Försvarstal till finskan
Varning! Detta inlägg innehåller en osund mängd språkliga analyser och grammatik. För er som inte gillar sådant rekommenderar jag er att sluta läsa här.
Det här med finska språket är något som, trots att jag är sjukt slö i mina studier av det, ligger mig varmt om hjärtat. Fick en kommentar på mitt tidigare inlägg om de till synes jättelånga orden i finskan (vilka egentligen inte var så märkvärdigt långa om man tittade lite närmare på det. Särskilt inte om man hade stavat fel). Mitt svar blev lite längre än jag hade tänkt så jag tänkte att jag skriver ett inlägg om det istället.
När man som jag får för sig att läsa finska och berättar det för folk får man påfallande ofta kommentarer i stil med "Nämen, det som är ett så svårt språk!" eller "Oj, nej vad svårt! Finska är ju världens svåraste språk". Folk vet automatiskt att finska är svårt. Slår man upp "finska" i en ordbok är den enda beskrivningen man får "svårt". Frågan är bara hur de vet detta, ingen av dem man pratar med har någonsin läst finska. Nystar man lite till visar det sig att de heller inte känner någon annan som har gjort det. Den närmsta kontakt med finska de har fått var det finska barnprogrammet "Hej små knattar!" eller någon berusad finne på finlandsfärjan. Jag tycker också att det är svårt att förstå ett språk jag inte kan om jag bara hör det sådär. Jag tycker till exempel att majoriteten av världens alla språk är skitsvåra, för att inte säga omöjliga, att förstå. Men att inte förstå ett okänt språk är inte samma sak som att försöka lära sig ett eller att hantera ett språk man redan kan.
Det finns många myter om finskan som bidrar till något slags rädsla för språket. Bland annat har vi ju det här om de jättelånga orden. Jag är inte säker på varifrån den uppfattningen kommer, men jag antar att det påverkas av vilket modersmål man har. I till exempel engelskan särskriver man mycket mer än man gör i finskan. Det gör man däremot inte i svenskan. Att oinvigda engelsktalande får panik över de jättelånga finska orden är inte så märkligt, men att svenskar får det tycker jag är skumt. (Det som är ännu mer underligt är hur få av dessa rädda svenskar som faktiskt har läst riktig finska och inte bara lösryckta elementfraser såsom "Ei saa peittää".)
Har man kulturer som inte är alltför olika har man vanligen ett behov av att uttrycka samma saker. Det sker bara med lite olika mängd mellanrum mellan orden och med fler eller färre antal partiklar. Meningen "Hundbenet är under bordet" blir (med lite hemmagjord översättning för "hundben") på t.ex. spanska "La pierna del perro está debajo de la mesa". Betydligt längre alltså om man tittar på hela konstruktionen.
Kikar vi då på vad finskan har att erbjuda får vi av samma sats fram resultatet "Koiranluu on pöydän alla". Ungefär lika långt som i svenskan alltså. Flyttar vi upp hundbenet så att det ligger på bordet får vi dock "Koiranluu on pöydällä". Grammatikvarning: I det här fallet för att prepositionen "på" motsvaras av en kasusböjning i finskan. "Under" är fortfarande en vanlig preposition (eller postposition, om vi nu ska vara helt korrekta) och används som i svenskan, fast bakom huvudordet istället. "Pöydällä" ser kanske lite längre ut men det är bara för att man slagit ihop motsvarande två svenska ord så att innehållet blivit mer koncentrerat. Det enda svåra med den här meningen är egenligen att försöka uttala "pöydällä" utan att folk börjar flabba åt ens vokalljud. Särskilt om man är östgöte.
Orden, som kanske tycks vara längre på finska när man bara ser en text, är alltså där snarare mer koncentrerade i sitt innehåll än längre i själva grunden. Beroende på hur man ser det kan alltså de finska orden i sig tyckas längre, men att uttrycka samma sak på andra språk tar rent fysiskt, eller kanske grafiskt snarare, upp mer plats på andra språk. Dessutom går nog skillnaden i längd mellan vanliga ord på ett ut när man jämför svenska och finska - vare sig man tittar på sammansatta eller inte. Några exempel för att visa vad jag menar:
kieli - språk, tunga
suu - mun
orava - ekorre
tie - väg
nahka - läder
vaikea - svår/t
harmaa - grå
pusero - tröja
asunto - lägenhet
vesi - vatten
rapu - kräfta
Att jämföra ord utifrån hur de skrivs blir sen egentligen lite märkligt med tanke på att svenskan och finskan har olika stavningskonventioner. Här har finskan helt klart en fördel med tanke på att dess skriftspråk är relativt ungt och därför stämmer bättre överens med det talade språket än vad svenskan gör. Har man lärt sig uttalsreglerna för finska - vilket man gör redan första lektionen - kan man i princip läsa språket felfritt efter det. Att man sen får kämpa resten av livet med sin fula brytning är sånt man får ta. Mig personligen tog det två år från det att jag hade börjat läsa tills dess att jag accepterade att jag alltid kommer prata finska på östgötska. Lite tragiskt, men bättre sent än aldrig. Och lite tragiskt också att det skulle bli just den dialekten.
Ok, men åter till saken. Finskan är alltså betydligt lättare än både svenska och engelska när det gäller uttal och stavning. Jag har suttit i många timmar och försökt knäcka vissa av stavningsreglerna i svenskan men inte kommit längre än till att "det måste bero på typen av vokal". (Sen stämde det inte i alla fall ändå så jag få forska vidare.) Hur lätt kan det egentligen vara att lära sig när g ska uttalas som g och när det ska vara som j. Hur vet man vilken stavning det ska vara för sje- och tje-ljuden när det finns i runda slängar 12 varianter att välja mellan (sj, sch, ch, g, rs, tj, stj osv. osv.)? För att inte tala om engelska. Vad är egentligen syftet med alla dessa extra th och ou överallt? Jag vet inte hur lång tid det tog för mig att lära mig både uttala, stava och känna igen "thorough" i text. Nä, finskan är betydligt lättare när det gäller stavning.
Svenskan har för övrigt 17 vokaler, men använder bara 9 i skrift. Ni kan ju försöka gissa hur lätt det är att räkna ut vilket ljud som ska användas när. Finskan har förvisso ett antal bisarra diftonger, men håller sig annars ganska konsekvent till sina 8 vokaler. Hur svårt det är att lära sig höra och uttala skillnaden på dessa tror jag beror på hur gammal man är och hur stel ens hjärna har blivit. Jag kan dock tänka mig betydligt knepigare saker att lära sig än att gapa lite mer med munnen när man säger "ä" och "a" på finska. Exempel på detta skulle kunna vara lite schyssta klickljud som förekommer i en del afrikanska språk, eller varför inte lite betydelseskiljande glottala stopp? (Alla som har hört någon skratta tonlöst så att det låtar som något som klickar nere i halsen, vet vad ett glottalt stopp är.)
Finska vokaler
| Främre | Bakre | |||
| Orundad | Rundad | Orundad | Rundad | |
| Sluten | i | y | u | |
| Mellan | e | ø <ö> | o | |
| Öppen | æ <ä> | ɑ <a> | ||
Jag skulle vilja avhandla verben här också, men med risk för att förlora läsarkretsen för alla framtid på grund av för långa inlägg så väljer jag bara att konstatera följade: Finskan har ett enda oregenbundet verb. Detta råkar vara verbet "att vara" och alltså något man tvingas lära sig rätt snabbt ändå. Slå det om ni kan! Vem har inte suttit och tragglat oregebundna engelska verb, 15 stycken i veckan, hela högstadiet? (Vem satt inte senast igår och försökte skriva "inveg" innan hon kom på att det nog hette "invigde" ändå?)
Nä, finskan är ett nästan kusligt regelbundet språk. Dessutom har allt som heter artiklar och bestämda former totalt avskaffats. "Auto" betyder alltså både "bil" "en bil" och "bilen". En och ett finns alltså inte och heller inga genusböjningar i stil med "svår/svårt" eller "lille/lilla". Bekant för de flesta är säkert att man heller inte skiljer på han/hon utan har det gemensamma ordet "hän". (I början var jag lite orolig för att finnar på grund av detta inte riktigt visste skillnaden mellan män och kvinnor, men jodå, det gör de. Vore ju annars märkligt efter allt bastubadande som de utsätts för redan i unga år.) Faktum är att finskan är så genusavskaffad att man i dagligt tal inte ens säger "hän" om folk utan kort och gott "se". Det betyder "den/det" och jag blir fortfarande förolämpad när Mikael refererar till mig som en "den". Exempel "den förstår inte finska". Kul. Trevligt. Hallå?! Kan man få lite bekräftelse på att man är värdefull här eller? Mamma det:ade mig också en gång men hon förnekade ihärdigt att så var fallet. Sen hörde jag det igen, men då sa jag inget. Jag antar att det inte ses som en förolämpning här borta.
Jag tror att folk bara har hört att orden är jättelånga (och kanske jämfört med engelska där man särskriver nästan allt) och sen bara fått för sig att orden är långa. Det är lite som att alla har fått för sig att finska är ett jättesvårt språk. Påfallade få (egentligen ingen) av dem jag träffat som säger så har själva försökt lära sig finska, utan de har bara hört att någon annan har sagt det. Det finns till och med finnar som säger att finska är svårt. Hur är det ens möjligt att få en sådan uppfattning om ett språk som är sitt modersmål? De säger att det är svårt för att någon annan sagt det.
Sett ur ett annat perspektiv så är alla språk svåra. Det har ju t.ex. tagit mig 25 år att bli så bra på svenska som jag är nu. Språk är inget man lär sig på en vecka, det tar tid. Det beror lite på hur gammal man är, hur mycket man exponeras för språket och hur likt det är andra språk man kan sedan tidigare. Finska ser svårt ut för att orden ser så annorlunda ut, men i själva verket är det det mest regelbunda språk jag stött på hittills (bara ett enda oregelbundet verb till exempel). Myten om finskan som ett svårt språk kommer från
Ok, summa summarum av det jag pratade om före detta lilla inpass är alltså att finskan har sina kasus och sina regelbundna verb, men annars behöver man inte bry sig så mycket om att böja adjektiv rätt eller använda korrekt artikel. Något som dock är knepigt i finskan är just ett av dessa kasus. Det kallas partitiv och kräver att man, om man inte har det sedan tidigare, genast införskaffar sig ett gediget abstrakt tänkande. Partitiv används bl.a. för oavslutade eller pågående handlingar (t.ex. känslotillstånd såsom att älska), i negativa satser (jag har inte en bok) samt när man har fler än två saker eller en mängd av något. Har man dock bara läst lite diskret matematik och har lite kläm på oräknebara substantiv, så klarar man det hela galant! Ett litet exempel:
pulla - bulle/bullen. En bulle rakt upp och ner helt enkelt.
pullaa - en bit, eller en del av en bulle. Typiskt bra form om man vill bjuda på bullelängd och inte vill att personen ska äta upp hela längden.
pullat - bullarna. Vissa bestämda bullar, vanligen de man pratat om tidigare under samtalet. I extremfallet alla bullar i hela världen.
pullia - en delmängd av alla bullar i hela världen, eller av alla bullar som man refererar till i samtalet. Helt klart den knepigaste böjningen att hålla koll på, men den som vanligtvis används på inköpslistan, så jag börjar lära mig.
Se där, det var väl inte så svårt!
Ok, lite knepigt är det allt och då har jag hållit mig borta från konsonantförändringarna och pluralstammarna bara för att ge sken av att finskan är världens lättaste språk. Men, det jag egentligen vill komma fram till, och som jag hoppas att jag har gjort lite med den här texten, är att finskan har ett oförtjänt rykte om att vara ett så himla svårt språk, när det egentligen inte stämmer. Finskan är lätt eftersom våra kulturer är så lika, men uppfattas som svårt eftersom orden ser så annorlunda ut. Värt att tänka på att ryktet om finskan som ett svårt språk kommer från den svenska adeln som kom till Finland för att bo här på tilldelade ägor, men i princip bara hade finskspråkiga arbetare som skötte markerna (Källa: Språktidningen, nummer okänt men går att ta reda på). Att lära sig finska i vuxen ålder, utan någon lärare är säkerligen svårt, men vilket språk skulle inte vara det? Att sedan se språket som något för dem med lägre status, är säkert inte heller något som direkt ökar på motivationen.
Sverige ca 1730. Bild från onlinegalleries.com
Det som jag tycker är lite trist är att hela den här mentaliteten om mindrevärde tycks sitta kvar i finnarna. Det händer inte sällan att jag träffar folk som rent ut sakt avskyr och föraktar svenskar, enbart för att de tror att svenskarna tycker att de är bättre än finnarna. I ärlighetens namn tror jag inte att svenskar bryr sig så mycket, men även det upplevs som irriterande här borta. Sen finns det de som tycker att det är jätteroligt att träffa svenskar och vill veta allt om hur ett verb böjs i imperfekt till om alla svenskar äter gröt till frukost. Bilden är delad alltså. Dock tror jag aldrig att jag någon annanstans har träffat på folk som uppriktigt tycker att deras modersmål är det svåraste språket i världen, trots att de själva pratar det felfritt (ja, eller så felfritt som man nu pratar när man pratar, men den detaljen blir en alltför lång diskussion att ta upp här). Det finns finnar som är jätteförvånade över att man läser finska och uppmanar en nästan till att ge upp för att det är så svårt. Jag blir provocerad av sånt här, om det är någon som inte kan uttala sig om ett språk är svårt eller inte så är det väl någon med det som sitt modersmål? (Vänligen bortse här ifrån min analys av hur svåra svenska skrivregler är, för att få en gedigen och helgjuten argumentation texten igenom.) Det jag vill visa på är alltså att ryktet om finskan som ett svårt språk har gått så långt att till och med finnarna tror på det.
Med det här tänker jag inte uppmana folk till att gå ut på direkten och börja lära sig finska. Det jag vill är att uppmana alla som har och sprider inställningen om att finskan (eller vilket annat språk som helst) är svårt - utan att själva ha provat på det - att sluta med det. På samma sätt som man borde ifrågasätta slutsatser om annat innan man går ut och predikar dessa till var och varannan person man möter. Frågan om språk kanske inte är så allvarlig, men det finns andra saker som kan bli väldigt fel om man bara sväljer dem som sanningar utan att tänka efter själv först. Allt kan man förstås inte ifrågasätta, men idag har ni i alla fall förhoppningsvis lärt er att myten om finskan som ett svårt språk bara är just en myt. Alla språk är svåra, på ett eller annat vis. Fråga er själva hur lång tid det har tagit för er att bli så bra på ert modersmål som ni är nu. Mig har det i alla fall tagit nästan 25 år och jag är fortfarande inte klar.
Det är inte lätt när det är svårt
Jag har just löst mysteriet med de jättelånga finska orden!
Ryktet säger att finska ord är jääääättelånga, mycket längre än de svenska. Jag har alltid tänkt att den här villfarelsen kommer ifrån att folk glömmer bort att även finskan kör med sammansatta ord. Ordet "badstrand" till exempel blir "uimaranta" på finska, inget särdeles långt ord kan man som svensk tycka. Det består ju dessutom av två tämliga korta ord, nämligen "uima" och "ranta".
Om man sen som i finskan i många fall har kasusböjningar (nominativ, ackusativ, genitiv osv. för er som läst tyska) istället för att, som i svenskan, använda en preposition, gör det att orden blir ännu lite längre. Men att skriva samma sak på svenska blir ju minst lika långt (och faktiskt längre om man räknar med mellanrummet mellan orden) eftersom "uimarannalla" motsvaras av "på badstranden".
Så här har jag trott hittills, men nu har jag alltså kommit på vad myten om de långa finska orden egentligen kommer ifrån. Se här bara:
Hmm... betyder det här att finskan egentligen har jättekorta ord eftersom uttrycken, även om man tripplerar några konsonater här och där, fortfarande är kortare än motsvarande svenska?
Humle
Häromdagen fick jag en uppenbarelse. (Det händer lite då och då när man är utomlands och försöker lära sig ett nytt språk och är man en språknörd som jag så krävs det inte så mycket för att man ska bli lycklig.) Eftersom min finskaundervisning var lite, tja, vi kan kalla den "tveksam", när jag var här första gången och pluggade så var något av de första uttrycken jag lärde mig "olla humalassa", vilket i praktiken betyder "att vara full". (Andra ord och uttryck som författaren av boken också tyckte var av stor vikt var hur man beställer öl på fyra olika sätt, hur man säger att man varit på krogen kvällen innan samt tre olika verb för rökning. Fördomar om utbytesstudenter någon?) Jag funderade inte så mycket mer på det här med humalassa utan konstaterade att det, liksom i svenskan, fanns ungefär hundra miljoner till uttryck för att vara full som man kunde välja mellan och att det skulle krävas en fortsättningskurs på universitetsnivå för att jag skulle lära mig resten.
Häromkvällen så kom då Mikaels syster och hennes man på besök och vi åt plankstek och hade det allmänt trevligt. (Mindre trevligt var dock att spritspåsen sprack när jag skulle pressa ut potatismoset på plankorna, så hela köket badade i ölsmaksatt mos efter det.) Till denna luxuösa måltid serverades öl och jag fick därför utan större ansträngning tag i en burk som jag började läsa på. Ingredienslistan berättade för mig att i ölen ingick "vesi" (vatten), lite annat smått och gott och "humala" (humle) och då slog det mig - olla humalassa betyder egentligen "att vara i humlen". Vilket fantastiskt uttryck! Jag ska importera det till svenskan och händanefter bara använda det. Eller kanske inte bara. Att vara "på lyset" och "pickalurven" är fortfarande alldeles för bra uttryck för att de ska förpassas till de arkaiska uttryckens bortglömda garderob. De får nog stanna kvar de också.
(När vi googlade humle på en fest häromdagen för att få fram det engelska namnet på växten såg vi att den tillhör cannabisfamiljen. Varför är jag inte förvånad?)
Efterlyser aspekt i svenskan
Jag tror snart att jag spyr på passivum. Av totalt tre dagar som gått av finskakursen har samtliga ägnats till största delen åt negativ passivum i imperfekt, typ "skickades". Själva principen är väl egentligen inte så svårt, det finns fem verbtyper i finskan och för passivum finns det två böjningstyper, en för första verbtypen och en för resterande fyra. Problemet är bara att jag knappt kommer ihåg hur verben ser ut i infinitiv (grundform, t.ex. tehdä = att göra) eller hur man trollar fram en infinitivstam från denna samt att jag aldrig tycks komma ihåg hur många "t" det ska vara med om man ska böja enligt första verbtypen som fullkomligt gödslar med konsonantbyten.
Inte nog med det, passivum verkar vara någon sorts mirakelform av verben eftersom det nästintill överanvänds i finskan. För det första har man det till vanlig passivum (används/blir använd, görs/blir gjord), men sen är det (i alla fall här och i östra Finland) vanligt att man använder formen när man pratar om saker som "vi" gör. Så stället för "me puhumme" så säger man "me puhutaan" och det betyder exakt samma sak ("vi talar") bara att det ena är skriftspråk och det andra talspråk. Inte nog med det, om man vill komma igång med att göra något kan man utropa "Puhutaan suomea!" som bäst översätts till engelskans "Let's speak Finnish!" men det används även i regelrätta befallningar som i t.ex. "Puhutaan suomea!" som betyder "Tala finska!". Nu börjar åtminstone jag tycka att det här borde räcka gott och väl, men inte. Passivum används även på ställen där man på svenska skulle använda det generella "man gör bla bla bla". Just den här konstruktionen används även väldigt ofta när folk inte vill prata om sig själva uttryckligen (eftersom det är lite egoistiskt) som t.ex. i "Jag tränar tre gånger i veckan" utan hellre skulle säga "Man tränar tre gånger i veckan". Påminner mycket om svensk kultur. Finnarna tycks också lida lite av jantelagen.
Det både räcker och blir över med passivum alltså men faktum är att det finns en till användning för det. Lite samma som när man inte vill tala om sig själv i första person, men nu är det istället när man inte vill säga "du/ni" till någon utan istället säger "Mitäs täällä tehdään?" som skulle betyda "Vad görs här?". Låter underligt på svenska, bättre vore "Vad gör vi här då?" eller "Vad händer här?". Ser ni? Svenskan har en sundare inställning till passivum. Inget överdrivet användande.
Men som om det inte vore nog med alla tillämpningar så har vi givetvis böjningarna också. Passivum finns givetvis även som presens (nutid) i finskan och inte nog med det, för varje tempus (tidsböjning, typ igår eller nu) finns det positiv eller negativ böjning (görs/görs inte). Det är inte som i svenskan där man bara klämmer dit ett "inte" och så är saken biff utan här ska man byta ut hela ändelsen och jag har absolut noll koll på vilken ändelse som hör till vilket tempus samt vilken stam av ordet man ska använda i vilket sammanhang. Något säger mig dock att om jag bara tar mig i kragen och läser igenom det i boken som jag redan borde kunna så kommer ett gudomligt tydligt mönster att uppenbara sig för mig. Tills dess så snurrar alla -ttiin, -taan, -tään, -an, -än, -tty, -ttu osv i ett oformligt moln i mitt huvud. Imorgon blir det tack och lov plural. Eller jag vet inte om jag kanske borde få ångest eftersom det eventuellt kan betyda att vi förväntas vara fullärda vad gäller passivum.
En rysk tjej i min grupp berättade idag att man i ryskan har något som kallas för aspekt hos verben (i finskan mosar man in det i objektet och i svenskan tror jag nog att man petar in en preposition eller likande någonstans istället). Beroende på verbform så är handlingen avslutad eller pågående. Ett synnerligen vanligt fenomen var visst att man frågade studenter inför tentan om de hade lärt sig (färdigt) och de svarade med det oavslutade verbet. Jag känner att något sådant mycket väl skulle beskriva mina kunskaper om passivum. Jag har lärt mig, men jag har inte lärt mig allt.
Den här ryska tjejen är förresten väldigt trevlig. (Hon får heta "den ryska tjejen" ett tag till för jag har absolut ingen aning om vad hon heter och att fråga det nu när vi har umgåtts rätt mycket redan känns lite underligt. I och för sig tror jag inte att hon vet vad jag heter heller så det är jämnt. Jag vet, det är egentligen jätteknäppt, borde bara fråga.) Igår pratade vi kanske 1 1/2 timme efter kursens slut och idag gick vi en sväng på stan och kollade först i domkyrkans krypta där de, underligt nog, har ett café. Tänkte gå dit imorgon igen och ta med kameran. Sen tog vi en sväng till en hantverksaffär, eller det är egentligen en stor lokal där många hantverkare samsas om utrymmet, och kikade lite där. Jag hittade fina, men dyra, broderier från "Suomen käsityön ystävät" (ung. Finlands handarbetsvänner) som jag blev lite sugen på. Men eftersom arbetet med de fyra som jag redan har liggandes i garderoben inte har kommit längre än sist jag postade en bild här på bloggen så får det nog vara tills åtminstone ett av dem är färdigt. Plus att jag borde ha lite mer pengar än jag har nu. Känner mig något barskrapad efter ålandsresan. Det blir havregrynsgröt månaden ut helt enkelt.
Inte nog med det, passivum verkar vara någon sorts mirakelform av verben eftersom det nästintill överanvänds i finskan. För det första har man det till vanlig passivum (används/blir använd, görs/blir gjord), men sen är det (i alla fall här och i östra Finland) vanligt att man använder formen när man pratar om saker som "vi" gör. Så stället för "me puhumme" så säger man "me puhutaan" och det betyder exakt samma sak ("vi talar") bara att det ena är skriftspråk och det andra talspråk. Inte nog med det, om man vill komma igång med att göra något kan man utropa "Puhutaan suomea!" som bäst översätts till engelskans "Let's speak Finnish!" men det används även i regelrätta befallningar som i t.ex. "Puhutaan suomea!" som betyder "Tala finska!". Nu börjar åtminstone jag tycka att det här borde räcka gott och väl, men inte. Passivum används även på ställen där man på svenska skulle använda det generella "man gör bla bla bla". Just den här konstruktionen används även väldigt ofta när folk inte vill prata om sig själva uttryckligen (eftersom det är lite egoistiskt) som t.ex. i "Jag tränar tre gånger i veckan" utan hellre skulle säga "Man tränar tre gånger i veckan". Påminner mycket om svensk kultur. Finnarna tycks också lida lite av jantelagen.
Det både räcker och blir över med passivum alltså men faktum är att det finns en till användning för det. Lite samma som när man inte vill tala om sig själv i första person, men nu är det istället när man inte vill säga "du/ni" till någon utan istället säger "Mitäs täällä tehdään?" som skulle betyda "Vad görs här?". Låter underligt på svenska, bättre vore "Vad gör vi här då?" eller "Vad händer här?". Ser ni? Svenskan har en sundare inställning till passivum. Inget överdrivet användande.
Men som om det inte vore nog med alla tillämpningar så har vi givetvis böjningarna också. Passivum finns givetvis även som presens (nutid) i finskan och inte nog med det, för varje tempus (tidsböjning, typ igår eller nu) finns det positiv eller negativ böjning (görs/görs inte). Det är inte som i svenskan där man bara klämmer dit ett "inte" och så är saken biff utan här ska man byta ut hela ändelsen och jag har absolut noll koll på vilken ändelse som hör till vilket tempus samt vilken stam av ordet man ska använda i vilket sammanhang. Något säger mig dock att om jag bara tar mig i kragen och läser igenom det i boken som jag redan borde kunna så kommer ett gudomligt tydligt mönster att uppenbara sig för mig. Tills dess så snurrar alla -ttiin, -taan, -tään, -an, -än, -tty, -ttu osv i ett oformligt moln i mitt huvud. Imorgon blir det tack och lov plural. Eller jag vet inte om jag kanske borde få ångest eftersom det eventuellt kan betyda att vi förväntas vara fullärda vad gäller passivum.
En rysk tjej i min grupp berättade idag att man i ryskan har något som kallas för aspekt hos verben (i finskan mosar man in det i objektet och i svenskan tror jag nog att man petar in en preposition eller likande någonstans istället). Beroende på verbform så är handlingen avslutad eller pågående. Ett synnerligen vanligt fenomen var visst att man frågade studenter inför tentan om de hade lärt sig (färdigt) och de svarade med det oavslutade verbet. Jag känner att något sådant mycket väl skulle beskriva mina kunskaper om passivum. Jag har lärt mig, men jag har inte lärt mig allt.
Den här ryska tjejen är förresten väldigt trevlig. (Hon får heta "den ryska tjejen" ett tag till för jag har absolut ingen aning om vad hon heter och att fråga det nu när vi har umgåtts rätt mycket redan känns lite underligt. I och för sig tror jag inte att hon vet vad jag heter heller så det är jämnt. Jag vet, det är egentligen jätteknäppt, borde bara fråga.) Igår pratade vi kanske 1 1/2 timme efter kursens slut och idag gick vi en sväng på stan och kollade först i domkyrkans krypta där de, underligt nog, har ett café. Tänkte gå dit imorgon igen och ta med kameran. Sen tog vi en sväng till en hantverksaffär, eller det är egentligen en stor lokal där många hantverkare samsas om utrymmet, och kikade lite där. Jag hittade fina, men dyra, broderier från "Suomen käsityön ystävät" (ung. Finlands handarbetsvänner) som jag blev lite sugen på. Men eftersom arbetet med de fyra som jag redan har liggandes i garderoben inte har kommit längre än sist jag postade en bild här på bloggen så får det nog vara tills åtminstone ett av dem är färdigt. Plus att jag borde ha lite mer pengar än jag har nu. Känner mig något barskrapad efter ålandsresan. Det blir havregrynsgröt månaden ut helt enkelt.
Översättning
Jag får snart ett utbrott! Här sitter man och tror att det ska vara lätt att översätta från finska till svenska, men efter att ha googlat "spännband" i en halvtimme och undrat vad det andra ordet för samma sak kan vara, eftersom det tycks finnas två namn på finska (kuorma- ja sidontahihnat), och sedan skitit i det så fastnar man ändå på en massa underliga kasus och stadieväxlingar/ljudväxlingar som infaller vid ditten-ändelser, men inte datten-ändelser. Att kk -> k, tt -> t och pp -> p om man lägger till vissa ändelser har jag koll på, men vad hjälper det när det finns typ 9 till att hålla reda på samt 4 specialfall för k och jag måste komma ihåg dem baklänges eftersom ordet redan är böjt i plural.
...fast nu kom jag just på att pluraländelsen inte är av den typen som göra att ljuden ändras. Varför finns då ordet ändå inte i ordboken? Jaha, ehrm... det var för att jag bara hade slagit upp halva. Något annat kom i vägen innan jag hann skriva in alla bokstäver.
*slår på självdiciplinen, av chatten och fortsätter översätta med grammatikboken nära till hands*
Läst just lite om stadieväxlingarna i grammatikboken för att slippa slösa tid på att leta efter obefintliga böjningar i ordboken. Så här står det:
"p, t, k i flerstaviga stammar växlar om de följs av en ändelse som
a) består enbart av en konsonant, eller
b) börjar på två konsonanter
och förutsatt vidare att
c) det mellan p, t, k och ändelsen i fråga står enbart kort vokal eller diftong."
Men det är ju solklart! Inte. Det har var dessutom bara en huvudregel. Sen fanns det preciseringar till huvudregeln och en specialregel för växlingar i verben. AAAAAAAAAAh! Det var inte såhär krångligt när jag läste finska förra gången. Då var det ju hyffsat lätt att komma ihåg när och var och varför bokstäver skulle bort eller bytas ut mot andra. Såna här definitioner gör en bara förvirrad. Något som jag däremot uppskattade var beskrivningen "Dessa villkor är desamma i alla växlingarna". Lovad vare finskans regelbundenhet! Det enda som jag hittills stött på som är oregelbundet är några fornfinska ord, men de hör till en egen grupp och är ungefär 5 st (uusi - ny, vesi - vatten, osv). Dessutom böjs alla likadant. Hienoa! Det kan t.o.m. mitt lilla minne ha specialplats för.
...fast nu kom jag just på att pluraländelsen inte är av den typen som göra att ljuden ändras. Varför finns då ordet ändå inte i ordboken? Jaha, ehrm... det var för att jag bara hade slagit upp halva. Något annat kom i vägen innan jag hann skriva in alla bokstäver.
*slår på självdiciplinen, av chatten och fortsätter översätta med grammatikboken nära till hands*
Läst just lite om stadieväxlingarna i grammatikboken för att slippa slösa tid på att leta efter obefintliga böjningar i ordboken. Så här står det:
"p, t, k i flerstaviga stammar växlar om de följs av en ändelse som
a) består enbart av en konsonant, eller
b) börjar på två konsonanter
och förutsatt vidare att
c) det mellan p, t, k och ändelsen i fråga står enbart kort vokal eller diftong."
Men det är ju solklart! Inte. Det har var dessutom bara en huvudregel. Sen fanns det preciseringar till huvudregeln och en specialregel för växlingar i verben. AAAAAAAAAAh! Det var inte såhär krångligt när jag läste finska förra gången. Då var det ju hyffsat lätt att komma ihåg när och var och varför bokstäver skulle bort eller bytas ut mot andra. Såna här definitioner gör en bara förvirrad. Något som jag däremot uppskattade var beskrivningen "Dessa villkor är desamma i alla växlingarna". Lovad vare finskans regelbundenhet! Det enda som jag hittills stött på som är oregelbundet är några fornfinska ord, men de hör till en egen grupp och är ungefär 5 st (uusi - ny, vesi - vatten, osv). Dessutom böjs alla likadant. Hienoa! Det kan t.o.m. mitt lilla minne ha specialplats för.
Imse vimse spindel
När jag var liten åkte jag, mamma och min syster minst två gånger om året till Finland och hälsade på min mormor där. Eftersom inget av oss barn pratade finska och mummi (vi har alltid använt det finska ordet för farmor/mormor istället för det svenska) inte pratade svenska var det mer eller mindre omöjligt att kommunicera med varandra. Istället brukade jag och min syster sjunga för henne och när jag hade spelat piano några år tog vi också med det bärbara elpianot dit och spelade lite för henne.
Efter alla skolavslutningar med tillhörande sång i kyrkan hade man ju ett antal svenska sommarvisor i repertoaren, men det var svårt att undgå att lära sig en och annan finsk sång också. Alla som har hört barn sjunga låtar på språk dom inte kan (t.ex. nån radiohit på engelska) vet hur roligt det kan låta när otydliga ljud tolkas om till något fullkomling obegripligt. Jag har själv undrat hur i hela friden vi lät där vi stod vid sjukhussängen och sjöng med blida barnsröster och tänkte därför att jag innan jag lär mig för mycket finska eller får syn på texterna till de här låtarna ska jag skriva ner några som jag själv uppfattade dem som liten och sen ska jag jämföra med den verkliga texten och se hur galet det var.
Den första utvalda visan är "Imse vimse spindel" och stavningen kommer bli på "vanlig" svenska (så gott det nu går). Vill flika in en brasklapp här om stavningen eftersom svenskans korta e och ä uttalas likadant, i motsats till finskan, så egentligen sjöng jag samma ljud genom hela låten, men vet inte vilket av dem det motsvarar i finskan eftersom jag inte hörde (eller fortfarande hör) skillnaden. Står det sen "o" är det vanligt svenskt "o" och inte med "å"-uttal (d.v.s. finskt "u"), och står det "å" så är det som det skulle sägas på svenska eller som ett finskt "o".
Observera även att jag fortfarande inte vet hur texten till den här låten verkligen ser ut, utan kommer skriva ner den som jag sjöng den när jag var barn (fast med vissa influenser av mina finskakurser tyvärr).
Häme häme häcki
Häme häme häcki
kibe slangalén
tólis ade ranka
hämehäckin väj
aurinkå arvas
skojvasatte heeeeem (här var det lite inlevelse)
Häme häme häcki
kibes odelén
Nu ska det bli spännande att googla fram texten och se hur den ser ut. Har redan kommit på några grejer som är helt kocko, som t.ex. "tolis ade" som borde vara "tuli sade" (med finsk stavning då eftersom "u" uttalas som "o"). Men vi ska se vad vi hittar mer.
*googlar*
Nu så, here it comes!
HÄMÄ-HÄMÄ-HÄKKI
Hämä-hämä-häkki kiipes langalle.
Tuli sade rankka, hämähäkin vei.
Aurinko armas kuivas satehen,
Hämä-hämä-häkki kiipes uudelleen.
Nåå, vad säger ni? Inte fullt så illa va? Man får ju tänka på finskans oaspirerade konsonanter som kan ställa till det lite för oss stackars germanspråkstalande. *nördar ner mig i min fonetikkurs*
Nä, men jag blev väl inte så mycket klokare av det här. Jag förstår fortfarande bara att regnet kommer och att solen gör nåt och att spindeln sen gör nånting (klättrar antar jag) igen.
Borde dra sången om haren också men jag fick ett sånt ögonblick av total uppenbarelse nångång på våren i Finland när jag insåg att jag fattade vad hela titeln betydde så jag vet inte om jag kan skriva ner den helt "barnsubjektivt". Ja men vi provar! Nu tror jag det krävs lite långa och korta vokaler här för att göra det lite tydligare. Annars samma stavningskonvention som förra gången.
Jäänis isto maasa
Jäänis isto maasa
tårkoeen, tårkoeen
mikä solo jänonen (eller nåt likande för jag har helt glömt bort den här raden)
konnetele huppelle
huppe pojs, huppe pojs, hu-ppe pojs!
Yes och lite googling på det här ger oss:
JÄNIS ISTUI MAASSA
Jänis istui maassa torkkuen, torkkuen,
mikä sull' on jänönen, kun et enää hyppele,
hyppää pois, hyppää pois, hyppää pois.
Haha, det här var roligare än spindelsången. Jag ser klara problem med originalets andra rad där för mina stackars barnöron (och fler problem med översättningen för min vuxenhjärna). Minns att jag blev rätt förvånad över att hare inte hette "jäänis" utan "jänis" eftersom det var ett av de få ord jag kunde innan jag åkte till Finland. Så var det med den kunskapen.
Nåväl, men kunskap ska tryckas in i hjärnan som inte har med finska barnsånger, utan med universitetet att göra så jag avslutar här för den här gången. Har en fördomslista kvar att klara av också innan jag avslutar bloggen helt (och eventuellt en skrytarbild på när jag och Mikael fångade 5 abborrar, 2 braxar och en mört med nät ute vid stugan). Tills dess, ha det så bra och träna nu in dessa sånger när ni har både "svensk" och finsk version av dem. Kan bli ett schysst partytrick för den som anstränger sig ordentligt.
Efter alla skolavslutningar med tillhörande sång i kyrkan hade man ju ett antal svenska sommarvisor i repertoaren, men det var svårt att undgå att lära sig en och annan finsk sång också. Alla som har hört barn sjunga låtar på språk dom inte kan (t.ex. nån radiohit på engelska) vet hur roligt det kan låta när otydliga ljud tolkas om till något fullkomling obegripligt. Jag har själv undrat hur i hela friden vi lät där vi stod vid sjukhussängen och sjöng med blida barnsröster och tänkte därför att jag innan jag lär mig för mycket finska eller får syn på texterna till de här låtarna ska jag skriva ner några som jag själv uppfattade dem som liten och sen ska jag jämföra med den verkliga texten och se hur galet det var.
Den första utvalda visan är "Imse vimse spindel" och stavningen kommer bli på "vanlig" svenska (så gott det nu går). Vill flika in en brasklapp här om stavningen eftersom svenskans korta e och ä uttalas likadant, i motsats till finskan, så egentligen sjöng jag samma ljud genom hela låten, men vet inte vilket av dem det motsvarar i finskan eftersom jag inte hörde (eller fortfarande hör) skillnaden. Står det sen "o" är det vanligt svenskt "o" och inte med "å"-uttal (d.v.s. finskt "u"), och står det "å" så är det som det skulle sägas på svenska eller som ett finskt "o".
Observera även att jag fortfarande inte vet hur texten till den här låten verkligen ser ut, utan kommer skriva ner den som jag sjöng den när jag var barn (fast med vissa influenser av mina finskakurser tyvärr).
Häme häme häcki
Häme häme häcki
kibe slangalén
tólis ade ranka
hämehäckin väj
aurinkå arvas
skojvasatte heeeeem (här var det lite inlevelse)
Häme häme häcki
kibes odelén
Nu ska det bli spännande att googla fram texten och se hur den ser ut. Har redan kommit på några grejer som är helt kocko, som t.ex. "tolis ade" som borde vara "tuli sade" (med finsk stavning då eftersom "u" uttalas som "o"). Men vi ska se vad vi hittar mer.
*googlar*
Nu så, here it comes!
HÄMÄ-HÄMÄ-HÄKKI
Hämä-hämä-häkki kiipes langalle.
Tuli sade rankka, hämähäkin vei.
Aurinko armas kuivas satehen,
Hämä-hämä-häkki kiipes uudelleen.
Nåå, vad säger ni? Inte fullt så illa va? Man får ju tänka på finskans oaspirerade konsonanter som kan ställa till det lite för oss stackars germanspråkstalande. *nördar ner mig i min fonetikkurs*
Nä, men jag blev väl inte så mycket klokare av det här. Jag förstår fortfarande bara att regnet kommer och att solen gör nåt och att spindeln sen gör nånting (klättrar antar jag) igen.
Borde dra sången om haren också men jag fick ett sånt ögonblick av total uppenbarelse nångång på våren i Finland när jag insåg att jag fattade vad hela titeln betydde så jag vet inte om jag kan skriva ner den helt "barnsubjektivt". Ja men vi provar! Nu tror jag det krävs lite långa och korta vokaler här för att göra det lite tydligare. Annars samma stavningskonvention som förra gången.
Jäänis isto maasa
Jäänis isto maasa
tårkoeen, tårkoeen
mikä solo jänonen (eller nåt likande för jag har helt glömt bort den här raden)
konnetele huppelle
huppe pojs, huppe pojs, hu-ppe pojs!
Yes och lite googling på det här ger oss:
JÄNIS ISTUI MAASSA
Jänis istui maassa torkkuen, torkkuen,
mikä sull' on jänönen, kun et enää hyppele,
hyppää pois, hyppää pois, hyppää pois.
Haha, det här var roligare än spindelsången. Jag ser klara problem med originalets andra rad där för mina stackars barnöron (och fler problem med översättningen för min vuxenhjärna). Minns att jag blev rätt förvånad över att hare inte hette "jäänis" utan "jänis" eftersom det var ett av de få ord jag kunde innan jag åkte till Finland. Så var det med den kunskapen.
Nåväl, men kunskap ska tryckas in i hjärnan som inte har med finska barnsånger, utan med universitetet att göra så jag avslutar här för den här gången. Har en fördomslista kvar att klara av också innan jag avslutar bloggen helt (och eventuellt en skrytarbild på när jag och Mikael fångade 5 abborrar, 2 braxar och en mört med nät ute vid stugan). Tills dess, ha det så bra och träna nu in dessa sånger när ni har både "svensk" och finsk version av dem. Kan bli ett schysst partytrick för den som anstränger sig ordentligt.
En korv, flera öron
När man på jobbet tvingas brottas med en dator helt på finska kan man inte undgå att lära sig ett och annat ord. Jag undrade varför Windows var så förtjust i öron tills jag insåg att det inte alls stod "korva" (öra) utan "korvaa" (~ersätter). Att komma på det var också lite spännande eftersom jag var tvungen att prova mig fram till vad de olika alternativen som ploppade upp betydde. Kan ju säga att ett antal filer råkade sparas över innan det hela var uträtt. Nästa projekt blir att förstå vad webläsaren vill få mig att godkänna slumpvisa gånger jag öppnar den. Man vill ju inte spärra sin mejl direkt.
Mitt i skrivandet
Litet livstecken här bara. Jag har en learning diary att skriva till semiotiken och eftersom jag bara hann med (eller kommer att ha hunnit med snarare) halva dagens planerade ordbajseri idag så lär det dörja innan jag kan skriva om mina datorfria upplevelser i Helsingfors och resten av milanoresan.
Har två kusiner (minst) att ringa till också (varav en jag skulle ringt förra året ungefär) men det ser ut som det får vänta några dagar till. Matinhandlandet kan dock inte vänta lika länge. Idag fick jag äta fiskpinnar med makaroner och majonäs. Jag kände mig som en gedigen student.
Finskan går iaf framåt. Vi har börjat med imperfekt (igår-from) och negativ imperfekt (tydligen ansåg urfinnarna att det var nödvändigt med två olika former här) - fast den här veckan är det visst sportlov så då lär vi oss ingenting. Borde passa på att plugga glosor och sånt som jag borde lärt mig för länge sen (typ verbtyperna). Tänkte lära mig kroppsdelarna också för vi fick ett sånt där roligt "lågstadiepapper" med en bild och siffror man skulle fylla i. Lycka! Det bästa med att lära sig språk är att det verkar vara helt och hållet tillåtet att leka lekar och få roliga lappar att fylla i. Att finskan sen är ett så mekaniskt språk gör att det blir lite av en knep-o-knåp-övning av det hela.
Jag har här förresten motbevis till att finskan skulle vara ett så "långt" språk. Jämför nu pappers- och tuschförbrukningen för finskan och engelskan. (Nej det räknas inte att de finskan är skriven med större stil.)
Det fina med finskan är även att när man frågar "är det si eller så?" (inte "varför heter det så?" för det kan vanligtvis ingen svara på när det gäller ens modersmål) så får man alltid svaret "ja, det heter si... eller kanske så... eller kanske ditten datten... tror jag". Sen vänder de sig till grannen och frågar "Vad heter det egentligen?". Finskan måste vara världens mest livberala språk, det funkar med nästan allt (och gärna partitiv)!
Det sägs ju att språket är verktyget vi använder för att kunna tolka världen och allt som finns däri, så att Finland var andra landet i världen (Nya Zeeland var först) med kvinnlig rösträtt och ett av de få länder jag känner till (men jag kanske inte är så bildad) som har en kvinnlig statschef förvånar mig inte särskilt mycket. Finskan är ett så genuint genuslöst ("könlöst" lät lite väl) språk att folk inte ens blir refererade till som "hän" (han/hon) längre, utan i princip alltid som "se" (den/det). Jag blir lite brydd av det här och då särskilt när pojkvännen ibland säger "den förstår inte" och syftar på mig.
Ibland är finskan bra underlig.
Lite vårtecken från helgen även om det nu har snöat hela dagen och det är helt vitt ute. Videkissarna verkar iaf känna på sig att påsken är tidig iår. Själv åker jag till Schweiz efter den och plockar samtidigt med mig kexet hem. Kommer behöva ta med 5 tomma resväskor ner för att frakta hem allt han har köpt på sig. En annan har ju tur som tar färjan hem med en viktbegränsning på "fullproppad combi med flak" och inte 20 kg.
Har två kusiner (minst) att ringa till också (varav en jag skulle ringt förra året ungefär) men det ser ut som det får vänta några dagar till. Matinhandlandet kan dock inte vänta lika länge. Idag fick jag äta fiskpinnar med makaroner och majonäs. Jag kände mig som en gedigen student.
Finskan går iaf framåt. Vi har börjat med imperfekt (igår-from) och negativ imperfekt (tydligen ansåg urfinnarna att det var nödvändigt med två olika former här) - fast den här veckan är det visst sportlov så då lär vi oss ingenting. Borde passa på att plugga glosor och sånt som jag borde lärt mig för länge sen (typ verbtyperna). Tänkte lära mig kroppsdelarna också för vi fick ett sånt där roligt "lågstadiepapper" med en bild och siffror man skulle fylla i. Lycka! Det bästa med att lära sig språk är att det verkar vara helt och hållet tillåtet att leka lekar och få roliga lappar att fylla i. Att finskan sen är ett så mekaniskt språk gör att det blir lite av en knep-o-knåp-övning av det hela.
Jag har här förresten motbevis till att finskan skulle vara ett så "långt" språk. Jämför nu pappers- och tuschförbrukningen för finskan och engelskan. (Nej det räknas inte att de finskan är skriven med större stil.)
Det fina med finskan är även att när man frågar "är det si eller så?" (inte "varför heter det så?" för det kan vanligtvis ingen svara på när det gäller ens modersmål) så får man alltid svaret "ja, det heter si... eller kanske så... eller kanske ditten datten... tror jag". Sen vänder de sig till grannen och frågar "Vad heter det egentligen?". Finskan måste vara världens mest livberala språk, det funkar med nästan allt (och gärna partitiv)!
Det sägs ju att språket är verktyget vi använder för att kunna tolka världen och allt som finns däri, så att Finland var andra landet i världen (Nya Zeeland var först) med kvinnlig rösträtt och ett av de få länder jag känner till (men jag kanske inte är så bildad) som har en kvinnlig statschef förvånar mig inte särskilt mycket. Finskan är ett så genuint genuslöst ("könlöst" lät lite väl) språk att folk inte ens blir refererade till som "hän" (han/hon) längre, utan i princip alltid som "se" (den/det). Jag blir lite brydd av det här och då särskilt när pojkvännen ibland säger "den förstår inte" och syftar på mig.
Ibland är finskan bra underlig.
Fruktpåslogik
Bara för att ni inte ska tro att jag har övergett finskan totalt p.g.a. alla fula ljud, så vill jag bara berätta om mitt otroliga framsteg igår. Jag var aldrig någon fena på logik men jag ska i denna presentation ge den en chans till. Så här va:
1. Jag är alltid i stan på torsdagar eftersom jag har två lektioner då och eftersom de går i ett streck och den sista slutar kl 14 resulterar det i att jag är vrålhungrig när den väl är över. Den logiska följden av detta blir att jag vill gå och äta.
2. Förra terminen var jag också i stan varje torsdag och slutade samma tid då med. Jag ville därför gärna gå och äta efteråt.
3. VARJE torsdag är det ärtsoppa i ALLA unimatsalar.
4. Förra terminen var det ärtsoppa i ALLA unimatsalar VARJE torsdag.
5. Övrig unimatsalsmat är i 99% av fallen (jag drömmer mig ofta tillbaka till den dagen då jag fick vårrullar) av typen "det tråkigast som någonsin kommit ur en kastrull".
6. Övrig mat i stan är dyr.
7. Jag bor långt bort från centrum.
_________
Slutsats: VARJE torsdag äter jag ärtsoppa och har gjort det i princip ända sen jag flyttade hit.
Är det någon mer än jag som inte undrar varför min mage krånglar så ofta som den gör?
I går var det dock dags att våga bryta mönstret. Jag hade i princip kunnat klämma ner en tallrik ärtsoppa och en bit ugnspannkaka om det inte varit för att det serverats ärtsoppa i tisdags med och att den gick så bra att äta var enbart för att det som tillbehör serverades den godast semlan jag ätit på åratal. Nåväl, i torsdags var det alltså dags att våga vägra ärtsoppan. Det var dock lite svårt att bryta vanan, jag var t.o.m. uppe i matsalen och kikade på matsedeln (som inte ingav mycket hopp) och funderade på om jag skulle ta bara pannkakan och strunta i det sunda förnuftets protester mot att betala 20 kr för en liten degbit.
Målet var redan bestämt: McDonald's. Jag tyckte det var etiskt försvarbart att gå dit för jag hade inte varit där på 5½ månad. Jag hade bestämt mig för att nu banne mig skulle jag beställa på finska. Så svårt kunde det ju inte vara! Det var dock lite svårt att samla mod (ja, jag vet att det är skittöntigt) så jag var tvungen att fönstershoppa i en kvart innan jag vågade gå dit. Hade nästan övertalat mig själv om att jag fick beställa på engelska för jag kunde ju i princip göra det på finska, men sen sa jag åt mig att skärpa mig.
Mumlade beställningsmantrat tyst i mitt huvud och stod och klurade på om big mac heter just "big mac" eller "big maci" på finska. Var någonstans där i mina klurerier när kassörskan försvann iväg och jag började fundera på om jag skulle byta kö (trots att jag stod längst fram). Kassören i den andra kassan såg ju mycket snällare och mer förstående ut. Hann dock aldrig så långt innan hon kom tillbaka igen. Var fortfarande mitt inne i en inre kamp mellan mitt dominerande engelska och mitt betydligt mindre anspråksfulla finska språkcentrum när det finska tog över och jag bräkte ur mig ett "Yks big mac ja yks hedelmäpussi kiitos".
JAAAAA! Vilken lycka! Vilket stordåd! Himlens alla änglakörer dränkte hela världen i jubelsång.
Antingen hade jag låtit så otroligt säker på mig själv eller - vilket verkar troligare - så hade jag uttalat det med en så hemsk brytning att hon inte ens tyckte det var någon idé att fråga om jag ville ha något att dricka. Det här med vatten som ska drickas och partitiv eller inte är kluriga grejer så jag fick faktiskt ge upp och be om det på engelska. Blev irriterad när jag fick betala för det också trots att jag köpt mat.
Det här med semlor som jag pratade om förut är alltså inte bara en svensk företeelse (finns enligt estniska källor t.o.m. i Estland), men denna fettisdag var lite speciell för den sammanföll i år med Runebergsdagen. Detta inträffade senast 1913 enligt Hufvudstadsbladet (och någongång på 1800-talet enligt en annan, okänd källa) och kommer nästa gång inträffa år 2160. Tur är väl det så mycket svull som kombinationen orsakar.
Runeberg hade hittat sig en fru (men eftersom de var sysslingar kan själva letandet inte varit så ansträngande), Fredrika, som var väldigt "ekonomisk" av sig och bakade kakor av brödsmulor. När dessa "runebergstårtor" började dyka upp i affären i mitten av januari tänkte jag "de där tråkiga brödbitarna kan bara inte smaka gott". Av all underlig mat jag sett i mitt liv så har 90% kommit från Finland. Ju närmare den 5:e februari vi kom, desto mer rykten hörde jag om att dessa små fiskpinnefärgade kakor med sylt och glasyr skulle vara rena delikatesserna och att jag absolut var tvungen att smaka. Med en semla i magen och en grannmiddag planerad för kvällen sprang jag alltså ner under stationsbyggnaden och köpte (på finska!) en till mig själv.
Något skamfilad efter en tur i min ryggsäck, men så här såg den ut iaf:
1. Jag är alltid i stan på torsdagar eftersom jag har två lektioner då och eftersom de går i ett streck och den sista slutar kl 14 resulterar det i att jag är vrålhungrig när den väl är över. Den logiska följden av detta blir att jag vill gå och äta.
2. Förra terminen var jag också i stan varje torsdag och slutade samma tid då med. Jag ville därför gärna gå och äta efteråt.
3. VARJE torsdag är det ärtsoppa i ALLA unimatsalar.
4. Förra terminen var det ärtsoppa i ALLA unimatsalar VARJE torsdag.
5. Övrig unimatsalsmat är i 99% av fallen (jag drömmer mig ofta tillbaka till den dagen då jag fick vårrullar) av typen "det tråkigast som någonsin kommit ur en kastrull".
6. Övrig mat i stan är dyr.
7. Jag bor långt bort från centrum.
_________
Slutsats: VARJE torsdag äter jag ärtsoppa och har gjort det i princip ända sen jag flyttade hit.
Är det någon mer än jag som inte undrar varför min mage krånglar så ofta som den gör?
I går var det dock dags att våga bryta mönstret. Jag hade i princip kunnat klämma ner en tallrik ärtsoppa och en bit ugnspannkaka om det inte varit för att det serverats ärtsoppa i tisdags med och att den gick så bra att äta var enbart för att det som tillbehör serverades den godast semlan jag ätit på åratal. Nåväl, i torsdags var det alltså dags att våga vägra ärtsoppan. Det var dock lite svårt att bryta vanan, jag var t.o.m. uppe i matsalen och kikade på matsedeln (som inte ingav mycket hopp) och funderade på om jag skulle ta bara pannkakan och strunta i det sunda förnuftets protester mot att betala 20 kr för en liten degbit.
Målet var redan bestämt: McDonald's. Jag tyckte det var etiskt försvarbart att gå dit för jag hade inte varit där på 5½ månad. Jag hade bestämt mig för att nu banne mig skulle jag beställa på finska. Så svårt kunde det ju inte vara! Det var dock lite svårt att samla mod (ja, jag vet att det är skittöntigt) så jag var tvungen att fönstershoppa i en kvart innan jag vågade gå dit. Hade nästan övertalat mig själv om att jag fick beställa på engelska för jag kunde ju i princip göra det på finska, men sen sa jag åt mig att skärpa mig.
Mumlade beställningsmantrat tyst i mitt huvud och stod och klurade på om big mac heter just "big mac" eller "big maci" på finska. Var någonstans där i mina klurerier när kassörskan försvann iväg och jag började fundera på om jag skulle byta kö (trots att jag stod längst fram). Kassören i den andra kassan såg ju mycket snällare och mer förstående ut. Hann dock aldrig så långt innan hon kom tillbaka igen. Var fortfarande mitt inne i en inre kamp mellan mitt dominerande engelska och mitt betydligt mindre anspråksfulla finska språkcentrum när det finska tog över och jag bräkte ur mig ett "Yks big mac ja yks hedelmäpussi kiitos".
JAAAAA! Vilken lycka! Vilket stordåd! Himlens alla änglakörer dränkte hela världen i jubelsång.
Antingen hade jag låtit så otroligt säker på mig själv eller - vilket verkar troligare - så hade jag uttalat det med en så hemsk brytning att hon inte ens tyckte det var någon idé att fråga om jag ville ha något att dricka. Det här med vatten som ska drickas och partitiv eller inte är kluriga grejer så jag fick faktiskt ge upp och be om det på engelska. Blev irriterad när jag fick betala för det också trots att jag köpt mat.
Det här med semlor som jag pratade om förut är alltså inte bara en svensk företeelse (finns enligt estniska källor t.o.m. i Estland), men denna fettisdag var lite speciell för den sammanföll i år med Runebergsdagen. Detta inträffade senast 1913 enligt Hufvudstadsbladet (och någongång på 1800-talet enligt en annan, okänd källa) och kommer nästa gång inträffa år 2160. Tur är väl det så mycket svull som kombinationen orsakar.
Runeberg hade hittat sig en fru (men eftersom de var sysslingar kan själva letandet inte varit så ansträngande), Fredrika, som var väldigt "ekonomisk" av sig och bakade kakor av brödsmulor. När dessa "runebergstårtor" började dyka upp i affären i mitten av januari tänkte jag "de där tråkiga brödbitarna kan bara inte smaka gott". Av all underlig mat jag sett i mitt liv så har 90% kommit från Finland. Ju närmare den 5:e februari vi kom, desto mer rykten hörde jag om att dessa små fiskpinnefärgade kakor med sylt och glasyr skulle vara rena delikatesserna och att jag absolut var tvungen att smaka. Med en semla i magen och en grannmiddag planerad för kvällen sprang jag alltså ner under stationsbyggnaden och köpte (på finska!) en till mig själv.
Något skamfilad efter en tur i min ryggsäck, men så här såg den ut iaf:
(Observera att detta inte är en tårtkartong, utan "tårtan" var kanske 6 cm hög.)
Jag hade tänkt ha en sked-för-sked-beskrivning här på bloggen, men den lilla skapelsen tog mina smaklökar totalt i besittning och jag tryckte i mig hela i ett nafs. Trots att den ser ut att innehålla i snitt lika mycket vatten som ett sandkorn i Gobiöknen var den otroligt saftig och t.o.m. sylten var något utöver det vanliga. Ångrade att jag inte köpte två.
För er som inte vill betala en färjebiljett för att smaka dem kommer här ett recept. Jag skyller uteblivandet av en översättning på att jag måste skriva jobansökningar nu. Det här skulle egentligen bara bli en paus i hemsidegenomgåendet, men det gick ju som det brukar med det. Nåja, mycket nöje med bakandet!
Runebergin tortut
1 egg
1,5 dl sugar
1 dl coffee cream
1 dl ground almond
2 dl bread or cake crumbs/ rusk flour
1,5 dl melted butter (~150 gr)
1,5 dl wheat flour
1 tsp baking powder
For decoration strawberry or rasberry jam, icing
Whisk the egg and the sugar until they become a white foam. Add the cream, almonds, bread crumbs and the melted butter, mixing well. Add in the end the wheat flour and the baking powder (already mixed together earlier). Put the batter to 12-16 muffin moulds and bake in a 225 C degree preheated oven for about 15 minutes. Decorate first with a dollop of jam in the middle of the cake, then with the icing, making a circle aroud the jam. You can also moisten the cakes with some rum, punch or liqueur.
Jag hade tänkt ha en sked-för-sked-beskrivning här på bloggen, men den lilla skapelsen tog mina smaklökar totalt i besittning och jag tryckte i mig hela i ett nafs. Trots att den ser ut att innehålla i snitt lika mycket vatten som ett sandkorn i Gobiöknen var den otroligt saftig och t.o.m. sylten var något utöver det vanliga. Ångrade att jag inte köpte två.
För er som inte vill betala en färjebiljett för att smaka dem kommer här ett recept. Jag skyller uteblivandet av en översättning på att jag måste skriva jobansökningar nu. Det här skulle egentligen bara bli en paus i hemsidegenomgåendet, men det gick ju som det brukar med det. Nåja, mycket nöje med bakandet!
Runebergin tortut
1 egg
1,5 dl sugar
1 dl coffee cream
1 dl ground almond
2 dl bread or cake crumbs/ rusk flour
1,5 dl melted butter (~150 gr)
1,5 dl wheat flour
1 tsp baking powder
For decoration strawberry or rasberry jam, icing
Whisk the egg and the sugar until they become a white foam. Add the cream, almonds, bread crumbs and the melted butter, mixing well. Add in the end the wheat flour and the baking powder (already mixed together earlier). Put the batter to 12-16 muffin moulds and bake in a 225 C degree preheated oven for about 15 minutes. Decorate first with a dollop of jam in the middle of the cake, then with the icing, making a circle aroud the jam. You can also moisten the cakes with some rum, punch or liqueur.
Finsk skönsång
Jag känner mig minst sagt lite nördig när jag sitter här och stickar samtidigt som jag lyssnar på finsk musik - och dessutom gillar det. Blir godingar som Leevi and the Leavings - Pohjois-Karjala, Janne Hurme - Kirje och Katri Helena - Vasten auringon siltaa. Väntar bara på att min musiklangare Jaakko ska skicka Satumaa så är samlingen komplett.
Jag har efter några veckors klurerier kommit på varför Finland aldrig hade vunnit melodifestivalen innan Lordi hoppade upp ur ett hål i backen och brölade som brunstiga myskoxar. Det är inte för att språket för utomstående är totalt obegripligt - jag förstår inte serbo-koratiska eller grekiska heller - utan det är för att finskan låter (ni får ursäkta, men det här är faktiskt sant) helt förfärligt när den används i kombination med musik. Dessutom verkar befolkningen lida en akut brist på sopraner för det är alltid någon alt som bräker fram saker som "mitääääään", "ystävääää", "myöhäisen ilta" eller "pöytä" (nåja, kanske inte det sista, men ändå).
Finskan må vara världens mest logiskt strukturerade språk, ha en otroligt meningsfull ordbildning och innehålla alla smarta ord som engelska efter flera tusen år fortfarande inte lyckats komma upp med, men finskan innehåller även några av världens fulaste ljud. Det är som om jag skulle ta och skriva en sång, försöka få in så många ö:n som möjligt och därefter framföra den på östgötska.
Jag förstår ju att lynchning är det enda som återstår efter det här inlägget, men det måste ändå sägas:
finskan är helt enkelt inte poeternas och lyrikernas språk.
Jag har efter några veckors klurerier kommit på varför Finland aldrig hade vunnit melodifestivalen innan Lordi hoppade upp ur ett hål i backen och brölade som brunstiga myskoxar. Det är inte för att språket för utomstående är totalt obegripligt - jag förstår inte serbo-koratiska eller grekiska heller - utan det är för att finskan låter (ni får ursäkta, men det här är faktiskt sant) helt förfärligt när den används i kombination med musik. Dessutom verkar befolkningen lida en akut brist på sopraner för det är alltid någon alt som bräker fram saker som "mitääääään", "ystävääää", "myöhäisen ilta" eller "pöytä" (nåja, kanske inte det sista, men ändå).
Finskan må vara världens mest logiskt strukturerade språk, ha en otroligt meningsfull ordbildning och innehålla alla smarta ord som engelska efter flera tusen år fortfarande inte lyckats komma upp med, men finskan innehåller även några av världens fulaste ljud. Det är som om jag skulle ta och skriva en sång, försöka få in så många ö:n som möjligt och därefter framföra den på östgötska.
Jag förstår ju att lynchning är det enda som återstår efter det här inlägget, men det måste ändå sägas:
finskan är helt enkelt inte poeternas och lyrikernas språk.
Julkort
Ojojojoj! OJ!
Jag fick ett julkort på finska från några släktingar idag och tro det eller ej, men jag förstod precis allt. Helt sjukt!
Det här bevisar väl en gång för alla att det finns hopp. Nu ska jag bara få lite hjälp att översätta ett annat julkort som jag knappt förstod hälften av...
Jag fick ett julkort på finska från några släktingar idag och tro det eller ej, men jag förstod precis allt. Helt sjukt!
Det här bevisar väl en gång för alla att det finns hopp. Nu ska jag bara få lite hjälp att översätta ett annat julkort som jag knappt förstod hälften av...
Dan före dan som i loppukoedan
Tja, pluggandet går skit. För att överhuvudtaget göra något sitter jag och knåpar ihop slumpmässiga meningar. Hoppas på att åtminstone några ord fastnar. Hittills har min hjärna lyckats generera:
Tämä on suuri sieni = Det här är en stor svamp
samt
Lohi asuu meressä = Laxen bor i havet
Lyckades även skriva till Thomas enbart på finska, vilken var något av en bragd. Synd bara att Thomas går i min klass i Sverige och inte pratar ett ljud finska (förutom "tack" då).
Som alltid, ju mer man pluggar desto mer inser man att man har att lära in. Ramlade precis över årstiderna som jag kunde svära på att jag aldrig sett förut. Hade därför ännu sämre koll på att de kombineras med L-kasusen. Tja, men då vet jag det då. Alltid något.
Veckans roligaste uttryck:
ruma ankanpoikanen
Hysteriskt roligt om man hör det på finska och dessutom samtidigt står och tittar på en galet ful badankesvabboll (vet inte riktigt vad de heter de där nätbollarna man tvättar badkaren eller sig själv med).
Kom på idag att julkalendern har börjat på tv nu. Ska kanske ta mig en omgång med svt:s urusla mediaspelarprogram och se om jag får ner den. Lyckades förra året, men testade ett annat tv-program för några veckor sen och då ville den inte.
Nä, men om jag skulle ta och lära mig böja uusi nu då så har jag en sak till ur världen. Kan redan "Olen ruotsalainen. Olen Ruotsista. En puhu suomea, puhun ruotsia. Opiskelen kognitiotiedettä mutta ei suomea så mycket som jag borde..." Tja ni ser... med det här ordförrådet skulle jag nog lyckas dissa en alkis till på bussen.
00:40
Nu vore det ju lustigt om jag inte skulle sätta tentahärket. Har pluggat som ett as sen kl 18 ungefär och dissat mer eller mindre alla på msn för att kunna koncentrera mig. Har lärt mig omöjliga verb, de 6 nödvändiga substantivgrupperna, repeterat kasusen, svurit, hatat och slitit mitt hår men nu är jag klar. Det enda som stör är att jag har ett dötråkigt seminarie imorgon innan provet och en presentation som måste skrivas om efteråt. Nåja, håll tummarna!
Tämä on suuri sieni = Det här är en stor svamp
samt
Lohi asuu meressä = Laxen bor i havet
Lyckades även skriva till Thomas enbart på finska, vilken var något av en bragd. Synd bara att Thomas går i min klass i Sverige och inte pratar ett ljud finska (förutom "tack" då).
Som alltid, ju mer man pluggar desto mer inser man att man har att lära in. Ramlade precis över årstiderna som jag kunde svära på att jag aldrig sett förut. Hade därför ännu sämre koll på att de kombineras med L-kasusen. Tja, men då vet jag det då. Alltid något.
Veckans roligaste uttryck:
ruma ankanpoikanen
Hysteriskt roligt om man hör det på finska och dessutom samtidigt står och tittar på en galet ful badankesvabboll (vet inte riktigt vad de heter de där nätbollarna man tvättar badkaren eller sig själv med).
Kom på idag att julkalendern har börjat på tv nu. Ska kanske ta mig en omgång med svt:s urusla mediaspelarprogram och se om jag får ner den. Lyckades förra året, men testade ett annat tv-program för några veckor sen och då ville den inte.
Nä, men om jag skulle ta och lära mig böja uusi nu då så har jag en sak till ur världen. Kan redan "Olen ruotsalainen. Olen Ruotsista. En puhu suomea, puhun ruotsia. Opiskelen kognitiotiedettä mutta ei suomea så mycket som jag borde..." Tja ni ser... med det här ordförrådet skulle jag nog lyckas dissa en alkis till på bussen.
00:40
Nu vore det ju lustigt om jag inte skulle sätta tentahärket. Har pluggat som ett as sen kl 18 ungefär och dissat mer eller mindre alla på msn för att kunna koncentrera mig. Har lärt mig omöjliga verb, de 6 nödvändiga substantivgrupperna, repeterat kasusen, svurit, hatat och slitit mitt hår men nu är jag klar. Det enda som stör är att jag har ett dötråkigt seminarie imorgon innan provet och en presentation som måste skrivas om efteråt. Nåja, håll tummarna!
Avreagering inför provet
Detta inlägg presenteras i samarbete med Johannas finskabok. En varning ska utfärdas till känsliga läsare; personer med konflikträdsla, grammatikintollerans och/eller stark fientlighet mot språkanalyser bör inte läsa detta inlägg. Vissa obelevade samt alkoholrelaterade uttryck kan förekomma, varför barn under 15 år inte bör tillåtas läsa detta utan vuxens sällskap.
Öh... jag fick precis en fråga om provet gäller den galna kyrkkursen borta i Espoo. Nej för (valfritt, dock inte alltför grovt, svärord)! Jag kanske ska förtydliga med att jag inte gick dit någon mer gång efter första försöket. Vi fick en rejäl dos grammatik i universitetskursen direkt efteråt så jag tyckte inte det var nödvändigt att plåga mig mer.
Håller på och går igenom hela boken nu för att repetera allt. Känns fint när jag faktiskt kan läsa dialogerna och förstå nästan alla ord till skillnad från när vi faktiskt jobbade med de kapitlena och jag inte fattade en stavlese. Har fortfarande sjukligt många verb att klämma in, men det känns som min hjärna har blivit lite mer finska-fonemkompatibel nu så orden fastnar faktiskt i de flesta fall. Fick dock lite ångest när jag insåg att jag inte bara har boken att gå igenom, utan även mina 10 miljoner lösblad med horribla 2-timmarsläxor och annat otäckt.
Jahaa... om jag skulle ta tag i det då istället för att sitta här och gagga. Lyckades ju drabbas av en sjuklig paltkoma som däckade mig i drygt 1½ timme förut så jag ligger lite efter. Har ju en presentation att lära mig samt några konceptskisser att generera också.
Kanske är tanken att den här boken ska spegla den finska kulturen med en touch av studentikositet, men ibland tycker jag att det nästan går lite väl långt. Vi får lära oss fraser som:
- Ole hiljaa!
- Ole itse!
Som bokstavligen betyder "Var tyst!" "Var det själv!", men som mer liknar "Håll käften!" enligt min lärare. Fint, det ska jag använda mycket i jul när jag över upp talet... Eller inte.
Vi har även lite klassiska uttryck från finskan från A till Ö-listan. Det gäller ju att från första början ge ett bra och korrekt intryck av landet. Här kommer de första 4 orden:
Alko - Systembolaget (essentiellt för alla studenter)
Apua! - Hjälp!
Baari - Bar (essentiellt för alla studenter)
Bileet, Bailut - Något avdankade slangord för "fest" (essentiella för alla studenter)
Lägg märke till att 3 är klockrent alkoholrelaterade och det fjärde kan ju alltid användas om man blir antastad av alkoholister på bussen (vilket händer ungefär 1 gång i veckan). Annars fick vi lära oss ett annat synnerligen oartigt uttryck om det skulle inträffa (fast inte från universitetskursen dock): "Mene pois!", bokstavligen "Gå bort!".
Om jag skulle använda finskan jag lärt mig skulle jag enbart producera oförskämda fraser och vara tvungen att bära kniv för min egen säkerhet. Kanske skulle börja ha med mig den lilla schweiziska armékniven jag fick av några släktingar idag (och detta utan att de hade hört mig prata finska!).
Listan fortsätter sedan med underliga matord, lite fler oartiga uttryck, givetvis lite bastu och fler fylleord (hur bartendern visar att de stänger, kräkas, att vara full, "örinää" vilket är det enda ljud någon med lite väl mycket innanför västen lyckas åstadkomma, spritkombinationer, drinkar samt [till min stora besvikelse] bara ett ord för öl).
Efter att ha gått igenom den här torde jag klara vilka kulturfrågor som helst på provet. Synd bara att vi inte har några...
Idag när jag satt på bussen och analyserade orden på en reklamlapp som satt på sätet framför mig fick jag en uppenbarelse. Jag kom ett steg närmare att förstå grammatiken bakom "ei saa peittää" (titta på ett element nära dig om det inte ringer några klockor). Lycka!
*stryker ett verb från listan över de som behöver pluggas in*
*lägger till ett verb jag egentligen inte behöver kunna till kunskapsbasen*
Haha det här citatet som är från min lärobok borde även stå som varningstext på alla finska ordböcker:
"The imperative form may sound very impolite and it can, indeed, express a strong command or impolite order."
Under ges exempel på uttryck som "Stick!", "Dra!" och andra otrevligheter. Min mentala bild av finskan representeras numera av ett enda stort långfinger.
Står iofs senare att man kan mildra det hela med att lägga till ett "ole hyvää" eller "kiltti" samt passa på att låta lite trevlig när man säger det. Det roliga är att tänker man ändå svara "Nä, det tänker jag inte göra" på den numera artiga frågan, har finskan uppfunnit en ändelse (-kä) som förstärker negationen mer.
Långfingret är fortfarande kvar alltså, kanske lite i smyg bakom ryggen dock.
Men bra att jag var snål och köpte boken på det billigaste stället. Insåg efter några lektioner att det stod mark överallt istället för euro. Jaja, jag har lärt mig det enda uttrycket man behöver kunna ändå: "Hän maksaa", "Han/Hon betalar". För *censurerad befolkningsgrupp* kan det vara bra att veta att "Pappa betalar" heter "Pappa betalar" även på finska =)
Partitiv är kul! *intalar mig själv* Har iaf koll på ändelserna, men lite sämre på när det faktiskt ska användas. Svårt att ha någon regel för sig när det inte finns någon motsvarighet i något av de andra språk jag har läst. Aja, det ska väl inte vara omöjligt att lära sig. Fick lite panik när jag blev påmind om specialorden som slutar på -nen och -i bara. Läraren har lovat att det kommer på provet så det är bara att lägga lite fokus där nu.
Hjälp! Jag är rädd för "uusi"-orden. Verkar ju inte finnas någon struktur alls där. Lika bra att ta fram löspappret och lära sig utantill.
Nom. uusi
Part. uutta
Stam uude-
Ill. uuteen
In. uudessa
El. uudesta
All. uudelle
Ad. uudella
Abl. uudelta
Smaka på den!
Jäklar! "Käsi" hör hit också, då måste jag lära mig den med. Min stora stolthet är ju att jag kan uttala "käsivoide" (handkräm) så det låter finskt, så jag måste ju kunna böja det... eller iaf ena halvan av ordet, vad nu det skulle vara bra för... Jag tror jag behöver lite syre, lite väl mycket yrande här nu.
"...hämä-hämähäkki kiipes uudelleen" Bara för att komma ihåg ;)
Jaa, och så har vi de som antingen behåller -i, tar bort det helt eller byter ut det mot e. Gött att förklaringen vi fick till varför man skulle ändra/ta bort det var "det beror på vilken konsonant som kommer före", men inte något om vilka konsonanter det gällde.
i --> e
"nimi, suomi, onni, sormi, niemi, järvi, hetki, talvi" *nöter*
...och nästa grupp...
i tas bort:
"auuri, pieni, kieli, saari, tyyni, uni, mieli (kogvetordet nr 1, betyder "mind"), meri, ääni, nuori" *nöta nöta nöta*
Åh! Jag blev så galet nöjd när jag förstod det fyndiga med VikingLines julreklam "Meri Christmas" (efter att först ha undrat vilken nöt det var som inte kunde engelska). Meri = Hav.
Sista gruppen är låneord så den behöver jag knappast träna på.
Helt plötsligt blev det så mycket roligare att fila naglarna, googla finska barnvisor samt mejla Stångåstaden om min lägenhet där hemma... Motivationsbrist botas bäst med frånvaro från datorn samt lite kladdkaka tror jag nog.
Lär ju återkomma.
Öh... jag fick precis en fråga om provet gäller den galna kyrkkursen borta i Espoo. Nej för (valfritt, dock inte alltför grovt, svärord)! Jag kanske ska förtydliga med att jag inte gick dit någon mer gång efter första försöket. Vi fick en rejäl dos grammatik i universitetskursen direkt efteråt så jag tyckte inte det var nödvändigt att plåga mig mer.
Håller på och går igenom hela boken nu för att repetera allt. Känns fint när jag faktiskt kan läsa dialogerna och förstå nästan alla ord till skillnad från när vi faktiskt jobbade med de kapitlena och jag inte fattade en stavlese. Har fortfarande sjukligt många verb att klämma in, men det känns som min hjärna har blivit lite mer finska-fonemkompatibel nu så orden fastnar faktiskt i de flesta fall. Fick dock lite ångest när jag insåg att jag inte bara har boken att gå igenom, utan även mina 10 miljoner lösblad med horribla 2-timmarsläxor och annat otäckt.
Jahaa... om jag skulle ta tag i det då istället för att sitta här och gagga. Lyckades ju drabbas av en sjuklig paltkoma som däckade mig i drygt 1½ timme förut så jag ligger lite efter. Har ju en presentation att lära mig samt några konceptskisser att generera också.
Kanske är tanken att den här boken ska spegla den finska kulturen med en touch av studentikositet, men ibland tycker jag att det nästan går lite väl långt. Vi får lära oss fraser som:
- Ole hiljaa!
- Ole itse!
Som bokstavligen betyder "Var tyst!" "Var det själv!", men som mer liknar "Håll käften!" enligt min lärare. Fint, det ska jag använda mycket i jul när jag över upp talet... Eller inte.
Vi har även lite klassiska uttryck från finskan från A till Ö-listan. Det gäller ju att från första början ge ett bra och korrekt intryck av landet. Här kommer de första 4 orden:
Alko - Systembolaget (essentiellt för alla studenter)
Apua! - Hjälp!
Baari - Bar (essentiellt för alla studenter)
Bileet, Bailut - Något avdankade slangord för "fest" (essentiella för alla studenter)
Lägg märke till att 3 är klockrent alkoholrelaterade och det fjärde kan ju alltid användas om man blir antastad av alkoholister på bussen (vilket händer ungefär 1 gång i veckan). Annars fick vi lära oss ett annat synnerligen oartigt uttryck om det skulle inträffa (fast inte från universitetskursen dock): "Mene pois!", bokstavligen "Gå bort!".
Om jag skulle använda finskan jag lärt mig skulle jag enbart producera oförskämda fraser och vara tvungen att bära kniv för min egen säkerhet. Kanske skulle börja ha med mig den lilla schweiziska armékniven jag fick av några släktingar idag (och detta utan att de hade hört mig prata finska!).
Listan fortsätter sedan med underliga matord, lite fler oartiga uttryck, givetvis lite bastu och fler fylleord (hur bartendern visar att de stänger, kräkas, att vara full, "örinää" vilket är det enda ljud någon med lite väl mycket innanför västen lyckas åstadkomma, spritkombinationer, drinkar samt [till min stora besvikelse] bara ett ord för öl).
Efter att ha gått igenom den här torde jag klara vilka kulturfrågor som helst på provet. Synd bara att vi inte har några...
Idag när jag satt på bussen och analyserade orden på en reklamlapp som satt på sätet framför mig fick jag en uppenbarelse. Jag kom ett steg närmare att förstå grammatiken bakom "ei saa peittää" (titta på ett element nära dig om det inte ringer några klockor). Lycka!
*stryker ett verb från listan över de som behöver pluggas in*
*lägger till ett verb jag egentligen inte behöver kunna till kunskapsbasen*
Haha det här citatet som är från min lärobok borde även stå som varningstext på alla finska ordböcker:
"The imperative form may sound very impolite and it can, indeed, express a strong command or impolite order."
Under ges exempel på uttryck som "Stick!", "Dra!" och andra otrevligheter. Min mentala bild av finskan representeras numera av ett enda stort långfinger.
Står iofs senare att man kan mildra det hela med att lägga till ett "ole hyvää" eller "kiltti" samt passa på att låta lite trevlig när man säger det. Det roliga är att tänker man ändå svara "Nä, det tänker jag inte göra" på den numera artiga frågan, har finskan uppfunnit en ändelse (-kä) som förstärker negationen mer.
Långfingret är fortfarande kvar alltså, kanske lite i smyg bakom ryggen dock.
Men bra att jag var snål och köpte boken på det billigaste stället. Insåg efter några lektioner att det stod mark överallt istället för euro. Jaja, jag har lärt mig det enda uttrycket man behöver kunna ändå: "Hän maksaa", "Han/Hon betalar". För *censurerad befolkningsgrupp* kan det vara bra att veta att "Pappa betalar" heter "Pappa betalar" även på finska =)
Partitiv är kul! *intalar mig själv* Har iaf koll på ändelserna, men lite sämre på när det faktiskt ska användas. Svårt att ha någon regel för sig när det inte finns någon motsvarighet i något av de andra språk jag har läst. Aja, det ska väl inte vara omöjligt att lära sig. Fick lite panik när jag blev påmind om specialorden som slutar på -nen och -i bara. Läraren har lovat att det kommer på provet så det är bara att lägga lite fokus där nu.
Hjälp! Jag är rädd för "uusi"-orden. Verkar ju inte finnas någon struktur alls där. Lika bra att ta fram löspappret och lära sig utantill.
Nom. uusi
Part. uutta
Stam uude-
Ill. uuteen
In. uudessa
El. uudesta
All. uudelle
Ad. uudella
Abl. uudelta
Smaka på den!
Jäklar! "Käsi" hör hit också, då måste jag lära mig den med. Min stora stolthet är ju att jag kan uttala "käsivoide" (handkräm) så det låter finskt, så jag måste ju kunna böja det... eller iaf ena halvan av ordet, vad nu det skulle vara bra för... Jag tror jag behöver lite syre, lite väl mycket yrande här nu.
"...hämä-hämähäkki kiipes uudelleen" Bara för att komma ihåg ;)
Jaa, och så har vi de som antingen behåller -i, tar bort det helt eller byter ut det mot e. Gött att förklaringen vi fick till varför man skulle ändra/ta bort det var "det beror på vilken konsonant som kommer före", men inte något om vilka konsonanter det gällde.
i --> e
"nimi, suomi, onni, sormi, niemi, järvi, hetki, talvi" *nöter*
...och nästa grupp...
i tas bort:
"auuri, pieni, kieli, saari, tyyni, uni, mieli (kogvetordet nr 1, betyder "mind"), meri, ääni, nuori" *nöta nöta nöta*
Åh! Jag blev så galet nöjd när jag förstod det fyndiga med VikingLines julreklam "Meri Christmas" (efter att först ha undrat vilken nöt det var som inte kunde engelska). Meri = Hav.
Sista gruppen är låneord så den behöver jag knappast träna på.
Helt plötsligt blev det så mycket roligare att fila naglarna, googla finska barnvisor samt mejla Stångåstaden om min lägenhet där hemma... Motivationsbrist botas bäst med frånvaro från datorn samt lite kladdkaka tror jag nog.
Lär ju återkomma.
Loppukoe - slutprov
Men guuuud så kul det är att plugga till slutprovet i finska! Jag riktigt njuter av varenda sekund. *drunknar i ironi*
Sitter och fnular med passivum (görs, äts, tillverkas, köps...) och var så sjukt nöjd att det inte alls var svårt. Tills jag efter att ha gjort nästan alla uppgifter kom på att verbtyp 1 ska möbleras om ordentligt innan man kan sätta på ändelsen. Kul. Nu får jag göra om allt igen. Men jag är inte bitter.
Så här ser det ut:
"Konsertissa (SOITTAA) Sibeliusta." och då ska jag skriva "Konsertissa soitetaan Sibeliusta." istället.
Först måste man komma på att soittaa är verbtyp 1. Hugg av sista a:et och gör om till första person singular --> soitan (eftersom det är konsonantgradering från stark till svag form tar man bort ena t:et. N:et är jag-markören). MEN, eftersom det nu är passivum tar man bort n:et igen och byter ut a:et mot e och efter detta kan man till slut lägga på -taan som är passivumändelsen --> soitetaan. Men det här gäller såklart bara för verbtyp 1.
Otroligt upplyftande. Särskilt som jag inte ens vet om det är rätt. (Mamma, om det är rätt kan du väl skriva en kommentar i bloggen?)
Bara att ta tag i "negatiivinen passiivin preesens" nu då för det ovan nämnda var ju bara positiv passivum. Kan knappt bärga mig. Nåja, jag behöver bra stå ut 2½ timme till för sen får jag besök. Då blir det ugnsbakad fisk med sherrysås. Smarr! Kul att få laga lite riktig mat för en gångs skull ;) Eventuellt kan jag tigga till mig lite korrekturläsning av min läxa också =)
WOHOOOO! Jag hade bara skrivit fel på 3 ord! Jag har det i generna!
En uppgift kvar nu, sen är jag klar med läxan! Då är det bara hela boken kvar... Jag kan klara det, jag kan klara det... *peppar*
Ae, men vad ser jag?! Jag hade förvisso bara 3 fel på verbtyp 1, men de övriga 4 som inte ens ändras i passivum har jag slängt på fel ändelse på (ja, ändras i stammen alltså). *mutter mutter* Jaha, bara att sudda och göra om.
Men hur ska jag kunna veta vilken verbtyp "Harrastavatko" är med alla ändelser? Ge mig infinitiven för bövelen!
MEN! Nu gjorde jag precis samma fel igen! Slängde på en ändelse trots att det inte ska vara nån. Ändelser, ändelser, ändelser och när man för en gångs skull slipper dem, är man så van att man slänger på några utav bara farten. SKärpning!
"Lamentera"?! Ursäkta? Jag ville ha en svensk översättning, och då räknas inte ord som inte använts på 300 år alternativt håller till i skumma källare där den lokala humledyrkarsekten har sina månatliga möten.
Ok, ni kan sluta lyssna på mig nu. Jag hade inte alls gjort fel. Tror jag drabbades av syrebristrelaterat övergeneraliseringssyndrom. Bara för att jag gjorde fel på en uppgift trodde jag att jag hade gjort fel på alla likadana.
Jag tror jag ger upp nu och tar och städar köket istället. Är ändå klar med läxan och lite syre och omväxling skulle ju inte skada.
Sitter och fnular med passivum (görs, äts, tillverkas, köps...) och var så sjukt nöjd att det inte alls var svårt. Tills jag efter att ha gjort nästan alla uppgifter kom på att verbtyp 1 ska möbleras om ordentligt innan man kan sätta på ändelsen. Kul. Nu får jag göra om allt igen. Men jag är inte bitter.
Så här ser det ut:
"Konsertissa (SOITTAA) Sibeliusta." och då ska jag skriva "Konsertissa soitetaan Sibeliusta." istället.
Först måste man komma på att soittaa är verbtyp 1. Hugg av sista a:et och gör om till första person singular --> soitan (eftersom det är konsonantgradering från stark till svag form tar man bort ena t:et. N:et är jag-markören). MEN, eftersom det nu är passivum tar man bort n:et igen och byter ut a:et mot e och efter detta kan man till slut lägga på -taan som är passivumändelsen --> soitetaan. Men det här gäller såklart bara för verbtyp 1.
Otroligt upplyftande. Särskilt som jag inte ens vet om det är rätt. (Mamma, om det är rätt kan du väl skriva en kommentar i bloggen?)
Bara att ta tag i "negatiivinen passiivin preesens" nu då för det ovan nämnda var ju bara positiv passivum. Kan knappt bärga mig. Nåja, jag behöver bra stå ut 2½ timme till för sen får jag besök. Då blir det ugnsbakad fisk med sherrysås. Smarr! Kul att få laga lite riktig mat för en gångs skull ;) Eventuellt kan jag tigga till mig lite korrekturläsning av min läxa också =)
WOHOOOO! Jag hade bara skrivit fel på 3 ord! Jag har det i generna!
En uppgift kvar nu, sen är jag klar med läxan! Då är det bara hela boken kvar... Jag kan klara det, jag kan klara det... *peppar*
Ae, men vad ser jag?! Jag hade förvisso bara 3 fel på verbtyp 1, men de övriga 4 som inte ens ändras i passivum har jag slängt på fel ändelse på (ja, ändras i stammen alltså). *mutter mutter* Jaha, bara att sudda och göra om.
Men hur ska jag kunna veta vilken verbtyp "Harrastavatko" är med alla ändelser? Ge mig infinitiven för bövelen!
MEN! Nu gjorde jag precis samma fel igen! Slängde på en ändelse trots att det inte ska vara nån. Ändelser, ändelser, ändelser och när man för en gångs skull slipper dem, är man så van att man slänger på några utav bara farten. SKärpning!
"Lamentera"?! Ursäkta? Jag ville ha en svensk översättning, och då räknas inte ord som inte använts på 300 år alternativt håller till i skumma källare där den lokala humledyrkarsekten har sina månatliga möten.
Ok, ni kan sluta lyssna på mig nu. Jag hade inte alls gjort fel. Tror jag drabbades av syrebristrelaterat övergeneraliseringssyndrom. Bara för att jag gjorde fel på en uppgift trodde jag att jag hade gjort fel på alla likadana.
Jag tror jag ger upp nu och tar och städar köket istället. Är ändå klar med läxan och lite syre och omväxling skulle ju inte skada.
Framstegar vidare
Wohooo! Gissa vem som lyckades köpa 10 frimärken på posten idag. På F.I.N.S.K.A. Can you believe it? Hon i luckan sa inte ens "Mitä??" och blängde surt på mig. Min dag var gjord! Lyckades dock ogöra lyckan med den här dagen lite genom att spendera ytterligare äckligt långa 4 timmar med att skriva rent anteckningarna från semiotikföreläsningen. Nåja, jag slipper tentan om jag gör det så det får det vara värt *slänger tentaångesten i papperskorgen och fjuttar på* och ska jag vara helt ärlig så kanske jag tillbringade liiite av dessa 4 timmar pladdrandes på msn. Dock får jag räkna bort den kvart det tog för mig att översätta vad Mikael (från traktorgruppen) skrev på finska till mig. Jag tror han vill hämnas efter att jag råkade skriva lite mycket svensk slang till honom (nu blir det engelska istället) för jag lovar och svär att hälften av orden inte fanns med i någon av ordböckerna jag testade. Eller så beror det på att jag bara känner igen (efter 5 minuters betänketid) 8 kasus och ett verbtempus och normala människor använder fler än dessa.
Nåja, jag är iaf tacksam att någon gör seriösa försök att lära mig finska utan att jag behöver tvinga dem, som med stackars Jaakko som får frågan "vad heter det på finska?" i snitt 6 ggr/timmen.
Var precis uppe och nattade Thekla. Hon har åkt på monsterinfluensan och något otäckt verkar bo i hennes bihålor. Verkar som om Vera har hakat på samma grej men själv tänkte jag låta bli; feber 3 ggr den här terminen får räcka för mig. På tal om sjuk/icke-sjuk så fick jag svar från doktorn häromdagen. Proverna visade ingenting onormalt så han trodde på överkänslighet och sa att jag skulle testa pillrena han skrev ut åt mig. Börjar idag och får se hur det går. Tänker dock inte komma med detaljerade uppdateringar på det här området (vilket ni nog drar en lättnadens suck över).
Man blir lika förundrad varje gång över hur komplex kroppen är. "Hej, jag har problem med magen, någon allergi kanske?" "Ok, jag tar prover på din sköldkörtel". Ööööööööööh. Visst, visst, vi säger väl det.
Oh! Fick just bekräftat att min 15-minutersöversättning var rätt! Detta kan bara innebära en sak: äiti, joulussa puhumme vain suomea. (privatmeddelande till modern för er som undrade ;) )
Träffade grekerna idag igen och den här gången lyckades jag äntligen lära mig vad den andra hette. Typ. Nåja, nästa gång kommer jag garanterat göra det ;) Åt lunch med dem och vid bordet satte sig även en ascool tant (nåja, men hon refererade faktiskt till "när jag pluggade ekonomi för 40 år sen" så lite befogat känns det) som pluggade juridik eftersom hon var sjukpensionär. Vi fick en ganska bra redogörelse för hur hög inkomstskatten är i Finland. Händer nåt varje dag här i Helsingfors som ni märker ;)
Men igår! Helt galet. Eller egentligen inte. Jag har lyckats anmäla mig som gruppledare till någon Sverige-dag i Espoo som ska vara nästa vecka och så var jag och de andra gruppledarna där och träffade arrangörerna igår. Grejen är att de ville ha folk med rikssvenska som modersmål (höhö, troligt att dom förstår min dialekt) som ledde diskussionsgrupperna så folket fick höra hur "riktig" svenska låter. Några var sjuka men av de 4 förutom mig som var där var en sådär en 50 bast, asskön snubbe från Daaaalarna (uttalas på dalmål givetvis) och de övriga tre ekonomer i min ålder. Nu säger jag bara så här "ni vet ju hur ekonomer är" och så behöver vi inte prata mer om det. Tilläggas bör dock att båda killarna var stockholmare. Stockholmare + ekonomer... ujujuj. Men! Vi skulle ju inte prata mer om det *hrmm*
Var först vid matbordet som jag började prata med den andra tjejen. Mystiskt men det var något otroligt bekant med sättet hon pratade på, lät som någon jag kände. Eller varför inte som "alla jag känner", hon var från Linköping och pluggade på LiU. Höhö, världen är liten. Hade lite svårt att få kläm på henne men vi utbytte en del grav när stockholmarna försökte berätta för arrangörerna om Stockholm-Göteborgmotsättningarna och vi frågade sen när resten av Sverige började kallas för "Göteborg". Det blev en något besvärad paus efter den kommentaren. Jag lyckades även få till en sån där dödlig tystnad när jag sa att finnarna i allmänhet är stoltare över sitt land än svenskarna är. Hoppsan! *visslar och låtsas som ingenting*
Det mest fascinerande med arrangörerna var att de var så otroligt bevandrade i svensk kultur. Verkade nästa vara SM i namedropping av den svenska kultureliten (som jag aldrig hade hört talas om givetvis). Helt otroligt sålda var de på prins Carl Philips fotoutställning de hade där. Fasen, hade jag vetat att vi hade kungligt besök i stan 1:a november hade jag försökt ta mig dit för att spionera. Utställningen var väldigt liten men jag måste säga att det var riktigt snygga kort han hade tagit. Blev impad att han hade gjort något riktigt och inte bara surfade på sitt namn.
Jag försöker samla på mig tillräckligt med tid för att kunna skriva om den internationella middagen, för den är verkligen värd det, men jag har ju som sagt tagit tag i studierna nu och har ganska fullt upp. Ska åka till lite bönder och sponsorn imorrn och på fredag igen så då går några dagar bara till det. Men på tal om både middagen och teknologerna så tog jag med tårtan till prototypbyggandet i måndags och de var mycket belåtna med den (även om den såg ut som ett käcke när marsipanen hade smält och satt fast i locket på burken). Ska bjuda tyskarna någon dag om nu inte Vera blir sjuk hon också. Annars får jag väl äta den själv.
Nåja, jag är iaf tacksam att någon gör seriösa försök att lära mig finska utan att jag behöver tvinga dem, som med stackars Jaakko som får frågan "vad heter det på finska?" i snitt 6 ggr/timmen.
Var precis uppe och nattade Thekla. Hon har åkt på monsterinfluensan och något otäckt verkar bo i hennes bihålor. Verkar som om Vera har hakat på samma grej men själv tänkte jag låta bli; feber 3 ggr den här terminen får räcka för mig. På tal om sjuk/icke-sjuk så fick jag svar från doktorn häromdagen. Proverna visade ingenting onormalt så han trodde på överkänslighet och sa att jag skulle testa pillrena han skrev ut åt mig. Börjar idag och får se hur det går. Tänker dock inte komma med detaljerade uppdateringar på det här området (vilket ni nog drar en lättnadens suck över).
Man blir lika förundrad varje gång över hur komplex kroppen är. "Hej, jag har problem med magen, någon allergi kanske?" "Ok, jag tar prover på din sköldkörtel". Ööööööööööh. Visst, visst, vi säger väl det.
Oh! Fick just bekräftat att min 15-minutersöversättning var rätt! Detta kan bara innebära en sak: äiti, joulussa puhumme vain suomea. (privatmeddelande till modern för er som undrade ;) )
Träffade grekerna idag igen och den här gången lyckades jag äntligen lära mig vad den andra hette. Typ. Nåja, nästa gång kommer jag garanterat göra det ;) Åt lunch med dem och vid bordet satte sig även en ascool tant (nåja, men hon refererade faktiskt till "när jag pluggade ekonomi för 40 år sen" så lite befogat känns det) som pluggade juridik eftersom hon var sjukpensionär. Vi fick en ganska bra redogörelse för hur hög inkomstskatten är i Finland. Händer nåt varje dag här i Helsingfors som ni märker ;)
Men igår! Helt galet. Eller egentligen inte. Jag har lyckats anmäla mig som gruppledare till någon Sverige-dag i Espoo som ska vara nästa vecka och så var jag och de andra gruppledarna där och träffade arrangörerna igår. Grejen är att de ville ha folk med rikssvenska som modersmål (höhö, troligt att dom förstår min dialekt) som ledde diskussionsgrupperna så folket fick höra hur "riktig" svenska låter. Några var sjuka men av de 4 förutom mig som var där var en sådär en 50 bast, asskön snubbe från Daaaalarna (uttalas på dalmål givetvis) och de övriga tre ekonomer i min ålder. Nu säger jag bara så här "ni vet ju hur ekonomer är" och så behöver vi inte prata mer om det. Tilläggas bör dock att båda killarna var stockholmare. Stockholmare + ekonomer... ujujuj. Men! Vi skulle ju inte prata mer om det *hrmm*
Var först vid matbordet som jag började prata med den andra tjejen. Mystiskt men det var något otroligt bekant med sättet hon pratade på, lät som någon jag kände. Eller varför inte som "alla jag känner", hon var från Linköping och pluggade på LiU. Höhö, världen är liten. Hade lite svårt att få kläm på henne men vi utbytte en del grav när stockholmarna försökte berätta för arrangörerna om Stockholm-Göteborgmotsättningarna och vi frågade sen när resten av Sverige började kallas för "Göteborg". Det blev en något besvärad paus efter den kommentaren. Jag lyckades även få till en sån där dödlig tystnad när jag sa att finnarna i allmänhet är stoltare över sitt land än svenskarna är. Hoppsan! *visslar och låtsas som ingenting*
Det mest fascinerande med arrangörerna var att de var så otroligt bevandrade i svensk kultur. Verkade nästa vara SM i namedropping av den svenska kultureliten (som jag aldrig hade hört talas om givetvis). Helt otroligt sålda var de på prins Carl Philips fotoutställning de hade där. Fasen, hade jag vetat att vi hade kungligt besök i stan 1:a november hade jag försökt ta mig dit för att spionera. Utställningen var väldigt liten men jag måste säga att det var riktigt snygga kort han hade tagit. Blev impad att han hade gjort något riktigt och inte bara surfade på sitt namn.
Jag försöker samla på mig tillräckligt med tid för att kunna skriva om den internationella middagen, för den är verkligen värd det, men jag har ju som sagt tagit tag i studierna nu och har ganska fullt upp. Ska åka till lite bönder och sponsorn imorrn och på fredag igen så då går några dagar bara till det. Men på tal om både middagen och teknologerna så tog jag med tårtan till prototypbyggandet i måndags och de var mycket belåtna med den (även om den såg ut som ett käcke när marsipanen hade smält och satt fast i locket på burken). Ska bjuda tyskarna någon dag om nu inte Vera blir sjuk hon också. Annars får jag väl äta den själv.
Framsteg
JAAAAAAAAAAAAAAAAA! Äntligen fick jag spontant till en helt korrekt finsk mening utan att ha tjuvtittat i boken 3 ggr innan.
"Minulla on suomen kurssi huomenna"
Yes yes yes yes!
YES!
Och för er som inte förstår denna lycka säger jag bara: 22 substantivtyper och 15 j*vl* kasus! Ovan nämnda finskakurs har gett resultat.
"Minulla on suomen kurssi huomenna"
Yes yes yes yes!
YES!
Och för er som inte förstår denna lycka säger jag bara: 22 substantivtyper och 15 j*vl* kasus! Ovan nämnda finskakurs har gett resultat.
Skumma och dumma ordböcker
En av de bästa sakerna med svenskan är att man kan göra verb av i princip vad som helst. Ta t.ex. ett substantiv släng på ett "a" och tadaa! Vi har ett verb. Men! Bara för att vi nu har den här funktionen i språket betyder inte det att vi använder den jämt och till allt. Tårta, t.ex., är INTE ett verb.
Men vad säger ordboken...?
Jo först och främst:
"1. kakku Substantiivit"
Ok, tårta är alltså ett substantiv och heter "kakku" på finska. Jag hade nöjt mig med det, men vad kommer sen? Jo alla möjliga och omöjliga verbformer!
Preesens: tårtar
Imperfekti: tårtade
Supiini: tårtat
Partisiipin preesens: tårtaande
Partisiipin preesens: tårtaandes
Partisiipin perfekti: tårtad
But why?! Och var kom det extra a:et ifrån?
Jag har 3/4 prinsesstårta i kylen, jag ska nog gå och se om jag kan göra något av ovanstående med den...
Men vad säger ordboken...?
Jo först och främst:
"1. kakku Substantiivit"
Ok, tårta är alltså ett substantiv och heter "kakku" på finska. Jag hade nöjt mig med det, men vad kommer sen? Jo alla möjliga och omöjliga verbformer!
Preesens: tårtar
Imperfekti: tårtade
Supiini: tårtat
Partisiipin preesens: tårtaande
Partisiipin preesens: tårtaandes
Partisiipin perfekti: tårtad
But why?! Och var kom det extra a:et ifrån?
Jag har 3/4 prinsesstårta i kylen, jag ska nog gå och se om jag kan göra något av ovanstående med den...
Glosor
Jag blir bara såå lycklig! Sitter och pluggar glosor och tror du inte på fasen om jag faktiskt har lärt mig några. Trodde jag var helt körd när jag slutade igår men det visade sig att en hel del hade fastnat när jag testade idag :D :D :D
Såg tecken på det igår när vi gick hem från Linnanmäki och jag såg en skylt utanför en affär med texten "keittiö" och började hoppa på gatan och skrika "It means kitchen! It means kitchen! WIIIIIIEEEE! I knew a word, I knew a wo-h-ord!" *bertdans* Jaakko bara tittade konstigt på mig och visste inte om han skulle lämna mig där på fläcken eller bara låtsas som ingenting. Han mumlade "mm" och valde det sista alternativet. Finskan är ett underligt språk, men Johanna är ännu underligare.
Ok, nu blir jag upprörd! Ska det vara så svårt att lära in ett litet ord?? K-Ö-Y-H-Ä. Viktigaste studentordet (näst koskenkorva och alla 15 ord för öl förstås); betyder "fattig". Min hjärna verkar vara lite y-difftongsintolerant. Kan inte lära mig några ord med kombinationerna -öy-, -yö-, -äy- överhuvudtaget. Skyller på att jag saknar de neuronen.
Låter med flit bli att lära mig "förbjuden" och "upptagen". Man vet aldrig när man hittar en spännande dörr (dock inte en toadörr) man vill glänta lite på ;)
Och så stavade jag fel på musiikki och tomaatti 3 gånger! AAAAAAAAHH! Hur svårt kan det vara? *bankar boken i huvudet och huvudet i bordet*
Skit.
Ska läsa lite Kalevala istället, där kan vi prata redig underhållning. Folk blöder 7 sjöar med blod och blir gravida med lingon. Det är finsk kvalitetslitteratur det!
Såg tecken på det igår när vi gick hem från Linnanmäki och jag såg en skylt utanför en affär med texten "keittiö" och började hoppa på gatan och skrika "It means kitchen! It means kitchen! WIIIIIIEEEE! I knew a word, I knew a wo-h-ord!" *bertdans* Jaakko bara tittade konstigt på mig och visste inte om han skulle lämna mig där på fläcken eller bara låtsas som ingenting. Han mumlade "mm" och valde det sista alternativet. Finskan är ett underligt språk, men Johanna är ännu underligare.
Ok, nu blir jag upprörd! Ska det vara så svårt att lära in ett litet ord?? K-Ö-Y-H-Ä. Viktigaste studentordet (näst koskenkorva och alla 15 ord för öl förstås); betyder "fattig". Min hjärna verkar vara lite y-difftongsintolerant. Kan inte lära mig några ord med kombinationerna -öy-, -yö-, -äy- överhuvudtaget. Skyller på att jag saknar de neuronen.
Låter med flit bli att lära mig "förbjuden" och "upptagen". Man vet aldrig när man hittar en spännande dörr (dock inte en toadörr) man vill glänta lite på ;)
Och så stavade jag fel på musiikki och tomaatti 3 gånger! AAAAAAAAHH! Hur svårt kan det vara? *bankar boken i huvudet och huvudet i bordet*
Skit.
Ska läsa lite Kalevala istället, där kan vi prata redig underhållning. Folk blöder 7 sjöar med blod och blir gravida med lingon. Det är finsk kvalitetslitteratur det!
Böle
Finskan är i sanning ett underligt språk, men i bland undrar man om det inte gick mer snett hos svensken som översatte stadsdelarna här i Helsingfors. Det gick ju så bra med Hakaniemi - Hagnäs och Itäkeskus - Östra centrum så varför, VARFÖR detta eviga bölande? Tillåt mig:
Pasila - Böle
Pakila - Baggböle
Hallå? Vad hände här? "Mjo, hmm, vi kan ju inte gärna bara byta en konsonant, skulle ju bli Böge då. Låter inte så politiskt korrekt på något vis..."
Suutarila - Skomakarböle
Ok, halva rätt. Suutari betyder faktiskt skomakare.
Kaarela - Kårböle
Det här är bara för mycket.
Rastila - Rastböle
Nämen så sjuuukt innovativt och originellt! (Särskilt som rasti egentligen betyder kryss eller kryssa.)
Meri-Rastila -Havs-Rastböle
Ny variant på samma tema. Bonus för landskapsinfluenserna dock.
Sen får vi givetvis inte heller glömma bort indelningarna i Västra Böle, Norra Böle, Östra Böle, Mellersta Böle samt Östra och Västra Baggböle.
Finska ord ska vara väldigt lätta att analysera eftersom det är ett ändlöst ändelsestaplande. Då kan man ju lätt dra slutsatsen att ändelsen -la betyder just böle.
Men nej:
Kivikko - Stensböle
Kanske bara är undantaget som bekräftar regeln, vad vet jag. I vilket fall är jag glad att jag slipper lära in böleändelser i det oändliga.
Historieförstörare:
Ok, Böle kommer egentligen från Böhle gård som låg i området. Böle hette Fredriksberg väldans länge innan någon av en, för mig okänd anledning fick för sig att byta namn på stället. Vad alla dessa varianter på namnet kommer ifrån vet jag inte heller. Kanske var nån som studerat för mycket ändelser trots allt... ;)
Pasila - Böle
Pakila - Baggböle
Hallå? Vad hände här? "Mjo, hmm, vi kan ju inte gärna bara byta en konsonant, skulle ju bli Böge då. Låter inte så politiskt korrekt på något vis..."
Suutarila - Skomakarböle
Ok, halva rätt. Suutari betyder faktiskt skomakare.
Kaarela - Kårböle
Det här är bara för mycket.
Rastila - Rastböle
Nämen så sjuuukt innovativt och originellt! (Särskilt som rasti egentligen betyder kryss eller kryssa.)
Meri-Rastila -Havs-Rastböle
Ny variant på samma tema. Bonus för landskapsinfluenserna dock.
Sen får vi givetvis inte heller glömma bort indelningarna i Västra Böle, Norra Böle, Östra Böle, Mellersta Böle samt Östra och Västra Baggböle.
Finska ord ska vara väldigt lätta att analysera eftersom det är ett ändlöst ändelsestaplande. Då kan man ju lätt dra slutsatsen att ändelsen -la betyder just böle.
Men nej:
Kivikko - Stensböle
Kanske bara är undantaget som bekräftar regeln, vad vet jag. I vilket fall är jag glad att jag slipper lära in böleändelser i det oändliga.
Historieförstörare:
Ok, Böle kommer egentligen från Böhle gård som låg i området. Böle hette Fredriksberg väldans länge innan någon av en, för mig okänd anledning fick för sig att byta namn på stället. Vad alla dessa varianter på namnet kommer ifrån vet jag inte heller. Kanske var nån som studerat för mycket ändelser trots allt... ;)
Jag tänker alltså är jag
Oh my god oh my god oh my god! UPPENBARELSE!
Ajattelen betyder jag tänker.
Inser ni hur många gånger jag har hört det här ordet förut? 10 miljarder! Minst.
...frågan är bara i vilket sammanhang... Men det spelar ingen roll för jag har lärt mig ett o-h-ooord! Wohooo!
Lyckan är total.
*går o däckar i sängen*
Ajattelen betyder jag tänker.
Inser ni hur många gånger jag har hört det här ordet förut? 10 miljarder! Minst.
...frågan är bara i vilket sammanhang... Men det spelar ingen roll för jag har lärt mig ett o-h-ooord! Wohooo!
Lyckan är total.
*går o däckar i sängen*
