (men eftersom de var sysslingar kan själva letandet inte varit så ansträngande), Fredrika, som var väldigt "ekonomisk" av sig och bakade kakor av brödsmulor. När dessa "runebergstårtor" började dyka upp i affären i mitten av januari tänkte jag "de där tråkiga brödbitarna kan bara inte smaka gott". Av all underlig mat jag sett i mitt liv så har 90% kommit från Finland. Ju närmare den 5:e februari vi kom, desto mer rykten hörde jag om att dessa små fiskpinnefärgade kakor med sylt och glasyr skulle vara rena delikatesserna och att jag absolut var tvungen att smaka. Med en semla i magen och en grannmiddag planerad för kvällen sprang jag alltså ner under stationsbyggnaden och köpte (på finska!) en till mig själv.

Något skamfilad efter en tur i min ryggsäck, men så här såg den ut iaf:

Jag känner mig minst sagt lite nördig när jag sitter här och stickar samtidigt som jag lyssnar på finsk musik - och dessutom gillar det. Blir godingar som Leevi and the Leavings - Pohjois-Karjala, Janne Hurme - Kirje och Katri Helena - Vasten auringon siltaa. Väntar bara på att min musiklangare Jaakko ska skicka Satumaa så är samlingen komplett.

Jag har efter några veckors klurerier kommit på varför Finland aldrig hade vunnit melodifestivalen innan Lordi hoppade upp ur ett hål i backen och brölade som brunstiga myskoxar. Det är inte för att språket för utomstående är totalt obegripligt - jag förstår inte serbo-koratiska eller grekiska heller - utan det är för att finskan låter (ni får ursäkta, men det här är faktiskt sant) helt förfärligt när den används i kombination med musik. Dessutom verkar befolkningen lida en akut brist på sopraner för det är alltid någon alt som bräker fram saker som "mitääääään", "ystävääää", "myöhäisen ilta" eller "pöytä" (nåja, kanske inte det sista, men ändå).

Finskan må vara världens mest logiskt strukturerade språk, ha en otroligt meningsfull ordbildning och innehålla alla smarta ord som engelska efter flera tusen år fortfarande inte lyckats komma upp med, men finskan innehåller även några av världens fulaste ljud. Det är som om jag skulle ta och skriva en sång, försöka få in så många ö:n som möjligt och därefter framföra den på östgötska.

Jag förstår ju att lynchning är det enda som återstår efter det här inlägget, men det måste ändå sägas:
finskan är helt enkelt inte poeternas och lyrikernas språk.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

JA JA JA JA!

Jajajajajajajajaja! Jaaaaaaaaa!

JA!

JA!

JA JA JA!


JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Jag ska bli övermarskalk! Fattar ni hur kul det ska bli eller?!

Min första tanke var "det här låter så läskigt att jag bara inte kan missa det". Det läskigaste är att jag måste hålla tal, men det ska jag nog klara av.

Har haft två underbart roliga kvällar den här veckan; igår var jag hos grannen och åt middag med galna italienare samt en britt och idag var jag först och fikade med Anne som var i min nollegrupp. En varm choklad, en semla och ett antal timmar senare åkte jag till en mysbar i Kallio och spelade spel med några ur min buddygroup. Fick storstryk i ett fia-med-knuff-likande spel (men ett varv var inte lika långt och tärningen låg inuti en plasbubbla som man tryckte ner så bottnen bluppade tillbaka och tärningen hoppade runt). Tyckte därför att det inte var mer än rättvist att jag utklassade dem totalt på engelsk-finsk-kombinerad alfapet efter det.

Idag såg jag för första gången ett CAD-program (såna man ritar 3D-bilder i datorn med).

Idag använde jag för första gången ett CAD-program.

Idag fick jag för första gången känna på total frustration över ett CAD-program.

Jag var sååå dålig. Jag fattade inte hur man skulle rita, jag ritade cirklar istället för raka linjer, jag förstod inte hur man suddade, jag missade helt hur man fick ut en 3D-figur ur den i 2D, jag tappade bort verktygsfönstrena hela tiden. Jag visste inte vilket fönster som hörde till vilken del av programmet, jag virrade bort mig i den oändliga rymden utanför min egen ritning och trodde jag hade raderat den, jag kunde inte göra hål som gick rakt igenom, jag fattade inte hur man ställde in måtten, samt, jag lyckades inaktivera hjälpfunktionen som gjorde att vinklarna höll sig raka. Jag tryckte på allt bara för att se vad som hände.

Läraren pratade om "constraints", "parts" och "product" (som vanligtvis hette något heeelt annat i andra program som jag heller aldrig hört talas om), använde 15 kortkommandon i sekunden och var vad användbarhetsnördar (d.v.s. såna som jag) skulle kalla en "expertanvändare".

Efter att ha försökt radera mina felaktiga cirklar i 10 minuter gav jag upp och försökte hänga med på stora projektorskärmen istället. Jag fattade ingenting och kom ihåg ännu mindre när jag sen ändå försökte mig på min egen bild (lite envis är man ju ändå). Började om från början och ritade en ny.

Mika L från traktorgruppen hade ett tålamod utöver vad man tycker skulle vara nödvändigt med tanke på att jag egentligen inte hade där att göra. Jag tyckte bara det skulle vara lite kul att testa på och se hur det funkade och hur svårt det var, men skulle jag rita det som vi ska göra till traktorn så skulle jag få förlänga min utbytesperiod med ca 3 år och 15 kurser i CAD-teknik. Det enda jag egentligen bidrog med var att läraren var tvungen att instruera på engelska. Snacka om nagel i ögat.

Men! Undrens tid är ännu inte förbi. Efter lite support från Mika och några dumma frågor såsom "var är mina verktygsfönster?", "hur raderar man?" och "varför hatar den här datorn mig?" till läraren, lyckades jag faktiskt rita en sån där skiva med hål i.

Jag har absolut ingen aning om vad de heter på riktigt, men jag googlade "skiva" och fick fram den här bilden som hade i princip samma form som min ritning. Min hade dock inget giganthål i mitten och de små satt på den yttre delen. (Min ritning var även helvit och saknade korrosionsfläckar.)

Därefter lyckades jag klicka, dra och mittenknappsklicka (jag som alltid undrat vad den knappen är till för på Unix-datorer) fram en bult som jag var mycket stolt över. Meningen var att den skulle passats in i ett av hålen i skivan, men så långt kom aldrig jag eftersom jag hade ägnat första timmen åt att leta efter delete-funktionen.

Måste säga att jag var sjukt nöjd med min insats med tanke på att jag började med att skeptiskt småle åt hela grejen, och främst min egen inkompetens, och slutade med att ha lyckats rita hela två delar. Tyvärr var läraren tvungen att gå när det hade börjat bli ordentligt roligt och jag ville inte störa Mika mer eftersom han skulle jobba lite med den riktiga traktorritningen som vi har fått av Valtra. Jag gick iväg, glad i hågen, och åt lunch och funderade på om jag skulle leta efter några CAD-kurser på TKK, alternativt snirkla mig in på LiTH när jag kommer hem. I vilket fall så förstår jag nu hur det kan finnas knasbollar som ägnar timmar åt att rita bara konsoller till en hylla - det är för att det är roligt.

Sen får vi ju tänka på att jag har förmågan att tycka att allt som är kul i början blir tråkigt efter några gånger och vice versa. Nåja, vi får se hur det går, jag behöver ju faktiskt inte rita. Faktum är att vi behöver inte rita något alls till det här projektet. Men men, jag antar att teknologerna vill ha något teknologigt att göra efter all användarundersökning och industriell design och då tycker jag gott de kan få det.

Wiehiii! En strumpa är klar nu =D

Den ser helt ufo ut tills man sätter på sig den, då ser den ut som en helt normal liten fotbeklädnad. Stjärnan blev rätt bra, lite knölig bara och så är det en miljon trådar på avigsidan som bara väntar på att man ska trassla in tårna i. Man får liksom smyga ner foten längs med sulsidan om man vill komma mer än halvvägs ner. Nåja, jag låter nog den här nöjda känslan få bo kvar lite längre och väntar med att börja med strumpa nr 2 eftersom det där med tvåfärgsstickning visade sig vara ett rätt ångestladdat fenomen. Ytterligare ångestframkallande är att jag måste renskriva 8½ sida lektionsanteckningar från semiotiken idag och helst ska jag även skriva sisådär en 10 jobbansökningar. Troligt att jag hinner med det.

Fick lunchsms från kexet idag som var uppe i Eiffeltornet och tittade på utsikten. Bara 12 dagar kvar tills vi ses, det borde man kunna överleva.

Har bokat in en fika, en sysslingsträff, eventuellt en laskiaisfest (tänk er LiU:s pulkatävling, fast med semlor) och en föräldraträff (fast det datumet är fortfarande av karaktären okänt) så att jag kan ta med mörkt bröd till Mikael när vi ses (ja, ni vet finnarna blir helt galna så fort det är mindre än 99% fullkornsråg i mackorna och Schweiz ligger ju granne med både baguetternas förlovade land och här-äter-alla-så-mycket-vitt-bröd-att-laxermedel-säljer-bättre-än-värktabletter-Italien).

Nu är det nog dags att jag börjar skriva rent semiotiken så jag kan gå och dricka te med Ambra (den italienska grannen) sen. Lite stretching av nackmusklerna först kanske, jag har ju mer eller mindre suttit framför datorn konstant sen jag kom tillbaks efter jul. Ska köpa gymbiljett imorrn om inte det tar för lång tid i tygaffären. Ska handla till traktorkursen. Visst låter det knäppt?

Igår när jag satt och kände mig lite ensam och övergiven fick jag plötsligt en snilleblixt. Jag skulle egentligen gått ut och tagit en öl med en kompis, men sen fick han för sig att gå och titta på en fotbollsmatch istället, vilket jag var lika intresserad av som att klättra naken upp för Kamppis glasfasad, med endast sugproppar som hjälp. Den geniala idén grundade sig på det faktum att det finns minst 6 biosalonger i den här stan och jag skulle nu utnyttja en av dessas existens. Fram med länkadressen och börja söka filmer. Kom ganska snart fram till att jag skulle se "Bee movie" (har en släkting som varit med och gjort den så det vore ju skoj att se). Den kostade 11 euro. Jag kom ganska snart fram till att jag inte skulle se den. Hägringarna av fyra kommande utlandsresor tog mitt kontokort i beslag och det var helt omöjligt att få dem att släppa taget.

Sökte lite till och hittade "Lust, caution", en film jag hade sett glimtaren (en hyllning till Fredrik Lindström som kom på en svensk synonym till "trailer") till och visste att jag ville se. Bara 5 euro? Underbart! Jag satt så gott som redan i biosalongen och knaprade en 1/12 låda popcorn (har någon någonsin i världshistorien orkat äta upp en hel låda? Jag skulle kunna leva på en enda i en hel månad).

For in till stan och lånade ansvarstagande nog en bok som jag tänkte skriva hemtenta på. Började läsa den och insåg att jag så långt redan visste allt som stod i den, men behöver man poäng så gör man och om man sen kommer ha en kurs vid namn "Användbarhet, andvändargränssnitt och kogntiv ergonomi" i betyget så blir ju arbetsgivaren inte direkt fientligt inställd. Om sen programmet hemma godkänner den är ju en annan sak. Nåja, jag fick bra reslutat i första semiotikkursen så då har man ju något att visa upp iaf.

Skulle ha gått runt i Eira (södra delen av Helsingfors) och fotat lite, men det blev så mörkt och jag hittar inte där, så jag satt kvar på biblan tills en timme innan filmen skulle börja. Då kilade jag bort till biografen och sa glatt till tjejen i kassan att jag ville ha en biljett till kvällens föreställning. Först trodde jag att jag kanske talat otydligt, sen att hon var totalt värdelös på engelska, sen att något var fel. När jag t.o.m. skrev ner namnet på filmen och gav till henne och den ändå inte gick den kvällen var jag helt övertygad om att något var fel. Felet visade sig ligga i språkcentrat i hjärnan, i mitt dessutom. Jag hade totalt missat att läsa vilket datum filmen gick på när jag kollade på hemsidan och premiären var visst först på torsdag fick jag höra. De två filmer som verkligen visades där ville jag inte se så jag sprang iväg till nästa biograf. Där hade de bara en film på finska och någon "American gangster" som jag inte hade någon koll på alls (trots att den säkert är jättekänd och jättebra). Vidare till nästa alltså. Den var stängd p.g.a. en privatfest så det var bara att kila iväg till ytterligare en - den största, som p.g.a. detta alltid har en enorm kö (men sisådär en 8 kassor så det går rätt fort ändå).

Visste fortfarande inte vad jag ville se så jag grabbade tag i en stackars pappersfolder för att läsa på. Det visade sig bli mer "stackars mig" för den var på finska. Titlarna var dock på det begripliga språket engelska och "Puhumme suomea" ("Vi talar finska") är baskunskaper jag faktiskt förvärvat under finskakursen så det gick också att förstå. Jag tog min kunskapsnivå ett steg högre genom att även förstå "svenska undertexter", så nu var det bara att välja rulle. Tror jag hittade två jag kunde tänka mig att se (mest baserat på "X antal oscarsnomineringar" på affischerna och en sjuklig mängd reklam överallt) , men den ena började så sent (jag hade bara ätit lunch vid halv fyra och klockan var kvart i sju) och den andra hade bara fem platser kvar när jag stod mitt i köormen. Dessutom började de där utlandsresorna gripa hårdare och hårdare om mina kontokort igen eftersom jag inte kunde hitta prisuppgifter någonstans.

Slutade med att jag krälade mig ur köfållan utan att köpa biljett och gick till bussen. Missade den med två minuter så jag roade mig med att titta på skridskoåkare på järnvägstorget ett tag. Ibland ser man såna som kan åka riktigt bra och häromdagen var det t.o.m. en som gjorde hopp och piruetter. Jag som inte ens kan bromsa.

Hade tänkt titta på en film på datorn istället men istället stekte jag pannkakor och stickade på strumpan. Lyckades faktiskt göra halva stjärnan. Kommer troligen behöva en hel del modifieringar efteråt med dragandes och slitandes i diverse trådar, men det kan nog bli bra till slut. Ägnade några tankar åt att minnas vad det finns för sedvärdheter i Paris eftersom kexet är där just nu. De hade visst fått tag på ett vandrarhem nära Eiffeltornet så igår hade de varit där och tittat på det ifört kvällsbelysning. Minns att det var fint från när jag och Micki var där 2003. Tiden går. Eiffeltornet ser väl likadant ut dock så jag avslutar med en bild från våran resa.

Man kunde ju tro att när man hade klarat av hälen i ett part stickade strumpor så skulle resten vara rena barnleken. Bara att sticka på som ett part vantar utan tumme. Man trodde fel.

Gjorde klart hälen igår på kursen och det var inga svårigheter med det (hoppas bara jag kommer ihåg allt till nästa), men sen fick ju lilla Johanna för sig att göra mönster på strumpan också. Och inte något smidigt som upprepar sig, utan en jäkla stjärna mitt på. Satt och pratade med Mikael via datorn på kvällen, tja eller jag satt mest och stickade samtidigt eftersom han skrev något placeringsprov till franskakurserna. Om han lyckades koncentrera sig mer än en minut i taget blir jag förvånad, så mycket svor jag åt strumpan. Men jag tänker inte ge upp, jag ska minsann få dit ett mönster på skrället! Om jag sen gör det på den andra får vi se. Kan ju säga att de är olika för att man ska kunna skilja på höger och vänster fot.

---

Härom dagen kom det ett blomsterbud och knackade på dörren. Röda rosor. Vem kan det ha varit ifrån? ;) Eftersom företaget hade sjabblat bort paketet dagen innan (det var en mycket upprörd pojkvän som undrade varför jag inte hade fått några blommor när han frågade på kvällen) skickade de med en extra ask med chokladhjärtan också. Jag blev inte direkt mindre glad för det.

---

Idag är det i princip snöstorm. Officiellt har jag ledig dag eftersom jag skickade in en jobbansökan igår som tagit 1½ vecka att skriva och jag tyckte att jag förtjänade lite ledigt. Just nu lutar det dock åt att jag ska bege mig ut i snön och åka till bibblan för att lämna tillbaka 7 bröder som jag fortfarande inte har läst ut (ok, jag kanske ger upp på den här för tillfället, men jag har iaf tagit mig igenom Kalvala) och låna en bok som jag ska skriva hemtenta på. Måste ju ta tag i det någon gång också.

(Bara för att jag skrev att det är snöstorm så slutade det snöa.)

Tänkte även mejla lite folk idag så jag kan börja utveckla något slags socialt liv. Har bjudit in två tyskar från finskagruppen samt Thekla och en annan granne på semmelbak någon dag. Vet inte när bara. Den där andra grannen är för övrigt en italienska som läser semiotik med mig. Kul att träffa lite nytt folk som bor nära, särskilt som Thekla betedde sig rätt illa häromkvällen och jag nu är ännu mindre sugen på att umgås med henne. Svårt att inte bjuda in henne bara, när hon stod precis bredvid och hörde planerna. Tror iaf det kommer bli kul när de andra är där också.

Sms:ade just en syssling och frågade om vi skulle ha sysslingsträff igen. Tyckte det var trevligt förra gången och jag känner ett stort baksug men att äta upp en hel tårta/kaka själv känns mindre hälsosamt.

Blev jätteglad i tisdags när jag var på väg mellan finskan och semiotiken och sprang på en tjej från Estland som var med i min nollegrupp i somras. Trodde alla jag kände hade åkt hem. Har iofs inte träffat hennes sen i september eller nåt, men det ska vi ändra på nu. Vi bytte e-mailadresser så idag ska jag skicka och fråga om hon vill träffas.

Måste mejla ytterligare två vänner (som egentligen var Christins, men som jag tänkte adoptera nu) och fråga om de vill träffas också. Svarade iofs på hennes förfrågan om vi skulle träffas, men hon svarade inte tillbaka så jag tänkte kolla om hon verkligen fått svaret, eller om hon bara varit upptagen.

Borde även ringa en kusin eller två eller tre och höra vad de har för sig. Skulle ju hälsat på en av dem i höstas, men tiden bara försvann. Fast när jag läser min lista på alla jag ska träffa nu och räknar med de fyra utlandsresorna och miljonerna av jobbansökningar jag ska hinna med i vår (plus att jag ska plugga) så känns det som att tiden kommer gå rätt fort här med.

Nu ska jag iaf till stan innan jag unnar mig en kväll framför datorn med renskrivning av semiotiken.