johannalainen

Igår när jag satt och skrev semiotik kom jag (kogvetare som man är) in på ämnet "hjärnor hos olika djur". Jag fick för mig att jag skulle ta krabbor som exempel och ett fasligt googlande inleddes för att jag skulle kunna kolla att det jag skrev faktiskt stämde. Jag kom fram till att krabbor inte hör till ryggrads- eller ryggsträngsdjuren och helt plötsligt slog det slint i min egen hjärna. Om nu krabbor inte har någon ryggmärg, hur i hela friden rör de sig? Och alla andra djur som inte är ryggsträngsdjur, vad är det som får dem att flytta sig? Jag var särskilt fundersam över sniglar, jag menar någon form av hjärna måste de väl ha...eller? I så fall måste du ju ha nerver, men de har ju ingen ryggmärg...

Till min stora lycka ramlade jag in på Naturhistoriska riksmuseets hemsida där de hade en underbar tjänst där man kunde ställa frågor till "jourhavande biolog". Underbart! Jag rafsade ner lite frågor om ämnet och väntade på svar. Svaret kom idag.

Jag har av outgrundliga (låt oss säga eufemiska) anledningar kortat ner lite och ändrat namnen, observera dock att det inte var han som står på hemsidan som svarade.

Nåväl, min fråga löd:

Rubrik
Hur rör sig krabbor?

Fråga: Hej! Jag undrar hur kräftdjur (eller ryggradslösa djur i allmänhet) rör sig då de saknar ryggrad/ryggsträng. Vad är det som får kroppsdelarena att röra sig? Har de fortfarande nerver kopplade till en hjärna som styr, bara det att nerverna inte är samlade i till en ryggmärg som hos bl.a. människan?

*mina kontaktuppgifter*

... och detta är svaret jag fick:

"Den 2008-03-04 skrev Per Persson:

Bästa Johanna Larsson!

Tack för dina frågor om kräftdjurens rörelseförmåga och nervsystem. Jourhavande biolog kan dessvärre inte hjälpa till med större frågor av omfattande och redogörande natur. Istället får ni själva söka information på ert lokala bibliotek eller på internet. Det är heller inte alltid rent av möjligt eller meningsfullt att ge ett svar på en sådan fråga. Detta beroende på att svaret sig ligger i att sammanställa olika fakta och väga dessa för och emot. Vidare beroende på den kunskaspnivå man själv befinner sig på är det lämpligast att själv inhämta fakta som man förstår.

Med vänliga hälsningar,
Per Persson
*titel*

Nu råkar jag vara lite hetsig till min natur så jag blev lite irriterad över svaret. Har de en sån tjänst tycker jag att de kan försöka svara iaf och inte dissa mig för att jag kanske inte skulle förstå svaret bara för att jag uppenbarligen inte läser biologi. Efter att ha lugnat ner mig lite insåg jag att han faktiskt inte hade den minsta aning om ifall jag var 5 eller 55 år gammal eller ens hade hört talas om nervceller och vilopotentialer. Jag hade under natten även nästan lyckats övertyga mig själv om att krabbor visst hade hjärnor (iaf ville jag minnas att kräftorna vi dissekerade vid kräftskivans barnbord hade såna) och då med största sannolikhet även nerver, bara att en viss del av dem inte satt inkapslad i en ryggrad - men det behöver ju inte betyda att man är totalförlamad. Egentligen var jag nu mer intresserad av att veta hur i hela friden det stod till med sniglarna, men jag kunde inte gärna byta fråga sådär mitt i så jag fick hålla mig till krabborna och eftersom jag fortfarande var lite förbannad tyckte jag att något skulle jag ha svar på iaf.

Jag skickade därför:

Från: *mig*
Skickat: den 4 mars 2008 10:04
Till: Per Persson
Ämne: Re: SVAR: Hur rör sig krabbor? [nervsystemet]

Hej Per!

Tack för ditt svar. Jag inser nu att det var en lite väl omfattande fråga, men jag är inte riktigt beredd att ge upp än (befinner mig dessutom utomlands så biblioteken kan inte hjälpa mig och Internet har inte gett några bra svar hittills) så jag frågar istället "Har krabbor hjärna och har krabbor nerver?". Det var nog mest det jag ville ha reda på, resten får klura ut resten själv på något vis.

Mvh
*mitt namn*

Jag tror att det var ungefär här jag fick stämpeln som "jobbig jävel". Jag tyckte dock att den där Per var den jobbiga jäveln då han inte bara svarade "Krabbor har både hjärna och nerver som styr musklerna och därmed får djuret att röra sig" direkt. Eventuallt även en kommentar om sniglar inflikad. Jag tyckte dock att han skulle få en chans till och även lite mer förståelse för stackars lilla mig som inte hade någon möjlighet att slå upp detta på svenska bibliotek (läs: var för lat att gå till de tvåspråkiga biblioteken här) och inte var utbildad biolog och därför inte visste var i hela friden jag skulle leta eller vad jag skulle söka på. (Jag testade faktiskt att söka igen innan jag svarade, men fick inte upp något vettigt alls.)

Svaret kom efter några timmar:

Hej!

Visst har krabbor både hjärna och nerver, och det finns ganska många hemsidor på nätet som berör dessa båda ämnen. Lättast hittar du bra sidor om du använder engelska

Vänligen

Anders Andresson
*titel*
*fler titlar*
*alla möjliga kontaktuppgifter*

Det fina här var att Anders hade glömt sudda Pers mejl och jag fick därför den här lilla bonusen:

From: Per Persson
Sent: den 4 mars 2008 12:17
To: Anders Andresson
Subject: VB: SVAR: Hur rör sig krabbor? [nervsystemet]

*Anders titelförkortning*! Orkar du hitta på ett svar såsom vänta tills du är hemma och besök biblioteket...?
M.v.h., *Pers titelförkortning*

*Kopia av min och Pers konversation*

Jag tyckte detta var så komiskt att jag i mitt svar till Anders skrev:

Tack så mycket för svaret! Nu är jag nöjd. Trevlig tjänst det här, jag ska tipsa mina bekanta.

(Hälsa gärna Per att hans kommentar förgyllde min dag.)

Mvh
*mitt namn*


Är inte hela det här typiskt människor? Jag behöver få veta något av någon och det finns en tjänst där det sitter en expert som kan hjälpa mig. Enligt mig så är då experten där för att just hjälpa mig och inget annat. Experten tycker dock inte att han har tid att hjälpa mig och undrar varför jag inte letar på Internet istället. Enligt min åsikt är han lat, förstår inte hela meningen med tjänsten och har totalt noll förmåga att sätta sig in i min situation. Han å andra sidan undrar varför jag inte kan sätta mig in i hans situation när jag ställer dumma eller för omfattande frågor när tjänsten inte är till för det (det här är givetvis underförstått för det finns ingen info om det på hemsidan) och stör honom i hans mycket viktigare arbetsuppgifter. Han undrar dessutom varför jag inte kan ge upp när han nu tydligt sagt vilka medier jag ska använda för att hitta svaret. Helt enkelt "varför stör folk mig med frågor när de kan leta själva?".

Det som är ännu mer typiskt människor är att man blir arg över såna här småsaker och ägnar timmar åt att ge igen eller få sista ordet för att ens stolthet kräver det, eller blir frustrerad över att folk inte kan sätta sig in i ens egen situation trots att man inte ens försöker göra detsamma med deras. Jag har funderat mycket på det här på sistone och har kommit fram till att folk lägger mer tid på att hetsa upp sig över folks beteenden än på att försöka förstå varför de gör som de gör och bli lite lugnare av att bara acceptera att det är så. Det är lätt att bli förbannad på busschaufförer som inte öppnar dörren för en sen passagerare trots att bussen ändå står still vid stoppljuset, men det måste ju finnas en anledning till det här beteendet.

Busschaufförer har, vad jag tror är, något av de mest otacksamma jobben som finns. Folk som går på är ofta stressade, ser sura ut (eller bara helt hjärndöda), säger inte ett ljud och tittar knappt på en. Säger de något är det vanligen för att klaga över att man är sen. Lönen är säkert inte den bästa och dessutom får man köra samma väg, fram och tillbaka, flera gånger varje dag. Jag tycker det är tråkigt att åka samma väg varje morgon redan nu, tänk er då om man gjort det i flera år. Säkert har man ett pressat tidsschema också och inte helt omöjligt är det så att de där extra fem minutrarna man kan köra in på en tur i sin tur gör att man kan gå hem fem minuter tidigare. Vem skulle inte gasa på då?

Nä, ha lite förståelse för folk som gör dig irriterad eller arg, du kanske skulle handla likadant i samma situation, och när du går på bussen, le. Le som att du är glad att just den busschauffören kör idag. Kanske muntrar det upp någon.