Bröllopsyra
Håller på att packa grejer nu inför bröllopshelgen i Piteå. Ska bli himla skoj att träffa släkten och se lite av norra Sverige. Finland får vi också se lite av. Eller ganska mycket faktiskt. Vi har nämligen fått för oss att vi ska ta bilen och då inte via Vasa-Umeå utan via Torneå-Haparanda. Ca 900 km enkel väg. Utan inhyrd privatchaufför.
'Ett meddelande till alla Norrlands renar och annat storvilt: Håll er för bövelen borta från vägarna! Jag ska ut och köra bil.
Mitt i naturen
Idag var vi iväg och paddlade kajak en sväng med Mikaels syster och hennes man. Den här gången testade vi på Vuosaari i Helsingfors (förra gången var vi i Bredviken här i Esbo). Det var precis lagom väder för det var varmt, men molnigt så att man slapp bli kokt i solen. Jag kom inte upp i några enorma hastigheter den här gången men lyckades skvätta en försvarlig mängd vatten i huvudet på mig själv. Vid ett tillfälle hade jag så mycket vatten på glasögonen att jag knappt såg ut.
Vi paddlade lite runt någon ö och kikade på lyxvillor vid stranden. Åkte förbi en brygga och när jag då vred på huvudet såg jag de största svanar jag någonsin sett torna upp sig på en stenhäll bakom bryggan - bara några meter ifrån där vi passerade. Jag är som bekant rent barnsligt förtjust i svanar, så fort jag ser en brister jag ut i förtjusta små pipljud och börjar prata bebisspråk med alla som (inte) vill lyssna. Förklaringen till att de här svanarna var så pösiga och stora berodde dock inte på att de ville prata bebisspråk tillbaka utan på att de hade ett bo med ungar vid fötterna. Det var alltså inte riktigt läge för något gullegull där utan jag fick pinna på rätt bra för att komma därifrån. Samtidigt som jag mumlade "höger-vänster-höger-vänster" snabbare och snabbare så tänkte jag på historien pappa berättat om när han blev jagad av en svan som barn. Jag kände inte att det var läge att fullfölja en familjetradition just idag.
Invigning av strykbrädan
Här kommer ett totalt meningslöst inlägg om vår nya strykbräda. Vi var på K-rauta och något mer mystiskt ställe borta i Suomenoja (en "stadsdel" i Esbo. Det är lite tveksamt om man kan prata om stadsdelar i Esbo, jag kan återkomma till det någon annan gång) häromdagen för att inhandla lite grejer till min kusins bröllop som vi ska till nästa helg. Vad bra det låter att vi har köpt bröllopspresent på K-rauta förresten. Sjukt seriöst. Men det är inte själva presenten utan bara lite tillbehör, så ni behöver inte oroa er.
I den första affären höll vi på att dö av värmeslag för där hade deras luftkonditionering pajat ihop totalt. Så kan det gå när man har 10 meter takhöjd och jag vet inte hur många hundra kvadrat som ska kylas ner. Jag hoppas inte det kom som någon överraskining för dem. Hittade i alla fall till slut det vi behövde och skuttade glatt (eller kravlade utmattat snarare) mot K-rauta. Där var det tack i lov några grader svalare så vi kunde till och med gå runt och titta på spännande saker ett tag innan vi återfick fokus. Jag vet inte om jag är lättroad, men bland det roligaste jag vet är att gå i stora byggvaruhus och titta på märkliga maskiner och badrumskulisser. Allra mest gillar jag att fundera på hur det skitsnygga kaklet av skiffer som de inrett ett badrum med skulle se ut efter 5 års använgning, med såna där läskiga algränder som det finns lite överallt i simhallar. Bläjk!
En annan favorit är att titta på tapeter och väggfärgsprover samt peta på varenda pensel jag kan komma åt. Om jag sen hittar någon cool såg eller skitstor borrmaskin eller en garderob jag kan testa om man kan gömma sig i är lyckan gjord. (Jo, jag är nog lättroad.) Den här gången var det dock lack vi var ute efter så jag fick nöja mig med att peta på en massa penslar som jag sen inte köpte. Däremot investerade vi i en gamma hederlig spånskivestrykbräda för den andra vi har är Totalt Värdelös. Funktionalisten i mig får obehagsrysningar ner till tånaglarna när jag tänker på den. Någon, vet inte vem, men det måste ha varit någon som aldrig använt ett strykjärn förut, har kommit på att man ska göra strykbrädor av metallgaller. Detta för att man ska vädra bort ångan från strykjärnet så att det inte blir en massa fukt kvar i brädan. Jahaaaaaaaaaa men jag trodde att det var ångan som var det varmaste och det som gjorde att kläderna faktiskt blev släta. Vad händer då när ångan pyser iväg mot golvet istället för att stanna kvar och värma skjortan? Jo, för det första blir det ungefär en liter vattenkondens under hela brädan som droppar ner på golvet och sen blir skillnaden mellan när man tog ut kläderna ur tvättmaskinen och efter strykningen knappt ens märkbar. Alltså, det går åt en gasolbrännare för att få tillräckligt hög temperatur med en sån strykbräda. Räcker inte ens att ha dubbelt fodertyg på den som vi testade ett tag.
Så, nu har vi äntligen löst problemet genom att investera i en gammal hederlig bräda som inte släpper igenom en enda kubikmillimeter vatten. Och den funkar! Man ska helt enkelt inte bråka med 100 års (nästan i alla fall) husmorserfarenhet, man åker alltid på pisk då. Kan hända får vi byta ut brädan igen efter 10 år när den löst upp sig själv på grund av för hög vattenhalt, men man får väl väga det emot de 3 timmar energiförbrukning och lika många liter vatten som skulle gå åt vid varje strykning annars.
Nu ska jag fortsätta att lovprisa strykjärnet och sen hjälpa Mikael med vårt missärkök. Han har redan fixat en skåpslucka som tänkte gå i förtidspension häromveckan och på tur står kökshyllan som kan ha en framtid inom antingen back- eller simhoppning. Hoppas vi kan övertala den om att överge de planerna.
Sommarväder
Det fortsatta sommarvädret ska njutas av i fulla drag. Vi ska åka till stugan om en stund och därifrån ska vi tydligen ta en tur med båten ut i Finska viken. Kanske borde ladda upp med åksjukepiller? Fast jag brukar bli så drogad av dem att jag inte kan göra nåt resten av dagen förutom att gå runt i dvala. Inte en helt bra plan om jag ska lyckas smita iväg lite och plocka blåbär också.
Linda åkte hem igår så nu är allt tillbaks till det normala, vilket i det här fallet betyder lite tristare. Det var ett jädra röj när hon var här och jag ska försöka skriva lite om det nästa vecka. Jag är rätt nöjd över vårt effektiva turistande, men kanske mest över att det fortfarande finns saker kvar att se här så att hon med gott samvete kan komma tillbaka.
Nu kom Mikael hem så det är dags att fara!
Nu är det kört
Farväl civilisationen, hej basala stenåldersinstinkter.
Det må vara tidigare än vanligt, men nu har den börjat. Blåbärssäsongen. För mig innebär det här i snitt 4 timmar varje dag ute i skogen, liggandes på knä i ett blåbärsris men rödlila fingrar och en redan överfull frys. Och jag som just hade börjat komma någonstans i exjobbssökandet.
Tv-rekord
Då var man tillbaks i Esbo igen efter en helg i Lovisa. Jag tror nog att jag slog personligt tv-rekord i lördags när vi tittade på bröllopet. Satt från halv tre till kvart i ett på natten. Orkade fram tills dess att tårtan skars upp men brudvalsen fick jag ta igen via SVT:s hemsida idag. Funderar på att se om hela bröllopet med de svenska kommentatorerna istället, för hon som skötte de svenska pratet för finsk tv var den största kommentatorskatastrof jag stött på i hela mitt liv. Hon sa knappt något och det lilla hon kommenterade var hur "modernt" allt och alla var och hur snygga skor de hade. Det var ju sjukt givande. Det slutade med att vi bytte till finska kommentarer istället och även om jag bara förstod max en fjärdedel av det som sades så var det en klar förbättring.
Efter kungligt glamfrosseri hela lördagen (jag hade till och med bakat en kaka för att förhöja stämningen) ägnade vi söndagen åt lite mindre högtidliga, men ändå välbehövliga, saker. Vi fortsatte bygga dasset till Mikaels familjs stuga som vi höll på med även förra sommaren. Huset är i princip klart men det skulle sättas i en sits och sen en bunke under så att man kan börja uträtta sina behov där. Tydligen ska detta göras enligt ett speciellt system där kiss och bajs (hoppas ingen sitter och äter samtidigt som de läser det här nu, det blir nämligen värre längre fram) skiljs från varandra genom en "sil" för att slippa dålig lukt. "Silen" utgjordes av en ruskigt stor plashink som jag i sann hemmafixaranda borrade ett antal hål igenom. Den skulle sedan sen ställas i en större plastbunke med en slang i botten som gick ut i en dunk nedgrävd i backen.
Jag vet inte riktigt hur det gick till när valet av innerhink gjordes men när jag borrat färdigt och vi börjat montera ihop allt så insåg vi att färgen ljusblå kanske inte var den mest lämpliga för ändamålet (oj, här blev det visst en ordvits). Den enda fördelen med detta som jag kan se det är att man kan hålla koll på övriga familjemedlemmars tarmhälsa på ett lätt och smidigt sätt. Personligen känner jag inte något stort behov av det och jag tänker sannerligen inte vara den som invigningsbajsar på det dasset. I värsta fall tänker jag gå och leta upp en sjuklig mängd älgbajs att grunda med för att kunna kamoflera mitt eget lite bättre. Bara för att man slipper lukten behöver man väl inte kompensera med en starkare synupplevelse?
Bröllopshelg
Snart ska vi åka till Mikaels föräldrar i Lovisa där vi ska tillbringa helgen. Tanken är att vi ska bygga klart dasset som vi höll på med förra sommaren (jag har en massa bilder därifrån men jag tror inte att de nånsin kom upp på bloggen). Jag tänker dock inte göra ett smack från kl 15.00 på lördag eftermiddag för från och med då och tills dess att ögonen ploppar ut ska jag sitta framför tv:n och dregla över kungliga brud- och balklänningar på tv. Har till och med köpt de specialdesignade servetterna och en kylskåpsmagnet (chokladen var för dyr) för att få till stämningen ordentligt.
Trevlig helg!
Fortskaffningsmedel
För några dagar sen gjorde vi uppror mot slappheten och begav oss iväg en sväng på våra cyklar. Vi hamnade vid hamnen borta i Mattby innan vi vände hemåt igen. Det fina med den här delen av Esbo är att det är så mycket naturlig natur här. Inga konstgjorda trädplanteringar utan granarna varvas med tallarna och det ser mer eller mindre ut som att någon har slängt upp hus och vägar mitt ute i skogen. Ingen storstadskänsla direkt alltså, men det är ju inte riktigt min grej heller.
Det var som om man ätit ett Martin Timell-piller
Jaha, då har man snickrat ihop ett utedass då. Återkommer med mer info när jag kommit tillbaka till stan där internetuppkopplingen är (snabbare).
Tallinn
För några lördagar sedan begav sig jag, Mikael och hans föräldrar tidigt på morgonen iväg till hamnen för att ta båten till Tallinn. Vi var sjukt nöjda med att ha hämtat ut biljetterna dagen innan så vi slapp stå i kö som en hel del andra människor fick göra. Vi lyckades få en plats hyffsat långt fram i kön och var därmed säkra på att hinna in och ta några bra platser. Den aura av nöjdhet som omgav oss måste har varit väldigt rolig att peta hål på av biljettkontrollanten som sa "Ni måste checka in först", gav tillbaka biljetterna och sen bytte uppmärksamheten till dem som stod bakom oss.
"J****vl* skitsystem! Varför ska man hämta ut biljetterna innan om man ändå måste köa igen för att checka in?" tänkte nog en och annan av oss, men det gick inte att göra något åt det. Bara att ställa sig i kön till biljettkassan (som alla andra) och få sina riktiga biljetter.
Vi lyckades till slut få några platser på övre däck, bredvid en dansk. I alla fall tror vi att han var det p.g.a. hans t-shirt. En avsevärt stor del av väntetiden på väg tillbaka senare på kvällen ägnades åt att diskutera huruvida det hade stått "DK" eller "OK" på hans tröja och huruvida han var ryss eller inte. Jag utlyste "DK" och "dansk" till segrare när vi såg honom igen och såg att det stod "Köbenhavn" på tröjan, om än lite inspirerat av det ryska alfabetet.
Eftersom jag är en social människa som tycker om att vårda mina relationer ägnade jag 95% av båtfärden med att sova. Resterande 5% ägnade jag åt att titta lite på kartan över Gamla stan och se vad man kunde göra där. Under tiden jag sov dreglade jag dessutom ner halva kinden vilket bara gjorde ännu bättre intryck på mina medpassagerare.
Biomassage för män med anonym, praktisk hjälp för dem med potensproblem var en av de saker man kunde uppleva där. Kände dock inte att jag hörde till målgruppen så det blev inget besök.
Terminalen dit vi kom sen var nog bland det sjukaste jag har sett. Stället såg ut att vara inspirerat av något mayatempel i Mexiko, fast i sovjetstil och inte ett dugg handikappanpassat. Det tog lång tid innan vi fattade hur bilarna tog sig dit efterom vi klättrade över allt. Men fin utsikt var det.
Jag blev helt till mig när jag såg gångbanesymbolerna och det var en kvinna som var ute och gick med sitt barn. I Sverige är det vara män överallt.
S:t Olaikyrkan var det första som skymtade av Gamla stan. Tyvärr har min reserach inför och efter resan varit sjukt dålig så jag vet faktiskt inte vad den runda borgen framför är för något. Tyckte dock det var spännande att få en liten inblick i det estniska språket. Finskan och estniskan är ganska nära släkt med varandra men de förstår knappt varandra när de pratar. När man kan svenska och har läst både tyska och lite finska så är det dock ganska lätt att förstå skriven estniska, iaf i köpesituationer. Estniskan och finskan innehåller, precis som svenskan och norskan, en hel del "falska vänner". T.ex. så heter mjölk "maito" på finska men "piimä" på estniska. "Piimä" på finska är dock kärnmjölk (typ som vattnig fil) och jag lovar att det inte är kul att blanda ihop dessa. Lite fler ord som jag la märke till är att "linna" på finska betyder "slott/borg" (i vissa fall även "fängelse") medan det på estniska betyder "stad". Själva namnet "Tallinn" är en sammandragning av "Taani linn" eller "Taanu linna" som betyder ”danskborgen” eller ”den danska staden”.
Det fanns otroligt många fler germanska låneord i estniskan än i finskan, förmodligen tack vare/p.g.a. Hansan och handeln mellan de olika länderna kring Östersjön. Något som jag var imponerad över var esternas otroliga språkkunskap. Jag vet inte hur djup den var men ta mig tusan varenda en kunde klämma ur sig båda finska, engelska och tyska utan problem om det kom en kund därifrån. Vem i Sverige skulle nurförtiden klara sig lika bra på tyska? En sak som slog mig var att när man är i Helsingfors så gnäller många över att svenskar och ryssar kommer hit och förväntar sig att de ska kunna kommunicera på sitt eget språk, men när vi var i Tallinn så gjorde finnarna precis samma sak men då var det helt plötsligt helt ok. Jag tycker det är spännande att se hur man lyckas lära sig andra språk bara genom handel med människor och att det finns andra vägar att ta än engelskan när ena parten inte kan det så bra eller inte alls.
"Restoran" som heter samma som på ryska (fast det stavas spännande nog pectopah), heter "ravintola" (näringsplats) på finska.
Mitt huvudmål med resan blev, upptäckte jag efter ett tag, att smita in i så många mysiga hantverksbutiker som det bara gick. Många fanns det men tyvärr var det också många som sålde exakt samma saker. Några riktiga pärlor hittade vi dock.
Att vi skulle få se många av dessa dräkter på riktigt några timmar senare var vi fortfarande helt ovetandes om.
"J****vl* skitsystem! Varför ska man hämta ut biljetterna innan om man ändå måste köa igen för att checka in?" tänkte nog en och annan av oss, men det gick inte att göra något åt det. Bara att ställa sig i kön till biljettkassan (som alla andra) och få sina riktiga biljetter.
Eftersom jag är en social människa som tycker om att vårda mina relationer ägnade jag 95% av båtfärden med att sova. Resterande 5% ägnade jag åt att titta lite på kartan över Gamla stan och se vad man kunde göra där. Under tiden jag sov dreglade jag dessutom ner halva kinden vilket bara gjorde ännu bättre intryck på mina medpassagerare.
Terminalen dit vi kom sen var nog bland det sjukaste jag har sett. Stället såg ut att vara inspirerat av något mayatempel i Mexiko, fast i sovjetstil och inte ett dugg handikappanpassat. Det tog lång tid innan vi fattade hur bilarna tog sig dit efterom vi klättrade över allt. Men fin utsikt var det.
Kaffe- och tebod. Det är ju klockrent.
Mitt huvudmål med resan blev, upptäckte jag efter ett tag, att smita in i så många mysiga hantverksbutiker som det bara gick. Många fanns det men tyvärr var det också många som sålde exakt samma saker. Några riktiga pärlor hittade vi dock.
Mössor.
Vantar med broderi. Varför, o varför köpte jag inte de här?
Esterna är kända för sina linnehantverk...
...och även dem av ylle. Blev dock varken linneduk eller ylletröja eftersom jag tyckt att det var för dyrt med 5 euro (eller minimum drygt 10%) för att växla pengar på båtterminalen och hade tänkt göra det när vi var framme istället. Lyckades dock aldrig hitta ett växlingskontor i närheten av butiken där jag ville köpa något så i slutändan blev det så att jag aldrig lyckades växla några pengar. Jag kom på först när vi var tillbaka i Helsingfors att jag hade haft kontokortet med mig, men det var ju lite sent då. Och kanske lika bra det med tanke på hur mycket som sen gick åt inför ålandsresan.
Helt plötsligt började det dyka upp människor i folkdräkt lite varstans. Först trodde vi att det var en turistgrej men när sen var och varannan person vi mötte hade folkdräkt på sig förstod vi att något annat var i görningen. Det visade sig sen att det var sångfestival just den dagen/helgen det var folk både på besök från hela Estland och även från länderna därikring.
Just när vi höll på att turista som bäst dyker Finska arméns musikkår (eller motsvarande) upp på torget och börjar marschera och spela. Jag tog en ascool video där några jonglerade med sina gevär men tyvärr missade jag den lilla detaljen att om man vrider kameran 90 grader så får man sen vrida huvudet 90 grader när man tittar på videon.
Det roligaste var i alla fall att innan de började spela så var det ett himla petande och dirigerande med var exakt folkmassan fick stå och när de sen stegade fram i rask och bestämd takt så stod vi ändå för nära och hela publiken backade undan fort som bara den för att inte bli översprungna av soldaterna. Killen med fanan hade stort besvär med att sluta le och ta på sig den seriösa "jag har ett viktigt uppdrag"-minen igen.
Gatorna hette spännande saker som "Lühike jalg". Har inte den blekaste om vad det kan betyda.
Ett galleri fullt med underliga saker i lera. Vissa av dem inte direkt något som jag själv skulle pryda mitt hem med.
Fast jag hittade en mössa att för en kort stund pryda mitt huvud med. Vildvuxen basker med svarta blommor på.
Vi stannade och fikade efter att ha letat igenom vad som kändes som halva staden efter ett bra café. Det var sjukt billigt om man jämför med Finland och Sverige. Jag tog en baklese gjord av någon mjölkprodukt (ni anar inte hur många olika saker man kan få fram av mjölk) och tranbär och en pirog. Mums!
Gamla stan fullkomligt kryllade av spännande byggnader som jag inte var sen med att fota ur alla möjliga och omöjliga vinklar.
Alexander Nevskijkatedralen skymtade fram på toppen av en kulle. Döpt efter en man som spöade svenskarna vid slaget vid Neva år 1240. Väldigt känt helgon i Ryssland.
S:t Nikolauskyrkan (”Niguliste kirik” på estniska). Här inne finns en väldigt berömd målning kallad ”Dödens dans” från 1400-talet. Vi gick dock förbi utan att titta in så den såg vi aldrig.
Domkyrkan som vi passerade helt utan att veta att det var den. Det här måste ha varit min sämsta resa ur kultursynpunkt någonsin eftersom jag har fått kolla upp vad alla byggnader var i efterhand. Känner verkligen att det krävs en resa till dit för att jag ska få upprättelse. Då ska jag dessutom gå in i byggnaderna.
Vi hittade till slut utsiktsplatsen som vi hade letat efter där man kunde blicka ut över Gamla stans tak.
Någonstans här insåg jag att det fanns fantatiskt spännande ytterdörrar överallt där man gick och det slutade med att jag hade över 30 foton på sådana. Här kommer ett urval (klicka på bilderna för att se större versioner).
”Who invented mammoth?” Tjaa, det kan man ju fråga sig. Här hade precis Mikaels pappa hittat något underligt bakverk som såg ut som en frasig, tjock kam med pärlsocker på, men som var hård som sten och som alla tyckte smakade lite underligt. Jag vet faktiskt inte vart resterna tog vägen för det var ingen som var riktigt ivrig att äta upp dem. Kanske blev en mås eller kaja lycklig den dagen.
Där kom en man bärandes på en flagga. (Är det bara jag som ser konstigt eller ser skylten till vänster inte lite hemmagjord ut?)
Dags för lunch. Grillad lax och vitlökspotatis. Någon hade stoppat keso (raejuusto) i gurkan också. Smakade bra.
Nästan en hel gata precis vid gamla stadsmuren var fylld med blomsterstånd. En bukett kostade kanske motsvarande 60-70 kr. Rena vrakpriserna.
På väg mot den modernare delen av staden och köpcentret ”Viro” hittade vi äntligen paraden med alla dessa folkdräktsmänniskor. De gick i grupper med skylt längst fram som talade om varifrån de kom och så tjoade där de drog fram. Publiken tjoade tillbaka och det var allmänt trevlig stämning. Vi fördrev kanske en timme i köpcentrat innan vi begav oss ut på gatorna igen och tittade lite mer på folkdräkterna. Blev en hel del olika sorter så här kommer ännu ett urval.
En sista fika hann vi med igen innan båten gick. Eller det var snarare så att vi gick och fikade för att ha något att göra medan vi väntade på att båten skulle gå. Hade inte skadat att ta en tidigare båt ur kalorisynpunkt. (Dock ur njutningssynpunkt.)
Fina tårtor hade man kunnat få där (även om jag varit tveksam till att smaka då humlan var signerad 2008), men det blev bakelser och piroger igen. Kände att månadens fikakvot hade överskridits med råge bara den dagen.
Båtresan hem spenderade vi med nagelbitarspännande patienslösning på mobilen medan Mikaels pappa beställde in en laxsmörgås som på bilden såg ut att vara minst en meter i diameter, men i verkligheten visade sig vara knappt en tiondel av det och laxen fick man nästan ha förstoringsglas för att se. Trots det behagade de ta 7 euro för en sån och en lättöl. Spännande hur mycket man kan förvränga bilder genom att använda kaffekoppsfat istället för vanliga stora.
Inköpen för dagen resulterade slutligen i ett paket sjukligt goda och beroendeframkallande cashewnötspraliner och en stor kaka vit choklad med blåbär i. Den blev inte långvarig men pralinerna överlevde ända fram till förra veckan (men då åts samtliga nästan på en gång). Om någon ska till Estland inom en snar framtid så kan ni väl köpa sådär en 10-15 paket av vardera till mig? Jag fyller år snart *hint hint*
Helt plötsligt började det dyka upp människor i folkdräkt lite varstans. Först trodde vi att det var en turistgrej men när sen var och varannan person vi mötte hade folkdräkt på sig förstod vi att något annat var i görningen. Det visade sig sen att det var sångfestival just den dagen/helgen det var folk både på besök från hela Estland och även från länderna därikring.
På Rådhustorget.
Det roligaste var i alla fall att innan de började spela så var det ett himla petande och dirigerande med var exakt folkmassan fick stå och när de sen stegade fram i rask och bestämd takt så stod vi ändå för nära och hela publiken backade undan fort som bara den för att inte bli översprungna av soldaterna. Killen med fanan hade stort besvär med att sluta le och ta på sig den seriösa "jag har ett viktigt uppdrag"-minen igen.
Gamla stan fullkomligt kryllade av spännande byggnader som jag inte var sen med att fota ur alla möjliga och omöjliga vinklar.
Ett fasligt grannt hus mitt på gatan.
Den Helige Andes kyrka (Tallinna Püha Vaimu kirik).
En grupp körflickor hade också hittat dit.
Någonstans här insåg jag att det fanns fantatiskt spännande ytterdörrar överallt där man gick och det slutade med att jag hade över 30 foton på sådana. Här kommer ett urval (klicka på bilderna för att se större versioner).
På väg mot den modernare delen av staden och köpcentret ”Viro” hittade vi äntligen paraden med alla dessa folkdräktsmänniskor. De gick i grupper med skylt längst fram som talade om varifrån de kom och så tjoade där de drog fram. Publiken tjoade tillbaka och det var allmänt trevlig stämning. Vi fördrev kanske en timme i köpcentrat innan vi begav oss ut på gatorna igen och tittade lite mer på folkdräkterna. Blev en hel del olika sorter så här kommer ännu ett urval.
En sista fika hann vi med igen innan båten gick. Eller det var snarare så att vi gick och fikade för att ha något att göra medan vi väntade på att båten skulle gå. Hade inte skadat att ta en tidigare båt ur kalorisynpunkt. (Dock ur njutningssynpunkt.)
Mygg och rötter, men inga onda fötter
Förra lördagen fick vi för oss att vi behövde lite friluftsliv så vi tog bilen bort till Nuuksio/Noux (världens minst svenskklingade översättning genom tiderna) nationalpark som ligger en bit utanför Espoo. Vädret blev lite halvdant när vi väl kom dit men det gjorde inget eftersom det är jobbigt att vandra i gassande sol. Vi hann precis färdigt med vår 4 km-runda när regnet kom (och alla turister också. Stackars dom).
Nationalparken var inte det coolaste jag har sett direkt, såg ut som en normal svensk blandskog, men det var ändå skönt att komma ut och vandra i skogen lite. Jag spanade in allt blåbärsris som på sina ställen fullkomligt ockuperade varenda liten markbit som fanns ledig. Om några veckor är det jag som ligger på knä i risen och plockar bär tills fingrarna blir blåa.
Om blåbärsriset ockuperade markytan så ockuperade myggen allt ovanför denna. Jääädrar vad mygg det var, helt sjukt. Jag kunde knappt stanna och ta kort på vissa ställen innan man halvt led av blodförlust p.g.a. myggattackerna.
Barr i skon efter ca 100 meters vandring.
Vissa delar av leden var lite tuffare än andra. Själv lyckades jag alltid hitta små stup mitt på stigen när jag fick gå först och välja väg.
Vi hittade en nattviol som vi, tro det eller ej, inte plockade eftersom något med växten (innan vi hade kollat upp den) sade oss att den var en orkidé och såna brukar det var ajabaja på att plocka.
Ibland är det sjukt spännande att gå i skogen.
Vi hittade en rätt schysst utsiktsplats där vi stannade och åkt matsäck. Tyvärr var det rätt schysst vind där också så vi frös halvt ihjäl. Ungefär här vände vädret ordentligt och det blev nästan obehagligt kallt. Vi försökte hitta ett ställe i lä där vi kunde vila magarna efter den massiva måltiden men när vi hade hittat ett så blev även vi hittade - av myggen. Det var bara att vandra vidare.
Det här är ingen stig. Det här är en motorväg.
(Observera alla rötter som låg och drällde. Har aldrig sett så mycket rötter i hela mitt liv.)
På vägen hem stannade vi till i en mataffär och såg att priset för de finska jordgubbarna hade börjat sjunka till mer humana (men ändå sjuktligt höga) nivåer. Första gången jag såg någon sälja kostade dom 5 euro för en halvliter. De svenska kostade samma för en hel.
Jag övade lite på finskan i affären eftersom mat ändå är ett område där man lyckats snappa upp orden och därför är lättast att börja prata om. Gick väl sådär, men det är en början. Jag börjar förlika mig med tanken på att jag alltid kommer ha en brutalt ful svensk brytning när jag pratar finska. Det kanske går att leva med. Jag har ju trots allt nästan samma brytning när jag pratar engelska.
Vi tittade på film på kvällen. "The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford". Rätt bra, men vemodig film. Bra att se på om man känner att det inte finns något meningsfullt att göra där man bor. Efter att ha sett folk bo mitt ute i ingenstans och inte ha kontakt med utomstående på flera månader så kommer man tycka det är skitspännande bara att gå till mataffären.
Nationalparken var inte det coolaste jag har sett direkt, såg ut som en normal svensk blandskog, men det var ändå skönt att komma ut och vandra i skogen lite. Jag spanade in allt blåbärsris som på sina ställen fullkomligt ockuperade varenda liten markbit som fanns ledig. Om några veckor är det jag som ligger på knä i risen och plockar bär tills fingrarna blir blåa.
Om blåbärsriset ockuperade markytan så ockuperade myggen allt ovanför denna. Jääädrar vad mygg det var, helt sjukt. Jag kunde knappt stanna och ta kort på vissa ställen innan man halvt led av blodförlust p.g.a. myggattackerna.
(Observera alla rötter som låg och drällde. Har aldrig sett så mycket rötter i hela mitt liv.)
På vägen hem stannade vi till i en mataffär och såg att priset för de finska jordgubbarna hade börjat sjunka till mer humana (men ändå sjuktligt höga) nivåer. Första gången jag såg någon sälja kostade dom 5 euro för en halvliter. De svenska kostade samma för en hel.
Jag övade lite på finskan i affären eftersom mat ändå är ett område där man lyckats snappa upp orden och därför är lättast att börja prata om. Gick väl sådär, men det är en början. Jag börjar förlika mig med tanken på att jag alltid kommer ha en brutalt ful svensk brytning när jag pratar finska. Det kanske går att leva med. Jag har ju trots allt nästan samma brytning när jag pratar engelska.
Vi tittade på film på kvällen. "The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford". Rätt bra, men vemodig film. Bra att se på om man känner att det inte finns något meningsfullt att göra där man bor. Efter att ha sett folk bo mitt ute i ingenstans och inte ha kontakt med utomstående på flera månader så kommer man tycka det är skitspännande bara att gå till mataffären.
Gräsfrön i rumpan och anka i örat
I måndags förra veckan tog vi oss ännu en cykeltur till stan för att sedan ta båten ut till Sveaborg/Suomenlinna. Vädret var underbart fint och varenda park vi cyklade förbi var full med folk som satt och njöt i värmen på sina filtar.
Vi åkte förbi varvet vid Västra hamnen och kikade lite på de metallbollar som stod lite varstans längs kajen. Inga båtar verkade byggas just nu men förra året stod både Viking Lines och Tallinks senaste fartyg här. Finnarna är kända för att vara bra båtbyggare och det är inte helt sällan man ser en och annan lyxkryssare bli till här bland varven.
När vi cyklade längs Esplanaden såg vi en lite annorlunda midsommarstång. Jag fick frågan häromdagen varför det kallas för "majstång" ibland men hade inte en susning, vilket var lite pinsamt såhär i efterhand när jag kollade upp det och kom på att det nog nämnts både en och två gånger i skolan. Förr i tiden i maj när löven slog ut på träden brukade man pynta hemmen med kvistar, d.v.s. att "maja". Midsommarstången som kläs med löv majas alltså och därav kommer ordet "majstång", en stång som är majad.
Vi såg även de två glasskioskerna som ligger i varsin ände av gatan. Båda något mindre än den kiosk jag tillbringade två somrar i under min gymnasietid. Det jag inte förstår är hur det som står utanför får plats innanför när kiosken sen stänger för dagen. I och för sig förstår jag inte hur någon får plats där inne överhuvudtaget, ens under öppettiderna, men uppenbarligen går det.
Vi hade stannat i mataffären på vägen för att köpa lite matsäck men pirogerna var lite för gamla där så vi satsade på att butiken ute på ön skulle ha några istället. Färjan kom lägligt så det var bara att låsa fast cyklarna i kajstaketet och hoppa ombord.
Det är alltid så fin utsikt när man kommer eller åker båt till och från hamnen. Denna dag var det Stora Ensos huvudkontor med nybytt marmorfasad som sken mest i eftermiddagssolen.
Desing av Alvar Aalto som, efter att ha sett en utställning om hans byggnader i stan, tycktes ha haft en viss förkärlek för denna vita marmor. Inte alltid helt bra som man såg på Finlandiahuset där stenplattorna började bukta och fick bytas ut ganska snart efter byggnationen (fast det hjälpte i och för sig inte för det buktar igen). Funderar på om Stora Enso-huset blev stilbildande på något sätt för häromdagen när vi var ute och cyklade såg jag minst tre hus som påminde om det här. Raka linjer och hela fasaden täckt av symmetriska fönster. Ganska tråkigt.
Väl framme på Suomenlinna inhandlade vi lite piroger och sen strövade vi iväg för att hitta en bra plats att äta på. Hittade någon bryggliknande gång nära det vi tror var inloppet till varvet och satte oss där. Vi fick sedan sällskap av en anka som låg och sov så fridfullt tills vi kom. Jag fattade inte varför den hade så bråttom ner i vattnet för vi satt ändå en bra bit ifrån den och tyckte inte att vi störde så mycket. Det visade sig dock ganska snart vad det var den hade för planer. Mat.
Vem kan motstå en halvtjock liten gräsandshona när den simmar runt där nere under ens fötter? Det blev både priogkant och triangelbröd för den men vi fick härta oss lite när två måsar anföll. Inte kul att få en mås i ögat.
Ankan blev dock djärvare och djärvare, flög upp på bryggan igen och till slut var den nästan ända framme vid oss. Den verkade dock tröttna lite när den inte fick mat och hoppade ner i vattnet igen. Simmade bort till grannarna också och vi trodde den skulle stanna där nu när vi inte hade mer att ge, men inte då! När vi några minuter senare låg ner på rygg på bryggan och njöt av solen samtidigt som vi smälte maten (vi hade som vanligt köpt och ätit lite för mycket) hördes plötsligt ett vrål som inte var av denna värld följt av ljudet av flaxande, våta fjädrar. Det var Mikael som hade brölat när ankan hade kommit så nära att den nosat honom i örat. Jag skrattade så jag trodde jag skulle gå åt men Mikael tyckte inte alls det var kul. Muttrade något både om fågelinfluensa och salmonella.
Solnedgång bakom Västerleden/Länsiväylä (försök uttala det den som kan!) på vägen hem. Det enda som förstörde utsikten var att jag just då upptäckte att jag fått gräsfrön innanför byxorna och det kliade som bara den. Försökte få bort dem men sen insåg jag att stå och gräva fram gräsfrön ur rumpan mitt på en bro där jag inte direkt var skymd från någon vinkel kanske inte var det optimala att tillbringa en måndagskväll med.
Vi tog en lite annan väg hem än vi tagit in till stan och cyklade mellan öarna istället för att ta Västerleden upp efter Drumsö/Lauttasaari - där jag jobbade förra sommaren - och fick se Fortumbyggnaden och Bredviken/Laajalahti från en annan vinkel.
När vi kom hem sen kändes det fint att jag inte hade ätit upp hela mitt bärwienerbröd utan kunde unna mig lite fika efter den långa cykelturen. Tror att vi cyklade ungefär 1½ mil. Kanske hinner komma i form till Vätternrundan nästa år? Fast då kanske jag får skära ner på mängden piroger och wienerbröd, eller vad tror ni?
När vi cyklade längs Esplanaden såg vi en lite annorlunda midsommarstång. Jag fick frågan häromdagen varför det kallas för "majstång" ibland men hade inte en susning, vilket var lite pinsamt såhär i efterhand när jag kollade upp det och kom på att det nog nämnts både en och två gånger i skolan. Förr i tiden i maj när löven slog ut på träden brukade man pynta hemmen med kvistar, d.v.s. att "maja". Midsommarstången som kläs med löv majas alltså och därav kommer ordet "majstång", en stång som är majad.
Vi såg även de två glasskioskerna som ligger i varsin ände av gatan. Båda något mindre än den kiosk jag tillbringade två somrar i under min gymnasietid. Det jag inte förstår är hur det som står utanför får plats innanför när kiosken sen stänger för dagen. I och för sig förstår jag inte hur någon får plats där inne överhuvudtaget, ens under öppettiderna, men uppenbarligen går det.
Vi hade stannat i mataffären på vägen för att köpa lite matsäck men pirogerna var lite för gamla där så vi satsade på att butiken ute på ön skulle ha några istället. Färjan kom lägligt så det var bara att låsa fast cyklarna i kajstaketet och hoppa ombord.
Det är alltid så fin utsikt när man kommer eller åker båt till och från hamnen. Denna dag var det Stora Ensos huvudkontor med nybytt marmorfasad som sken mest i eftermiddagssolen.
Väl framme på Suomenlinna inhandlade vi lite piroger och sen strövade vi iväg för att hitta en bra plats att äta på. Hittade någon bryggliknande gång nära det vi tror var inloppet till varvet och satte oss där. Vi fick sedan sällskap av en anka som låg och sov så fridfullt tills vi kom. Jag fattade inte varför den hade så bråttom ner i vattnet för vi satt ändå en bra bit ifrån den och tyckte inte att vi störde så mycket. Det visade sig dock ganska snart vad det var den hade för planer. Mat.
Vi tog en lite annan väg hem än vi tagit in till stan och cyklade mellan öarna istället för att ta Västerleden upp efter Drumsö/Lauttasaari - där jag jobbade förra sommaren - och fick se Fortumbyggnaden och Bredviken/Laajalahti från en annan vinkel.
När vi kom hem sen kändes det fint att jag inte hade ätit upp hela mitt bärwienerbröd utan kunde unna mig lite fika efter den långa cykelturen. Tror att vi cyklade ungefär 1½ mil. Kanske hinner komma i form till Vätternrundan nästa år? Fast då kanske jag får skära ner på mängden piroger och wienerbröd, eller vad tror ni?
Midsommarhelgen i stugan
Lördagen och söndagen tillbringade vi i Mikaels familjs stuga i skärgården kring Lovisa. Vädret när vi kom var kallt och mulet men sen på söndagsmorgonen tog solen i och sken så man nästan trodde den skulle spricka.
Lite första-hjälpen-korv mot hungern innan det var dags att lägga laxen på grillen. Nygrillad lax och färskpotatis är inte fy skam det. Till efterrätt blev det jordgubb- och marängtårta, en av mina favoriter. Denna gång med lite extra fyllning i form av bananskivor och rabarbersylt.
Mitt i maten kom grannen från stugan bredvid in med en hink. Han hade med sig en 3-kilosgädda som vi skulle få. Tydligen hade han och hans svärfar (eller ev. svåger) och Mikaels pappa firat midsommar tillsammans kvällen innan och då hade en gädda lovats bort, så då var det ju bara att hoppa i båten på eftermiddagen och fiska upp en hade han tyckt. Sagt och gjort, gäddan låg där i hinken. Några häpna utrop hördes, några fraser utbyttes, grannen tog med sig hink och gädda men kom efter några minuter kvar med gäddfiléer på ett fat. det syntes att det var ett proffs som hade filéat.
Mitt i maten kom grannen från stugan bredvid in med en hink. Han hade med sig en 3-kilosgädda som vi skulle få. Tydligen hade han och hans svärfar (eller ev. svåger) och Mikaels pappa firat midsommar tillsammans kvällen innan och då hade en gädda lovats bort, så då var det ju bara att hoppa i båten på eftermiddagen och fiska upp en hade han tyckt. Sagt och gjort, gäddan låg där i hinken. Några häpna utrop hördes, några fraser utbyttes, grannen tog med sig hink och gädda men kom efter några minuter kvar med gäddfiléer på ett fat. det syntes att det var ett proffs som hade filéat.
På söndagen när solen hade vaknat ur sin dvala åt vi frukost ute på granithällen. När Likbleka Larsson gjorde entré reflekterades så mycket ljus från hennes hud att folk inom en radie av 10 mil undrade om det var en supernova som exploderat.
Det var bara att sätta sig i solen och steka. Inte för att jag gjorde det med flit, det var mer så att jag hamnade där ett tag eftersom jag höll på med mitt broderi och det inte blev klart i första taget (eller ens alls den dagen). Resultatet blev att jag istället blev grisskär i ansiktet med inslag av vita ringar runt ögonen där mina glasögon hade suttit. Mikaels kommentar på det hela var att jag numera "såg frisk ut", vilket jag inte riktigt visste om jag skulle ta som en komplimang eller förolämpning. Likblek är ju mitt standardutseende sen ca 10 år tillbaka.
A big happy tandborst-family. Jag kände på något sätt att det var skönt att jag tog med en egen och då inte bara för att jag ändå aldrig skulle känna igen min tandborste från förra sommaren.
Bland det sista vi gjorde innan vi åkte tillbaka till Espoo var att plantera de tre kvarvarande solrosorna efter vårens sådd. Jag hade lyckats skänka bort resten till höger och vänster och Mikaels hade alla lyckats dö i någon underlig sjukdom som klädde vårt stora fönster i form av gula, klibbiga prickar tills han tvättade det häromdagen.
Ska bli spännande att se om de tar sig och i så fall vilken färg det blir på dem. Vi hade köpt en blandpåse med gula, röda och fluffiga blommor och man visste inte riktigt vilket frö som gav vilken blomma när man sådde, än mindre vilken blomma det skulle bli när fröet hade försvunnit ner i jorden efter "kläckningen".
Bland det sista vi gjorde innan vi åkte tillbaka till Espoo var att plantera de tre kvarvarande solrosorna efter vårens sådd. Jag hade lyckats skänka bort resten till höger och vänster och Mikaels hade alla lyckats dö i någon underlig sjukdom som klädde vårt stora fönster i form av gula, klibbiga prickar tills han tvättade det häromdagen.
Midsommarafton
På midsommaraftorn var vi bjudna till två av Mikaels kompisar, Juho och Hertta, i Vuosaari/Nordsjö som ligger i princip så långt österut man kan komma i Helsingfors. Tog ungefär en timme med buss + metro, men vad gör väl det när man kan njuta av helfinska reklamaffisher på busshållplatserna?
Kan det bli mer finskt?
På vägen dit ringde plötsligt Juhu och yrade något om att någon hade stulit all ved till grillen och undrade om vi kunde stanna på vägen och köpa lite. Vi tipsades om en shellmack någonstans i Itäkeskus/Östra centrum, en plats som mycket väl skulle kunna hamna på topp tio av De läskigaste platserna i världen. Runt for vi där och letade efter den där macken. Allt blir så mycket länge när man inte har bil eller cykel och inte var det så att man beundrade utsikten på vägen direkt, kanske mer begrundade den. Till slut hittade vi iaf vår mack och vårt grillkol.
Vuosaari var också en underlig plats men på ett annat sätt. Påminde jättemycket om Leppävaara/Alberga där vi bodde förra sommaren. Splitternya hus och sterilt som på en operationsbänk, men här fanns det iaf buskar och träd bland husen som tog bort lite av den artificiella känslan. Dessutom fanns det finsk urskog kanske 300 meter från de sista husen. Underligt när staden bara slutar sådär och går över till landsbygd och skog på ett stenkast.
I ett litet grillskjul mitt ute i skogen, sponsrat av Helsingfors stad, värmde och rökta vi våra marinerade fläskfiléer. När den femte personen på raken frågade varför vårat kött var så mörkt (marinerat i bl.a. soya) tröttnade jag och sa att det var afrikansk gris.
Marko (han med huvan) vann tävlingen "kvällens outfit". Han frös så dant att vi fick tvångsmata honom med majs för att han skulle få i sig lite energi.
Någon hade med sig chilisås gjord på habanero med vilken folk tävlade om vem som var mest frättålig i munnen. Jag vann inte, men å andra sidan har jag alltid tyckt att bara svagt kryddad mat är stark, som t.ex. skolans köttfärssås. Chilisåsen ackompanjerades av lite äkta finsk koskenkorvavodka.
Någon hade med sig ett kubbspel och det föll på min lott att lära finnarna hur man spelade. Var inte helt lätt, vilket alla som någonsin har spelat kubb en än en gång borde blivit varse om. Det finns ungefär lika många regler som det funnits spelare någon gång från nu och tillbaka till forntiden. För att få det lite demokratiskt fick de andra vara med och välja regler genom att jag ställde den inte så ledande frågan "ska vi spela med de roliga, snabba reglerna eller med de som gör att spelet aldrig tar slut?". Jag fick som jag ville.
Det blev tjejerna mot killarna och man kan absolut inte klaga på killagets angagemang även om de åkte på stryk två gånger. Tyvärr berodde det delvis på ett smärre missförstånd av reglerna när bara en i killaget förstod när man fick kasta på kungen och tjejlaget därmed kunde stå och mäta ut optimala kastvinklar i lugn och ro.
Festen slutade i Juhos och Herttas lägenhet där några (givetvis) gick till bastun och sen var ute och badade i något som enligt hörsägen var "skitkallt". Själv höll jag mig i rumstemperatur hela tiden, smygåt osunt mycket morotskaka samt hade ett halvtimmeslångt samtal med en översättare om möjligheterna och konsekvenserna av att bygga en artificiell människa. Fantastiskt att bara kunna blaja ur sig mer eller mindre alla filosofiska och tekniska termer från sin utbildning på en och samma kväll. Ett trevligt avslut på en trevlig kväll helt enkelt.
Hyvää Juhannusta!/Glad midsommar!
Kan det bli mer finskt?
På vägen dit ringde plötsligt Juhu och yrade något om att någon hade stulit all ved till grillen och undrade om vi kunde stanna på vägen och köpa lite. Vi tipsades om en shellmack någonstans i Itäkeskus/Östra centrum, en plats som mycket väl skulle kunna hamna på topp tio av De läskigaste platserna i världen. Runt for vi där och letade efter den där macken. Allt blir så mycket länge när man inte har bil eller cykel och inte var det så att man beundrade utsikten på vägen direkt, kanske mer begrundade den. Till slut hittade vi iaf vår mack och vårt grillkol.
Vuosaari var också en underlig plats men på ett annat sätt. Påminde jättemycket om Leppävaara/Alberga där vi bodde förra sommaren. Splitternya hus och sterilt som på en operationsbänk, men här fanns det iaf buskar och träd bland husen som tog bort lite av den artificiella känslan. Dessutom fanns det finsk urskog kanske 300 meter från de sista husen. Underligt när staden bara slutar sådär och går över till landsbygd och skog på ett stenkast.
I ett litet grillskjul mitt ute i skogen, sponsrat av Helsingfors stad, värmde och rökta vi våra marinerade fläskfiléer. När den femte personen på raken frågade varför vårat kött var så mörkt (marinerat i bl.a. soya) tröttnade jag och sa att det var afrikansk gris.
Marko (han med huvan) vann tävlingen "kvällens outfit". Han frös så dant att vi fick tvångsmata honom med majs för att han skulle få i sig lite energi.
Någon hade med sig chilisås gjord på habanero med vilken folk tävlade om vem som var mest frättålig i munnen. Jag vann inte, men å andra sidan har jag alltid tyckt att bara svagt kryddad mat är stark, som t.ex. skolans köttfärssås. Chilisåsen ackompanjerades av lite äkta finsk koskenkorvavodka.
Det blev tjejerna mot killarna och man kan absolut inte klaga på killagets angagemang även om de åkte på stryk två gånger. Tyvärr berodde det delvis på ett smärre missförstånd av reglerna när bara en i killaget förstod när man fick kasta på kungen och tjejlaget därmed kunde stå och mäta ut optimala kastvinklar i lugn och ro.
Festen slutade i Juhos och Herttas lägenhet där några (givetvis) gick till bastun och sen var ute och badade i något som enligt hörsägen var "skitkallt". Själv höll jag mig i rumstemperatur hela tiden, smygåt osunt mycket morotskaka samt hade ett halvtimmeslångt samtal med en översättare om möjligheterna och konsekvenserna av att bygga en artificiell människa. Fantastiskt att bara kunna blaja ur sig mer eller mindre alla filosofiska och tekniska termer från sin utbildning på en och samma kväll. Ett trevligt avslut på en trevlig kväll helt enkelt.
Hyvää Juhannusta!/Glad midsommar!
Provtur med nya cykeln
Mikael har gjort iordning cykeln jag hade här förra året åt mig så att vi ska kunna cykla tillsammans lite här och där och upptäcka staden. Denna gång utan att jag nästan måste gå i nedförsbackar ifall att bromsarna inte skulle ta eller undra hur många varv jag måste trampa med pedalerna innan någon växel går i igen. Ok att man vande sig vid att pedalerna bara snurrar om man trampar bakåt, men syftet med en cykel förstörs liksom lite när samma sak händer när man trampar framåt också.
Här har vi det lilla underverket. Jag är personligen väldigt förtjust i den metallicblå färgen som tyvärr inte riktigt kommer till sin rätta på kort. Växlarna är dock lite knepiga. Är 21 stycken och för mig som är uppväxt med max tre (oftast två eftersom vajern brukar vara felspänd) är det lite svårt att lära sig hantera två olika spakar. Har har därför rationaliserat bort den ena och växlar nu bara med den ena. Vóilà! Man har en treväxlad cykel!
Vi tog oss en tur in till stan förra torsdagen för att testa cykeln. Cyklade förbi mitt favorithus här i Espoo, Fortums kontorsbyggnad.
Trots att den är av betong som är kanske världens fulaste byggnadsmaterial så uppväger de där skimrande fönstren allt. Jag såg det första gången jag åkte till Espoo, dagen då min traktorkurs började i Otaniemi och det såg så maffigt ut där det stod vid stranden.
Vi såg även ett inte fullt så maffigt, men ändå skojigt funkishus på vägen hem. Här bor tydligen någon konstnär eller arkitekt. Roligt hus men funkis är nog inte riktigt min stil.
Givetvis såg vi en svan också. Just den här simmade runt och åt eller hängde och svängde med långa, gröna alger i näbben. Trevligt bordsskick.
Sommaren kändes, trots det lite tråkiga vädret, bara ett stenkast bort när jag såg den här ansamlingen av smultronplantor och dessutom i full blom. Fattas bara lite bin för att det ska bli sommar på riktigt med smaken av smultron på ett strå.
Här har vi det lilla underverket. Jag är personligen väldigt förtjust i den metallicblå färgen som tyvärr inte riktigt kommer till sin rätta på kort. Växlarna är dock lite knepiga. Är 21 stycken och för mig som är uppväxt med max tre (oftast två eftersom vajern brukar vara felspänd) är det lite svårt att lära sig hantera två olika spakar. Har har därför rationaliserat bort den ena och växlar nu bara med den ena. Vóilà! Man har en treväxlad cykel!
Vi tog oss en tur in till stan förra torsdagen för att testa cykeln. Cyklade förbi mitt favorithus här i Espoo, Fortums kontorsbyggnad.
Trots att den är av betong som är kanske världens fulaste byggnadsmaterial så uppväger de där skimrande fönstren allt. Jag såg det första gången jag åkte till Espoo, dagen då min traktorkurs började i Otaniemi och det såg så maffigt ut där det stod vid stranden.
Vi såg även ett inte fullt så maffigt, men ändå skojigt funkishus på vägen hem. Här bor tydligen någon konstnär eller arkitekt. Roligt hus men funkis är nog inte riktigt min stil.
Givetvis såg vi en svan också. Just den här simmade runt och åt eller hängde och svängde med långa, gröna alger i näbben. Trevligt bordsskick.
Sommaren kändes, trots det lite tråkiga vädret, bara ett stenkast bort när jag såg den här ansamlingen av smultronplantor och dessutom i full blom. Fattas bara lite bin för att det ska bli sommar på riktigt med smaken av smultron på ett strå.
Frånvaro
Jag kommer vara borta ett tag. Måste åka hem till Sverige. Om ni vill nåt har jag den svenska mobilen med mig.
Ett två tre, på det fjärde ska det ske...
...på det femte gäller det, på det sjätte smäller det!
Så borde det ha låtit i Loviisas skärgård i lördags iaf, men efter ca 10 års frånvaro av denna "nu hoppar jag i vattnet fastän jag inte är riktigt säker på att jag vill eller ens om det är vidare smart"-ramsa så gick det lite knackigt. Det faktum att kameran dessutom skulle fram för producerande av bevismaterial gjorde att jag stod med Finska viken-vatten upp till rumpan i säkert två minuter innan jag fick till den lilla böjen på knäna för att doppa resten av mig.
Det var inte så att jag var tvungen, men efter det redan doppade kexets kommentar "om du inte hoppar i vattnet nu så kommer jag ta varje tillfälle jag kan få i framtiden att påminna dig om det" så känns ändå ordet "tvång" som ganska passande.
Två minuter i 11-gradigt vatten var kanske inte så skönt men det som förundrar mig mest är inte att jag faktiskt doppade mig, utan att det överhuvudtaget gick att beordra de avdomnade musklerna till någon form av rörelse, och då särskilt en som gjorde att resten av kroppen sänkte medeltemperaturen med drygt 20 grader.
Solen värmde iaf bra men om jag inte börjar komma ihåg det där med solkräm snart så kommer jag se ut ungefär som Micki som varit i krokarna runt Australien nu i fyra månader. Inledde "Solbrännan 2008" i S:t Petersburg med att få en mycket oklädsam v-ringad bränna under halsen. Detta är särdeles oklädsamt om man tänker på att jag på lördag ska strutta runt på promoveringen i balklänning och att ingen av de klänningar jag har att välja mellan har v-ringning. Faktiskt inte ens axelband. Det finns bara en sak som hjälper. Ut i solen och bränna resten!
Så borde det ha låtit i Loviisas skärgård i lördags iaf, men efter ca 10 års frånvaro av denna "nu hoppar jag i vattnet fastän jag inte är riktigt säker på att jag vill eller ens om det är vidare smart"-ramsa så gick det lite knackigt. Det faktum att kameran dessutom skulle fram för producerande av bevismaterial gjorde att jag stod med Finska viken-vatten upp till rumpan i säkert två minuter innan jag fick till den lilla böjen på knäna för att doppa resten av mig.
Det var inte så att jag var tvungen, men efter det redan doppade kexets kommentar "om du inte hoppar i vattnet nu så kommer jag ta varje tillfälle jag kan få i framtiden att påminna dig om det" så känns ändå ordet "tvång" som ganska passande.
Två minuter i 11-gradigt vatten var kanske inte så skönt men det som förundrar mig mest är inte att jag faktiskt doppade mig, utan att det överhuvudtaget gick att beordra de avdomnade musklerna till någon form av rörelse, och då särskilt en som gjorde att resten av kroppen sänkte medeltemperaturen med drygt 20 grader.
Solen värmde iaf bra men om jag inte börjar komma ihåg det där med solkräm snart så kommer jag se ut ungefär som Micki som varit i krokarna runt Australien nu i fyra månader. Inledde "Solbrännan 2008" i S:t Petersburg med att få en mycket oklädsam v-ringad bränna under halsen. Detta är särdeles oklädsamt om man tänker på att jag på lördag ska strutta runt på promoveringen i balklänning och att ingen av de klänningar jag har att välja mellan har v-ringning. Faktiskt inte ens axelband. Det finns bara en sak som hjälper. Ut i solen och bränna resten!
Wow!
Då och då under min uppväxt har jag undrat lite över vad i hela friden det var som fick en av mina kusiner att inte bara läsa en utbytestermin i Moskva, utan att förlägga hela sin grundutbildning på universitetet där. Vad är det egentligen som lockar med Ryssland - ett land där maffian springer runt fritt på gatorna, där alla är fattiga och det är både krig och skitigt överallt? Ett land som finnarna tycker så illa om att det praktiskt taget börjar ryka ur öronen så fort man nämner det. Ett land där befolkningen, om inte ledaren slagit ihjäl halva, själva slagit ihjäl ledaren. Vad kan ett sådan land egentligen erbjuda och kan det överhuvudtaget finnas något civiliserat där?
Imorse kom jag hem till Helsingfors igen efter tre dagar i S:t Petersburg och tre dagar i Moskva. Alla mina fördomar hade vänts uppochner. S:t Petersburg var förvisso en lortig liten håla (förlåt, men det var intrycket jag fick) men Moskva - wow - Moskva! Vilken stad, vilken metropol! Jag är helt betagen. När jag inte sprang runt och fotade eller letade efter min haka som jag tappade gång på gång, så spenderade jag en stor mängd tid med att tycka att jag väl världens coolaste människa som stod mitt på Röda torget, irrade runt i Vasilijkatedralen (den med tak som ser ut som mjukglass med strössel) eller spatserade runt innanför Kremls murar. Det var något med Kreml som fångade mig. Kanske var det de medeltida murarna med alla tornen med de röda stjärnorna på ett ton vardera i toppen, eller så var det mystiken kring själva stället. Så sent som i höstas trodde jag Kreml var ett torg, sedan en kyrka, men nu vet jag bättre. Kreml är bland det coolaste jag besökt; det ska inte ses på tv - det ska upplevas!
I början av resan var det många i gruppen, precis som jag, som sa att det här var en "once-in-a-lifetime"-resa och att ingen trodde att det någonsin skulle (våga) åka till Ryssland igen. När vi var på väg tillbaka hade i princip alla ändrat sig och det var många dystra suckar när vi väl steg på tåget till Finland. De flesta kände sig sugna på att någon gång komma tillbaka och jag var definitivt en av dem. Så kära kusin, om du känner ett stort sug efter att olda lite skägg, känna lukten av 3-eurosvodka och snubbla in i ett stånd matrjosjkadockor och postsovjetiska souvernirer varje gång du vänder dig om - slå en signal till mig, jag är lätt på!
Imorse kom jag hem till Helsingfors igen efter tre dagar i S:t Petersburg och tre dagar i Moskva. Alla mina fördomar hade vänts uppochner. S:t Petersburg var förvisso en lortig liten håla (förlåt, men det var intrycket jag fick) men Moskva - wow - Moskva! Vilken stad, vilken metropol! Jag är helt betagen. När jag inte sprang runt och fotade eller letade efter min haka som jag tappade gång på gång, så spenderade jag en stor mängd tid med att tycka att jag väl världens coolaste människa som stod mitt på Röda torget, irrade runt i Vasilijkatedralen (den med tak som ser ut som mjukglass med strössel) eller spatserade runt innanför Kremls murar. Det var något med Kreml som fångade mig. Kanske var det de medeltida murarna med alla tornen med de röda stjärnorna på ett ton vardera i toppen, eller så var det mystiken kring själva stället. Så sent som i höstas trodde jag Kreml var ett torg, sedan en kyrka, men nu vet jag bättre. Kreml är bland det coolaste jag besökt; det ska inte ses på tv - det ska upplevas!
I början av resan var det många i gruppen, precis som jag, som sa att det här var en "once-in-a-lifetime"-resa och att ingen trodde att det någonsin skulle (våga) åka till Ryssland igen. När vi var på väg tillbaka hade i princip alla ändrat sig och det var många dystra suckar när vi väl steg på tåget till Finland. De flesta kände sig sugna på att någon gång komma tillbaka och jag var definitivt en av dem. Så kära kusin, om du känner ett stort sug efter att olda lite skägg, känna lukten av 3-eurosvodka och snubbla in i ett stånd matrjosjkadockor och postsovjetiska souvernirer varje gång du vänder dig om - slå en signal till mig, jag är lätt på!
Räknar ner...
Jag kan knappt fatta att jag ska åka imorrn. Hela våren tycks ha varit ett enda resande men den här har jag på något underligt vis gått och förträngt konstant. Det verkar dock inte resten av världen ha gjort för vart jag än går så får jag höra "men du är väl försiktig där borta?". Har jag nånsin varit annat än försiktig?
Nåväl, jag har tvättat alla kläder, köpt ett nytt och lånat ett minneskort till kameran, skrivit en lista på saker som ska med samt tagit ut pengar att växla. Ska bara läsa igenom infomejlet en gång så jag inte missar nåt. Borde vara klar för avfärd. Det enda som stör mig är fonetiktentan nästa fredag som jag kommer hinna plugga i snitt noll timmar till. Får väl ta med en mp3-spelare och lyssna på lite vokaler i bussen.
Vi hörs om en vecka! Förhoppningsvis kan jag då också svara på om jag fick jobbet eller inte och var jag i så fall ska jobba. I Finland alltså, jag har inte sökt ett enda jobb i Sverige i år.
Några små förtydliganden här eftersom folk verkade lite förvirrade ikväll:
1. Jag ska åka till Ryssland
2. Jag bor i Helsingfors
Glömde säga att min finska mobil som vanligt inte funkar utomlands så ni får använda den svenska om det är kris med nåt. Är det inte det kan ni skicka till den finska så ser jag det när jag är tillbaks.
Nåväl, jag har tvättat alla kläder, köpt ett nytt och lånat ett minneskort till kameran, skrivit en lista på saker som ska med samt tagit ut pengar att växla. Ska bara läsa igenom infomejlet en gång så jag inte missar nåt. Borde vara klar för avfärd. Det enda som stör mig är fonetiktentan nästa fredag som jag kommer hinna plugga i snitt noll timmar till. Får väl ta med en mp3-spelare och lyssna på lite vokaler i bussen.
Vi hörs om en vecka! Förhoppningsvis kan jag då också svara på om jag fick jobbet eller inte och var jag i så fall ska jobba. I Finland alltså, jag har inte sökt ett enda jobb i Sverige i år.
Några små förtydliganden här eftersom folk verkade lite förvirrade ikväll:
1. Jag ska åka till Ryssland
2. Jag bor i Helsingfors
Glömde säga att min finska mobil som vanligt inte funkar utomlands så ni får använda den svenska om det är kris med nåt. Är det inte det kan ni skicka till den finska så ser jag det när jag är tillbaks.
Direkt fran Lausanne
Det ar 12 grader varm, solen har skint hela dagen och jag har just drabbats av min femte eller sjatte influensa sen jag flyttade fran Sverige. Det kliar overallt dessutom sa vi fick stanna till pa apoteket och kopa inte bara panodil (som verkar heta panadol utomlands) utan aven en ask allergimedicin.
Jag sitter vid en portugisisk dator som fragar konstiga saker om att spara losenord till hoger och vanster. Tack o lov ar Windows standardiserat och "ja" och "nej" tillrackligt lika svenskan for att jag ska forsta. Om det inte vore for att bloggen far ryck vid sa lite som euro-symbolen, skulle jag testa alla underliga bokstaver de har lagt till pa tangentbordet.
Nu ska vi fara till Montreux dar vi stannar pa hotell over natten eftersom vi blev utslangda fran Mikaels rum igar morse. Det sitter redan ett nytt namn pa dorren. Vi har fatt bo i Tomas (en galen portugis med nagot udda humor)rum den har natten och nar vi kommer tillbaks igen blir det till att stanna hos en annan portugis som heter nagot som mest later som ett hundnamn.
Jag har annars fatt ett valdigt bra intryck av Schweiz. Det ar vacker natur och folk ar inte totalt oformogna att prata engelska som i snobb-Frankrike, aven om det annars bara pratas franska i den har delen av landet. Folk ar sa rika har att man aldrig ser nagra uteliggare eller alkisar, sa vill man aka pa semester utan att fa daligt samvete sa ar Schweiz ett bra alternativ. Det faktum att allt ar sjuktligt dyrt ar det enda som forstor nojet. En BigMac pa McDonald´s kostar 11,30 schweizerfranc, vilket far en att tycka att restaurangmat hemma ar billig. Jag ska da iaf aldrig mer klaga pa tyskarna som gnaller over priserna i Helsingfors. Nu vet jag hur de kanner sig.
Jag sitter vid en portugisisk dator som fragar konstiga saker om att spara losenord till hoger och vanster. Tack o lov ar Windows standardiserat och "ja" och "nej" tillrackligt lika svenskan for att jag ska forsta. Om det inte vore for att bloggen far ryck vid sa lite som euro-symbolen, skulle jag testa alla underliga bokstaver de har lagt till pa tangentbordet.
Nu ska vi fara till Montreux dar vi stannar pa hotell over natten eftersom vi blev utslangda fran Mikaels rum igar morse. Det sitter redan ett nytt namn pa dorren. Vi har fatt bo i Tomas (en galen portugis med nagot udda humor)rum den har natten och nar vi kommer tillbaks igen blir det till att stanna hos en annan portugis som heter nagot som mest later som ett hundnamn.
Jag har annars fatt ett valdigt bra intryck av Schweiz. Det ar vacker natur och folk ar inte totalt oformogna att prata engelska som i snobb-Frankrike, aven om det annars bara pratas franska i den har delen av landet. Folk ar sa rika har att man aldrig ser nagra uteliggare eller alkisar, sa vill man aka pa semester utan att fa daligt samvete sa ar Schweiz ett bra alternativ. Det faktum att allt ar sjuktligt dyrt ar det enda som forstor nojet. En BigMac pa McDonald´s kostar 11,30 schweizerfranc, vilket far en att tycka att restaurangmat hemma ar billig. Jag ska da iaf aldrig mer klaga pa tyskarna som gnaller over priserna i Helsingfors. Nu vet jag hur de kanner sig.
