johannalainen

Som en lite för tidig födelsedagspresent hade Mikael köpt konsertbiljetter till oss igår. Jag visste inte vad vi skulle gå på och var förbjuden att läsa tidningar eller googla ifall att jag skulle få syn på det. Jag lyckades hålla mig ovetande och det var först på plats i Kaisaniemen puisto som jag såg att det var Muse som skulle spela. Namnet lät lite småbekant men egentligen hade jag ingen aning om vilka det var eller vilka låtar de hade gjort så det var rätt spännande.

Igår hoppade vi över träningen och gick på bio istället. Vi har sagt att vi ska träna tre gånger i veckan, men när vi väl har gått och tränat så har vi inte hunnit göra något annat den dagen, trots att Mikael kommer hem rätt tidigt från jobbet och jag som bekant inte har något jobb att komma hem ifrån. Så igår blev det uppror mot den sunda livsinställningen med lite kulturellt utbyte istället för svett i en g(r)ymmaskin.

Efter finskakursen igår hade jag egentligen tänkt åka direkt hem. Dels för att jag var dödstrött efter veckan som gått, men också för att jag skulle hinna göra lite grejer här hemma som jag inte hunnit med annars. Det blev varken eller för jag och Maria gick och kikade på Tempelkyrkan istället. Blev några stopp på vägen först bara för jag hade mina sunkiga cykelkläder på mig (cyklar ju ungefär 9+9 km till och från kursen nästan varje dag) och ville byta om till andra som inte stank bäver och sen kurrade det så dant i magen att vi fick nödköpa piroger och juice att stilla hungern med.

Vi hade tur för precis när vi kom upp till kyrkan (ligger på en kulle) så såg vi att det skulle vara konsert där efter en kvart. "Prima!" tänkte vi och slog oss ned i bänkraderna. Visade sig vara en trio på flygel, cello och fiol som spelade lite Haydn och något engelskt stycke. Tyvärr blev det första stycket förstört av att folk kom och gick lite som de ville och även om ingen pratade särskilt högt så blev det rätt mycket surrande. Aja, man man förstå att man måste gå igen för att inte missa bussen som gett en 10 minuters intensiv fotopaus för att man sen ska kunna berätta för släkt och vänner att man minsann även sett den-och-den platsen/kyrkan/byggnaden/statyn/gatstenen. Andra stycket "förstörde" jag själv genom att jag somnade mitt under det. Hade kanske varit en bättre idé att åka hem...

Lite fotande hann jag med också, men inte lika mycket som jag hade velat. Får gå tillbaka dit någon mer dag. Hade tänkt samla ihop några och göra ett minikollage här i bloggen såsom jag tänkte med domkyrkan. Får se om det blir något.





Förresten, en grej som jag glömde berätta om. Häromdagen, kanske i tisdags, när jag var på väg hem från finskakursen så blev jag stoppad av en kille på stan. Jag fattade ingenting först tills jag kom på att jag kände igen honom. Jag lovar att det tog 10 sekunder (som när man för ett samtal är ganska lång tid) innan jag kom på vem han var. Det var mitt "fadderbarn" som var utbytesstudent i Linköping terminen innan jag själv åkte till Finland. Det slog mig inte förrän efteråt att han pratade sjukt bra svenska nu om man jämför med när vi träffades första gången och vi bara pratade engelska. Jag har inte sett honom sen kanske maj 2007 när jag sprang på honom på en cykelväg i Ryd. Visade sig att han jobbade i Stockholm för Nordea nu. Något med ekonomi har jag för mig. (Logiskt eftersom det är en bank.) Jag berättade att jag läser finska här nu över sommaren och lite sånt och sen var han och hans kompis tvungna att gå för de skulle hämta ut ett visum till Ryssland där kompisen jobbar. Kul att se honom men jag trodde faktiskt inte att man kunde springa på folk man känner i Helsingfors. För min del känns staden för stor för det och min lokala vänskapskrets för liten.

Igår efter finskakursen hanns det med lite fika nere i domkyrkans krypta. Av alla ställen man kan anlägga ett café måste det här vara det underligaste jag varit på. Mysig stämning dock och inte som i Berliner Dom (om jag inte minns fel) där allt var kritvitt, det var lågt i tak och sarkofagerna trängdes om utrymmet. Då var jag inte långt ifrån att börja hyperventilera kan jag säga.



En lagom stor bulle och en kopp varm choklad gick på 2 euro. Ett ganska lagom pris som man jämför med vad en kopp te vanligtvis brukar kosta. Inget man blir mätt på dock vilket märktes när jag kom hem och var så hungrig att jag gick lös på chokladpralinerna med cashewnötsfyllning som jag köpt på Tallinnbåten och egentligen skulle ha sparat. Det hela löste sig när jag kom på att jag glömt äta lunch och att det var därför jag gick och smååt hela tiden. Ibland undrar jag var funktionen som registrerar mina minnen från dagen har tagit vägen.

På kvällen gick vi på nya Harry Potter-filmen. Jag är något av ett fan av hela historien men jag kan inte undgå att känna att filmerna 4-6 mer är som en transportsträcka till sista filmen än som små berättelser i sig. Antar att det är nedkortat en hel del från böckerna. Man kanske skulle ta tag i det och läsa dem, det är bara det att jag har blivit så närsynt att jag försöker undvika att sitta vid datorn eller läsa för mycket. Gick åt skogen i höstas när jag tog tag i mitt pluggande och faktiskt läste hela kurslitteraturen. Får ta och varva lite med att vara ute i naturen istället vilket passar ypperligt nu när det är hallonsäsong.

På tal om hallon så hittade jag den här kanonen mellan husen när jag var ute och rände i området kring där vi bor och kollade in statusen på hallonbuskarna. De jag hittade som var mogna åt jag, i brist på burk, upp så statusen nedgraderades till: en-två veckor kvar till plockardags. Tänkte ta med en burk till kursen imorrn så jag kan plocka på vägen hem när jag kommer med cykeln. Fast eventuellt så skulle jag plocka med Maria på kvällen så vi får se hur det blir. Kanske inte hinner när jag ska träffa Hanna efter lunch. Fullt ös just nu. Kanske borde ta den där tuppluren nu så jag hinner göra klart finskaläxan också innan Mikael kommer hem.

Jag tillbringade fredagsför- och eftermiddagen förra veckan med att börja översätta den omtalade hemsidan. Tack och lov var denna översättning från finska till svenska och inte tvärt om som det har varit med broschyrerna. (Blir inte fullt lika mycket gissande på ändelser eftersom de redan är givna.) Jag satt hemma eftersom en hantverkare skulle komma och titta på vår läckande diskbänk. Han konstaterade efter lite bändande och klämmande att det behövdes silikon runt hela för att täta. Vad jag inte fattar är varför man helt enkelt inte fixar sånt direkt när man installerar bänken eftersom man på något sätt vet att en diskbänk kommer att utsättas för vatten och därmed måste vara tät där den övergår i arbetsbänk. Är det då smidigare att sen få 4 samtal (dels för att man inte gjort jobbet bra och sen för att man inte dyker upp när man har lovat och ett sista för att bänken under har börjat mögla och det inte räcker med silikon)? Man kan ju bli trött för mindre. Det hela slutade iaf med att han kom igår morse igen (trots att han lovat att komma i måndags) och sprutade silikon lite här och där (det såg prydligt och ordentligt ut så man kan inte klaga på det) men något byte av skiva skulle det inte bli. Mikael ringde företagets chef under tiden hantverkaren var här men fick som svar att eftersom han inte ägde lägenheten så skulle de inte prata mer om det där *klick*. Trevligt bemötande.

På kvällen kom vi på att vi hade glömt hämta ut biljetterna till Tallinn dit vi skulle dagen efter. Det var bara att hoppa på bussen och åka ner till terminalen. Mystiskt ställe det där förresten, lite som en flygplanshangar fast med biljettkassor ett växlingskontor och ett café. Caféet kändes lite malplacerat med sitt finputsade krom och tepåsar i trendiga färger.




Här har vi slutligen vinnaren av tävlingen "Världens minsta kiosk" ackompanjerad av Gamla saluhallen som fyller 120 år i år. Inte illa. Förmodligen enda stället i Helsingfors där man kan få tag i rostbiff. Är annars en utrotningshotad rätt här.


Havis Amanda stod och skvalpade så glatt i sin fontän. Dagen till ära med en mås på huvudet. Måhända samma som brukar sitta uppe på Runeberg några hundra meter bort.

Och domkyran stod där den brukar även den. Inte så mycket folk i trappan trots att vädret var fint. Jag var tvungen att (som vanligt) ta en bild på den. Dock den första under min vistelse här den här sommaren.

Vi hade egentligen jättebråttom tillbaka till bussen för att hinna tillbaka innan biljetten gick ut (man blir lite snål när det kostar 3,60 euro att ta sig i ena riktningen), men sen hetsåt vi varsin pirog från saluhallen för att stilla våra magar som bokstavligen skrek av hunger och insåg ganska snart att om vi sprang till bussen "då" så skulle "sen" innebära en kväll med magknip av tredje graden. Följaktligen blev vi kvar i stan en stund längre och fick (hur det nu gick ihop sig med den överhängande faran för magont) den geniala idén att ta en glass. Vi tog en som hette "Sukklainen" och det vill jag lova att den levde upp till. Choklad så det nästan sprutade ut ur näsan och öronen efteråt. Man fick själv välja "strössel" som bestod av olika sorters choklad av typen geisha, twix, marianne, fazer sininen osv. Smarrigt värre! (Och magen klarade sig!)

Efter det blev det en sväng till mataffären där vi hittade underligaste kylen med kött. Strutskött, anka och vildsvin har man väl vant sig vid att det finns, men det räckte inte med det. Här fanns även känguru, bison och antilop.

Allt utom bisonen kostade mindre än vad en oxfilé skulle ha gjort. Om kött är dyrt i Sverige, så är det ännu dyrare i Finland. 400g köttfärs kan utan problem kosta 3,60 euro, vilket innebär något av ett problem för mig eftersom det är min basföda.

Det blev ingen antilop eller känguru för oss den dagen men väl en ugnsbakad HK sininen (som falukorv, fast god). Jag har lärt mig att ta av skinnet på korven innan jag tillagar den nu efter en lite gummismakande fadäs med en Atria-korv förra hösten. Man lär så länge man lever - och särskilt när misstagen innebär att man inte får mat.

Det prasslade i tältduken och ljudet av några kvällspigga fåglar hördes mellan träden. Det var en varm sommarkväll, nästan lite för varm men det blåste ändå svalkande om man lät tältsidorna stå öppna. Den övre duken behövdes inte eftersom det inte skulle komma något regn.

Underlaget var rätt hårt, vi hade trots allt inga liggunderlag, men att ta vanliga täcken istället för sovsäck kändes som ett vinnande koncept i värmen.

Lukten av rök spred sig i luften och ljudet av en man som nästan hostar upp sina lungor efter mångårig kedjerökning bröt stämningen och skrämde iväg alla fåglar. "Den där j*******vl* grannen står och röker från sin balkong igen! Det har bara gått en kvart sen har var där sist. Nu går jag och stänger fönstret så vi kan sova!"

Har man köpt ett tält så måste det testas, även om det innebär att det blir på vardagsrumsgolvet i ens lilla 26-kvadratare man delar på två personer. Vi ska på cykelsemester till Åland nästa vecka, något som kändes som en sjukt bra och billig idé tills det började komma skyfall varannan dag som säkert kunde mäta sig med det på Noas tid och jag tittade på mitt senaste kontoutdrag. Stryk billig. Stryk bra om vädret fortsätter så här.

Vi skulle ha lånat ett tält av Mikaels svågers föräldrar men när det visade sig att det vägde ett ton och vi ändå behövde ett till i höst när planerna är att åka till Lappland så tyckte vi att vi lika gärna kunde köpa ett. Det är knalloranget i två nyanser, har dubbla bottnar, dubbelt tak, "dörrar" på båda sidorna, skydd för ens väskor och tar max 5 minuter att sätta upp. Underbart! Hur underbart det sen blir att tälta får vi se, jag har själv aldrig gjort det och när jag ringde hem till mamma och berättade kom hon bara med massa skräckexempel från hennes barn- och ungdom som inkluderade nyfikna kvigor och exkluderade liggunderlag.

Att köpa tält är inte bara att köpa tält. Man måste passa på att springa runt i friluftsaffären och titta och klämma på alla spännande grejer. Cykelväskor behövde vi också - och tydligen även liggunderlag, vattenflaskor, snabbtorkande handdukar, regnkläder, kniv-gaffel-sked i ett och myggmedel. Till mitt försvar kan jag säga att jag inte haft användbara regnkläder på säkert 8 år. Oanvändbara i det avseendet att de var så bjärt gula att jag vägrade visa mig offentligt i dem.

Jag blev överlycklig när jag hittade ett par tåsandaler för jag hade aldrig sett nåt så fult i hela mitt liv. Ville prova alla färger men till slut fick det vara nog.
Jag kunde inte bestämma mig för vilken som var fulast men den silvriga var mest obehaglig för jag fick knappt in min motsvarande ringtå i...tja "fodralet". Fick nästan panik när tån fastnade och bara böjde sig mer och mer i den ena onaturligare vinkeln efter den andra. Till slut fick jag in den med lite våld men det var ju inte som att jag övervägde att köpa "skon" efter det. Inte för att jag hade gjort det tidigare heller. (Förresten såg jag igår att en på Kogvet hade köpt såna här röda. Hoppas att hon inte läser det här, fast om jag känner Kogvet rätt så kommer hon få reda på det innan dagen är slut höhö.)

Många tält fanns det att välja på också. Vi hade kollat i några dagar och klurat fram och tillbaka på vilket som skulle vara bäst. Eller Mikael klurade mest, jag var rätt upptagen med att krypa in i dem och uppleva glada barndomsminnen från när man byggde kojor på balkongen hemma.

Jag minns inte om vi åkte till stan just för att kolla på tält eller om vi åkte dit bara för att gå runt lite och titta men vi inledde egentligen med att prova McDonald's italienska hamburgare som Mikael sa var det godaste han någonsin ätit där. Jag insåg när vi satt där och åt och tittade på folk och den underliga inredningen att vi höjde medelåldern med ett försvarligt antal år.

Förra tisdagen tillbringade jag som så många andra dagar innan dess. Jag satt ute i solen och broderade eller läste, skillnaden den här gången var att jag lyckades bränna mig rätt bra på ryggen. Lustigt eftersom det hade varit lika mycket sol andra dagar utan att jag jag ens blivit lite skär. Jag gjorde rätt bra framsteg med broderiet tills jag började översätta hemsidan åt Mikaels pappa. Nu blev jag precis klar med den så det finns möjlighet att broderiet kommer återupptas igen, det är ändå inte så mycket kvar på det. Sen har jag ju tre broderier till och en kudde på lager. Fortsätter det så här så har den här sommaren chansen att bli "sommaren så saker faktiskt blev klara".


Efter en effektiv dag görandes ingenting hade jag bestämt med Anne, en estnisk tjej jag träffade under NolleP/Fuksit när jag kom till Finland, att vi skulle träffas på stan. Jag skulle möta upp henne i Otaniemi där hon jobbar. Mikael skulle följa med dit för att få lite motion och sen skulle han träffa Hannu. Givetvis kom vi iväg lite sent, eller rättare sagt, det hade varit i god tid om jag bara hade haft lite längre ben, gått lite snabbare och inte tyckt att flipflops var det utlimata att sätta på fötterna denna vackra sommardag. Det hela slutade med att jag fick cykla medan Mikael gick i rask marsch (och joggade mot slutet) bredvid. Vi lyckades ta oss dit bara 3 minuter försenade. Vilken bragd!

Det var jättekul att träffa Anne. Vi gick en sväng ner till turistbyrån vid hamnen (detta "hamnen" är nog lite missvisande eftersom det finns fler än en i Helsingfors. Det här är den där Viking och Silja Line går ifrån och den som man mest troligt besöker om man är turist i stan) eftersom jag behövde lite kartor över Åland. Jag hittade ingen bra men fick tips om att gå till Stockmanns akademibokhandel där jag upptäckte att det var för lite pengar på mitt konto. Så kan det gå. Anne var snäll nog att lägga ut och jag lyckades nog med att inte se alltför generad ut.

Caféet för dagen blev det på Esplanaden som har gigantiskt stora bullar. Jag skämtar inte när jag säger att de är stora som ett ansikte (åt där med mamma förra hösten för dem som minns bilderna). Det fina är att "örfilarna" (kanelbullar som ser ut som Pågens gifflar) kostar knappt 3 euro men skulle näringsmässigt kunna hålla en vid liv i en hel dag.

Där satt vi alltså ute på gatan och mumsade bulle tills solen gick ner bakom husen och det blev lite för kyligt att sitta ute. Då migrerade vi istället in och slog ihjäl ytterligare några timmar. Jag frågade Anne en del om Tallinn eftersom vi skulle dit på lördagen och hon berättade också om sitt föräldrahem där de hade en gigantisk bärodling. Flera hektar hallonbuskar och vinbär och gud vet vad. Jag fick en nästan ohejdbar lust att åka dit och hälsa på under bästa bärsäsong. Hallon är ju något av en favorit, men skogshallon är så jädra jobbigt att rensa och det blir ändå massa maskar kvar (det är därför man gör marmelad för då smälter maskarna bort i kokningen =) ). Södra Estland var dock lite svårt att hinna med på samma dag som Tallinn så det får bli någon annan gång. Anne ska jag dock försöka hinna med att träffa fler gånger under vistelsen här.

Förra söndagen var det fint väder igen så vi tog cyklarna och for till olympiastadion för att bada. Vi var långt ifrån de enda som hade tänkt den tanken, men det var ändå inte överfullt som tur var. Jag hade jobbat ganska många dar på att bli lite solbränd men inte mycket hade hänt trots att jag försökt till och med utan solkräm. Solkräm blev det dock där här dagen vilket resulterade i att jag inte blev det minsta brun. Kanske lite grå. Det blev lite av en grej det här med att lyckas bli brun den här sommaren efter att jag insåg att jag gått runt och sett ut som ett lik i flera år. Vi får se hur det går.

Vi hade bestämt med Hannu att han också skulle komma med och bada, men han är inte direkt känd för att komma i tid så vi hann med att både byta om, ligga och slöa en stund, simma 200 meter och slöa ännu lite mer innan han kom. Han och Mikael fick för sig att de skulle hoppa från tio meter när de öppnade hopptornet. Jag fick för mig att jag skulle stå på marken och titta på. Vissa stylade orentligt när de hoppade, en man på över 50 år ställde sig på händer först innan han gjorde en baklängesvolt ner i bassängen och en annan gång dök han utan att hålla upp händerna - båda från tio meters höjd. Det snyggaste var dock sista hoppet där fyra killar hoppade över, under och vid sidan av varandra samtidigt så att det nästan såg ut som ett fyrverkeri. Applåder från alla som tittade på.

Efteråt gick vi till Chico's där jag beställde samma som jag alltid äter där, quesadillias med kycklingfyllning. Brukar vara hur gott som helst men den här gången var det inte tillagat på samma sätt och menyn var ändrad så jag undrar om det är dags att hitta en ny favorit. Vi gick och tog en glass efter maten (jag vågade testa en ny sort faktiskt) och tittade på en man som verkligen inte kunde fickparkera. Först backade han in i luckan med en vinkel på typ 90 grader vilket bara fick som effekt att bakdelen stod på trottoaren och framdelen på vägen. Sen fick han iaf till sätt vinkel men då ställde han sig så nära bilen bakom att det knappt gick att gå mellan dem. Trångt kan det förstås bli ibland men det känns ju lite dumt att ställa sig så nära bakomvarande bli när det är drygt två meter till bilen framför. Det bästa var att han gick ut och kollade hur nära han stod bilen bakom men missade helt det gigantiska avståndet åt andra hållet. Jag tror stenhårt på att han inte kunde flytta bilen eftersom han hade med sig en tjej och inte kunde erkänna för henne att han var kass på att parkera. Synd för honom att det var just det han gjorde.

Kvällen avslutades med att vi sprang runt på Stockmanns matavdelning här hemma i Tapiola och tittade på alla underliga marmelader, svampar och sockerbitar de hade där. Jag skulle kunna ägna ett helt blogginlägg bara åt maten som finns där men det skulle nog vara lite svårt att förklara för personalen varför jag springer omkring och fotar deras mat. Fast bilder har ju tagits i smyg förr...

I tisdag förra veckan när jag hade varit och anmält mig till finskakursen som börjar i slutet av juli smet jag, på vägen tillbaka till bussen, in på Finlands banks myntmuseum där de hade en utställning om euron. Där fanns en presentation av de olika ländernas mynts baksidor och varför de oilka motiven var viktiga för det landet. Jag måste erkänna att jag inte hade koll på att vissa av länderna ens var med i eurosamarbetet, t.ex. San Marino (som jag i ärlighetens namn knappt visste fanns alls). Om man är lite intresserad av att se hur mynten ser ut kan man kika här:

http://www.rahamuseo.fi/kolikot/kaikki_eurot_lowres.pdf

På de finska mynten har man hjortron, sångsvanar och Finlands heradiska lejon. Finnarna är som galna i dessa hjortron, nästan lika galna som i havtorn (tyrni). Senast igår såg jag gigantiskt stora hjortronburkar i affären. Kanske borde köpa med sig en när jag åker hem sen, mamma och pappa är väldigt förtjusta i dem. Själv håller jag mig till hallon och blåbär.

Några sångsvanar har jag inte sett här även om det nästintill är överbefolkat med knölsvanar. Ser en nästan varje dag. Inte mig emot, knölsvanar är nog min favorit bland fåglar. Det ryms så mycket fågel i en svan. Borde nästan göra ett kollage av alla svanbilder jag har härifrån Finland.

Vad gäller det heraldiska lejonet har jag inte sett några ute i skogarna och underligt vore väl det. Dock kan man se det om man åker och kikar på Gustav Vasas gravmonument i Uppsala domkyrka eller tittar på bilden nedan.


Om detta lejon kunde man läsa:

"Finlands riksvapen pryds av ett stiliserat lejon, en replika av lejonet på Gustav Vasas gravmonument i Uppsala domkyrka. Lejonet på gravmonumentet från 1580-talet är folkungalejonet ("Göta Lejon") från Folkungättens vapen. Det användes som symbol för den ostliga delen av det svenska riket (nuvarande Finland) fram till 1809. Under den ryska tiden användes detta heralidska lejon krönt med en storfurstekrona som Storfurstendömet Finlands riksvapen. Det raka svärdet som lejonet håller upp har symboliserat väst och den bågformade sabeln som lejonet står på öst - den eviga kampen mellan öst och väst."


Jag kikade även på museets utställning om hur ekonomin och pengarna utvecklats under Finlands historia men hann inte längre än till andra världskriget innan jag trodde att de stängde och gick hem. Där fick man lära sig att det finska ordet för pengar, raha, kommer från ordet ekorrskinn, oravannahka, eftersom man till en början betalade med just såna. Jag undrar vad det svenska ordet "peng" betydde ursprungligen.