johannalainen

Jag tillbringade fredagsför- och eftermiddagen förra veckan med att börja översätta den omtalade hemsidan. Tack och lov var denna översättning från finska till svenska och inte tvärt om som det har varit med broschyrerna. (Blir inte fullt lika mycket gissande på ändelser eftersom de redan är givna.) Jag satt hemma eftersom en hantverkare skulle komma och titta på vår läckande diskbänk. Han konstaterade efter lite bändande och klämmande att det behövdes silikon runt hela för att täta. Vad jag inte fattar är varför man helt enkelt inte fixar sånt direkt när man installerar bänken eftersom man på något sätt vet att en diskbänk kommer att utsättas för vatten och därmed måste vara tät där den övergår i arbetsbänk. Är det då smidigare att sen få 4 samtal (dels för att man inte gjort jobbet bra och sen för att man inte dyker upp när man har lovat och ett sista för att bänken under har börjat mögla och det inte räcker med silikon)? Man kan ju bli trött för mindre. Det hela slutade iaf med att han kom igår morse igen (trots att han lovat att komma i måndags) och sprutade silikon lite här och där (det såg prydligt och ordentligt ut så man kan inte klaga på det) men något byte av skiva skulle det inte bli. Mikael ringde företagets chef under tiden hantverkaren var här men fick som svar att eftersom han inte ägde lägenheten så skulle de inte prata mer om det där *klick*. Trevligt bemötande.

På kvällen kom vi på att vi hade glömt hämta ut biljetterna till Tallinn dit vi skulle dagen efter. Det var bara att hoppa på bussen och åka ner till terminalen. Mystiskt ställe det där förresten, lite som en flygplanshangar fast med biljettkassor ett växlingskontor och ett café. Caféet kändes lite malplacerat med sitt finputsade krom och tepåsar i trendiga färger.




Här har vi slutligen vinnaren av tävlingen "Världens minsta kiosk" ackompanjerad av Gamla saluhallen som fyller 120 år i år. Inte illa. Förmodligen enda stället i Helsingfors där man kan få tag i rostbiff. Är annars en utrotningshotad rätt här.


Havis Amanda stod och skvalpade så glatt i sin fontän. Dagen till ära med en mås på huvudet. Måhända samma som brukar sitta uppe på Runeberg några hundra meter bort.

Och domkyran stod där den brukar även den. Inte så mycket folk i trappan trots att vädret var fint. Jag var tvungen att (som vanligt) ta en bild på den. Dock den första under min vistelse här den här sommaren.

Vi hade egentligen jättebråttom tillbaka till bussen för att hinna tillbaka innan biljetten gick ut (man blir lite snål när det kostar 3,60 euro att ta sig i ena riktningen), men sen hetsåt vi varsin pirog från saluhallen för att stilla våra magar som bokstavligen skrek av hunger och insåg ganska snart att om vi sprang till bussen "då" så skulle "sen" innebära en kväll med magknip av tredje graden. Följaktligen blev vi kvar i stan en stund längre och fick (hur det nu gick ihop sig med den överhängande faran för magont) den geniala idén att ta en glass. Vi tog en som hette "Sukklainen" och det vill jag lova att den levde upp till. Choklad så det nästan sprutade ut ur näsan och öronen efteråt. Man fick själv välja "strössel" som bestod av olika sorters choklad av typen geisha, twix, marianne, fazer sininen osv. Smarrigt värre! (Och magen klarade sig!)

Efter det blev det en sväng till mataffären där vi hittade underligaste kylen med kött. Strutskött, anka och vildsvin har man väl vant sig vid att det finns, men det räckte inte med det. Här fanns även känguru, bison och antilop.

Allt utom bisonen kostade mindre än vad en oxfilé skulle ha gjort. Om kött är dyrt i Sverige, så är det ännu dyrare i Finland. 400g köttfärs kan utan problem kosta 3,60 euro, vilket innebär något av ett problem för mig eftersom det är min basföda.

Det blev ingen antilop eller känguru för oss den dagen men väl en ugnsbakad HK sininen (som falukorv, fast god). Jag har lärt mig att ta av skinnet på korven innan jag tillagar den nu efter en lite gummismakande fadäs med en Atria-korv förra hösten. Man lär så länge man lever - och särskilt när misstagen innebär att man inte får mat.