Det blir aldrig som man tänkt sig
När vi precis hade flyttat in var vi väldigt duktiga med att snabbt få saker och ting på sin plats. Dock var lägenheten i sig inte särskilt duktig på att låta sakerna få vara där de var. Några exempel på när saker inte riktigt blev som vi hade tänkt oss följer nedan.
1. Vi skulle sätta upp min väggljusstake i vardagsrummet. Det var visst lite svårt att hålla borren stadig. Det löste sig dock med lite spackel och färg.
2. Mikael hade ägnat en hel dag åt att dra kablar till tv:n från ena hörnet av lägenheten till den andra. Det var inte bara så att kabelgömmarna inte ville sitta kvar på grund av dåligt klister på baksidan. Det var även så att färgen i taket inte riktigt ville sitta kvar och när den inte ville sitta längre, vad skulle då kabelgömmarna sitta fast i? Men skam den som ger sig! Nu sitter de kvar, bara man går och klämmer fast dem några gånger i veckan.
Efter lite beräkningar utförda av maskiningenjören i hushållet kom vi fram till att vi lastat hyllan med ungefär dubbelt så mycket som den tålde. Det är knepigt det där med moment. Ett kilo ner betyder inte nödvändigtvis ett kilo ut, särskilt inte om hyllan är lång.
Spackel och färg igen. Jag börjar bli bra på det där. Hyllan är tillbaks, men inte alla böcker. Nu får bara de absolut nödvändigaste vara med. Det vill säga ungefär 15 stycken.
4. Toadörren var lite trög att öppna från utsidan. Ett typiskt dåligt drag hos en toadörr. Det är ju alltid mer bråttom in än ut (om man inte sprungit och kissat i reklampausen vill säga). Smörjning stod på schemat. Dörren blev lättare att öppna, men gick nu istället inte att stänga eftersom handtaget på utsidan fastnade i nedtryckt läge.
5. De sista som skulle upp i lägenheten var den tidigare nämnda väggljusstaken. Vi invigde den samma kväll genom att slå på stort och tända alla ljus. Jag hade inte använt den så många gånger hemma i Ryd eftersom jag inte hade så många gröna ljus (de matchade min fondvägg) att jag kunde elda var och varannan kväll. De gånger jag använde den gick det dock bra. Det gjorde det däremot inte för den tyska utbytesstudent som hyrde rydslägenheten i andrahand när jag var i Finland första gången. Det hela resulterade i en, vad jag då tyckte, monstruös stor sotfläck på väggen. Jag var arg för att jag fick måla om hela den delen av väggen. Tyckte att tyskan var ett pucko som dels hade lyckats elda min vägg och dels inte ens hade försökt ta bort fläcken efter sig.
Den monstruöst stora fläcken var dock ingenting emot det som Mikael och jag såg när vi väl lyckades slita oss från tv:n den kvällen. Här hade vi fått till flera decimeter stora sotskuggor och en rejäl blaffa mitt på väggen. Jag var mest glad över att inte hela stället hade tagit eld.
Vi försökte med det mesta för att tvätta rent, galltvålen visade sig vara det mest effektiva, även om allt inte gick bort. Färgburken fick återigen tas fram och ljusstaken fick därmed officiellt gå funktionell i pension (den dekorativa pensionen får dock vänta till 65-årsdagen som för oss andra). Förresten borde alla ljus i det här hushållet gå i pension. Sist vi tände de två vi har på soffbordet rann det ut stearin över halva duken. Nu använder jag de ljusen till att färga bivaxet till äggmålningen istället. Fast igår spillde jag för andra gången ut hela skeden med smält vax över bordet. Tur att man har underlägg. Synd bara att det inte är helt tätt.
Camping
Igår när vi skulle gå och lägga oss upptäckte vi till vår fasa att även sovrummet hade drabbats av värmeböljan. Hittills hade en nerdragen persienn och en massiv gran utanför fönstret hindrat värmen från att krypa in. Slut på det nu alltså. Mikael hade några dagar tidigare försökt övertala mig om att vi skulle sova på balkongen och igår gick övertalningen lite bättre.
Fram med plast på rulle för att täcka över golvet (man vill ju inte ha en massa träoljeflott på bäddmadrassen) och sen ut med hela baletten. Lite hårt var det allt men jag måste säga att jag sov riktigt bra. Vaknade bara snabbt till när en geting gjorde störtdykningar mot fönstret för att sedan susa tillbaka ut i natten samt när det började ösregna kl 7 på morgonen. Då blev jag mest sur över att jag inte hann gå till bastun som jag just skulle göra i drömmen jag hade. Känns som finskheten kommer krypandes och tar över mig steg för steg.
Väl på biblioteket klockan 8 i morse upptäckte jag till min stora glädje att det faktiskt blåste rikliga mängder sval luft genom fönstret. Halleluja! Hade det inte varit för att jag hittade en jättespännande sida när jag eh... "sökte exjobb" så hade jag säkert varit riktigt effektiv idag. Man kunde måla lite alla möjliga krumelurer med olika penslar och färger eller, på en annan sida, måla på samma papper samtidigt som en massa andra personer. Testa själva, mycket underhållande! Här kommer ett exempel på vad jag klottrade ner:
Hmm... Det var roligare att måla än att titta på slutresultatet märkte jag just. Kanske någon av er lyckas bättre.
Och utifall att länken inte skulle funka så skickar jag med adressen här också. http://mrdoob.com/projects/harmony/#sketchy
Nä, nu blommar löken!
Eller inte riktigt, men det mesta växer och frodas som bara den på balkongen. (Löken har faktiskt fått knoppar men de har inte slagit ut än.) Tänkte jag skulle visa lite bilder så att ni kan imponeras av våra fantastiska odlartalanger. Det beror helt och hållet på oss att det går så bra, inte att vi har inglasad söderbalkong och har haft 30 grader med sol i ungefär en vecka. Ok, men att växterna inte totalt torkat ut i värmen tänker jag faktiskt ta på mig äran för (har nästan sovit med vattenkannan i handen) och Mikael kan få beröm för näringstillförseln (men vad den bestått av tänker jag inte berätta för han blir så generad då. Inbitna tomatodlare kan nog räkna ut vad det rör sig om).
När vi kom hem från stugan idag hade en av tomaterna fått ordentligt med färg och matchade nu Mikaels solbrända ansikte. Jag är som vanligt lite gultonad i hyn med en antydan till grå bränna. Ser lite ut som tomaten till höger. Tjusigt.
Eftersom vi flyttade in i början av maj så och det tog lite tid att få ordning på allt var såsäsongen för solrosor och annat redan över. För att lösa det hela köpte jag en kruka solrosskott i mataffären som vi i stället för att äta till salladen lät stå (och dö) på balkongen. De fem som till slut klarat sig (jag tänker faktiskt skylla de flestas död på att jag åkte till Sverige en vecka och den kvarvarande bosättaren glömde bort att vattna) är nu bortåt en meter höga (ja, om man räknar med krukan i alla fall) och jag undrar om det inte börjar komma lite knoppar i dem. Hoppas inte än bara för stjälkarna är fortfarande lite för veka för att klara av att hålla upp mer än några maskrosfjun.
Det silvriga i mitten av krukan är förresten våran gula lök. Egentligen borde man ha knipsat av stjälkarna och haft till matlagning men jag ville ha blommor och nu är som sagt två på gång.
I själva trädgårdslådan växer salladen som aldrig förr men det som imponerat mest är nog krassen. Jag trodde att den skulle vara lite seg eftersom den fick bo i skugghörnet, men det verkade vara perfekt för den. På en helg hade den växt 1,5 decimeter. Det var knappt något uppe när vi åkte och när vi kom hem på söndagen hade den nästan tagit över hela lådan. Nu har den blivit ännu större. Kanske ska ringa Hollywood och be dem göra en alienfilm om den.
Salladen är, som ni ser, lite överrepresenterad. Hade inte behövt vara ett problem om det inte var för att den som är som tätast egentligen är huvudsallad. Jag är ytterst tveksam till att man kan få plats med 100 salladshuvuden per kvadratcentimeter, men man vet ju aldrig. Måste i vilket fall åtgärdas, jag vet bara inte riktigt hur jag ska gallra. Kom dock på idag att jag ju inte behöver slänga det jag plockar bort. Sallad är ju sallad även om bladen är små. Testade lite och den smakade bra. Bara att gå hårt åt på den och morötterna. Morötterna kanske får vara ett tag dock så jag ser vilka som klarar sig och vilka som avlider i hettan. Naturligt urval har ju varit ett vinnande koncept hittills. Eller? Ibland när man träffar vissa människor börjar man ju undra. Hon på skatteverket hemma i Linköping när jag skulle folkbokföra mig till exempel. Såg förresten en lysmask i helgen. Vad fick den att överleva liksom? Den bansunerar ju ut med bravur vart den är. Bara att komma och plocka till kvällssnackset. Eller fick den bara vara kvar för att inspirera till indikatorn på batteriladdare? Trodde nån hade tappat nån elektronisk pryl i buskarna först så mycket som den lyste.
Är det förresten någon som vet varifrån uttrycket "nu blommar löken" kommer ifrån? Har funderat på det i några veckor nu men inte kommit mig för att googla. Mycket roligare att få höra lite hemmagjorda teorier.
Sovrummet
Sista rummet i lägenheten är alltså sovrummet. Även känt som "The Master Suite" tack vare den luxuösa känslan i rummet. För att få en fullgod lyxkänsla planerar vi att dekorera väggarna med guldornament samt ställa in en jacuzzi av massiv lapis lazuli som blåser såpbubblor och ger ifrån sig puffar av väldoft när man använder den. Sen tänkte vi ha det här som vinterbostad och kalla det Vinterpalatset.
Tills dess får väggarna vara märkligt gula och min kära Hemtex-gradin får pryda väggen. Den kommer nog förresten få pryda väggen i fortsättningen också för jag tycker den är så fin (plus att det var ett jädra jobb att få tag i den).
Min mormor eller mormors mor har vävt överkastet. Egentligen är det två, men jag har sytt ihop dem till ett eftersom sängen är 120 bred. Tyvärr börjar det bli väldans slitet nu och jag vet inte riktigt hur man skulle kunna laga det. Slänga det vill jag helst inte och jag tycker det är dumt att bara låta det ligga i garderoben för att man är för rädd om det för att använda det. Numera gäller i alla fall totalt jeansförbud så ska man ta sig en tupplur på sängen får man lägga en filt emellan.
Här kan man se vår massiva garderobsvägg. Smidigt att ha den där eftersom det är en yttervägg som annars skulle vara rätt kall. Det som är mindre smidigt är att bara dörrarna är nya, men själva garderobsstommen är den gamla. Hade såklart varit onödigt att riva ner en helt fungerande garderob, men när man sätter i fyra dörrar, men har fem sektioner inuti, då börjar man undra lite.
Våra polare Billy the Fish, Böllö och Björnen håller koll på läget uppifrån tavellisten. Fisken virkade jag själv till Mikael innan jag fick panik för att det var så knepigt och återgick till att sticka istället. Böllö köpte vi första sommaren när jag var här och vi var på Högholmens zoo här i stan. Björnen (som aldrig riktigt fått något annat namn) skulle slängas när jag jobbade på Tiimari för flera år sen, men jag hade inte hjärta att göra det. Jag har heller inte fått fingrarna ur att laga det som var trasigt på den.
Grisen och Giraffen håller koll på skjutdörren (vilken fantastisk, platsbesparande lösning!). Fick dem från min kompis Chang för många år sen och de har hängt med sedan dess.
Gissa vems nattygsbord som är vems.
Någon, som gjorde ett mycket tappert försök att minska antalet prylar i sitt liv, borde kanske försöka igen. Särskilt om man också tar en titt i hennes del av garderoben.
Vardagsrummet
Så var det dags för en liten tur till vardagsrummet. Balkongen ligger bakom det stora fönstret. Min kära soffa kan även beskådas på vip-platsen i rummet.
Och nästan som en liten markering så sitter den omtalade leopardbilden precis mitt emot soffan. Jag måste dock medge att den passar mycket bättre på den här väggen än den den satt på i Mikaels gamla lägenhet. "Fin" blir den dock aldrig och Marimekko och jag kommer nog inte att börja gilla varandra under det här seklet.
Jaa, det var vardagsrummet. Inte mycket mer att säga om det. Dock är vaniljvodkavasen på bordet numera inlämnad till återvinning. Måste säga att den var funktionsduglig för den förlängde rosornas överlevnad med minst en vecka.
Köket
Då var det dags för lägenhetens hjärta, nämligen köket. Det fina med det här köket är att man kan få plats fler än en halv person där i taget. Det gick det inte i Mikaels gamla lägenhet. Det dåliga med köket är att renoveringen bara tycks vara gjord på ytan.
Bordet har vi gjort själva av lite småplock från IKEA och hyllorna är de som satt i min lägenhet förut. Det var ett jädra jobb med att få allt rakt (särskilt bordet), men till slut gick det!
Den som kaklade här hade nog inte riktigt koll på läget. Det syns inte på bilden (tack o lov) men plattorna ovanför spisen sitter lite omlott och det är fogmassa över halva väggen nedanför bänkskivan. Vet inte om det var ett medvetet val för att "bryta av kulörerna lite", men det som kaklades efter renoveringen har även en annan nyans än originalplattorna. Jag skulle även kunna sitta i timmar och oja och voja mig över dessa härken till infällda diskbänkar, men väljer istället att kort konstatera att hyresvärdens man kommer förbi och klämmer dit en rand silikon eftersom det läcker in under skåpet. I förra lägenheten resulterade samma problem i mögel under diskbänken. Skoj.
Det finns lite mer märkligheter i det här rummet, men jag tycker vi går vidare. Kan kort bara ge det hela en 4 av 5 möjliga på den internationella halvmessyrskalan.
De här krokarna köpte jag på Hemslöjden i Linköping för ett presentkort jag fått av min granne 2006. Mycket sympatiska människor som har vettiga tidsfrister på sina presentkort. Kul grejer har de också, även om de (som välgjort handarbete sig bör) kostar ganska mycket. Just nu är jag t.ex. barnsligt förtjust i deras trasmattor, men de kostar en tusing styck så det får nog vara.
Jag hittade några till kok- och kakböcker sen. Totalt blev det nog 30. Mikael hade 5. Jag tror att jag ska sluta gå på bokreor.
Badrummet
Vi fortsätter vår lägenhetsvisning med det mest kaotiska rummet, badrummet. Det är väldans fräscht eftersom det är nyrenoverat.
Här skymtar vi två av våra bästa vänner, eltandborsten och tvättmaskinen.
Tandborsten, som verkar vara en riktig deluxeversion, fick vi av min kusin som är tandläkare. Det tackar vi för! Man kan även göra hörseltest med den här. Om man hör pipljudet när den laddar har man fullgod hörsel. Hör man det inte bör man överväga inköp av revaxör. Jag kanske ska köpa en förpackning till Mikael.
Jag måste erkänna att jag till en början inte alls var glad över att det enda som fick plats i badrummet var en toppladdad maskin. Jag har alltid upplevt dem som andra klassens tvättmaskiner. Ser liksom lite mer ut som något värmeaggregat än en tvättmaskin. Nu har jag ändrat mig. Hur man kan ha levt utan en sån här skönhet? Man slipper böja sig ner och tappa tvätt på golvet när man tar ut den. Man slipper bryta av gångjärnen på en lucka som står öppen när man vill vädra maskinen. Man slipper också ha en massa bråte ståendes på maskinen eftersom den inte går att öppna då. Perfekt när man vill ha det lätt att hålla rent. Dessutom är displayen något av det mest lättbegripliga jag sett. Mikael brukar också vilja framhäva att den rymmer hela 6 kg tvätt och att den har "soft opening" (d.v.s. luckan till trumman vrider sig automatiskt till rätt läge när man öppnar den). Ska ni köpa ny tvättmaskin, så köp en sån här.
Hallen
Lovade ju att jag skulle lägga upp bilder på lägenheten så det är bara att sätta igång. Tänkte att vi skulle mjukstarta lite med hallen som inte är så stor och därför inte går så bra att fota i.
Här står jag med ytterdörren mot ryggen. Toan ligger längst till vänster (dörren som skymtar bakom byrån) och nästa dörr är in till köket. Fortsätter man rakt in till höger kommer man till vardagsrummet och balkongen och även till sovrummet.
Jag gillar spegelväggen mitt emot ytterdörren för då kan man kolla att man inte ser ut som en total slusk innan man går ut.
Lite förvaring och min kära pulversläckare. Hoppas jag slipper använda den bara eftersom det är totalsanering och ny elektronikutrustning som gäller då.
Längtan till landet
Uppvuxen på landet som man är kan man inte undgå att ibland känna ett enormt sug efter lite trädgård med spännade saker som växer och blommar däri. Våra krukväxter såg allt annat än spännande ut så när vi ändå skulle åka och köpa nya ytterkrukor och jord till dem bestämde vi oss för att försöka hitta en "trädgårdslåda" också där vi kunde så lite spännande frön. Bauhaus fick det bli.
Resultatet blev en låda med spalje, ytterkrukor till tusen, en färdigväxt tomat (det var för sent att så frön och driva upp egna), en hutlös mängd jord och ett kvitto som jag helst inte vill visa upp för omvärlden.
Trädgårdslådan såg riktigt lovande ut bortsett från att några av skruvarna vi skulle bygga ihop den med hade rostat redan i påsen. Tysk kvalitet med inspiration av IKEA var det vad vi hade framför oss.
Dock tyckte vi inte att färgen var riktigt rätt så vi hade köpt lite, till golvet matchande, träolja när vi ändå var i farten. Halvvägs genom målandet upptäckte vi dock att allt inte stod rätt till. Det luktade så in i den om oljan och ögonen började tåras. När vi sen kikade på burken såg vi att det dels fanns en varningssymbol om att innehållet var irriterande (ja, jag tycker också att det är irriterande när ögonen bara sprutar av tårar) och att det innehöll nafta. Jag försökte tänka "en gång i livet kan inte vara farligt, det är bara dödligt om man jobbar med det varje dag", men till slut fick jag ge upp, helt enkelt för att jag inte såg något.
Den lite mer envist lagda av oss två (d.v.s. den renrasige finnen) vägrade dock ge upp så med en fuktad handduk framför mun och näsa och simglasögon på gav hans sig åter i kast med lådan. (Det jag gillar särskilt med den här bilden är att kamerareflektionen i fönstret hamnade precis i hans panna så det ser ut som att den är inbyggd.)
Efter många minuters kämpande var det bara att ställa upp allt på tork. Och att torka av alla väggar som vi hade lyckats skvätta ner. Eller egentligen blev det när Mikael målade spaljén, men eftersom jag smet undan från arbetet kan jag också ta på mig lite av skulden för de bruna fläckarna på både fönster och väggar.
Sent nästa kväll satte vi ihop lådan. Vi försökte oss på att spika fast botten, men där gick gränsen för vad vi vågade utsätta grannarna för och istället blev det skruvar där med. Jag var jättenöjd med resultatet. Den ser lite skev ut på bilden, men det är balkonggolvet som lutar. Faktiskt.
Sen var det bara att täta med plastsäck och fylla på med jord. För er som alltid har undrat hur mycket drygt 100 liter jord är kan ni se det på bilden nedan.
Och så här blev slutresultatet!
Vi sådde två sorters sallad, morötter och krasse. Salladen har kommit upp några centimeter och morötterna är också på gång. Krassen är antingen sen av naturen eller så är den arg för att vi satte den i det hörnet dit solen aldrig når. Jag har planer på att motera upp speglar under fönstret som kan reflektera lite ljus ända in i vrån på andra sidan, men när jag sa det tittade Mikael lite konstigt på mig. Vi kanske ska hålla mängden projekt nere ett tag framöver. Vi har ju trots allt en havererad kökshylla att sätta upp också. Gärna innan hyresvärden tittar förbi på lunchen.
Allt som fattas nu är lite sol och några daggmaskar.
Jordat, tack!
Idag kom det två män hit och stoppade in lite pinnar i eluttagen. Jag har ingen aning om vad de skulle göra eftersom jag inte förstod vad det stod på lappen som lämnades in genom brevinkastet igår, eller vad de sa när jag öppnade dörren. Det enda jag visste var att det hade något med elen i hela huset att göra och att jag var tvungen att ha fått på mig mer än bara pyjamas före klockan 9 när de skulle komma.
Jag lyckades fejka mina finskakunskaper rätt bra när jag öppnade dörren, men när den ena mannen kom in i köket (där jag hade gömt mig och passade på att städa) och sa en lång harrang så fick jag klämma ur mig att jag inte fattade och att jag bara pratade lite finska. När jag sen tänkte efter så hade han nog bara sagt att han skulle mäta lite där också så en lagom vinkel uppåt på mungipan och ett obestämt "mm" hade nog funkat. (Fast "mm" här verkar ju betyda "va?" så det kanske var bättre att erkänna sin okunskap direkt.)
De gick kort efter det. Jag vet inte om det var för att jag såg otäck ut och skrämde iväg dem eller om det var för att det helt enkelt inte fanns fler jordade uttag att mäta i. Det kanske är farligt att mäta i ojordade, vad vet jag. Lite hade jag hoppats på att de skulle bli helt golvade av fasa över att uttagen inte är jordade i större delen av lägenheten, för att sedan sätta igång och snabbt dra lite nya kablar här och där. Drömma kan man ju alltid, men det lär inte bli gjort det här århundradet. Lite undrar man ju varför man inte passar på att dra lite extra elkablar när man ändå gör ett stambyte som de nyligen gjorde här. Ska man ändå göra huset obeboeligt i några månader kan man väl ta några dar extra? Men jag kanske underskattar arbetet som ligger bakom jordning av uttagen. Får bara hoppas att datorn inte blir strömförande när jag sitter och skriver. Fast det kanske vore bra så skulle jag göra något annat om dagarna.
Väckarklocka
I morse väcktes jag inte bara av mobilen (som jag på något magiskt sätt lyckades ignorera totalt de fyra första gångerna) utan även av ett jädra liv ute i trapphuset. Här i Finland tycks det vara standard med dubbla ytterdörrar (varför man inte bara kan isolera den yttersta ordentligt vet jag inte, men det verkar ju å andra sidan inte vara ett specifikt problem bara här i Finland, utan förekom även i en viss studentbostad som jag huserade i i tre år). Låter man så den inre dörren stå öppen så hör man precis allt utifrån trapphuset. Har man sen stoppat in en handduk i brevinkastet för att vädra ut nafta ur lägenheten (jag återkommer till det i ett annat inlägg) med maximalt korsdrag så låter det givetvis ännu mer. Men jag trivs med att höra min grannar, då vet man att man inte är ensam på jorden.
Något som jag dock blir lite misstänksam av är det genomträngande ljudet av en bågfil som stadigt och säkert gräver sig igenom en metallstång. Det var bara att gå upp och kolla vad i hela friden det var som lät.
Min första tanke var att det var en låssmed som stod och bytte lås på grannens dörr. (Eller min första tanke var att det var någon som bytte lås på våran dörr men det får mig att framstå som så paranoid, så jag valde bort den tanken.) Sen trodde jag att det var en inbrottstjuv som var på grannens dörr, dock var det inte ett särskilt diskret tillvägagångssätt eftersom det ekade raspljud i hela huset.
Väl framme vid dörren pressade jag mig mot titthålet. Jag var vid det här laget fullkomligt övertygad om att det var nån f*n där ute som stod och sågade i trappräcket. Jag fick stöd för min tes när jag såg mannen där ute stå och såga precis vid räcket för att sedan lägga ifrån sig den ena metallpinnen efter den andra. Efter några minuters kompletterande spionerande konstaterade jag dock att han pillade med en låda på väggen och inte alls sågade i räcket, det hade han bara som stöd.
Eftersom jag nuförtiden är nästintill blind utan min glasögon så kom jag inte fram till någon mer specifik slutsats kring vad det var som hände, men jag hade i alla fall tagit mig upp ur sängen, vilket för mig är en prestation i ungefär samma klass som att först cykla till Himalaya och sen bestiga Mount Everest i ballerinaskor. Magen kurrade och till och med jag började känna mig lite smått obekväm med att stå och stirra intensivt på folk genom titthålet, så jag fick ge upp. Efter några minuter kom Mikael hem helt oannonserat. Han hade glömt kameran till deras "sommardag" med jobbet och skulle bara hämta upp den. Tydligen höll mannen på med någon ellåda på väggen, sa han. Så spännande var det, varken inbrott eller vandalism, utan någon som underhöll huset.
Det är tryggt att bo i Finland.
Att golva en balkong
Med fynd från världens största möbelvaruhus kan det till och med bli roligt att lägga golv på ens balkong. Vi hade innan vi sprang på några golvplattor på IKEA, världens kanske tråkigaste och mest oinspirerande balkong. Grått betonggolv med inslag av glittriga glasbitar kändes ungefär lika inbjudande som hönsnätsförrådet nere i källaren.
Så här såg det alltså ut innan.
Jag gick loss hårt på plattorna och med det smidiga systemet var det bara att peta fast den ena plattan efter den andra.
Märkligt att man kan känna sig så duktig av en sån här sak. Jag menar, vem skulle någonsin känna sig duktig av att bygga ihop två duploklossar?
Och tadaa!!! Då var det klart.
Vadå inte snyggt? Nä jag håller med, det såg förj*vl*gt ut när vi var klara. Vi visste att plattorna inte skulle täcka upp hela bredden, men det såg värre ut än vi väntat oss. Tack och lov visade det sig att man kunde dela varje platta på mitten och att bitarna som blev kvar passade precis in mellan fönsterkanten och resten av plattorna. Att få isär plattorna däremot var ett fruktansvärt jobb för det krävde intensivt våld med mattkniven eftersom inget annat var smalt eller vasst nog att ta sig igenom plasten på undersidan av träet. Mattkniven var förresten inte tillräckligt vass den heller, men eftersom vi nu är i Finland är det inte "skam den som ger sig" som gäller utan snarare "död åt den som ger sig", så det var bara att hugga i. Eftersom jag är svensk är det mer ok att jag ger mig så jag överlät det mesta av huggandet åt den lite mer finska personen i hushållet under ivrigt påhejande och instruerande av hur man bäst borde sköta det hela.
Tyvärr tog plattorna slut när vi hade skurit isär kanske 2-3 stycken så det var bara att åka till IKEA igen efter några dagar och köpa en ny omgång. Den gången var kanske den smidigaste hittills för Mikael fixade resten av golvet en lördagsmorgon då jag, i vanlig ordning, unnade mig min skönhetssömn.
Och så här ser det ut nu med möbler och allt. Det går fortfarande att kanske trycka in några plattor allra längst in också och sen lägga en bräda i skarven närmast vardagsrummet, men det är tveksamt att det kommer att åtgärdas den här sommaren. Det har varit så mycket att fixa i ordning med lägenheten att jag känner mig helst slut. Vi hade tänkte måla om väggarna också men vi får se när det blir. Eller ja, nu när det blev en gigantisk sotfläck av väggljusstaken (på en vägg som vi inte hade tänkt måla alls) så är ju det mest korrekta svaret att det ska målas idag innan gästerna kommer. Så det är bara att rota fram cuprinol från städskåpet och dra på sig målaroverallen. Skriva projektuppsats kan man göra någon annan dag.
Pollenchock och betongdamm
Vad det än är som har hänt så tackar jag och tar emot. Det har varit riktigt sommarväder i ungefär en vecka nu vilket innebär att jag i princip bor på våran balkong. Söderläge = guld. Vad som inte är guld är att grannen inunder just fick för sig att borra i sin egen balkong så det lät som utvinningen av järnmalm en helt vanlig dag i Kiruna gruva. Så nu är inte allt bara täckt av ett lager gula pollenkorn, utan också av ett matchande lager vitt betongdamm. Det är bara att dra ett djupt andetag och njuta!
Ett litet smakprov på hur datorn såg ut efter att en fläktande vind fört med sig lite pollen.
Pollenchock och duschgrill
Idag kliar det lite i näsan igen. Verkar som att jag har någon varannandagsallergi. Blir till att besöka "apoteket" i garderoben för en liten vit näsräddare. Att just idag var en pollendag kan förresten mycket väl bero på att jag hittade ett tjockt lager gula små korn på våran handukstork i duschen (en sån där värmeslinga med varmvatten/olja i som man bränner ihjäl sig på om man nuddar) med vilka jag kom i lite för nära kontakt med.
Där låg de små godingarna och grillades gyllenbruna av värmen. Försökte få bort några men resultatet blev nästan en inbränd pollentatuering i pekfingret. Slingan går inte att stänga av eftersom någon bright människa har monterat bort reglaget. Samma sak gjorde de i Mikaels förra lägenhet för att alla i hela huset var ihopkopplade och stängde man av en i en lägenhet så kunde inte vätskan inuti cirkulera och då funkade ingen någon annanstans.
Det fina med att ha den i duschen är att man kan få akut smärtlindring med kallvatten om man skulle råka backa in i den. Det är lite ovärt att torka handdukar i en duschkabin full med ånga, men jag föredrar att den sitter där hellre än på väggen mitt framför toan. Hela badrummet är rätt smalt och hur kul det än är med lite brunare hud sommartid så är kanske inte en handdukstork är rätt sak att fixa brännan med.
