Rundtur och fyrverkerier
Den här staden är verkligen helt otrolig. Jag vill göra och se allt. Nu! Byggnaderna är fantastiska och det finns platser som man knappt kan förstå hur de bara kan vara där när man kommer från en såpass liten stad som jag gör.
Var på sightseeing som universitetet ordnade idag och plöjde förbi mer eller mindre varenda sevärdhet i staden. Domkyrkan är verkligen helt enorm. Jag ska lägga upp bilder när jag väl kommer ihåg att ta med kameran.
Jag skippar att beskriva allt i detalj nu och satsar på en powernap istället. Ska tillbaks till stan om en halvtimme med tyskarna (Vera, Christin och Thekla) och titta på finska mästerskapen i fyrverkerier. Hur coolt är inte det? Lovar att ta med kamerad denna gång bara.
Var på sightseeing som universitetet ordnade idag och plöjde förbi mer eller mindre varenda sevärdhet i staden. Domkyrkan är verkligen helt enorm. Jag ska lägga upp bilder när jag väl kommer ihåg att ta med kameran.
Jag skippar att beskriva allt i detalj nu och satsar på en powernap istället. Ska tillbaks till stan om en halvtimme med tyskarna (Vera, Christin och Thekla) och titta på finska mästerskapen i fyrverkerier. Hur coolt är inte det? Lovar att ta med kamerad denna gång bara.
The Club och öl i mataffären
Man blir verkligen helt slutkörd av att flytta till en ny plats och sen yra runt som utbytesstudent med sin nollegrupp en hel dag, men sjukt kul var det iaf! =)
Igår var det förfest i en park med folk från fakulteten och sen gick vi till deras klubb. Verkar som alla fakulteter har en egen och våran ligger rätt nära järnvägstorget (rautatientori) som är en central punkt i Helsningfors. Väldigt smidigt alltså. Men först, förfest. Jag, Vera (från Osnabrück) och Christin (från Berlin, hon vi adopterade) var de enda utbytesstudenterna som var där, de andra var hemma och vilade. Tyvärr var det sjukt kallt och jag hann inte äta när jag var hemma så vi gick till McDonald's en sväng först. En helt galen plats med en design som man inte är van vid hemifrån eftersom alla McDonald's jag känner till ser i princip likadana ut rent möbelmässigt. Jag blev helt överlycklig när jag såg deras papperskorgar för det var ett handtag till varje lucka för att det skulle vara lättare att öppna. Var bara tvungen att fota men jag har inte fått bilden än så ni får dröja lite.
Nästa glada överraskning sprang vi på när vi var i "mataffären" för att köpa öl. Eller mataffär och mataffär... Det var helt sjukt för på övervåningen sålde de vykort, kontorsprylar (pärmar, papper, tjep...), tvättmaskiner, plasmatv:(valfri pluraländelse) och mobilfodral. En salig blandning helt enkelt. Hittade till slut ölen en trappa ner tillsammans med maten. Jag trodde jag hade kommit till nån halvsuspekt illegal återförsäljare när jag såg att i princip alla öl och cider var 4,5%-ig, men jag frågade Timo, vår fadder, och han sa att det var så i Finland. Najs.
Efter lite firkostig avancering i krogkön kom vi efter någon halvtimme in på The Club. Stället var helt galet för det blev bara större och större för varje gång. Vi blev presenterade för några psykologer från institutionen men sen fick vi tipset att det var 2 öl för 2 euro i baren i en minut till så då armbågade vi oss dit (nåja...). Känns som det finns alkispotential här om man bara låter bli att anstränga sig alls ;)
Det visade sig att stället hade en undervåning också och vid elva öppnade de det snyggaste dansgolvet jag sett. I princip alla väggar hade speglar och taket också så det såg ut som man stod en trappa ner och folk satt på övervåningen också och tittade ner. Stället totalt var säkert inte större än hg men det blev mycket rymligare med reflektionerna och så sjukt snyggt med beslysningen tillsammans med ljuset. Om ni kommer hit och hälsar på måste vi gå dit och titta (om jag inte hittar något mysigare ställe för det var i princip omöjligt att prata där).
Hoppsan! Nu ska jag träffa dom andra vid den tyska bussen och jag har fortfarande inte ätit frukost.
Igår var det förfest i en park med folk från fakulteten och sen gick vi till deras klubb. Verkar som alla fakulteter har en egen och våran ligger rätt nära järnvägstorget (rautatientori) som är en central punkt i Helsningfors. Väldigt smidigt alltså. Men först, förfest. Jag, Vera (från Osnabrück) och Christin (från Berlin, hon vi adopterade) var de enda utbytesstudenterna som var där, de andra var hemma och vilade. Tyvärr var det sjukt kallt och jag hann inte äta när jag var hemma så vi gick till McDonald's en sväng först. En helt galen plats med en design som man inte är van vid hemifrån eftersom alla McDonald's jag känner till ser i princip likadana ut rent möbelmässigt. Jag blev helt överlycklig när jag såg deras papperskorgar för det var ett handtag till varje lucka för att det skulle vara lättare att öppna. Var bara tvungen att fota men jag har inte fått bilden än så ni får dröja lite.
Nästa glada överraskning sprang vi på när vi var i "mataffären" för att köpa öl. Eller mataffär och mataffär... Det var helt sjukt för på övervåningen sålde de vykort, kontorsprylar (pärmar, papper, tjep...), tvättmaskiner, plasmatv:(valfri pluraländelse) och mobilfodral. En salig blandning helt enkelt. Hittade till slut ölen en trappa ner tillsammans med maten. Jag trodde jag hade kommit till nån halvsuspekt illegal återförsäljare när jag såg att i princip alla öl och cider var 4,5%-ig, men jag frågade Timo, vår fadder, och han sa att det var så i Finland. Najs.
Efter lite firkostig avancering i krogkön kom vi efter någon halvtimme in på The Club. Stället var helt galet för det blev bara större och större för varje gång. Vi blev presenterade för några psykologer från institutionen men sen fick vi tipset att det var 2 öl för 2 euro i baren i en minut till så då armbågade vi oss dit (nåja...). Känns som det finns alkispotential här om man bara låter bli att anstränga sig alls ;)
Det visade sig att stället hade en undervåning också och vid elva öppnade de det snyggaste dansgolvet jag sett. I princip alla väggar hade speglar och taket också så det såg ut som man stod en trappa ner och folk satt på övervåningen också och tittade ner. Stället totalt var säkert inte större än hg men det blev mycket rymligare med reflektionerna och så sjukt snyggt med beslysningen tillsammans med ljuset. Om ni kommer hit och hälsar på måste vi gå dit och titta (om jag inte hittar något mysigare ställe för det var i princip omöjligt att prata där).
Hoppsan! Nu ska jag träffa dom andra vid den tyska bussen och jag har fortfarande inte ätit frukost.
NolleP
Ojojoj det här är så sjukt roligt! Jag fattar inte varför jag inte gjort det förut. Motsvarande NolleP började idag och vi yrade runt till massa ställen för att fylla i papper om uppehållstillståd (för de som behövde det) och köpte busskort. Eftersom jag bor en minl från centrum känns det rätt givet att åka buss varje dag.
Har träffat nollegruppen också och den verkar bra. Vi "adopterade" en tjej från en annan grupp också för hon hänger mest med oss. En sak jag la märkte på orienteringsföreläsningen i morse var att andelen tyskar bland utbytesstudenterna verkar ligga nära nog 70%, man hörde inte applåderna för alla bordsknackningar ;) Bara i min nollegrupp är det 5 tyskar så om jag inte lär mig finska lär jag säkert snappa upp lite tyska. På tal om språk så har jag märkt att det i princip är omöjligt att prata svenska här, det är bara engelska som gäller om man inte pratar finska.
Nu ska jag dock ut och parta. Begreppet förfest som det finns i svenskan tycks vara norm här med. Inleder kvällen med en park och sen går vi till någon klubb som verkar tillhöra min fakultet (beteendevetenskapliga).
Btw så har jag träffat de båda andra tyskarna som ska läsa kogvet. Båda från Osnabrück. Lite roligt tycker jag eftersom jag tror att det är några hos er där hemma också.
Nåja, dags att kila. Har stämt möte med 2/5 av tysklandsklubben nere på parkeringen vid den hamburgska bussen (redan ett riktmärke här på gården). Hörs!
Har träffat nollegruppen också och den verkar bra. Vi "adopterade" en tjej från en annan grupp också för hon hänger mest med oss. En sak jag la märkte på orienteringsföreläsningen i morse var att andelen tyskar bland utbytesstudenterna verkar ligga nära nog 70%, man hörde inte applåderna för alla bordsknackningar ;) Bara i min nollegrupp är det 5 tyskar så om jag inte lär mig finska lär jag säkert snappa upp lite tyska. På tal om språk så har jag märkt att det i princip är omöjligt att prata svenska här, det är bara engelska som gäller om man inte pratar finska.
Nu ska jag dock ut och parta. Begreppet förfest som det finns i svenskan tycks vara norm här med. Inleder kvällen med en park och sen går vi till någon klubb som verkar tillhöra min fakultet (beteendevetenskapliga).
Btw så har jag träffat de båda andra tyskarna som ska läsa kogvet. Båda från Osnabrück. Lite roligt tycker jag eftersom jag tror att det är några hos er där hemma också.
Nåja, dags att kila. Har stämt möte med 2/5 av tysklandsklubben nere på parkeringen vid den hamburgska bussen (redan ett riktmärke här på gården). Hörs!
Rekognoscering på stan
Yrade runt lite på stan idag för att jag skulle veta vart jag ska på uppropet imorrn. Tyckte jag var smart som stoppade kartan innanför jackan när jag inte använde den eftersom jag är lite paranoid och tror att varenda käft är ute efter att ficktjuva en så fort man skriker ut "turist!!" med en karta i högsta hugg. Tyvärr resulterade det hela bara i att jag istället tappade bort hela kartan. Liiite jobbigt eftersom jag upptäckte det först när jag bestämt mig för att ta en annan väg tillbaka och då inte tittade på kartan alls till en början (och inte till ett slut heller eftersom den inte längre var med mig). Som tur var hade jag norpat en tidning hos motsvarande Studentbostäder när jag skrev på kontraktet där, som på mittuppslaget hade samma karta som jag hade tappat bort =D
Drev runt lite planslöst (fast med sporadiska glimtar på kartan) på vad jag trodde var vägen till busshållplatsen och sprang på två helt underbara affärer. En med underliga inredningsprylar och en som var smockad med pysselgrejer. Tyvärr lämnade jag allt sånt hemma (rädisa i bilen osv...) så om jag skulle köpa något spejsat papper skulle jag behöva köpa ett helt "startkit" för att kunna använda det, vilket jag definitivt inte har råd med. Men om någon kommer och hälsar på får ni gärna ta med en pyssellåda eller två. De bor hemma hos far och mor och väger inte alls mycket *ljug ljug*
Har kommit på en till kulturskillnad: Om man inte viftar med sitt busskort/plånbok/dyl. åt bussen stannar den inte på hållplatsen. Tur för mig att det var fler som skulle gå på där jag stod för jag hade helt förträngt det.
Har även insett att postlådorna här är så uppseendeväckande orangea att man inte ser dem, iaf gjorde inte jag det trots att jag stod 1 meter i från en när jag försökte hitta en att stoppa lite kort i. Får ta det imorrn helt enkelt. På tal om imorrn så är det då Orientation Program börjar. Ska yra runt som nollorna gjorde förra veckan och förhoppningsvis lära mig något på kuppen ;)
Drev runt lite planslöst (fast med sporadiska glimtar på kartan) på vad jag trodde var vägen till busshållplatsen och sprang på två helt underbara affärer. En med underliga inredningsprylar och en som var smockad med pysselgrejer. Tyvärr lämnade jag allt sånt hemma (rädisa i bilen osv...) så om jag skulle köpa något spejsat papper skulle jag behöva köpa ett helt "startkit" för att kunna använda det, vilket jag definitivt inte har råd med. Men om någon kommer och hälsar på får ni gärna ta med en pyssellåda eller två. De bor hemma hos far och mor och väger inte alls mycket *ljug ljug*
Har kommit på en till kulturskillnad: Om man inte viftar med sitt busskort/plånbok/dyl. åt bussen stannar den inte på hållplatsen. Tur för mig att det var fler som skulle gå på där jag stod för jag hade helt förträngt det.
Har även insett att postlådorna här är så uppseendeväckande orangea att man inte ser dem, iaf gjorde inte jag det trots att jag stod 1 meter i från en när jag försökte hitta en att stoppa lite kort i. Får ta det imorrn helt enkelt. På tal om imorrn så är det då Orientation Program börjar. Ska yra runt som nollorna gjorde förra veckan och förhoppningsvis lära mig något på kuppen ;)
Kulturkrockar
Visst är Finland i stort precis som Sverige men det finns ändå vissa småsaker som gör att man märker att man inte är kvar hemma i Sverige. Jag ska presentera några exempel:
1. I varje mataffär och kiosk värd namnet finns minst 2 enarmade banditer. Till dessa hör varsin pensionär som står och spelar bort hela månades pension i hopp om storvinsten. Det står ALLTID en person vid varje spelmaskin om den inte gått sönder eller jorden precis gått under. Otroligt tragiskt måste jag säga.
2. Det finns alltid en bastu i huset. Faktum är att när man byggde hus förr i Finland så byggdes alltid bastun först av allt så man skulle kunna hålla sig ren under tiden.
3. När man går till banken får man några verbala sverigedissar av bankmannen så ofta tillfälle ges (och gärna när det inte ges för att vara på den säkra sidan). Fick t.ex. kommentaren "welcome to future" igår när jag skaffade internetbank och såg lite förvirrad ut över förklaringen. Till mitt försvar vill jag säga att jag var förvånad över att han inte langade över en koddosa utan istället en massa papper med koder som man skulle stryka över när man använt dem. Att han dessutom sa att jag skulle bära dem med mig alltid och dessutom lägga in mitt banklogin i mobilen fick mig att fullkomligt trilla av stolen av chock. Det blir inget sånt säger jag bara.
4. Det är 4 meter högt i tak. Ja ok, kanske inte 4 men jag lovar att det är minst 3 meter i min lägenhet och jag har sett det på många ställen. Jag kanske förlorade några kvadrat jämfört med lägenheten i Ryd, men jag vann definitivt om man räkar kubikmeter. Synd bara att jag bara är 1,65 och inte har någon pall...
5. Man har alltid ett inbyggt diskställ i ett av skåpen. Helt sjukt smart, man stänger bara skåpsluckan och så slipper man se disken som torkar. Har man en halvmeter diskbänk som jag har så är det bra att slippa sno halva den ytan också (nu kan jag iofs inte använda den ändå eftersom det är längst in i hörnet och min miniugn står i vägen). Får medge att jag alltid trott att man har så i Sverige också eftersom vi har ett sånt hemhemma, men så var det tydligen inte.
6. Om man ens skulle antyda att man på något sätt tycker att Ryssland är en mycket sympatisk och trevlig plats kan man vänta sig offentligt lynchning. Jag minns på KVIT förra året när finnarna var på sittningen och Röda Arméns Gosskör gycklade för oss. Hälften satte vinet i halsen och började muttra motbesvärjelser så fort de kom in. Har dock för mig att de tog det rätt bra sen när de förstod vad det var (måste ju helgardera mig ifall att de läser den här bloggen sen och hävdar att jag är helt fel ute).
7. Standardiseringar är trevligt. I Sverige har man 30, 50, 70, 90 och 110 som standard på vägarna (förutom en enda 20 skylt som jag sett i ett industriområde i Linköping, men det räknas inte). Då vet man att det alltid är 50 när man är i stan, vilken avkrok till gränd man än hamnar i. Skulle det bli 30 så märker man det för då har nån slängt upp en vägbula och minst 15 skyltar. Här är man lite mer... tja... flexibel kanske man skulle kunna säga. I stan brukar det vara 30, 40 eller 60. Förutom när man åker förbi en sån skylt med en stadssiluett för då är det 50. På monstervägarna Ring I, II och III är det 80 eller 100 och på motorvägarna är det oftast 100 och 120. Men bara för att det står en viss gräns på skyltarna ska man inte tro att det följs. Här kör dom som galningar (nästan värre än i Stockholm faktiskt). 30 km/h över hastighetsgränsen verkar vara norm. Det här med gult ljus betyder stanna skiter de fullständigt i, snarare verkar det betyda "gasa på så du hinner över" (och den regeln har ändå funnits här lika länge som i Sverige). Efter att ha följt efter min kusin igår när hon guidade till båten har jag full förståelse för varför min mamma alltid körde som en galning. Det ligger helt enkelt i blodet.
1. I varje mataffär och kiosk värd namnet finns minst 2 enarmade banditer. Till dessa hör varsin pensionär som står och spelar bort hela månades pension i hopp om storvinsten. Det står ALLTID en person vid varje spelmaskin om den inte gått sönder eller jorden precis gått under. Otroligt tragiskt måste jag säga.
2. Det finns alltid en bastu i huset. Faktum är att när man byggde hus förr i Finland så byggdes alltid bastun först av allt så man skulle kunna hålla sig ren under tiden.
3. När man går till banken får man några verbala sverigedissar av bankmannen så ofta tillfälle ges (och gärna när det inte ges för att vara på den säkra sidan). Fick t.ex. kommentaren "welcome to future" igår när jag skaffade internetbank och såg lite förvirrad ut över förklaringen. Till mitt försvar vill jag säga att jag var förvånad över att han inte langade över en koddosa utan istället en massa papper med koder som man skulle stryka över när man använt dem. Att han dessutom sa att jag skulle bära dem med mig alltid och dessutom lägga in mitt banklogin i mobilen fick mig att fullkomligt trilla av stolen av chock. Det blir inget sånt säger jag bara.
4. Det är 4 meter högt i tak. Ja ok, kanske inte 4 men jag lovar att det är minst 3 meter i min lägenhet och jag har sett det på många ställen. Jag kanske förlorade några kvadrat jämfört med lägenheten i Ryd, men jag vann definitivt om man räkar kubikmeter. Synd bara att jag bara är 1,65 och inte har någon pall...
5. Man har alltid ett inbyggt diskställ i ett av skåpen. Helt sjukt smart, man stänger bara skåpsluckan och så slipper man se disken som torkar. Har man en halvmeter diskbänk som jag har så är det bra att slippa sno halva den ytan också (nu kan jag iofs inte använda den ändå eftersom det är längst in i hörnet och min miniugn står i vägen). Får medge att jag alltid trott att man har så i Sverige också eftersom vi har ett sånt hemhemma, men så var det tydligen inte.
6. Om man ens skulle antyda att man på något sätt tycker att Ryssland är en mycket sympatisk och trevlig plats kan man vänta sig offentligt lynchning. Jag minns på KVIT förra året när finnarna var på sittningen och Röda Arméns Gosskör gycklade för oss. Hälften satte vinet i halsen och började muttra motbesvärjelser så fort de kom in. Har dock för mig att de tog det rätt bra sen när de förstod vad det var (måste ju helgardera mig ifall att de läser den här bloggen sen och hävdar att jag är helt fel ute).
7. Standardiseringar är trevligt. I Sverige har man 30, 50, 70, 90 och 110 som standard på vägarna (förutom en enda 20 skylt som jag sett i ett industriområde i Linköping, men det räknas inte). Då vet man att det alltid är 50 när man är i stan, vilken avkrok till gränd man än hamnar i. Skulle det bli 30 så märker man det för då har nån slängt upp en vägbula och minst 15 skyltar. Här är man lite mer... tja... flexibel kanske man skulle kunna säga. I stan brukar det vara 30, 40 eller 60. Förutom när man åker förbi en sån skylt med en stadssiluett för då är det 50. På monstervägarna Ring I, II och III är det 80 eller 100 och på motorvägarna är det oftast 100 och 120. Men bara för att det står en viss gräns på skyltarna ska man inte tro att det följs. Här kör dom som galningar (nästan värre än i Stockholm faktiskt). 30 km/h över hastighetsgränsen verkar vara norm. Det här med gult ljus betyder stanna skiter de fullständigt i, snarare verkar det betyda "gasa på så du hinner över" (och den regeln har ändå funnits här lika länge som i Sverige). Efter att ha följt efter min kusin igår när hon guidade till båten har jag full förståelse för varför min mamma alltid körde som en galning. Det ligger helt enkelt i blodet.
Nyanländ
Ok, en liten fråga bara? Vad gör jag här? VAD GÖR JAG HÄR??
Andas. ANDAS.
...
Shit, det här stället ser ut som något som byggdes för att det på 70-talet råkade komma en hord av arbetssugna människor från landet in till stan p.g.a. att potatisskördarna inte längre gav tillräckligt god avkastning samt att hararna blivit för smarta för att fastna i snarorna. Resultat: Vi bygger skithöga hus och slänger in lite underliga "bak-/mellangårdar" med en och annan förvuxen rönnbärsträdswannabe och målar betonghusen med "hej, denna vecka har vi rea på just den här färgen eftersom vi upptäckte att kvaliteten var för dålig för att det ens skulle få kallas för "färg", men eftersom vi är ett vinstdrivande företag passar vi på att dumpa priserna och hoppas på att nåt pucko går på det och köper upp hela leveransen innan fredag"-färg (läs: det är inte mycket av den som faktiskt sitter kvar på väggarna).
Min lägenhet är ett synnerligen roande fenomen; toan är charmig och köket är en katastrof. När jag kom hit och såg det för första gången blev jag så chockad att jag bara gick runt och fnissade. Nu tycker jag det är skitkul =)
Hela lägenheten är ungefär som min gamla i Ryd (som jag saknar ofantligt mycket just nu), några få kvadrat mindre bara,men med ett panoramafönster (fast bara en fönstervägg) och i princip samma planlösning. Det jag hatar är att jag istället för mitt älskade halvskåp till frys har fått ett FRYSFACK *fnys, förakt, spott och spe* och en ugn som är hälften så stor som den i Ryd (och den är rätt liten redan från början). Den som planerade arbetsbänk och diskbänk måtte ha fått ett synnerligen hårt slag i huvudet och den som bodde här innan minst två slag eller bara totalt sakna förmågan till att förstå innebörden av ordet "flyttstäda", eller städa i största allmänhet. Fördelen med det är att om jag blir hungrig kan jag ju alltid skrapa upp ketchupen och smulorna som ligger och kladdar på golvet och fönsterbänken och äta till kvällsmat. Imorrn ska jag skriva på nyckelkvittensen så då blir det till att klaga samtidigt.
Toan är jätterolig för den påminner om något som skulle ha kunnat direktimporterats från en gammal, gammal gårdsbyggnad á la den som min mamma växte upp i. Det är kaklat, men inte så där nyrenoverat kaklat, om du förstår vad jag menar, utan snarare "dubbelt så gammalt som mig... minst". Golvet kommer en osökt att tänka på celler i en bikupa och det verkar vara gjort av någon nopprig gummimatta, trots att det också ser ut som kakel. Det roligaste är ändå badkaret. Det är ett sånt sittbadkar som är skithögt (och fullkomligt livsfarligt att försöka klättra ur när man är blöt) och halvlångt. Känner att en bild är på sin plats här.
Det är lite spännande att det fullkomligt luktar Finland om hela lägenheten. Vet inte riktigt vad det är, men det verkar sitta i huset. Det är säkert bastun nån våning ner.
Jag var jättenöjd med att få bo på andra våningen eftersom ingen skulle komma o göra en "ryds allé" på mig (dvs skutta in genom fönstret och ta alla mina grejer när jag är ute en sväng), men upptäckte rätt snart att det bor en tallbacke utanför huset så jag skulle med lätthet (ja eller efter att ha tränat några månader iaf) kunna ta mig både ut och in genom mitt fönster direkt från marken.
Andas. ANDAS.
...
Shit, det här stället ser ut som något som byggdes för att det på 70-talet råkade komma en hord av arbetssugna människor från landet in till stan p.g.a. att potatisskördarna inte längre gav tillräckligt god avkastning samt att hararna blivit för smarta för att fastna i snarorna. Resultat: Vi bygger skithöga hus och slänger in lite underliga "bak-/mellangårdar" med en och annan förvuxen rönnbärsträdswannabe och målar betonghusen med "hej, denna vecka har vi rea på just den här färgen eftersom vi upptäckte att kvaliteten var för dålig för att det ens skulle få kallas för "färg", men eftersom vi är ett vinstdrivande företag passar vi på att dumpa priserna och hoppas på att nåt pucko går på det och köper upp hela leveransen innan fredag"-färg (läs: det är inte mycket av den som faktiskt sitter kvar på väggarna).
Min lägenhet är ett synnerligen roande fenomen; toan är charmig och köket är en katastrof. När jag kom hit och såg det för första gången blev jag så chockad att jag bara gick runt och fnissade. Nu tycker jag det är skitkul =)
Hela lägenheten är ungefär som min gamla i Ryd (som jag saknar ofantligt mycket just nu), några få kvadrat mindre bara,men med ett panoramafönster (fast bara en fönstervägg) och i princip samma planlösning. Det jag hatar är att jag istället för mitt älskade halvskåp till frys har fått ett FRYSFACK *fnys, förakt, spott och spe* och en ugn som är hälften så stor som den i Ryd (och den är rätt liten redan från början). Den som planerade arbetsbänk och diskbänk måtte ha fått ett synnerligen hårt slag i huvudet och den som bodde här innan minst två slag eller bara totalt sakna förmågan till att förstå innebörden av ordet "flyttstäda", eller städa i största allmänhet. Fördelen med det är att om jag blir hungrig kan jag ju alltid skrapa upp ketchupen och smulorna som ligger och kladdar på golvet och fönsterbänken och äta till kvällsmat. Imorrn ska jag skriva på nyckelkvittensen så då blir det till att klaga samtidigt.
Lägg märke till de 1,5 decimetrarna meningslöshet på var sida om ugnen. Vad ska jag förvara där hade dom tänkt sig? Knäckebrödspacket och bönor? Känner att bakningspotentialen på den minimala arbetsbänken saknas dessutom. Det ser lite större ut p.g.a. fotovinkeln, men om man jämför med kakelplattorna så ser man ungefär hur "stort" det är.
Toan är jätterolig för den påminner om något som skulle ha kunnat direktimporterats från en gammal, gammal gårdsbyggnad á la den som min mamma växte upp i. Det är kaklat, men inte så där nyrenoverat kaklat, om du förstår vad jag menar, utan snarare "dubbelt så gammalt som mig... minst". Golvet kommer en osökt att tänka på celler i en bikupa och det verkar vara gjort av någon nopprig gummimatta, trots att det också ser ut som kakel. Det roligaste är ändå badkaret. Det är ett sånt sittbadkar som är skithögt (och fullkomligt livsfarligt att försöka klättra ur när man är blöt) och halvlångt. Känner att en bild är på sin plats här.
Det är lite spännande att det fullkomligt luktar Finland om hela lägenheten. Vet inte riktigt vad det är, men det verkar sitta i huset. Det är säkert bastun nån våning ner.
Jag var jättenöjd med att få bo på andra våningen eftersom ingen skulle komma o göra en "ryds allé" på mig (dvs skutta in genom fönstret och ta alla mina grejer när jag är ute en sväng), men upptäckte rätt snart att det bor en tallbacke utanför huset så jag skulle med lätthet (ja eller efter att ha tränat några månader iaf) kunna ta mig både ut och in genom mitt fönster direkt från marken.
Skadad av sin utbildning som man är måste man ju gå runt och kika på vad som är koggigt och vad som nästan är tårframkallande. Ta som exempel min adress där gatunamnet följs av "1B L228". Givetvis tror man att "1B" är husnumret och "L228" är lägenheten men så kul ska vi inte ha. Visade sig att "1B" är sisådär en 6-7 hus och "L/M" är det som jag bor i. L verkar för övrigt vara min trappuppgång, hur man kommer till M har jag ingen aning om. 228 borde ju ligga på våning 2 ihop med alla andra som börjar på 2, men ack så jag bedrog mig. Här verkar dom köra på våning efter våning tills dom dragit igenom alla kombinationer av 2XY, där X och Y motsvarar vilken som helst av siffrorna 0-9. Besynnerligt.
Fler underliga okoggiga grejer hann jag med idag. Var hos min kusin som bor här i stan och åt galet god mat innan vi åkte till båten med mamma, Jenny och bilen och hon hade en sån klockren "dålig artefakt". Vattenblandaren till handfatet inne på toan såg ut som en kompakt cylinder med en skåra runtom. Jag vred och vred på den översta delen, men inte kom det något vatten. Visade sig efter instruktion att man var tvungen att tippa den framåt (eller om det var bakåt) för att den skulle spola. Totalt ologiskt. Jag vågade inte stänga av den sen, utan lät den spola på tills Jenny, som stod efter i kön, skulle tvätta händerna också. Till kusinens försvar måste jag säga att hon bor i ett hus som skulle få vilken inredare eller arkitekt som helst att dregla ner sig totalt (du hade säkert gillat det Jocke).
Etta på dagens lista över underliga saker är ändå hissen. Inte nog med att den precis innan den bromsar ner till entréplanet låter som en boeing 747 (Karl kan säkert härma för er som inte känner till ljudet) som precis ska lyfta, det är dessutom fullkomligt omöjligt att gissa att det finns en hiss eftersom dörren ser ut som den går till en granne. En granne som iofs heter "Hissi" men men... är man från la France eller dyl. kan det ju vara lite knepigt att förstå. När man väl öppnat dörren hittar man tre dörrar till (iaf på min våning). En ytterdörr, en jätteskum dörr med nån finsk text på samt en helt normal hissdör (och faktiskt med en hiss innanför).
Ojoj, jag skulle vilja skriva så mycket mer men jag tror inte folk orkar läsa allt ändå. Kan ju kort sammanfatta dagen med att jag satt i hytten och försökte få igång mitt nya sim-kort till mobilen utan att lyckas. Visade sig att telefonen var låst. Sen fick jag panik när jag kom till lägenheten och undrade vad i hela friden jag gjorde här och hur jag skulle klara mig ett helt år i en lägenhet som var skitsnuskig och hade ett kök som fick mig att längta till en burgertallrik nere på karaokebaren (gissa vem som kommer bli för full för sitt eget bästa nån gång och säkert riva av en låt där). Efter att ha lyckats skaffa både internetbank och finskt bankkort och yrat runt halva Helsingfors för att köpa en olåst mobil (chattade med världens mest oengagerade person på telenor för att få reda på att det var det som var felet på min vanliga mobil) samt fått igång den och dessutom datorn så kändes det dock bättre. Jag tror det här kommer bli skitkul men jag ska nog skynda mig på att lära mig finska för i kiosken här nere pratar dom inget annat, iaf inte när man försöker köpa busskort med studentrabatt ;)
Några schyssta bilder från resan bara:
I taxfreen säljer man minsann inte bara sprit, tobak och kondomer; det går även bra att handla "läppfett" för 17,50 kr =)
Fler underliga okoggiga grejer hann jag med idag. Var hos min kusin som bor här i stan och åt galet god mat innan vi åkte till båten med mamma, Jenny och bilen och hon hade en sån klockren "dålig artefakt". Vattenblandaren till handfatet inne på toan såg ut som en kompakt cylinder med en skåra runtom. Jag vred och vred på den översta delen, men inte kom det något vatten. Visade sig efter instruktion att man var tvungen att tippa den framåt (eller om det var bakåt) för att den skulle spola. Totalt ologiskt. Jag vågade inte stänga av den sen, utan lät den spola på tills Jenny, som stod efter i kön, skulle tvätta händerna också. Till kusinens försvar måste jag säga att hon bor i ett hus som skulle få vilken inredare eller arkitekt som helst att dregla ner sig totalt (du hade säkert gillat det Jocke).
Etta på dagens lista över underliga saker är ändå hissen. Inte nog med att den precis innan den bromsar ner till entréplanet låter som en boeing 747 (Karl kan säkert härma för er som inte känner till ljudet) som precis ska lyfta, det är dessutom fullkomligt omöjligt att gissa att det finns en hiss eftersom dörren ser ut som den går till en granne. En granne som iofs heter "Hissi" men men... är man från la France eller dyl. kan det ju vara lite knepigt att förstå. När man väl öppnat dörren hittar man tre dörrar till (iaf på min våning). En ytterdörr, en jätteskum dörr med nån finsk text på samt en helt normal hissdör (och faktiskt med en hiss innanför).
Ojoj, jag skulle vilja skriva så mycket mer men jag tror inte folk orkar läsa allt ändå. Kan ju kort sammanfatta dagen med att jag satt i hytten och försökte få igång mitt nya sim-kort till mobilen utan att lyckas. Visade sig att telefonen var låst. Sen fick jag panik när jag kom till lägenheten och undrade vad i hela friden jag gjorde här och hur jag skulle klara mig ett helt år i en lägenhet som var skitsnuskig och hade ett kök som fick mig att längta till en burgertallrik nere på karaokebaren (gissa vem som kommer bli för full för sitt eget bästa nån gång och säkert riva av en låt där). Efter att ha lyckats skaffa både internetbank och finskt bankkort och yrat runt halva Helsingfors för att köpa en olåst mobil (chattade med världens mest oengagerade person på telenor för att få reda på att det var det som var felet på min vanliga mobil) samt fått igång den och dessutom datorn så kändes det dock bättre. Jag tror det här kommer bli skitkul men jag ska nog skynda mig på att lära mig finska för i kiosken här nere pratar dom inget annat, iaf inte när man försöker köpa busskort med studentrabatt ;)
Några schyssta bilder från resan bara:
Jag vill inte påstå att bilen var full till bristningsgränsen, men hade vi stoppat in något större än en rädisa där hade förmodligen fönstren ploppat ut. Fråga Jenny som fick sitta som en liten sill i en konservburk hela vägen ;)
En liten segelbåt vi såg från båten när vi satt och svullade i oss buffé. Tack vara nervositeten för resan hade jag tappat mättnadskänlorna så jag inledde med kallrätt, gick därefter lös på varmrätten och när den var klar och Jenny fortfarande inte var färdig med sin gick jag ett varv till på kallrättsbordet och kombinerade det med lite brieost och kex. Därefter gick både Jenny och jag lös på efterrätten... 2 ggr. Jag var fortfarande inte mätt men när jag började må illa insåg jag att det nog var lagom att erkänna sig besegrad av magsäckens begränsade volym.
I taxfreen säljer man minsann inte bara sprit, tobak och kondomer; det går även bra att handla "läppfett" för 17,50 kr =)
Sista natten i Sverige
Det här är sista natten i Sverige och tankar som "Vad tusan har jag gett mig in på?" och "Vem lurade i mig den här galna idén?" flyger runt i huvudet värre än knotten jag krockade med under cykelturen hemhem idag. Tyvärr har jag nog bara mig själv att skylla för "den galna idén" och hoppas på att jag lugnar ner mig när jag väl kommer dit. I nuläget har jag svårigheter att förstå att mamma, den enda av oss som faktiskt kan göra sig förstådd på andra sidan Östersjön, den här gången kommer åka hem utan mig. Hur i hela friden ska jag lyckas köpa några karelska piroger utan henne? Har iofs på sistone upptäckt att jag kan ohälsosamt många finska matord (kuriosa: men bara två för färger) för att göra anspråk på att inte kunna någon finska alls.
Jag tror nog att mamma är minst lika stressad som jag över det här även om hon inte beter sig som en tjurig liten 5-åring som har varit mitt signum de två-tre senaste veckorna. Det enda som egentligen får mig att åka är att jag lagt ner så sjukt mycket tid på att fylla papper till höger och vänster i ungefär ett halvår och att ha gjort det i onödan är inget jag vill ha på mitt arbetsmoralssamvete. Dessutom vill jag inte bli en bitter nucka när jag är 50, som hatar världen för att jag aldrig tog chansen att pröva på något nytt.
Kom precis in efter att ha mosat full bilen med packning. Det underliga är att jag gjorde en raid i fredags och rationaliserade bort en del grejer som jag insåg inte skulle få plats och som jag nog ur ett strikt överlevnadsmässigt perspektiv skulle klara mig utan i ett år, och ändå, ÄNDÅ! får grejerna inte plats i bilen. Jaa, det är bara att fortsätta att sovra. Nästa som ryker är min älskade lilla röda brödrost och tvättkorgen, blir det riktigt illa får ägglikören stanna hemma den med.
Nåja, jag åker iaf i vetskapen att Krääx nu är i tryggt förvar igen (var han iofs hela tiden, bara att jag inte visste om det). Nästa gång det är Svartan ska jag personligen gipsa fast honom i mig själv så jag har koll på honom hela tiden (visade ju mina oanade gipsarskills på några y:are), men tills dess får han nöja sig med ena foten och näbben.
Jag tror nog att mamma är minst lika stressad som jag över det här även om hon inte beter sig som en tjurig liten 5-åring som har varit mitt signum de två-tre senaste veckorna. Det enda som egentligen får mig att åka är att jag lagt ner så sjukt mycket tid på att fylla papper till höger och vänster i ungefär ett halvår och att ha gjort det i onödan är inget jag vill ha på mitt arbetsmoralssamvete. Dessutom vill jag inte bli en bitter nucka när jag är 50, som hatar världen för att jag aldrig tog chansen att pröva på något nytt.
Kom precis in efter att ha mosat full bilen med packning. Det underliga är att jag gjorde en raid i fredags och rationaliserade bort en del grejer som jag insåg inte skulle få plats och som jag nog ur ett strikt överlevnadsmässigt perspektiv skulle klara mig utan i ett år, och ändå, ÄNDÅ! får grejerna inte plats i bilen. Jaa, det är bara att fortsätta att sovra. Nästa som ryker är min älskade lilla röda brödrost och tvättkorgen, blir det riktigt illa får ägglikören stanna hemma den med.
Nåja, jag åker iaf i vetskapen att Krääx nu är i tryggt förvar igen (var han iofs hela tiden, bara att jag inte visste om det). Nästa gång det är Svartan ska jag personligen gipsa fast honom i mig själv så jag har koll på honom hela tiden (visade ju mina oanade gipsarskills på några y:are), men tills dess får han nöja sig med ena foten och näbben.
Flytt
Jag vill bara göra det klart en gång för alla:
JAG HATAR ATT FLYTTA!
Fabian sa en gång "kaos i rummet, ordning i hjärnan". Tyvärr stämmer det inte alls på mig, faktum är att det är precis tvärtom (det är därför jag alltid måste ha så städat). Ni kan ju tänka er hur jag mår nu när min lägenhet ser ut så här...
JAG HATAR ATT FLYTTA!
Fabian sa en gång "kaos i rummet, ordning i hjärnan". Tyvärr stämmer det inte alls på mig, faktum är att det är precis tvärtom (det är därför jag alltid måste ha så städat). Ni kan ju tänka er hur jag mår nu när min lägenhet ser ut så här...
...och så här...
Rena rama tortyren för mig. Tack o lov kommer Maria om en timme och hjälper mig bära kartonger till bilen så jag är lite peppad att bli klar.
En filosofisk fråga bara: hur kommer det sig att flyttkartongerna aldrig räcker till och att Hemköp just i kombination med detta inte har några banankartonger kvar?
Det jävligaste med den här flytten är att jag vet att jag kommer behöva göra om det inom ett år. Det finns bara en sak att göra: börja samla på mig kartonger så fort jag kommer fram!
En filosofisk fråga bara: hur kommer det sig att flyttkartongerna aldrig räcker till och att Hemköp just i kombination med detta inte har några banankartonger kvar?
Det jävligaste med den här flytten är att jag vet att jag kommer behöva göra om det inom ett år. Det finns bara en sak att göra: börja samla på mig kartonger så fort jag kommer fram!
HLR Ryd
Året hjärt-lung-räddning av Ryd tycks ha gått vägen även denna gång. Från att ha varit en spökstad från början av juni med nästintill total avsaknad av aktivitet på EEG-kurvan, invaderades den idag av gigantiska hyrsläp, stirriga föräldrar och ungdomar med en gnista av osäkerhet i ena ögat och en av ohämmad spänning i det andra. Jag missade själv den spänningen när jag flyttade hit eftersom jag är från stan från början och dessutom redan hade flyttat hemifrån en gång tidigare, men idag fick jag en föraning om hur det kommer kännas när jag själv flyttar om två veckor.
Förmodligen kommer stället dit jag flyttar enbart inhysa utbytesstudenter och jag kommer komma tillbaka om ett år och prata flytande portugisiska eftersom den enda "urfinnen" jag träffade på där borta var min egen mamma som var på besök.
Nåja, jag kommer iaf inte som utbytarna som kommer hit, bli förvånad över att folk inte tenderar att hälsa på främmande människor (läs: grannen som bor i lägenheten bredvid och som man ser varje morgon innan man åker till uni). Jag kommer heller inte bli förvånand över att grannen inte öppnar (trots att jag ser på ljusskiftningen i titthålet att han/hon står precis innanför dörren) när jag har problem att få igång mitt Internet eftersom jag vet att de tror att det är TV-tjänst som kommer och vill avkräva dem deras sista slantar. (OK, till mitt försvar vill jag bara säga att jag faktiskt knackade på sen när jag insåg att det var min granne och var otroligt hjälpsam med att leta upp telefonnummer han kunde ringa. Han borde ha sitt Internet igång senast på måndag.)
Förmodligen kommer stället dit jag flyttar enbart inhysa utbytesstudenter och jag kommer komma tillbaka om ett år och prata flytande portugisiska eftersom den enda "urfinnen" jag träffade på där borta var min egen mamma som var på besök.
Nåja, jag kommer iaf inte som utbytarna som kommer hit, bli förvånad över att folk inte tenderar att hälsa på främmande människor (läs: grannen som bor i lägenheten bredvid och som man ser varje morgon innan man åker till uni). Jag kommer heller inte bli förvånand över att grannen inte öppnar (trots att jag ser på ljusskiftningen i titthålet att han/hon står precis innanför dörren) när jag har problem att få igång mitt Internet eftersom jag vet att de tror att det är TV-tjänst som kommer och vill avkräva dem deras sista slantar. (OK, till mitt försvar vill jag bara säga att jag faktiskt knackade på sen när jag insåg att det var min granne och var otroligt hjälpsam med att leta upp telefonnummer han kunde ringa. Han borde ha sitt Internet igång senast på måndag.)
Pythia
Nyfikenheten över hur jag kommer klara mig i Finland och hur jag kommer ha förändrats efter det här året är stark. Tyvärr har vi ingen siargen (siar-gen) i släkten, men utbildad som man är har man ju hört talas om Pythia (mer känd som "Oraklet i Delfi"). Hon satt över en spricka i backen där det vällde upp spännande gaser som framkallade "framtidsvisioner" (läs: hon blev hög och hallucinerade). Tyvärr är inte Ryd utrustad med någon vulkanspricka och de enda gaser man kan få tag på är om man stoppar ner huvudet i sopnedkastet.
Problemet löstes med att jag kokade upp en kastrull med vatten och tillsatte lite allroundkrydda (fick den av min moster för 2 år sen men har inte använt den hittills så jag tänkte "ja, vad fasen"). Lutade mig sedan över det hela med en handuk över huvudet för att inte gå miste om ångans klärvoajanta egenskaper. Det enda framtidsvision jag fick var hur allroundkryddan fick stå kvar orörd på kryddhyllan tills arkeologer grävde ut min lägenhet 500 år efter vulkanutbrottet som begravde hela Ryd i aska o pimpsten (jag visste väl att det fanns en vulkanspricka här nånstans!).
Det var inte förrän jag gick förbi bröd-och-kak-hyllan inne på Hemköp som visionen kom, och den drabbade mig som en njurspark i skallen. En bild säger mer än tusen ord så tillåt mig demonstrera:
Nej, jag försöker inte antyda att jag är gravid. (Där reducerades antalet ord till 500 [och ännu färre om han var bra])
Från min tidiga (späd)barndom till för några år sen så var jag i Finland minst två gånger per år och då vanligen en vecka per gång. När man är på semester hör det till att man får svulla lite (läs: astronomiskt mycket). Så, tillåt mig nu presentera en vanlig dags kaloriintag (kan inte med gott samvete kalla det kostintag) under ett besök i Finland:
Frukost:
En 2dl-burk chokladpudding (fast med mer lös konsistens)
Ev en eller två karelska piroger (men bara om det fanns äggsmör till, annars dög det inte)
En munk (helst gräddmunk, men krisade det kunde jag sänka mig till en berlinermunk istället)
Lunch:
Minns egentligen inte vad vi åt men något i stil med hamburgare på någon restaurang (det var ju semester för tusan!) Alternativt åt vi hos någon släkting som propsade på 3 omtag.
Ev en glass som efterrätt (åt vi hos en släkting var det garanterat det)
Kvällsmat:
Givetvis karelska piroger med äggsmör annars någon annan form av pirog, typ köttfärs. Kanske lite nakkikorv till.
Givetvis måste man köpa med sig "mat" hem också, så förutom pirogerna och korven tog vi alltid med 10-12 sorters kakor och godispåsar som inte fanns hemma. Hade jag varit tillräckligt gammal hade jag förmodligen fått med lite koskenkorva också.
Det här är Finland för mig (med viss korrigering för att jag numera mycket väl kan äta piroger utan äggsmör och tycker att koskenkorva kan vara trevligt) och givetvis kommer jag så fort jag läser "satama" att slå på fettproduktionen och gå och köpa 10 burkar chokladpudding i närmaste mataffär. Som om detta inte var nog invigde mamma mig i pastejernas underbara värld sist vi var i Åbo och detta i kombination med att jag inte tränat regelbundet sen (eller innan dess heller) året efter studenten kan inte ge annat resultat än bilden ovan.
Jag får helt enkelt dansa en jäkla massa tango när jag är där. Fast då kanske jag träffar mr Charming och då blir kanske resultatet de där reducerade (500+x) orden istället. Shit också, jag ska aldrig mer gå förbi bröd-o-kak-hyllan på Hemköp!
Problemet löstes med att jag kokade upp en kastrull med vatten och tillsatte lite allroundkrydda (fick den av min moster för 2 år sen men har inte använt den hittills så jag tänkte "ja, vad fasen"). Lutade mig sedan över det hela med en handuk över huvudet för att inte gå miste om ångans klärvoajanta egenskaper. Det enda framtidsvision jag fick var hur allroundkryddan fick stå kvar orörd på kryddhyllan tills arkeologer grävde ut min lägenhet 500 år efter vulkanutbrottet som begravde hela Ryd i aska o pimpsten (jag visste väl att det fanns en vulkanspricka här nånstans!).
Det var inte förrän jag gick förbi bröd-och-kak-hyllan inne på Hemköp som visionen kom, och den drabbade mig som en njurspark i skallen. En bild säger mer än tusen ord så tillåt mig demonstrera:
Nej, jag försöker inte antyda att jag är gravid. (Där reducerades antalet ord till 500 [och ännu färre om han var bra])
Från min tidiga (späd)barndom till för några år sen så var jag i Finland minst två gånger per år och då vanligen en vecka per gång. När man är på semester hör det till att man får svulla lite (läs: astronomiskt mycket). Så, tillåt mig nu presentera en vanlig dags kaloriintag (kan inte med gott samvete kalla det kostintag) under ett besök i Finland:
Frukost:
En 2dl-burk chokladpudding (fast med mer lös konsistens)
Ev en eller två karelska piroger (men bara om det fanns äggsmör till, annars dög det inte)
En munk (helst gräddmunk, men krisade det kunde jag sänka mig till en berlinermunk istället)
Lunch:
Minns egentligen inte vad vi åt men något i stil med hamburgare på någon restaurang (det var ju semester för tusan!) Alternativt åt vi hos någon släkting som propsade på 3 omtag.
Ev en glass som efterrätt (åt vi hos en släkting var det garanterat det)
Kvällsmat:
Givetvis karelska piroger med äggsmör annars någon annan form av pirog, typ köttfärs. Kanske lite nakkikorv till.
Givetvis måste man köpa med sig "mat" hem också, så förutom pirogerna och korven tog vi alltid med 10-12 sorters kakor och godispåsar som inte fanns hemma. Hade jag varit tillräckligt gammal hade jag förmodligen fått med lite koskenkorva också.
Det här är Finland för mig (med viss korrigering för att jag numera mycket väl kan äta piroger utan äggsmör och tycker att koskenkorva kan vara trevligt) och givetvis kommer jag så fort jag läser "satama" att slå på fettproduktionen och gå och köpa 10 burkar chokladpudding i närmaste mataffär. Som om detta inte var nog invigde mamma mig i pastejernas underbara värld sist vi var i Åbo och detta i kombination med att jag inte tränat regelbundet sen (eller innan dess heller) året efter studenten kan inte ge annat resultat än bilden ovan.
Jag får helt enkelt dansa en jäkla massa tango när jag är där. Fast då kanske jag träffar mr Charming och då blir kanske resultatet de där reducerade (500+x) orden istället. Shit också, jag ska aldrig mer gå förbi bröd-o-kak-hyllan på Hemköp!
Antagen
Idag fick jag äntligen mitt antagningsbesked! Firade med en glass i solen =)
Intro
Igår var det tre veckor och tre dagar tills jag ska åka. Tyvärr missade jag att dokumentera detta finurliga tidsintervall (tre är något av ett favorittal) eftersom jag var i T1 och drack öl. Prytzen hade avvinkningsfest eftersom han också ska iväg ett år. Han tjuvstartar lite dock för han åker redan imorrn (tvärt emot vad hans msn säger).
Tror ett frö av resfeber såddes på festen igår men jag tar fortfarande hem europamästerkskapen i att förtränga att jag ska iväg. Eller jag kanske har insett att jag ska åka men att jag sen ska stanna kvar i ett år och dessutom försöka mosa in ett helt språk i hjärnan har inte riktigt sjunkit in. Det kanske är de 15 kasusen som motarbetar mig...
För tillfället behärskar jag hela 0 hela meningar på finska (vilket är något av en bragd med tanke på att min mamma är från Finland, pratar med min moster minst en gång i veckan och då nästan alltid på finska), har noll koll på ordföljden och är lite rädd för deras dubbelkonsonanter. Men jag ska inte säga att jag inte har försökt. Efter patetfesten i vintras fick jag en intensivkurs i bastun i hur man säger "Jag heter Johanna" av just Johanna (som behärskar den totala mängden av "väldigt många" meningar på finska).
Ångestvrålen från 6 generationer finska förfäder hördes eka över Ryd när jag dagen efter hade glömt bort hur man sa.
Jag misströstar dock inte utan väljer att se det så här: för att erinra sig sådant man lärt sig behöver man bara försätta sig i samma tillstånd som man befann sig i när man kodade in informationen. Jag behöver helt enkelt bara spela laserdometurnering i 4 timmar, trycka en pizza i ett bastuomklädningsrum till bredden fullt av pateter och fylla mig med lika mycket bibvin (givetvis av samma druva) och därefter skutta ut och rulla mig två varv i snön så lovar jag att det kommer tillbaka.
...det här kommer bli ett tufft år för min kropp.
Tror ett frö av resfeber såddes på festen igår men jag tar fortfarande hem europamästerkskapen i att förtränga att jag ska iväg. Eller jag kanske har insett att jag ska åka men att jag sen ska stanna kvar i ett år och dessutom försöka mosa in ett helt språk i hjärnan har inte riktigt sjunkit in. Det kanske är de 15 kasusen som motarbetar mig...
För tillfället behärskar jag hela 0 hela meningar på finska (vilket är något av en bragd med tanke på att min mamma är från Finland, pratar med min moster minst en gång i veckan och då nästan alltid på finska), har noll koll på ordföljden och är lite rädd för deras dubbelkonsonanter. Men jag ska inte säga att jag inte har försökt. Efter patetfesten i vintras fick jag en intensivkurs i bastun i hur man säger "Jag heter Johanna" av just Johanna (som behärskar den totala mängden av "väldigt många" meningar på finska).
Ångestvrålen från 6 generationer finska förfäder hördes eka över Ryd när jag dagen efter hade glömt bort hur man sa.
Jag misströstar dock inte utan väljer att se det så här: för att erinra sig sådant man lärt sig behöver man bara försätta sig i samma tillstånd som man befann sig i när man kodade in informationen. Jag behöver helt enkelt bara spela laserdometurnering i 4 timmar, trycka en pizza i ett bastuomklädningsrum till bredden fullt av pateter och fylla mig med lika mycket bibvin (givetvis av samma druva) och därefter skutta ut och rulla mig två varv i snön så lovar jag att det kommer tillbaka.
...det här kommer bli ett tufft år för min kropp.
