Det blir aldrig som man tänkt sig
När vi precis hade flyttat in var vi väldigt duktiga med att snabbt få saker och ting på sin plats. Dock var lägenheten i sig inte särskilt duktig på att låta sakerna få vara där de var. Några exempel på när saker inte riktigt blev som vi hade tänkt oss följer nedan.
1. Vi skulle sätta upp min väggljusstake i vardagsrummet. Det var visst lite svårt att hålla borren stadig. Det löste sig dock med lite spackel och färg.
2. Mikael hade ägnat en hel dag åt att dra kablar till tv:n från ena hörnet av lägenheten till den andra. Det var inte bara så att kabelgömmarna inte ville sitta kvar på grund av dåligt klister på baksidan. Det var även så att färgen i taket inte riktigt ville sitta kvar och när den inte ville sitta längre, vad skulle då kabelgömmarna sitta fast i? Men skam den som ger sig! Nu sitter de kvar, bara man går och klämmer fast dem några gånger i veckan.
Efter lite beräkningar utförda av maskiningenjören i hushållet kom vi fram till att vi lastat hyllan med ungefär dubbelt så mycket som den tålde. Det är knepigt det där med moment. Ett kilo ner betyder inte nödvändigtvis ett kilo ut, särskilt inte om hyllan är lång.
Spackel och färg igen. Jag börjar bli bra på det där. Hyllan är tillbaks, men inte alla böcker. Nu får bara de absolut nödvändigaste vara med. Det vill säga ungefär 15 stycken.
4. Toadörren var lite trög att öppna från utsidan. Ett typiskt dåligt drag hos en toadörr. Det är ju alltid mer bråttom in än ut (om man inte sprungit och kissat i reklampausen vill säga). Smörjning stod på schemat. Dörren blev lättare att öppna, men gick nu istället inte att stänga eftersom handtaget på utsidan fastnade i nedtryckt läge.
5. De sista som skulle upp i lägenheten var den tidigare nämnda väggljusstaken. Vi invigde den samma kväll genom att slå på stort och tända alla ljus. Jag hade inte använt den så många gånger hemma i Ryd eftersom jag inte hade så många gröna ljus (de matchade min fondvägg) att jag kunde elda var och varannan kväll. De gånger jag använde den gick det dock bra. Det gjorde det däremot inte för den tyska utbytesstudent som hyrde rydslägenheten i andrahand när jag var i Finland första gången. Det hela resulterade i en, vad jag då tyckte, monstruös stor sotfläck på väggen. Jag var arg för att jag fick måla om hela den delen av väggen. Tyckte att tyskan var ett pucko som dels hade lyckats elda min vägg och dels inte ens hade försökt ta bort fläcken efter sig.
Den monstruöst stora fläcken var dock ingenting emot det som Mikael och jag såg när vi väl lyckades slita oss från tv:n den kvällen. Här hade vi fått till flera decimeter stora sotskuggor och en rejäl blaffa mitt på väggen. Jag var mest glad över att inte hela stället hade tagit eld.
Vi försökte med det mesta för att tvätta rent, galltvålen visade sig vara det mest effektiva, även om allt inte gick bort. Färgburken fick återigen tas fram och ljusstaken fick därmed officiellt gå funktionell i pension (den dekorativa pensionen får dock vänta till 65-årsdagen som för oss andra). Förresten borde alla ljus i det här hushållet gå i pension. Sist vi tände de två vi har på soffbordet rann det ut stearin över halva duken. Nu använder jag de ljusen till att färga bivaxet till äggmålningen istället. Fast igår spillde jag för andra gången ut hela skeden med smält vax över bordet. Tur att man har underlägg. Synd bara att det inte är helt tätt.
Kommentarer
Trackback
