Efterlyser aspekt i svenskan
Jag tror snart att jag spyr på passivum. Av totalt tre dagar som gått av finskakursen har samtliga ägnats till största delen åt negativ passivum i imperfekt, typ "skickades". Själva principen är väl egentligen inte så svårt, det finns fem verbtyper i finskan och för passivum finns det två böjningstyper, en för första verbtypen och en för resterande fyra. Problemet är bara att jag knappt kommer ihåg hur verben ser ut i infinitiv (grundform, t.ex. tehdä = att göra) eller hur man trollar fram en infinitivstam från denna samt att jag aldrig tycks komma ihåg hur många "t" det ska vara med om man ska böja enligt första verbtypen som fullkomligt gödslar med konsonantbyten.
Inte nog med det, passivum verkar vara någon sorts mirakelform av verben eftersom det nästintill överanvänds i finskan. För det första har man det till vanlig passivum (används/blir använd, görs/blir gjord), men sen är det (i alla fall här och i östra Finland) vanligt att man använder formen när man pratar om saker som "vi" gör. Så stället för "me puhumme" så säger man "me puhutaan" och det betyder exakt samma sak ("vi talar") bara att det ena är skriftspråk och det andra talspråk. Inte nog med det, om man vill komma igång med att göra något kan man utropa "Puhutaan suomea!" som bäst översätts till engelskans "Let's speak Finnish!" men det används även i regelrätta befallningar som i t.ex. "Puhutaan suomea!" som betyder "Tala finska!". Nu börjar åtminstone jag tycka att det här borde räcka gott och väl, men inte. Passivum används även på ställen där man på svenska skulle använda det generella "man gör bla bla bla". Just den här konstruktionen används även väldigt ofta när folk inte vill prata om sig själva uttryckligen (eftersom det är lite egoistiskt) som t.ex. i "Jag tränar tre gånger i veckan" utan hellre skulle säga "Man tränar tre gånger i veckan". Påminner mycket om svensk kultur. Finnarna tycks också lida lite av jantelagen.
Det både räcker och blir över med passivum alltså men faktum är att det finns en till användning för det. Lite samma som när man inte vill tala om sig själv i första person, men nu är det istället när man inte vill säga "du/ni" till någon utan istället säger "Mitäs täällä tehdään?" som skulle betyda "Vad görs här?". Låter underligt på svenska, bättre vore "Vad gör vi här då?" eller "Vad händer här?". Ser ni? Svenskan har en sundare inställning till passivum. Inget överdrivet användande.
Men som om det inte vore nog med alla tillämpningar så har vi givetvis böjningarna också. Passivum finns givetvis även som presens (nutid) i finskan och inte nog med det, för varje tempus (tidsböjning, typ igår eller nu) finns det positiv eller negativ böjning (görs/görs inte). Det är inte som i svenskan där man bara klämmer dit ett "inte" och så är saken biff utan här ska man byta ut hela ändelsen och jag har absolut noll koll på vilken ändelse som hör till vilket tempus samt vilken stam av ordet man ska använda i vilket sammanhang. Något säger mig dock att om jag bara tar mig i kragen och läser igenom det i boken som jag redan borde kunna så kommer ett gudomligt tydligt mönster att uppenbara sig för mig. Tills dess så snurrar alla -ttiin, -taan, -tään, -an, -än, -tty, -ttu osv i ett oformligt moln i mitt huvud. Imorgon blir det tack och lov plural. Eller jag vet inte om jag kanske borde få ångest eftersom det eventuellt kan betyda att vi förväntas vara fullärda vad gäller passivum.
En rysk tjej i min grupp berättade idag att man i ryskan har något som kallas för aspekt hos verben (i finskan mosar man in det i objektet och i svenskan tror jag nog att man petar in en preposition eller likande någonstans istället). Beroende på verbform så är handlingen avslutad eller pågående. Ett synnerligen vanligt fenomen var visst att man frågade studenter inför tentan om de hade lärt sig (färdigt) och de svarade med det oavslutade verbet. Jag känner att något sådant mycket väl skulle beskriva mina kunskaper om passivum. Jag har lärt mig, men jag har inte lärt mig allt.
Den här ryska tjejen är förresten väldigt trevlig. (Hon får heta "den ryska tjejen" ett tag till för jag har absolut ingen aning om vad hon heter och att fråga det nu när vi har umgåtts rätt mycket redan känns lite underligt. I och för sig tror jag inte att hon vet vad jag heter heller så det är jämnt. Jag vet, det är egentligen jätteknäppt, borde bara fråga.) Igår pratade vi kanske 1 1/2 timme efter kursens slut och idag gick vi en sväng på stan och kollade först i domkyrkans krypta där de, underligt nog, har ett café. Tänkte gå dit imorgon igen och ta med kameran. Sen tog vi en sväng till en hantverksaffär, eller det är egentligen en stor lokal där många hantverkare samsas om utrymmet, och kikade lite där. Jag hittade fina, men dyra, broderier från "Suomen käsityön ystävät" (ung. Finlands handarbetsvänner) som jag blev lite sugen på. Men eftersom arbetet med de fyra som jag redan har liggandes i garderoben inte har kommit längre än sist jag postade en bild här på bloggen så får det nog vara tills åtminstone ett av dem är färdigt. Plus att jag borde ha lite mer pengar än jag har nu. Känner mig något barskrapad efter ålandsresan. Det blir havregrynsgröt månaden ut helt enkelt.
Inte nog med det, passivum verkar vara någon sorts mirakelform av verben eftersom det nästintill överanvänds i finskan. För det första har man det till vanlig passivum (används/blir använd, görs/blir gjord), men sen är det (i alla fall här och i östra Finland) vanligt att man använder formen när man pratar om saker som "vi" gör. Så stället för "me puhumme" så säger man "me puhutaan" och det betyder exakt samma sak ("vi talar") bara att det ena är skriftspråk och det andra talspråk. Inte nog med det, om man vill komma igång med att göra något kan man utropa "Puhutaan suomea!" som bäst översätts till engelskans "Let's speak Finnish!" men det används även i regelrätta befallningar som i t.ex. "Puhutaan suomea!" som betyder "Tala finska!". Nu börjar åtminstone jag tycka att det här borde räcka gott och väl, men inte. Passivum används även på ställen där man på svenska skulle använda det generella "man gör bla bla bla". Just den här konstruktionen används även väldigt ofta när folk inte vill prata om sig själva uttryckligen (eftersom det är lite egoistiskt) som t.ex. i "Jag tränar tre gånger i veckan" utan hellre skulle säga "Man tränar tre gånger i veckan". Påminner mycket om svensk kultur. Finnarna tycks också lida lite av jantelagen.
Det både räcker och blir över med passivum alltså men faktum är att det finns en till användning för det. Lite samma som när man inte vill tala om sig själv i första person, men nu är det istället när man inte vill säga "du/ni" till någon utan istället säger "Mitäs täällä tehdään?" som skulle betyda "Vad görs här?". Låter underligt på svenska, bättre vore "Vad gör vi här då?" eller "Vad händer här?". Ser ni? Svenskan har en sundare inställning till passivum. Inget överdrivet användande.
Men som om det inte vore nog med alla tillämpningar så har vi givetvis böjningarna också. Passivum finns givetvis även som presens (nutid) i finskan och inte nog med det, för varje tempus (tidsböjning, typ igår eller nu) finns det positiv eller negativ böjning (görs/görs inte). Det är inte som i svenskan där man bara klämmer dit ett "inte" och så är saken biff utan här ska man byta ut hela ändelsen och jag har absolut noll koll på vilken ändelse som hör till vilket tempus samt vilken stam av ordet man ska använda i vilket sammanhang. Något säger mig dock att om jag bara tar mig i kragen och läser igenom det i boken som jag redan borde kunna så kommer ett gudomligt tydligt mönster att uppenbara sig för mig. Tills dess så snurrar alla -ttiin, -taan, -tään, -an, -än, -tty, -ttu osv i ett oformligt moln i mitt huvud. Imorgon blir det tack och lov plural. Eller jag vet inte om jag kanske borde få ångest eftersom det eventuellt kan betyda att vi förväntas vara fullärda vad gäller passivum.
En rysk tjej i min grupp berättade idag att man i ryskan har något som kallas för aspekt hos verben (i finskan mosar man in det i objektet och i svenskan tror jag nog att man petar in en preposition eller likande någonstans istället). Beroende på verbform så är handlingen avslutad eller pågående. Ett synnerligen vanligt fenomen var visst att man frågade studenter inför tentan om de hade lärt sig (färdigt) och de svarade med det oavslutade verbet. Jag känner att något sådant mycket väl skulle beskriva mina kunskaper om passivum. Jag har lärt mig, men jag har inte lärt mig allt.
Den här ryska tjejen är förresten väldigt trevlig. (Hon får heta "den ryska tjejen" ett tag till för jag har absolut ingen aning om vad hon heter och att fråga det nu när vi har umgåtts rätt mycket redan känns lite underligt. I och för sig tror jag inte att hon vet vad jag heter heller så det är jämnt. Jag vet, det är egentligen jätteknäppt, borde bara fråga.) Igår pratade vi kanske 1 1/2 timme efter kursens slut och idag gick vi en sväng på stan och kollade först i domkyrkans krypta där de, underligt nog, har ett café. Tänkte gå dit imorgon igen och ta med kameran. Sen tog vi en sväng till en hantverksaffär, eller det är egentligen en stor lokal där många hantverkare samsas om utrymmet, och kikade lite där. Jag hittade fina, men dyra, broderier från "Suomen käsityön ystävät" (ung. Finlands handarbetsvänner) som jag blev lite sugen på. Men eftersom arbetet med de fyra som jag redan har liggandes i garderoben inte har kommit längre än sist jag postade en bild här på bloggen så får det nog vara tills åtminstone ett av dem är färdigt. Plus att jag borde ha lite mer pengar än jag har nu. Känner mig något barskrapad efter ålandsresan. Det blir havregrynsgröt månaden ut helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
