Trollkarlen från Oz
När jag öppnade webbläsaren idag och fick upp Googles sökruta såg jag den här bilden. Trollkarlen från Oz har tydligen 71-årsjubileum idag. Ett lite märkligt årtal att fira kanske, men ändå.
När jag var liten var jag fullkomligt betagen av de här böckerna. Minns inte exakt hur många det fanns, bortåt 10-15 stycken säkert, men jag läste alla. Minns hur glad jag blev när bokbussen kom till skolan för då kunde jag hämta ut min bokning på nästa bok som jag gjort gången innan. Och bibliotekstanten (som säkerligen inte var så gammal att hon förtjänades att kallas tant) var alltid så snäll och hjälpte mig med nästa bokning. L. Frank Baum var namnet på min absoluta favoritförfattare på den tiden.
Har många gånger funderat på att läsa om böckerna, i alla fall den första och mest kända, där trollkarlen är med. Vi får se hur det blir med det. Finns ju en hel värld där ute av olästa böcker som behöver utforskas. Läste just ut en samling noveller från Decamerone, kanske Dantes Inferno blir nästa bok att bocka av från listan?
Värmeslag är obehag
Äntligen! Väderleksprognosen på datorskrivbordet säger att det ska vara moln över Esbo idag. Jag riktigt joddlar av lycka. Joddeladiliddihoooooooo!
Det tycks som att vi nordbor har en medfödd rätt att klaga på vädret, vare sig det är fint eller inte, torrt eller blött. Det är nästan lika självklart att man ska klaga på vädret som att man får ett personnummer när man föds. Fast ännu mer obligatoriskt är väl att klaga på dessa människor som faktiskt klagar på vädret, för man "ska vara tacksam över den lilla sol man får här uppe i norr!".
Jag har funderat lite över det här klagandet. För drygt en vecka sen var jag sur över att det inte var något riktigt sommarväder. Man tänker lätt att har man sommar bara tre månader om året, så vill man ju ha lite valuta för pengarna så att säga. Men vadå "bara tre månader om året"? Vad jag vet så går det 12 månader på ett år och det ska få plats tre andra årstider där också så "bara" tre månader med sommar känns ändå rätt rimligt från första början.
Men varför är det då alltid ett sånt himla liv om just sommaren? Jag har väl aldrig hört någon säga "har man höst bara tre månader om året så ska det banne mig vara regn och rusk och bruna löv i tre månader också". Om det inte blir exakt tre månader med sol och 25-30 graders värme hela tiden, då blir det ett jädra liv (för man ska minsann ha tid att odla lite malignt melanom på lunchrasten redan innan semestern börjar!). Och blir det det så blir det ett jädra liv ändå (för då har man ju fått malignt melanom och kan inte vistas ute i solen något mer!). Som nu till exempel. Kring 30 grader varmt i drygt en vecka, strålande sol och inte en droppe regn på flera dagar (ja, förutom den där lilla halvmeters översvämningen inne i Helsingfors i torsdags på grund av skyfallet, men det räknas liksom inte).
Nä, ett jädra lidande är det när man inte kan vara ute för att det i princip inte går att andas och man inte kan vara inne för att det är mot sommarprinciperna om att man ska vara ute och njuta av solen när den är framme. Det är till exempel förödande för effektiviteten att sitta på ett sjuktligt varmt bibliotek och försöka skriva exjobbsansökningar (ni ser ju själva vad jag gör istället). Dessutom är det fullkomligt omöjligt att ge sig ut i skogen och plocka blåbär före klockan ett på natten, vilket ställer till stora förtret för mig. Så gnälla och klaga och pusta och stöna tänker jag göra tills det hela går över och tills dess så tänker jag lovprisa de förfäder som bestämde sig för att faktiskt bosätta sig här uppe i norr, där vi tack och lov bara har sommar knappt tre månader om året. Jag skulle inte orka en sekund till.
Förresten så visar väderleksprognosen, trots moln, fortfarande 30 grader varmt. Tittar man ut ser man bara en blå himmel och tittar man snett till höger, nerför trappan, ser man tre japaner som springer runt och fotar väggdetaljer i biblioteksfoajén. Kanske är de väldigt intresserade av Alvar Aaltos arkitektur eller så försöker de bara fly undan hettan. Vem vet?
Schlagerlistan
En liten uppdatering.
Jag lyssnade igenom låtarna från tävlingen igen och insåg att jag hade mer att säga. Smidigast blir väl att ta det i resultatordning med vinnaren överst:
1. Tysklands låt var inte så hemsk som jag mindes, men hon hade fortfarande en mycket märklig röst. Att jämföra henne med Lily Allen tyckte jag dock var att ta i.
2. Turkiet verkade vara årets Lordi med lite rap och orientaliska inslag. Hörde den dock inte under tävlingen eftersom jag var och öppnade ytterdörren för Maria just då. Helt ok annars.
3. Rumänien hade jag helt glömt bort tills jag kollade upp den igen och såg att det var dubbelpianot. Blev jäkligt imponerad över tjejens röst och road över deras försök att dansa sittandes på en pianostol stamtidigt som de spelade. Låten i sig kändes dock totalt menlös.
4. Danmarks kändes, när jag hörde den i lördags, som en låt som antingen skulle vinna eller komma sist eftersom det var så mycket stöldgods i den. Lyckades nu vid andra lyssningen identifiera "(You're simply) The best" med Tina Turner och en överdos ABBA-synt varav "The winner takes it all" framträdde tydligast. Gissar att fler saker dyker upp om man lyssnar lite till. Klassisk schlagerlåt som det brukade låta för 10-15 år sen och som det fortfarande kommer låta i radion denna sommar om jag får säga vad jag tror.
5. Azerbajdzjan hade en helt ok låt. Bra sångerska som gjorde ett passionerat framförande. Insåg precis att jag missade den här låten helt i lördags, troligen p.g.a. dörröppnandet. Det enda jag inte förstod med framträdandet var det spasmiska ryckandet i kjolen och vem som var ansvarig för plockandet och 25 stackars svanar för att få till hela kreationen.
6. Belgiens sång var den som jag helst skulle lyssna på efteråt. Hade jag röstat så hade det blivit på denna.
7. När jag hörde Armeninen i lördags tyckte jag att den var urdålig. Insåg dock när jag lyssnade på den igen att den inte var helt värdelös. Det som förvånade mig var att det var mer eller mindre en skördesång. Lite som "10 tips för att odla aprikoser". Jag tror dock fortfarande inte att den är någon favorit, men det kanske går att få in texten som förord i nästa upplaga av Bondepraktikan.
8. Greklands bidrag var ungefär vad jag hade väntat mig därifrån. Typiskt grekiskt med inslag av störande mobilsignal. Käckt! Sen är det alltid skoj att lyssna på grekiska eftersom jag inte har en aning om hur det, trots alla låneord, låter.
9. Insåg just att det var Georgien jag missade när jag var nere och öppnade dörren. Det måste betyda att svankjolssången från Azerbajdzjan gjorde totalt noll intryck på mig eftersom jag trodde att jag hade missat den istället. Dessutom verkar det som att hon inte hade den kjolen på sig i tävlingen utan bara i videon på SVT:s hemsida. Ja, men den från Georgien var väl fin och välsjungen men kanske inget som fastnar på hjärnan förrän man hört den några gånger. Tror dock den har potential.
10. Ukrainas var den mest överraskande. Jag hade inte väntat mig en sån intensitet eller meningsfull text från en tjej med så mycket spackel i ansiktet.
11. Ja jädrar. Ryssland måste ha varit ett av årets största skämt. Inledningen låter misstänkt likt något som skulle kunna spelas på dansgolvet på en av de mindre Vikinglinebåtarna. Egentligen är sången ganska fin, men den där engelskan var ju bedrövlig. Jag förstod mer av den textade finska översättningen än av vad han sjöng. Maria vägrade kommentera framförandet. Hon hänvisade även till att han som vann för Ryssland för några år sen såg djupt drogpåverkad ut där han kravlade runt på scenen. Tydligen var det även högst troligt att han varit just påverkad eftersom han tidigare hade haft narkotikaproblem, sa hon. Verkar ju vara ett schysst ställe det där.
12. Frankrikes bidrag var, precis som den finlandssvenske komentatorn sa, ett försök att sälja in en låt till fotbolls-VM i sommar. Jag tror de kommer att lyckas och att det här kommer bli en sommarplåga för alla som någonsin kommit i kontakt med en svatrvit boll.
13. Serbien har jag ju redan kommenterat så jag tänkte hoppa över den här.
14. Israel var en av de få framföranden som jag faktiskt kom ihåg utan att behöva anstränga mig. Fin låt och bra sång, men förmodligen inget som radiokanalerna kommer att spela sönder. Antagligen av politiska eller språkliga skäl. Tycker på något sätt att den påminner lite om den låt som Serbien vann med för några år sen.
15. Spanien var en av mina favoriter, tycker gott den hade kunnat hamna högre upp. Sången var så mysig och sen gillade jag baletten också. Jag trodde att det var en del av numret när clownen i "fel" färg dök upp på scenen och sen blev hämtad av vakterna. Jag var tydligen inte den enda, kommentatorn fick höra sig för ganska länge innan han kunde förklara varför Spanien fick sjunga en gång till.
16. Albanien sen då... Jaha, ja. Ja, nä. Jag tror att jag drabbades av matkoma efter ostbrickan under just den här låten. Men jag gillar hennes röst i alla fall. Låten var heller inte dålig, men kanske inte så spännande.
17. Sen var det Bosnien Herzegovina som aldrig riktigt kom igång. Var som om det var något som bubblade under ytan men fastnade i den tjocka konsistensen. Påminde om "Land of confusion" av Genesis, fast utan att vara bra (fast det är ju tveksamt om "originalet" är det heller).
18. Kommentatorn sa att hon som sjöng Portugals bidrag inte hade en tillräckligt utvecklad röst för att sjunga den och det kan jag nog hålla med om. Frågan är dock om det hade spelat någon roll för låten i sig var rätt trist.
19. Island lät som en karikatyr av Modern Talking. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Den här hade verkligen inte något "special something".
20. Norges bidrag var enbart pinsamt. Här kan man verkligen tala om en röst som inte räcker till. Kändes väldigt mycket som musikalmusik, fast som aldrig riktigt kom igång. Det här var knappt snäppet över på tråkighetsstegen jämfört med Island, det som gjorde det lite intresant var att till och med jag som är smått tondöv kunde konstatera att inte alla toner satt där de skulle. Men Norge körde väl med säkra kort för att slippa anordna tävlingen nästa år igen.
21. Cypern var en av de tre gitarrkillarna på raken. Jag fattar inte varför den här låten kom så långt ner för den var ju asbra. Hoppas på radion i det här fallet för den här vill jag höra mer av. Kan dock förstå om den försvann lite i mängden.
22. Moldavien med neonfiolen! Det var ju värt bara för dens skull. Tutandet i porrkroken (saxofonen) förgyllde också men annars var det inte mycket att hänga i julgranen, varken röst- eller textmässigt.
23. Irland i botten-tre. Först måste jag dock bara säga att jag inte fattade att Niamh var ett kvinnonamn så när det tjatades om denna "Niamh Kavanagh" så trodde jag det var kompositören. Minns att jag tyckte i lördags att låten var mördande tråkig och bäst hade passat som filmmusik när kameran sveper över frodiga kullar. Nu när jag hörde den igen tyckte jag dock att den var mycket bättre och inte alls så hemsk som jag kom ihåg. Hennes röst är grym och melodin är rätt fin, men jag tycker fortfarande att den skulle göra sig bäst tillsammans med de där frodiga kullarna.
24. Vitryssland. Jag säger bara "haha, butterflies". Den finske kommentatorn beskrev det hela som taget ur en disneyfilm och nämnde att den svenska pressen funderar på om detta är slutet på Robert Wells karriär. Ni kan väl hålla mig uppdaterad om hur det går för honom efter det här?
25. Storbritannien var helt klart sämst och jag var småsint nöjd över att den hamnade just på den här platsen. Vilken del av sången var det egentligen som de tyckte var bra när de bestämde sig för att skicka den? Var det den svajiga rösten? Var det det totala oengagemanget i framträdandet? Var det det ålderdomliga tempot och kompet? Eller var det jag-imiterar-Hugh-Grant-när-han-spelar-en-död-fisk-blicken som sångaren fick till några gånger? Såna här låtar borde vara straffbara att producera.
Jag skulle vilja komplettera listan med en kalkonplats också. Förstapriset i den här kategorin går till mitt nya hemland Finland med motiveringen:
"För den totala oförmågan att skapa musik som låter bra och som har en givande text, i kombination med sångerskor som låter som att de nyligen ätit två paket kalkkritor som uppvärmning. Att dessutom kopiera folkmusikkänslan från förra årets vinnare ger inte direkt pluspoäng."
Jag håller fast vid min tes om att finskan inte är gjord för att sjunga vackert på. Hittills har jag stötts i denna av det faktum att den gång Finland vann hela Schlagerfestivalen var när Lordi stod på scen och brölade som ett gäng hormonstinna ungtjurar (på engelska). Tilläggas bör kanske att jag även har motbevisats i min tes efter att ha fått ett album av Anna Puu av Mikael. Den tjejen vet hur man smeker det finska språket. Mer sånt i Schlagerfestivalen!
För er som vill lyssna på det hela kan jag rekommendera den här länken:
http://www.youtube.com/watch?v=EfCLuoKyibE&feature=related
För er som vill ha en meningsfull översättning kan jag dock inte rekommendera att köra texten genom google translate. Då ser nämligen refrängen ut så här:
"Jag sjunger
bakning dag, gå en bra månad
työlki Ella, Mut kommersiell vinst "
2. Turkiet verkade vara årets Lordi med lite rap och orientaliska inslag. Hörde den dock inte under tävlingen eftersom jag var och öppnade ytterdörren för Maria just då. Helt ok annars.
3. Rumänien hade jag helt glömt bort tills jag kollade upp den igen och såg att det var dubbelpianot. Blev jäkligt imponerad över tjejens röst och road över deras försök att dansa sittandes på en pianostol stamtidigt som de spelade. Låten i sig kändes dock totalt menlös.
4. Danmarks kändes, när jag hörde den i lördags, som en låt som antingen skulle vinna eller komma sist eftersom det var så mycket stöldgods i den. Lyckades nu vid andra lyssningen identifiera "(You're simply) The best" med Tina Turner och en överdos ABBA-synt varav "The winner takes it all" framträdde tydligast. Gissar att fler saker dyker upp om man lyssnar lite till. Klassisk schlagerlåt som det brukade låta för 10-15 år sen och som det fortfarande kommer låta i radion denna sommar om jag får säga vad jag tror.
5. Azerbajdzjan hade en helt ok låt. Bra sångerska som gjorde ett passionerat framförande. Insåg precis att jag missade den här låten helt i lördags, troligen p.g.a. dörröppnandet. Det enda jag inte förstod med framträdandet var det spasmiska ryckandet i kjolen och vem som var ansvarig för plockandet och 25 stackars svanar för att få till hela kreationen.
6. Belgiens sång var den som jag helst skulle lyssna på efteråt. Hade jag röstat så hade det blivit på denna.
7. När jag hörde Armeninen i lördags tyckte jag att den var urdålig. Insåg dock när jag lyssnade på den igen att den inte var helt värdelös. Det som förvånade mig var att det var mer eller mindre en skördesång. Lite som "10 tips för att odla aprikoser". Jag tror dock fortfarande inte att den är någon favorit, men det kanske går att få in texten som förord i nästa upplaga av Bondepraktikan.
8. Greklands bidrag var ungefär vad jag hade väntat mig därifrån. Typiskt grekiskt med inslag av störande mobilsignal. Käckt! Sen är det alltid skoj att lyssna på grekiska eftersom jag inte har en aning om hur det, trots alla låneord, låter.
9. Insåg just att det var Georgien jag missade när jag var nere och öppnade dörren. Det måste betyda att svankjolssången från Azerbajdzjan gjorde totalt noll intryck på mig eftersom jag trodde att jag hade missat den istället. Dessutom verkar det som att hon inte hade den kjolen på sig i tävlingen utan bara i videon på SVT:s hemsida. Ja, men den från Georgien var väl fin och välsjungen men kanske inget som fastnar på hjärnan förrän man hört den några gånger. Tror dock den har potential.
10. Ukrainas var den mest överraskande. Jag hade inte väntat mig en sån intensitet eller meningsfull text från en tjej med så mycket spackel i ansiktet.
11. Ja jädrar. Ryssland måste ha varit ett av årets största skämt. Inledningen låter misstänkt likt något som skulle kunna spelas på dansgolvet på en av de mindre Vikinglinebåtarna. Egentligen är sången ganska fin, men den där engelskan var ju bedrövlig. Jag förstod mer av den textade finska översättningen än av vad han sjöng. Maria vägrade kommentera framförandet. Hon hänvisade även till att han som vann för Ryssland för några år sen såg djupt drogpåverkad ut där han kravlade runt på scenen. Tydligen var det även högst troligt att han varit just påverkad eftersom han tidigare hade haft narkotikaproblem, sa hon. Verkar ju vara ett schysst ställe det där.
12. Frankrikes bidrag var, precis som den finlandssvenske komentatorn sa, ett försök att sälja in en låt till fotbolls-VM i sommar. Jag tror de kommer att lyckas och att det här kommer bli en sommarplåga för alla som någonsin kommit i kontakt med en svatrvit boll.
13. Serbien har jag ju redan kommenterat så jag tänkte hoppa över den här.
14. Israel var en av de få framföranden som jag faktiskt kom ihåg utan att behöva anstränga mig. Fin låt och bra sång, men förmodligen inget som radiokanalerna kommer att spela sönder. Antagligen av politiska eller språkliga skäl. Tycker på något sätt att den påminner lite om den låt som Serbien vann med för några år sen.
15. Spanien var en av mina favoriter, tycker gott den hade kunnat hamna högre upp. Sången var så mysig och sen gillade jag baletten också. Jag trodde att det var en del av numret när clownen i "fel" färg dök upp på scenen och sen blev hämtad av vakterna. Jag var tydligen inte den enda, kommentatorn fick höra sig för ganska länge innan han kunde förklara varför Spanien fick sjunga en gång till.
16. Albanien sen då... Jaha, ja. Ja, nä. Jag tror att jag drabbades av matkoma efter ostbrickan under just den här låten. Men jag gillar hennes röst i alla fall. Låten var heller inte dålig, men kanske inte så spännande.
17. Sen var det Bosnien Herzegovina som aldrig riktigt kom igång. Var som om det var något som bubblade under ytan men fastnade i den tjocka konsistensen. Påminde om "Land of confusion" av Genesis, fast utan att vara bra (fast det är ju tveksamt om "originalet" är det heller).
18. Kommentatorn sa att hon som sjöng Portugals bidrag inte hade en tillräckligt utvecklad röst för att sjunga den och det kan jag nog hålla med om. Frågan är dock om det hade spelat någon roll för låten i sig var rätt trist.
19. Island lät som en karikatyr av Modern Talking. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Den här hade verkligen inte något "special something".
20. Norges bidrag var enbart pinsamt. Här kan man verkligen tala om en röst som inte räcker till. Kändes väldigt mycket som musikalmusik, fast som aldrig riktigt kom igång. Det här var knappt snäppet över på tråkighetsstegen jämfört med Island, det som gjorde det lite intresant var att till och med jag som är smått tondöv kunde konstatera att inte alla toner satt där de skulle. Men Norge körde väl med säkra kort för att slippa anordna tävlingen nästa år igen.
21. Cypern var en av de tre gitarrkillarna på raken. Jag fattar inte varför den här låten kom så långt ner för den var ju asbra. Hoppas på radion i det här fallet för den här vill jag höra mer av. Kan dock förstå om den försvann lite i mängden.
22. Moldavien med neonfiolen! Det var ju värt bara för dens skull. Tutandet i porrkroken (saxofonen) förgyllde också men annars var det inte mycket att hänga i julgranen, varken röst- eller textmässigt.
23. Irland i botten-tre. Först måste jag dock bara säga att jag inte fattade att Niamh var ett kvinnonamn så när det tjatades om denna "Niamh Kavanagh" så trodde jag det var kompositören. Minns att jag tyckte i lördags att låten var mördande tråkig och bäst hade passat som filmmusik när kameran sveper över frodiga kullar. Nu när jag hörde den igen tyckte jag dock att den var mycket bättre och inte alls så hemsk som jag kom ihåg. Hennes röst är grym och melodin är rätt fin, men jag tycker fortfarande att den skulle göra sig bäst tillsammans med de där frodiga kullarna.
24. Vitryssland. Jag säger bara "haha, butterflies". Den finske kommentatorn beskrev det hela som taget ur en disneyfilm och nämnde att den svenska pressen funderar på om detta är slutet på Robert Wells karriär. Ni kan väl hålla mig uppdaterad om hur det går för honom efter det här?
25. Storbritannien var helt klart sämst och jag var småsint nöjd över att den hamnade just på den här platsen. Vilken del av sången var det egentligen som de tyckte var bra när de bestämde sig för att skicka den? Var det den svajiga rösten? Var det det totala oengagemanget i framträdandet? Var det det ålderdomliga tempot och kompet? Eller var det jag-imiterar-Hugh-Grant-när-han-spelar-en-död-fisk-blicken som sångaren fick till några gånger? Såna här låtar borde vara straffbara att producera.
Jag skulle vilja komplettera listan med en kalkonplats också. Förstapriset i den här kategorin går till mitt nya hemland Finland med motiveringen:
"För den totala oförmågan att skapa musik som låter bra och som har en givande text, i kombination med sångerskor som låter som att de nyligen ätit två paket kalkkritor som uppvärmning. Att dessutom kopiera folkmusikkänslan från förra årets vinnare ger inte direkt pluspoäng."
Jag håller fast vid min tes om att finskan inte är gjord för att sjunga vackert på. Hittills har jag stötts i denna av det faktum att den gång Finland vann hela Schlagerfestivalen var när Lordi stod på scen och brölade som ett gäng hormonstinna ungtjurar (på engelska). Tilläggas bör kanske att jag även har motbevisats i min tes efter att ha fått ett album av Anna Puu av Mikael. Den tjejen vet hur man smeker det finska språket. Mer sånt i Schlagerfestivalen!
För er som vill lyssna på det hela kan jag rekommendera den här länken:
http://www.youtube.com/watch?v=EfCLuoKyibE&feature=related
För er som vill ha en meningsfull översättning kan jag dock inte rekommendera att köra texten genom google translate. Då ser nämligen refrängen ut så här:
"Jag sjunger
bakning dag, gå en bra månad
työlki Ella, Mut kommersiell vinst "
Den tiden på året
Man märker att det är augusti och kräftsäsong när man ser detta i butiken:
Dessutom fanns det hela kräftor på burk - lite som kräftstjärtar i lag bara att det var hela kräftor med skal och allt - något som jag tror att jag aldrig sett i Sverige. Finns kanske där också, bara att jag inte lagt märkte till annat än de frysta eftersom det fullkomligt gödslas med såna kartonger överallt i varenda vrå av butikerna. Undrar förresten om det blir något kräftfiske för mig i år. Är nog lite sugen, trots myggen man måste vifta bort och marken som man står på som kanske helt plötsligt visar sig inte alls var mark, något som min kusin något chockartat fick uppleva en gång. Vatten är blött blev slutsatsen man kunde dra av den händelsen. Själv klev jag nästan rakt ut i ån en gång eftersom jag trodde att tjockt skum som hade samlats var en sten man kunde gå på. Av någon anledning tog jag dock aldrig klivet ut och nästa gång vi gick förbi insåg jag att det inte kunde vara en sten eftersom den i så fall på något mystiskt sätt hade flutit bort.
Kom precis hem från skogen där jag hittade 2 l blåbär och lite drygt en halv med hallon. Tror jag missade hallonsäsongen eller så hittade jag helt enkelt inga bra buskar. Ett snår jag hittade var dock fantastiskt, bara det att man var tvungen att krypa in i busken och vrida huvudet 180 grader för att leta hallon underifrån. Gjorde man så kändes det som att det fortfarande var säsong. Gjorde i och för sig inget att det inte fanns så många för jag hittade kanske 3-4 liter i frysen när jag kom hem. När i hela friden plockade vi dem? Aja, de är där och i tillräcklig mängd för att jag ska kunna baka en halloncheesecake till våran grillfest imorgon, så jag är nöjd. Insåg att blåbärsförrådet går att utöka markant också eftersom det finns minst en miljard blåbär/ar. (Haha när jag kollade upp lite ytenheter såsom ar så hittade jag "barn". Tydligen så är 1 barn = 10^−28 kvadratmeter. Ser man på. [Här hade det passat asbra med något dåligt skämt om att barn var mellan sisådär en ½ och 1½ meter men jag fick inte till det riktigt så jag överlåter till er att fylla i något skojigt.]) Dock tror jag att jag låter bären vara nu och satsar på de svenska skogarna från och med nästa vecka. Månda förmiddag när jag är ledig kanske är en bra dag att börja på.
Tomt på kontot
Hur störigt är det inte när det fattas 33 öre för att man ska kunna betala hyran? Kanske är lika bra det, känns inte helt hett att ha ett fullkomligt tomt konto. Får ta och ringa banken lite men först måste batteriet till mobilen laddas klart. På tal om mobilen. Jag har gått runt en vecka nu och varit skitirriterad över att det inte går att ladda den med pengar. Var i R-kioski (motsvarande Pressbyrån) kanske i måndags och köpte påfyllningskort. Killen som sålde sa att min operatör hade lite kommunikationsproblem just då så det kunde ta ett tag innan telefonen blev laddad. Hur länge visste han inte. Jag köpte ändå och skickade och skickade sms med laddningskod men fick bara svaret att koden inte var aktiverad. Var skitirriterad och skulle ha gått tillbaka till R-kioski igår och klagat om det inte var för att jag och ryskan (Maria heter hon förresten, jag tjuvkikade i närvarolistan och sen bytte vi nummer så jag hade fått reda på det ändå) lyckades prata en timme efter kursen trots att jag egentligen hade bråttom hem.
Satt sen idag och åt lunch med Mikael på hans jobb och skulle kolla om det funkade. Skickade "Ladda" + min kod men fick samma svar som alla tidigare 10 gånger. Sen fick jag en snilleblixt och tänkte att även om det går att skicka både på finska, svenska och engelska så kanske det svenska ordet "Ladda" faktiskt är fel. Testade med "Load" som det faktiskt stod på kortet. Det surrade till i mobilen och vips så hade jag 10 euro mer på kortet. Det var ju fasen att jag inte testade det lite tidigare.
Ytterligare en snillblixt drabbade mig när jag pratade med min moster i telefon idag. Mikael är inte hemma i helgen utan ska upp till "björnön" (den där man inte vågar gå på dass på nätterna ifall att björnen skulle dyka upp) och byta tak på en kompis stuga, så jag måste underhålla mig själv lite i helgen. Kom på att när mostern med sambo är i Åbo och jag ändå är ledig så kunde jag passa på att åka dit. Tydligen är stan även full av superstora segelbåtar, tror att det var någon tävling där nu, så kameran får väl följa med. Ska bara boka biljett nu. Fast jag kom just på att det finska kontot är tomt också och jag bara har kontanter. Aja, jag får kolla in hemsidan och se om man kan betala biljetten imorrn. Annars måste jag kontakta den andra banken också. Suck.
Satt sen idag och åt lunch med Mikael på hans jobb och skulle kolla om det funkade. Skickade "Ladda" + min kod men fick samma svar som alla tidigare 10 gånger. Sen fick jag en snilleblixt och tänkte att även om det går att skicka både på finska, svenska och engelska så kanske det svenska ordet "Ladda" faktiskt är fel. Testade med "Load" som det faktiskt stod på kortet. Det surrade till i mobilen och vips så hade jag 10 euro mer på kortet. Det var ju fasen att jag inte testade det lite tidigare.
Ytterligare en snillblixt drabbade mig när jag pratade med min moster i telefon idag. Mikael är inte hemma i helgen utan ska upp till "björnön" (den där man inte vågar gå på dass på nätterna ifall att björnen skulle dyka upp) och byta tak på en kompis stuga, så jag måste underhålla mig själv lite i helgen. Kom på att när mostern med sambo är i Åbo och jag ändå är ledig så kunde jag passa på att åka dit. Tydligen är stan även full av superstora segelbåtar, tror att det var någon tävling där nu, så kameran får väl följa med. Ska bara boka biljett nu. Fast jag kom just på att det finska kontot är tomt också och jag bara har kontanter. Aja, jag får kolla in hemsidan och se om man kan betala biljetten imorrn. Annars måste jag kontakta den andra banken också. Suck.
Dagens tips: ättika
Dagens tips1 :Om du får för dig att tvätta bort vattendroppsmärkena från duschväggarna med ättika, stäng då inte sen dörrarna när du står där inne. Samma sak gäller om du får för dig att ta bort kalkfläckarna från badkaret eller toan med kokande ättika istället för den snällare varianten med citronsyra (som inte går att få tag i i Finland).
Ättiksångor är fruktansvärt otrevligt att andas in. Tro mig, jag har testat. Dessutom får det duschen att lukta gammal fotsvett.
Däremot funderar jag starkt på att ställa en kopp ättika i köket för att vädra ut den där superäckliga lukten av rutten lax som invaderade stället häromdagen. Dagens tips 2: Köp inte färsk lax sommartid. Ångorna från den är heller inte så trevliga att andas in.
Ättiksångor är fruktansvärt otrevligt att andas in. Tro mig, jag har testat. Dessutom får det duschen att lukta gammal fotsvett.
Däremot funderar jag starkt på att ställa en kopp ättika i köket för att vädra ut den där superäckliga lukten av rutten lax som invaderade stället häromdagen. Dagens tips 2: Köp inte färsk lax sommartid. Ångorna från den är heller inte så trevliga att andas in.
Glitter och lyx på förpackning
Om man går till affären för att bara sponant ströva runt lite kan det hända att man hittar glittriga eyeliners. Det kan även hända att man får för sig att testa några på handen för att se om de är lika glittriga som utlovas av burken. Det kan även hända att man testar alla, och dessutom flera gånger bara för att få ett bättre helhetsintryck. Då kan det hända att man ser ut så här om handen efteråt:
Sen kan det förstås hända att när man gått igenom varenda glittrig burk av eyeliner affären har att erbjuda och inte har så mycket yta kvar av handryggen att testa på att man istället går lös på deras svarta, pulvriga ögonskuggor. Om så är fallet blir man så svart om handen att man desperat ger sig ut på jakt efter papper och någon kräm att ta bort det med, sådant som vanligen brukar finnas till hands på sminkavdelningarna men ironiskt nog inte gör det den här gången. När det händer tycker man att det är för pinsamt att gå fram till kassan och köpa den där nagelfilen man kom på att man skulle ha och försöker istället dölja händerna så mycket som möjligt när man går därifrån.
Om man söker efter vardagslyx kan man köpa en svindyr magnumglass och då få en fantastiskt flärdig och lyxig guldlåda med glassen i på köpet. Eftersom lådan var så stor blev glassen väldigt liten. Men 20 kr för en halv decimeter vriden glass kan väl räknas som ett fynd när man får en presentförpackning på köpet?
Laktosintolerans - radera mig från listan
Doktorn ringde just. Jag är tydligen inte laktosintolerant ändå. Nu var testet inte 100%-igt, men det är de ju nästan aldrig. Hon sa att det sista värdet borde ligga 1 steg över det första för att man inte skulle vara intolerant, då hade laktosen tagits upp från tarmen och kommit ut i blodet ordentligt (eller något liknande). Mitt första värde var något på 4 och det sista var över 7 så det var en rätt stadig ökning.
Jaha... nähä... vad gör man nu då? Börjar dricka mjölk igen kanske?
*springer till affären och köper en liter glass*
Jaha... nähä... vad gör man nu då? Börjar dricka mjölk igen kanske?
*springer till affären och köper en liter glass*
Laktosintolerans - sign me up!
Klockan 9.45 imorse ragglade jag ur från studentsjukhuset i Töölö. Jag mådde illa, på gärnsen till kräksjuk, det bubblade i magen och jag hade tre nålstick i två av vänsterhandens fingertoppar.
Det hela hade börjat klockan tio kvällen innan med att jag inledde en tiotimmars svält. Hallontårtan som vi gjorde av de egenplockade hallonen från helgens skärgårdsutfärder hann jag få i mig, men det blev ingen frukost på morgonen. Inte helt illa ändå eftersom det betydde sovmorgon till kl 7 - något som alltid är mycket uppskattat.
På pricken klockan åtta anmälde jag mig till labbet på sjukhuset och eftersom jag var den enda med bokad tid fick jag komma in direkt. Slog mig ner på en stol och sträckte av gammal vana fram högerarmsvecket där det brukar stickas nålar i. Dock inte denna gång för nu skulle det piercas fingertoppar så det stod härliga till. Fram med långfingret bara, få det borstat lite med en papperstuss och så smock! I med en nåljävel rakt i nervcellerna. Därefter sträckte sköterskan fram en brun glasflaska som var misstänkt lik såna man har öl i, men den villfarelsen blev jag snabbt urtagen efter att sköterskan sett min blick (misstrogenhet och skepsis blandat med fasa för hur min mage skulle reagera på alkoholen).
Den underliga drycken såg ut, bubblade och smakade i princip som coca-cola men det blev liksom lite strävt på tungan när man drack. Lite som coca-cola blandad med ett uns högabsorberande sand kan man nog säga. Det var inte äckligt direkt, men jag skulle nog valt vanlig coca-cola till maten om jag fått välja. Den här innehöll dessutom en osund mängd laktos vilket skulle visa sig inte vara så uppskattat av mitt tarmsystem.
Jag stjälpte i mig den bruna drycken och försökte att inte rapa alltför högt. Lyckades ganska bra tills jag gick ut till väntrummet igen för att sitta av 20 minuter innan nästa blodprov, då jag brölade ur mig en rätt brutal rap. Låtsades som ingenting.
Fick komma in igen när de där 20 minuterna hade gått och fick ett nytt stick i fingret, denna gång i ringfingret. Jag funderade lite på vilket nästa finger skulle bli och tyckte att om det blev lillfingret skulle det allt se ut som jag hade en rätt bra anledning till att komma sent till jobbet idag igen. Eller eventuellt som jag klantat mig med kökskniven på morgonen.
Medans jag väntade gick jag, tro det eller ej, igenom lite papper till jobbet. Så roligt är det inte att jag vill sitta kvar där på övertid när det är gassande sol ute och 30 grader varmt inne, så det gäller att hitta små luckor att skrapa ihop minuter på. Sista sticket blev dock i långfingret igen så bara två plåster totalt. Lite besviken blev jag allt. Vid det här laget hade det börjat bubbla ganska bra i magen och illamåendet steg som röken ur en tämligen nysotad skorsten. Hade det inte varit för att jag inte skulle få reda på resultatet förrän imorrn så hade jag bett om ett laktospiller på stört. För mig var det helt uppenbart att jag var allergisk.
Tillbringade hela dagen på jobbet fram till lunch med att må dåligt och efter lunch mådde jag fortfarande illa, men kanske mer för att jag inte kunnat äta nåt. Satt och hallucinerade efter hallontårtan mesta tiden men så fort bilden av en yoghurt dök upp för mitt inre så blev det värre. Illamåendet kan iofs påverkats av att jag piercats i fingrarna tämligen brutalt tre gånger den morgonen och om det är någon jag är lite känslig emot så är det när det går hål på min kropp. Minns med fasa när jag precis tagit hål i öronen och jag nästan svimmade så fort jag såg öronen i spegeln i en hel vecka efteråt. Petade jag sen på örhängena var det pratiskt taget ett faktum.
Nej fy för icke-naturliga hål i kroppen. Såna lämnar jag åt lite mer härdade människor som tycker att smärta är kul. Själv hör jag inte riktigt till den kategorin så det kommer säkert ta en hel vecka innan jag ens vågar ta bort plåstren. Imorrn får jag veta om jag ska börja hetsa på Hemköp att de ska ta hem alla valios laktosfria produkter när jag kommer hem eller om jag ska fortsätta irra runt i okunskapens vanmakt över mina magåkommor. Svaret kommer snart i en blogg nära dig.
Schlagerfestivalen
JAAAAAAAAAAA! Greklands sliskiga Britney Spears-kopia vann inte!
Jag hade mina farhågor om att öriket än en gång skulle ta hem segern när vi lämnade storbildstv:n på baren, men tack och lov fick vi se nu när vi kopplade in datorn att den golvslingrade ryssen, med den inte fullt så charmiga brytningen, sopade mattan (scenen) med båda de två storbystade bruttorna i Ukraina och Grekland. Varför Ukraina kom så högt var ju inte svårt att gissa efter att ha sett den dansuppvisningen, men med tanke på att jag inte minns ett enda ord från sången kan den inte ha varit något övervälidgande i musikväg och därför inget som, enligt mig, borde kommit så högt upp på listan.
Jag var lite imponerad över mina skridskokunskaper när jag insåg att jag faktiskt visste vem den ryska killen på skrillorna var och t.o.m. för vilken åkteknik han är så känd. Mammas konståkningsintresse har smittat av sig på mig genom att från början bara varit ett passivt tv-tittande till att jag faktiskt ser fram emot varje gång det visas tävlingar på tv. Kanske är det här med skridskor något för Finland att satsa på. Varför inte slänga upp ett testosteronproppat, brölande hockeylandslag på scenen nästa år? Det är ju inte många musikstilar som finskan passar till, men hårdrock är definitivt en av dem så varför inte fortsätta satsa på det? Efter några månaders hjärntvätt har jag faktiskt börjat tycka att deras bidrag var bra, men frågan som kvarstår är, var i hela friden är det männen rider ("missä miehet ratsastaa") och varför?
På det hela taget tyckte jag det var en förvånansvärt bra tävling i år. Jag hörde knappt några låtar som var urusla (ev Storbritanniens, men den hörde jag egentligen inte för folk förde sånt oväsen just då) utan det flesta var riktigt bra. Sen var det ju som alltid några förstorade tuttar utan sångröst, men uppseendeväckande många länder hade ändå satsat mer på skönsång i år än vad jag är van vid. Det som överraskade mig mest var det höga antal av icke-europeiska länder som var med i år. Israel är ju alltid med på EM i konståkning så det början man ju vänja sig vid, men sen när hör Armenien och Azerbajdzjan till Europa? (Även Georgien kändes lite tveksamt, men inte lika mycket.) Är detta ett försök av Europa att utvidga kartan lite för schysstare semesterorter med möjlighet till taxfree eller är det helt enkelt så att lite pengar bytt ägare? Enligt den mycket subjektiva databasen Wikipedia (orka leta på utrikesdepartementets hemsida) så har två av dessa tre länder landområden i Europa men främst är det "de kulturella likheterna" som styr. Pratar vi gemensam religion nu?
Helt uppenbart finns det en massa länder där ute som man inte vet ett dugg om. Bjud in fler för lite extra krydda och nya influenser och låt dem sedan vinna så man får lite kulturuppdateringar när de presenterar sitt land under finalen. Skit i var de ligger - om det så är på Antarktis -, men istället för att i smyg hålla på och utvidga Europas karta kan man väl inse att det börjar bli dags att byta namn på tävlingen.
Jag hade mina farhågor om att öriket än en gång skulle ta hem segern när vi lämnade storbildstv:n på baren, men tack och lov fick vi se nu när vi kopplade in datorn att den golvslingrade ryssen, med den inte fullt så charmiga brytningen, sopade mattan (scenen) med båda de två storbystade bruttorna i Ukraina och Grekland. Varför Ukraina kom så högt var ju inte svårt att gissa efter att ha sett den dansuppvisningen, men med tanke på att jag inte minns ett enda ord från sången kan den inte ha varit något övervälidgande i musikväg och därför inget som, enligt mig, borde kommit så högt upp på listan.
Jag var lite imponerad över mina skridskokunskaper när jag insåg att jag faktiskt visste vem den ryska killen på skrillorna var och t.o.m. för vilken åkteknik han är så känd. Mammas konståkningsintresse har smittat av sig på mig genom att från början bara varit ett passivt tv-tittande till att jag faktiskt ser fram emot varje gång det visas tävlingar på tv. Kanske är det här med skridskor något för Finland att satsa på. Varför inte slänga upp ett testosteronproppat, brölande hockeylandslag på scenen nästa år? Det är ju inte många musikstilar som finskan passar till, men hårdrock är definitivt en av dem så varför inte fortsätta satsa på det? Efter några månaders hjärntvätt har jag faktiskt börjat tycka att deras bidrag var bra, men frågan som kvarstår är, var i hela friden är det männen rider ("missä miehet ratsastaa") och varför?
På det hela taget tyckte jag det var en förvånansvärt bra tävling i år. Jag hörde knappt några låtar som var urusla (ev Storbritanniens, men den hörde jag egentligen inte för folk förde sånt oväsen just då) utan det flesta var riktigt bra. Sen var det ju som alltid några förstorade tuttar utan sångröst, men uppseendeväckande många länder hade ändå satsat mer på skönsång i år än vad jag är van vid. Det som överraskade mig mest var det höga antal av icke-europeiska länder som var med i år. Israel är ju alltid med på EM i konståkning så det början man ju vänja sig vid, men sen när hör Armenien och Azerbajdzjan till Europa? (Även Georgien kändes lite tveksamt, men inte lika mycket.) Är detta ett försök av Europa att utvidga kartan lite för schysstare semesterorter med möjlighet till taxfree eller är det helt enkelt så att lite pengar bytt ägare? Enligt den mycket subjektiva databasen Wikipedia (orka leta på utrikesdepartementets hemsida) så har två av dessa tre länder landområden i Europa men främst är det "de kulturella likheterna" som styr. Pratar vi gemensam religion nu?
Helt uppenbart finns det en massa länder där ute som man inte vet ett dugg om. Bjud in fler för lite extra krydda och nya influenser och låt dem sedan vinna så man får lite kulturuppdateringar när de presenterar sitt land under finalen. Skit i var de ligger - om det så är på Antarktis -, men istället för att i smyg hålla på och utvidga Europas karta kan man väl inse att det börjar bli dags att byta namn på tävlingen.
Skräp
Jag undrar...
...om posten i Sverige har tagit extra långt påsklov eftersom de bara försökt leverera mitt rekommenderade brev en gång hittills och denna enda gång var för en vecka sen. Slank förbi ett postkontor här idag för att fråga om det gick att skynda på eller om det, om jag behöver skicka igen, finns något som går fortare. Det gick inte att påskynda men det fanns ett snabbare sätt till nästa gång - men skickar man utomlands kostar det 40 euro. Inte så troligt att jag tänker betala det.
Jag undrar varför mina skor inte går att laga och varför jag i så fall inte kunde fått reda på det tidigare utan att behöva gå till butiken och fråga efter dem när de egentligen skulle ringa. Båda hade spruckit uppifrån och ner i en söm och klackarna var det sämsta någon nånsin producerat för 139 euro (och det var ändå reapriset). Jag sa att jag struntade i sömmen och bad att de bara skulle fixa klackarna så jag kunde få tillbaks dem, men det gick tydligen inte, inte ens efter påtryckningar. Jag skulle bara inte få tillbaka skorna. Jag fick välja mellan att få nya eller få pengarna tillbaka. Jag ville ha mina gamla skor men eftersom det var omöjligt och jag vägrade lida i två veckor till genom att gå in ett par nya som troligen också skulle gå sönder lika fort, så blev det pengarna. Har man "fel" typ av kontokort som jag tydligen har kan de inte föra över pengarna direkt utan behöver kontonumret. Jag fick gå till banken för att tigga till mig det.
Jag undrar när jag får pengarna och vad jag ska köpa för skor istället. Jag undrar hur många månader det kommer ta att hitta nya den här gången.
Jag undrar hur det kommer kännas att åka till Schweiz imorrn med läckande gympaskor som jag borde slängt för över ett halvår sen.
Jag undrar varför de nya flygreglerna är skrivna så att jag inte kan ta med min linsvätska när jag åker utomlands.
Jag undrar om jag kommer kunna åka till Tallinn utan mitt pass som jag måste skicka till ryska konsulatet, när jag är tillbaks igen, för att få ett visum.
Jag undrar varför företaget som tillverkar våra prototyper till traktorkursen förstör vårt jobb genom att hitta på egna "lösningar" som gör att våran prototyptestning inte går att genomföra. Enligt mig gäller i det här fallet "har vi inte beställt ska vi inte betala".
Jag undrar vad de där prototyperna kostar styck.
Jag undrar om jag ska ringa till mamma och fråga om rekommenderade brev ska ta så här lång tid.
Jag undrar om jag ska strunta i allt, packa mina grejer och bara dra.
Flertalet timmar senare:
Jag undrar varför jag tänker med näsborren. Jag behöver ju inte lägga linsvätskan i handbagaget.
Jag undrar varför mina skor inte går att laga och varför jag i så fall inte kunde fått reda på det tidigare utan att behöva gå till butiken och fråga efter dem när de egentligen skulle ringa. Båda hade spruckit uppifrån och ner i en söm och klackarna var det sämsta någon nånsin producerat för 139 euro (och det var ändå reapriset). Jag sa att jag struntade i sömmen och bad att de bara skulle fixa klackarna så jag kunde få tillbaks dem, men det gick tydligen inte, inte ens efter påtryckningar. Jag skulle bara inte få tillbaka skorna. Jag fick välja mellan att få nya eller få pengarna tillbaka. Jag ville ha mina gamla skor men eftersom det var omöjligt och jag vägrade lida i två veckor till genom att gå in ett par nya som troligen också skulle gå sönder lika fort, så blev det pengarna. Har man "fel" typ av kontokort som jag tydligen har kan de inte föra över pengarna direkt utan behöver kontonumret. Jag fick gå till banken för att tigga till mig det.
Jag undrar när jag får pengarna och vad jag ska köpa för skor istället. Jag undrar hur många månader det kommer ta att hitta nya den här gången.
Jag undrar hur det kommer kännas att åka till Schweiz imorrn med läckande gympaskor som jag borde slängt för över ett halvår sen.
Jag undrar varför de nya flygreglerna är skrivna så att jag inte kan ta med min linsvätska när jag åker utomlands.
Jag undrar om jag kommer kunna åka till Tallinn utan mitt pass som jag måste skicka till ryska konsulatet, när jag är tillbaks igen, för att få ett visum.
Jag undrar varför företaget som tillverkar våra prototyper till traktorkursen förstör vårt jobb genom att hitta på egna "lösningar" som gör att våran prototyptestning inte går att genomföra. Enligt mig gäller i det här fallet "har vi inte beställt ska vi inte betala".
Jag undrar vad de där prototyperna kostar styck.
Jag undrar om jag ska ringa till mamma och fråga om rekommenderade brev ska ta så här lång tid.
Jag undrar om jag ska strunta i allt, packa mina grejer och bara dra.
Flertalet timmar senare:
Jag undrar varför jag tänker med näsborren. Jag behöver ju inte lägga linsvätskan i handbagaget.
Resurser
Vissa länder har olja,
andra har gas.
Några har diktator,
andra säljer glas.
Somliga har myror,
andra höga hyror.
Några odlar nötter,
andra äter rötter.
En del säljer knark,
andra knaprar bark.
Många har hav,
några även miljömärkning och KRAV.
Somliga har djur och sand,
andra vida fält.
Det finns en jäkla massa land
och alltid något speciellt.
Alla har nåt eget,
alla har nåt kul,
men är det bara Finland
som tror att det är jul?
Just när som vi trodde
vintern börjat dö,
ramla' det från himlen
15 cm snö.
...och vad ska vi göra med den nu då?
andra har gas.
Några har diktator,
andra säljer glas.
Somliga har myror,
andra höga hyror.
Några odlar nötter,
andra äter rötter.
En del säljer knark,
andra knaprar bark.
Många har hav,
några även miljömärkning och KRAV.
Somliga har djur och sand,
andra vida fält.
Det finns en jäkla massa land
och alltid något speciellt.
Alla har nåt eget,
alla har nåt kul,
men är det bara Finland
som tror att det är jul?
Just när som vi trodde
vintern börjat dö,
ramla' det från himlen
15 cm snö.
...och vad ska vi göra med den nu då?
Beslutsångest i tandborstsdjungeln
Det sägs att västerlänningar mår psykiskt dåligt inte bara för att de jobbar för mycket och för ofta, utan även för att det finns så många val att göra varje dag att hjärnan nästan kokar över. Jag vet precis vad de menar!
Idag var jag och handlade. Jag var trött för jag hade legat uppe halva natten och läst ut en jättespännande bok, precis varit på gymmet och släpade därför på en gigantisk gymväska samt var rätt irriterad eftersom klacken just hade pajat på det, för tillfället, enda paret skor jag har som inte är flip-flop-sandaler (de andra paret är på lagning). Jag blev inte mindre irriterad över att jag inte tog en kundvagn utan en liten sketen kundkorg som jag fick släpa fram och tillbaka genom en monstruöst stor mataffär som jag fortfarande inte hittar riktigt bra i. Jag blev ännu mer irriterad över att duschen jag tagit efter gymmet nu var totalt ogjord och att jag skulle stinka värre än en alkis på bussen innan jag var klar med handlandet.
Jag hade släpat mig till övervåningen för att köpa duschkräm. Givetvis fanns den i helt andra änden av den oändliga lokalen och jag började svära för mig själv. Tack och lov inte högt för mig själv, eftersom folk då hade hört att jag var svensk och man vill ju inte göra ett dåligt intryck sämre nu när fördomarna om svenskar redan hör till den mindre smickrande kategorin sådana.
I vilket fall. När jag irrat färdigt bland schampo- och duschkrämshyllorna, torkat av näsan som jag råkade spruta ner med lite Dove som jag skulle lukta på (min näsduk är fortfarande grön efter det, och det beror inte på att jag var snorig) råkade jag få syn på tandborstarna. Dags att byta snart, tänkte jag. Jag ögnade igenom hylla efter hylla för att se om de hade de utbytbara huvudena som miljövännen inom mig tvingar mig att köpa, men de fanns inte. Nähä, vad skulle man ta istället då?
Jag tittade på en, på två, på tre olika sorter. Jag tittade på fyra, fem, sex sorter till. Varje sort hade minst tre olika färger och tre olika förpackningar med en, två eller hundra tandborstar i. Jag behövde bara en, men de som såg trevligast ut fanns bara i två-pack. Vilken skulle jag ta? Den med snurrborst, den med plastborst, den med grön nylonborst, den med ekorrskinn, den med en Byggare Bob-bild, den med....? AAAAAAAAAAHHH! Hjärnan kokade över.
Det här hade inte varit ett problem om det inte vore för att 1a. den sorten jag brukar köpa inte fanns eller 1b. att jag inte har en tv. Det sista kan låta lite långsökt men jag skulle i det läget ha gjort vad som helst för att ha blivit hjärntvättad av någon käck pepsodenttandläkare med överexponerat vitt leende som under en månads tid i en 30-sekunders reklamsnutt, 5 gånger om dagen, berättade för mig varför just den nya superduper-whitening-deluxe-tandborsten med nya flimmerhår var så bra. Situationen i affären hade inte längre varit ett problem, beslutsångesten hade inte behövt infinna sig, frustrationen hade kunnat dö i en papperskorg i närheten. Jag hade bara scannat hyllorna efter den sorten jag kände igen, lagt den i min korg och nöjt och glatt (nåja, jag hade fortfarande en överfull kundkorg och en överhettad kropp) traskat iväg bort mot kassan.
Nu har jag ingen tv och den där käcka pepsodenttandläkaren har jag inte sett sen jag slutade titta på tv för kanske 10 år sen. Så klaga inte när barnen sitter för mycket framför tv:n och klaga inte när det visas mer reklam än film i rutan. Du slipper iaf göra som jag gjorde idag, du får iaf med dig en tandborste hem.
Idag var jag och handlade. Jag var trött för jag hade legat uppe halva natten och läst ut en jättespännande bok, precis varit på gymmet och släpade därför på en gigantisk gymväska samt var rätt irriterad eftersom klacken just hade pajat på det, för tillfället, enda paret skor jag har som inte är flip-flop-sandaler (de andra paret är på lagning). Jag blev inte mindre irriterad över att jag inte tog en kundvagn utan en liten sketen kundkorg som jag fick släpa fram och tillbaka genom en monstruöst stor mataffär som jag fortfarande inte hittar riktigt bra i. Jag blev ännu mer irriterad över att duschen jag tagit efter gymmet nu var totalt ogjord och att jag skulle stinka värre än en alkis på bussen innan jag var klar med handlandet.
Jag hade släpat mig till övervåningen för att köpa duschkräm. Givetvis fanns den i helt andra änden av den oändliga lokalen och jag började svära för mig själv. Tack och lov inte högt för mig själv, eftersom folk då hade hört att jag var svensk och man vill ju inte göra ett dåligt intryck sämre nu när fördomarna om svenskar redan hör till den mindre smickrande kategorin sådana.
I vilket fall. När jag irrat färdigt bland schampo- och duschkrämshyllorna, torkat av näsan som jag råkade spruta ner med lite Dove som jag skulle lukta på (min näsduk är fortfarande grön efter det, och det beror inte på att jag var snorig) råkade jag få syn på tandborstarna. Dags att byta snart, tänkte jag. Jag ögnade igenom hylla efter hylla för att se om de hade de utbytbara huvudena som miljövännen inom mig tvingar mig att köpa, men de fanns inte. Nähä, vad skulle man ta istället då?
Jag tittade på en, på två, på tre olika sorter. Jag tittade på fyra, fem, sex sorter till. Varje sort hade minst tre olika färger och tre olika förpackningar med en, två eller hundra tandborstar i. Jag behövde bara en, men de som såg trevligast ut fanns bara i två-pack. Vilken skulle jag ta? Den med snurrborst, den med plastborst, den med grön nylonborst, den med ekorrskinn, den med en Byggare Bob-bild, den med....? AAAAAAAAAAHHH! Hjärnan kokade över.
Det här hade inte varit ett problem om det inte vore för att 1a. den sorten jag brukar köpa inte fanns eller 1b. att jag inte har en tv. Det sista kan låta lite långsökt men jag skulle i det läget ha gjort vad som helst för att ha blivit hjärntvättad av någon käck pepsodenttandläkare med överexponerat vitt leende som under en månads tid i en 30-sekunders reklamsnutt, 5 gånger om dagen, berättade för mig varför just den nya superduper-whitening-deluxe-tandborsten med nya flimmerhår var så bra. Situationen i affären hade inte längre varit ett problem, beslutsångesten hade inte behövt infinna sig, frustrationen hade kunnat dö i en papperskorg i närheten. Jag hade bara scannat hyllorna efter den sorten jag kände igen, lagt den i min korg och nöjt och glatt (nåja, jag hade fortfarande en överfull kundkorg och en överhettad kropp) traskat iväg bort mot kassan.
Nu har jag ingen tv och den där käcka pepsodenttandläkaren har jag inte sett sen jag slutade titta på tv för kanske 10 år sen. Så klaga inte när barnen sitter för mycket framför tv:n och klaga inte när det visas mer reklam än film i rutan. Du slipper iaf göra som jag gjorde idag, du får iaf med dig en tandborste hem.
Resor i framtid och baktid
Ibland undrar jag om jag bor i Helsingfors eller om jag bor i halva Europa. Det har varit ett fasligt flängande och aldrig kommer man riktigt till ro. Jag var i Milano för ungefär en månad sen, åkte till Sverige över helgen för att fira min systers födelsedag, åker till Schweiz och hämtar hem kexet nästa fredag och blir borta en vecka. Som om inte mitt pass hade fått nog av resande så bokade jag idag gruppresan till Ryssland i början av maj och dessutom måste jag hem till promoveringen plus att jag någongång i krokarna där måste flytta hem mina saker från den här lägenheten.
Jag har knappt läst några kurser här och på sista tiden har det varit så mycket helger och lov att jag knappt kommer ihåg hur man tar sig till universitetet. Trots detta tar tänkandet på allt jag borde göra, allt jag måste göra och allt jag ska göra nästan all min energi och det känns som jag skulle behöva lite semester.
Jag kanske borde resa någonstans.
Jag har knappt läst några kurser här och på sista tiden har det varit så mycket helger och lov att jag knappt kommer ihåg hur man tar sig till universitetet. Trots detta tar tänkandet på allt jag borde göra, allt jag måste göra och allt jag ska göra nästan all min energi och det känns som jag skulle behöva lite semester.
Jag kanske borde resa någonstans.
Krabbor har hjärnor, men gäller samma sak för människor?
Igår när jag satt och skrev semiotik kom jag (kogvetare som man är) in på ämnet "hjärnor hos olika djur". Jag fick för mig att jag skulle ta krabbor som exempel och ett fasligt googlande inleddes för att jag skulle kunna kolla att det jag skrev faktiskt stämde. Jag kom fram till att krabbor inte hör till ryggrads- eller ryggsträngsdjuren och helt plötsligt slog det slint i min egen hjärna. Om nu krabbor inte har någon ryggmärg, hur i hela friden rör de sig? Och alla andra djur som inte är ryggsträngsdjur, vad är det som får dem att flytta sig? Jag var särskilt fundersam över sniglar, jag menar någon form av hjärna måste de väl ha...eller? I så fall måste du ju ha nerver, men de har ju ingen ryggmärg...
Till min stora lycka ramlade jag in på Naturhistoriska riksmuseets hemsida där de hade en underbar tjänst där man kunde ställa frågor till "jourhavande biolog". Underbart! Jag rafsade ner lite frågor om ämnet och väntade på svar. Svaret kom idag.
Jag har av outgrundliga (låt oss säga eufemiska) anledningar kortat ner lite och ändrat namnen, observera dock att det inte var han som står på hemsidan som svarade.
Nåväl, min fråga löd:
Rubrik
Hur rör sig krabbor?
Fråga: Hej! Jag undrar hur kräftdjur (eller ryggradslösa djur i allmänhet) rör sig då de saknar ryggrad/ryggsträng. Vad är det som får kroppsdelarena att röra sig? Har de fortfarande nerver kopplade till en hjärna som styr, bara det att nerverna inte är samlade i till en ryggmärg som hos bl.a. människan?
*mina kontaktuppgifter*
... och detta är svaret jag fick:
"Den 2008-03-04 skrev Per Persson:
Bästa Johanna Larsson!
Tack för dina frågor om kräftdjurens rörelseförmåga och nervsystem. Jourhavande biolog kan dessvärre inte hjälpa till med större frågor av omfattande och redogörande natur. Istället får ni själva söka information på ert lokala bibliotek eller på internet. Det är heller inte alltid rent av möjligt eller meningsfullt att ge ett svar på en sådan fråga. Detta beroende på att svaret sig ligger i att sammanställa olika fakta och väga dessa för och emot. Vidare beroende på den kunskaspnivå man själv befinner sig på är det lämpligast att själv inhämta fakta som man förstår.
Med vänliga hälsningar,
Per Persson
*titel*
Nu råkar jag vara lite hetsig till min natur så jag blev lite irriterad över svaret. Har de en sån tjänst tycker jag att de kan försöka svara iaf och inte dissa mig för att jag kanske inte skulle förstå svaret bara för att jag uppenbarligen inte läser biologi. Efter att ha lugnat ner mig lite insåg jag att han faktiskt inte hade den minsta aning om ifall jag var 5 eller 55 år gammal eller ens hade hört talas om nervceller och vilopotentialer. Jag hade under natten även nästan lyckats övertyga mig själv om att krabbor visst hade hjärnor (iaf ville jag minnas att kräftorna vi dissekerade vid kräftskivans barnbord hade såna) och då med största sannolikhet även nerver, bara att en viss del av dem inte satt inkapslad i en ryggrad - men det behöver ju inte betyda att man är totalförlamad. Egentligen var jag nu mer intresserad av att veta hur i hela friden det stod till med sniglarna, men jag kunde inte gärna byta fråga sådär mitt i så jag fick hålla mig till krabborna och eftersom jag fortfarande var lite förbannad tyckte jag att något skulle jag ha svar på iaf.
Jag skickade därför:
Från: *mig*
Skickat: den 4 mars 2008 10:04
Till: Per Persson
Ämne: Re: SVAR: Hur rör sig krabbor? [nervsystemet]
Hej Per!
Tack för ditt svar. Jag inser nu att det var en lite väl omfattande fråga, men jag är inte riktigt beredd att ge upp än (befinner mig dessutom utomlands så biblioteken kan inte hjälpa mig och Internet har inte gett några bra svar hittills) så jag frågar istället "Har krabbor hjärna och har krabbor nerver?". Det var nog mest det jag ville ha reda på, resten får klura ut resten själv på något vis.
Mvh
*mitt namn*
Jag tror att det var ungefär här jag fick stämpeln som "jobbig jävel". Jag tyckte dock att den där Per var den jobbiga jäveln då han inte bara svarade "Krabbor har både hjärna och nerver som styr musklerna och därmed får djuret att röra sig" direkt. Eventuallt även en kommentar om sniglar inflikad. Jag tyckte dock att han skulle få en chans till och även lite mer förståelse för stackars lilla mig som inte hade någon möjlighet att slå upp detta på svenska bibliotek (läs: var för lat att gå till de tvåspråkiga biblioteken här) och inte var utbildad biolog och därför inte visste var i hela friden jag skulle leta eller vad jag skulle söka på. (Jag testade faktiskt att söka igen innan jag svarade, men fick inte upp något vettigt alls.)
Svaret kom efter några timmar:
Hej!
Visst har krabbor både hjärna och nerver, och det finns ganska många hemsidor på nätet som berör dessa båda ämnen. Lättast hittar du bra sidor om du använder engelska
Vänligen
Anders Andresson
*titel*
*fler titlar*
*alla möjliga kontaktuppgifter*
Det fina här var att Anders hade glömt sudda Pers mejl och jag fick därför den här lilla bonusen:
From: Per Persson
Sent: den 4 mars 2008 12:17
To: Anders Andresson
Subject: VB: SVAR: Hur rör sig krabbor? [nervsystemet]
*Anders titelförkortning*! Orkar du hitta på ett svar såsom vänta tills du är hemma och besök biblioteket...?
M.v.h., *Pers titelförkortning*
*Kopia av min och Pers konversation*
Jag tyckte detta var så komiskt att jag i mitt svar till Anders skrev:
Tack så mycket för svaret! Nu är jag nöjd. Trevlig tjänst det här, jag ska tipsa mina bekanta.
(Hälsa gärna Per att hans kommentar förgyllde min dag.)
Mvh
*mitt namn*
Är inte hela det här typiskt människor? Jag behöver få veta något av någon och det finns en tjänst där det sitter en expert som kan hjälpa mig. Enligt mig så är då experten där för att just hjälpa mig och inget annat. Experten tycker dock inte att han har tid att hjälpa mig och undrar varför jag inte letar på Internet istället. Enligt min åsikt är han lat, förstår inte hela meningen med tjänsten och har totalt noll förmåga att sätta sig in i min situation. Han å andra sidan undrar varför jag inte kan sätta mig in i hans situation när jag ställer dumma eller för omfattande frågor när tjänsten inte är till för det (det här är givetvis underförstått för det finns ingen info om det på hemsidan) och stör honom i hans mycket viktigare arbetsuppgifter. Han undrar dessutom varför jag inte kan ge upp när han nu tydligt sagt vilka medier jag ska använda för att hitta svaret. Helt enkelt "varför stör folk mig med frågor när de kan leta själva?".
Det som är ännu mer typiskt människor är att man blir arg över såna här småsaker och ägnar timmar åt att ge igen eller få sista ordet för att ens stolthet kräver det, eller blir frustrerad över att folk inte kan sätta sig in i ens egen situation trots att man inte ens försöker göra detsamma med deras. Jag har funderat mycket på det här på sistone och har kommit fram till att folk lägger mer tid på att hetsa upp sig över folks beteenden än på att försöka förstå varför de gör som de gör och bli lite lugnare av att bara acceptera att det är så. Det är lätt att bli förbannad på busschaufförer som inte öppnar dörren för en sen passagerare trots att bussen ändå står still vid stoppljuset, men det måste ju finnas en anledning till det här beteendet.
Busschaufförer har, vad jag tror är, något av de mest otacksamma jobben som finns. Folk som går på är ofta stressade, ser sura ut (eller bara helt hjärndöda), säger inte ett ljud och tittar knappt på en. Säger de något är det vanligen för att klaga över att man är sen. Lönen är säkert inte den bästa och dessutom får man köra samma väg, fram och tillbaka, flera gånger varje dag. Jag tycker det är tråkigt att åka samma väg varje morgon redan nu, tänk er då om man gjort det i flera år. Säkert har man ett pressat tidsschema också och inte helt omöjligt är det så att de där extra fem minutrarna man kan köra in på en tur i sin tur gör att man kan gå hem fem minuter tidigare. Vem skulle inte gasa på då?
Nä, ha lite förståelse för folk som gör dig irriterad eller arg, du kanske skulle handla likadant i samma situation, och när du går på bussen, le. Le som att du är glad att just den busschauffören kör idag. Kanske muntrar det upp någon.
Till min stora lycka ramlade jag in på Naturhistoriska riksmuseets hemsida där de hade en underbar tjänst där man kunde ställa frågor till "jourhavande biolog". Underbart! Jag rafsade ner lite frågor om ämnet och väntade på svar. Svaret kom idag.
Jag har av outgrundliga (låt oss säga eufemiska) anledningar kortat ner lite och ändrat namnen, observera dock att det inte var han som står på hemsidan som svarade.
Nåväl, min fråga löd:
Rubrik
Hur rör sig krabbor?
Fråga: Hej! Jag undrar hur kräftdjur (eller ryggradslösa djur i allmänhet) rör sig då de saknar ryggrad/ryggsträng. Vad är det som får kroppsdelarena att röra sig? Har de fortfarande nerver kopplade till en hjärna som styr, bara det att nerverna inte är samlade i till en ryggmärg som hos bl.a. människan?
*mina kontaktuppgifter*
... och detta är svaret jag fick:
"Den 2008-03-04 skrev Per Persson:
Bästa Johanna Larsson!
Tack för dina frågor om kräftdjurens rörelseförmåga och nervsystem. Jourhavande biolog kan dessvärre inte hjälpa till med större frågor av omfattande och redogörande natur. Istället får ni själva söka information på ert lokala bibliotek eller på internet. Det är heller inte alltid rent av möjligt eller meningsfullt att ge ett svar på en sådan fråga. Detta beroende på att svaret sig ligger i att sammanställa olika fakta och väga dessa för och emot. Vidare beroende på den kunskaspnivå man själv befinner sig på är det lämpligast att själv inhämta fakta som man förstår.
Med vänliga hälsningar,
Per Persson
*titel*
Nu råkar jag vara lite hetsig till min natur så jag blev lite irriterad över svaret. Har de en sån tjänst tycker jag att de kan försöka svara iaf och inte dissa mig för att jag kanske inte skulle förstå svaret bara för att jag uppenbarligen inte läser biologi. Efter att ha lugnat ner mig lite insåg jag att han faktiskt inte hade den minsta aning om ifall jag var 5 eller 55 år gammal eller ens hade hört talas om nervceller och vilopotentialer. Jag hade under natten även nästan lyckats övertyga mig själv om att krabbor visst hade hjärnor (iaf ville jag minnas att kräftorna vi dissekerade vid kräftskivans barnbord hade såna) och då med största sannolikhet även nerver, bara att en viss del av dem inte satt inkapslad i en ryggrad - men det behöver ju inte betyda att man är totalförlamad. Egentligen var jag nu mer intresserad av att veta hur i hela friden det stod till med sniglarna, men jag kunde inte gärna byta fråga sådär mitt i så jag fick hålla mig till krabborna och eftersom jag fortfarande var lite förbannad tyckte jag att något skulle jag ha svar på iaf.
Jag skickade därför:
Från: *mig*
Skickat: den 4 mars 2008 10:04
Till: Per Persson
Ämne: Re: SVAR: Hur rör sig krabbor? [nervsystemet]
Hej Per!
Tack för ditt svar. Jag inser nu att det var en lite väl omfattande fråga, men jag är inte riktigt beredd att ge upp än (befinner mig dessutom utomlands så biblioteken kan inte hjälpa mig och Internet har inte gett några bra svar hittills) så jag frågar istället "Har krabbor hjärna och har krabbor nerver?". Det var nog mest det jag ville ha reda på, resten får klura ut resten själv på något vis.
Mvh
*mitt namn*
Jag tror att det var ungefär här jag fick stämpeln som "jobbig jävel". Jag tyckte dock att den där Per var den jobbiga jäveln då han inte bara svarade "Krabbor har både hjärna och nerver som styr musklerna och därmed får djuret att röra sig" direkt. Eventuallt även en kommentar om sniglar inflikad. Jag tyckte dock att han skulle få en chans till och även lite mer förståelse för stackars lilla mig som inte hade någon möjlighet att slå upp detta på svenska bibliotek (läs: var för lat att gå till de tvåspråkiga biblioteken här) och inte var utbildad biolog och därför inte visste var i hela friden jag skulle leta eller vad jag skulle söka på. (Jag testade faktiskt att söka igen innan jag svarade, men fick inte upp något vettigt alls.)
Svaret kom efter några timmar:
Hej!
Visst har krabbor både hjärna och nerver, och det finns ganska många hemsidor på nätet som berör dessa båda ämnen. Lättast hittar du bra sidor om du använder engelska
Vänligen
Anders Andresson
*titel*
*fler titlar*
*alla möjliga kontaktuppgifter*
Det fina här var att Anders hade glömt sudda Pers mejl och jag fick därför den här lilla bonusen:
From: Per Persson
Sent: den 4 mars 2008 12:17
To: Anders Andresson
Subject: VB: SVAR: Hur rör sig krabbor? [nervsystemet]
*Anders titelförkortning*! Orkar du hitta på ett svar såsom vänta tills du är hemma och besök biblioteket...?
M.v.h., *Pers titelförkortning*
*Kopia av min och Pers konversation*
Jag tyckte detta var så komiskt att jag i mitt svar till Anders skrev:
Tack så mycket för svaret! Nu är jag nöjd. Trevlig tjänst det här, jag ska tipsa mina bekanta.
(Hälsa gärna Per att hans kommentar förgyllde min dag.)
Mvh
*mitt namn*
Är inte hela det här typiskt människor? Jag behöver få veta något av någon och det finns en tjänst där det sitter en expert som kan hjälpa mig. Enligt mig så är då experten där för att just hjälpa mig och inget annat. Experten tycker dock inte att han har tid att hjälpa mig och undrar varför jag inte letar på Internet istället. Enligt min åsikt är han lat, förstår inte hela meningen med tjänsten och har totalt noll förmåga att sätta sig in i min situation. Han å andra sidan undrar varför jag inte kan sätta mig in i hans situation när jag ställer dumma eller för omfattande frågor när tjänsten inte är till för det (det här är givetvis underförstått för det finns ingen info om det på hemsidan) och stör honom i hans mycket viktigare arbetsuppgifter. Han undrar dessutom varför jag inte kan ge upp när han nu tydligt sagt vilka medier jag ska använda för att hitta svaret. Helt enkelt "varför stör folk mig med frågor när de kan leta själva?".
Det som är ännu mer typiskt människor är att man blir arg över såna här småsaker och ägnar timmar åt att ge igen eller få sista ordet för att ens stolthet kräver det, eller blir frustrerad över att folk inte kan sätta sig in i ens egen situation trots att man inte ens försöker göra detsamma med deras. Jag har funderat mycket på det här på sistone och har kommit fram till att folk lägger mer tid på att hetsa upp sig över folks beteenden än på att försöka förstå varför de gör som de gör och bli lite lugnare av att bara acceptera att det är så. Det är lätt att bli förbannad på busschaufförer som inte öppnar dörren för en sen passagerare trots att bussen ändå står still vid stoppljuset, men det måste ju finnas en anledning till det här beteendet.
Busschaufförer har, vad jag tror är, något av de mest otacksamma jobben som finns. Folk som går på är ofta stressade, ser sura ut (eller bara helt hjärndöda), säger inte ett ljud och tittar knappt på en. Säger de något är det vanligen för att klaga över att man är sen. Lönen är säkert inte den bästa och dessutom får man köra samma väg, fram och tillbaka, flera gånger varje dag. Jag tycker det är tråkigt att åka samma väg varje morgon redan nu, tänk er då om man gjort det i flera år. Säkert har man ett pressat tidsschema också och inte helt omöjligt är det så att de där extra fem minutrarna man kan köra in på en tur i sin tur gör att man kan gå hem fem minuter tidigare. Vem skulle inte gasa på då?
Nä, ha lite förståelse för folk som gör dig irriterad eller arg, du kanske skulle handla likadant i samma situation, och när du går på bussen, le. Le som att du är glad att just den busschauffören kör idag. Kanske muntrar det upp någon.
