Väckarklocka
I morse väcktes jag inte bara av mobilen (som jag på något magiskt sätt lyckades ignorera totalt de fyra första gångerna) utan även av ett jädra liv ute i trapphuset. Här i Finland tycks det vara standard med dubbla ytterdörrar (varför man inte bara kan isolera den yttersta ordentligt vet jag inte, men det verkar ju å andra sidan inte vara ett specifikt problem bara här i Finland, utan förekom även i en viss studentbostad som jag huserade i i tre år). Låter man så den inre dörren stå öppen så hör man precis allt utifrån trapphuset. Har man sen stoppat in en handduk i brevinkastet för att vädra ut nafta ur lägenheten (jag återkommer till det i ett annat inlägg) med maximalt korsdrag så låter det givetvis ännu mer. Men jag trivs med att höra min grannar, då vet man att man inte är ensam på jorden.
Något som jag dock blir lite misstänksam av är det genomträngande ljudet av en bågfil som stadigt och säkert gräver sig igenom en metallstång. Det var bara att gå upp och kolla vad i hela friden det var som lät.
Min första tanke var att det var en låssmed som stod och bytte lås på grannens dörr. (Eller min första tanke var att det var någon som bytte lås på våran dörr men det får mig att framstå som så paranoid, så jag valde bort den tanken.) Sen trodde jag att det var en inbrottstjuv som var på grannens dörr, dock var det inte ett särskilt diskret tillvägagångssätt eftersom det ekade raspljud i hela huset.
Väl framme vid dörren pressade jag mig mot titthålet. Jag var vid det här laget fullkomligt övertygad om att det var nån f*n där ute som stod och sågade i trappräcket. Jag fick stöd för min tes när jag såg mannen där ute stå och såga precis vid räcket för att sedan lägga ifrån sig den ena metallpinnen efter den andra. Efter några minuters kompletterande spionerande konstaterade jag dock att han pillade med en låda på väggen och inte alls sågade i räcket, det hade han bara som stöd.
Eftersom jag nuförtiden är nästintill blind utan min glasögon så kom jag inte fram till någon mer specifik slutsats kring vad det var som hände, men jag hade i alla fall tagit mig upp ur sängen, vilket för mig är en prestation i ungefär samma klass som att först cykla till Himalaya och sen bestiga Mount Everest i ballerinaskor. Magen kurrade och till och med jag började känna mig lite smått obekväm med att stå och stirra intensivt på folk genom titthålet, så jag fick ge upp. Efter några minuter kom Mikael hem helt oannonserat. Han hade glömt kameran till deras "sommardag" med jobbet och skulle bara hämta upp den. Tydligen höll mannen på med någon ellåda på väggen, sa han. Så spännande var det, varken inbrott eller vandalism, utan någon som underhöll huset.
Det är tryggt att bo i Finland.
Kommentarer
Trackback
