Väska på vift
Vad spelar det för roll att man har massor med tid att hinna färdigt med julkorten när allt material till dem ligger i resväskan som ingen riktigt vet var den är? Efter att ha läst många kurser om svårigheterna med att hantera stora system där både människor och maskiner är inblandade borde jag inte längre bli förvånad men jag kan inte hjälpa att jag blir det ändå. När man checkar in väskan en timme innan planet ska gå, hinner med planet, åker endast mellan Helsingfors och Norrköping utan några mellanlandningar eller väskomflyttningar, då förstår jag faktiskt inte att nån kan tappa bort ens bagage på vägen. Visst unnar jag min väska att få resa runt och se världen, men i så fall vill jag helst vara med jag också.
Förkylning i ett regnigt Esbo
Det har blivit ganska många färder fram och tillbaka mellan Sverige och Finland sen Norrköpings flygplats återinförde flyglinjen till Helsingfors. Denna gång är jag här för att vi ska fira två år tillsammans. Hittills har vi firat detta med att vara utanför lägenheten i hela 0 minuter eftersom vi båda har legat däckade av någon form av förkylning (vi har inte tillräckligt mycket feber för att jag ska våga skylla på influensan).
1. Det är nu empiriskt bevisat att ALLA finska företag värda sina namn har en festlokal med obligatorisk bastu på översta våningen. Så här i julfesttider utnyttjas dessa flitigt.
Att vara sjuk har dock sina fördelar:
1. Jag har osunt mycket tid på mig att göra årets julkort, men inte tillräckligt för att den planen jag började genomföra i början av året ska hinnas med så vi skjuter på det ett år till. Har en annan idé så länge.
2. Jag hinner kolla på alla filmer som varje hyfsat filmintresserad skulle skämmas ihjäl över att behöva erkänna inte har sett.
3. Man kommer osvikligen att tänka på hur lätt och trevligt livet är när man inte behöver ägna kvällarna åt att hosta upp lungorna. Men i ärlighetens namn, om alternativet är att dricka medicin som "lokalbedövar hjärnans hostcentrum" så hostar jag hellre.
Ibland drabbas man av små uppenbarelser kring den finska kulturen. Denna helg har jag råkat på ovanligt många, bl.a. dessa två:
1. Det är nu empiriskt bevisat att ALLA finska företag värda sina namn har en festlokal med obligatorisk bastu på översta våningen. Så här i julfesttider utnyttjas dessa flitigt.
2. Det enda som visas på tv är fyllt av ångest och sorgliga färger. T.o.m. underhållande musikprogram där kändisar sjunger kända sånger har bara med melankoliska ballader och självmordsromantiska (tack Sally och Gro för ordet) tråksånger. Detta i ett land där man i nationell tv går ut och uppmanar befolkningen att äta mer D-vitamin p.g.a. bristande solljus under vintern med diverse depressiva sjukdomar som följd. Vad fasen, visa nåt kul på tv istället! Färgglada disneyfilmer är alltid bra.
