Fruktpåslogik
Bara för att ni inte ska tro att jag har övergett finskan totalt p.g.a. alla fula ljud, så vill jag bara berätta om mitt otroliga framsteg igår. Jag var aldrig någon fena på logik men jag ska i denna presentation ge den en chans till. Så här va:
1. Jag är alltid i stan på torsdagar eftersom jag har två lektioner då och eftersom de går i ett streck och den sista slutar kl 14 resulterar det i att jag är vrålhungrig när den väl är över. Den logiska följden av detta blir att jag vill gå och äta.
2. Förra terminen var jag också i stan varje torsdag och slutade samma tid då med. Jag ville därför gärna gå och äta efteråt.
3. VARJE torsdag är det ärtsoppa i ALLA unimatsalar.
4. Förra terminen var det ärtsoppa i ALLA unimatsalar VARJE torsdag.
5. Övrig unimatsalsmat är i 99% av fallen (jag drömmer mig ofta tillbaka till den dagen då jag fick vårrullar) av typen "det tråkigast som någonsin kommit ur en kastrull".
6. Övrig mat i stan är dyr.
7. Jag bor långt bort från centrum.
_________
Slutsats: VARJE torsdag äter jag ärtsoppa och har gjort det i princip ända sen jag flyttade hit.
Är det någon mer än jag som inte undrar varför min mage krånglar så ofta som den gör?
I går var det dock dags att våga bryta mönstret. Jag hade i princip kunnat klämma ner en tallrik ärtsoppa och en bit ugnspannkaka om det inte varit för att det serverats ärtsoppa i tisdags med och att den gick så bra att äta var enbart för att det som tillbehör serverades den godast semlan jag ätit på åratal. Nåväl, i torsdags var det alltså dags att våga vägra ärtsoppan. Det var dock lite svårt att bryta vanan, jag var t.o.m. uppe i matsalen och kikade på matsedeln (som inte ingav mycket hopp) och funderade på om jag skulle ta bara pannkakan och strunta i det sunda förnuftets protester mot att betala 20 kr för en liten degbit.
Målet var redan bestämt: McDonald's. Jag tyckte det var etiskt försvarbart att gå dit för jag hade inte varit där på 5½ månad. Jag hade bestämt mig för att nu banne mig skulle jag beställa på finska. Så svårt kunde det ju inte vara! Det var dock lite svårt att samla mod (ja, jag vet att det är skittöntigt) så jag var tvungen att fönstershoppa i en kvart innan jag vågade gå dit. Hade nästan övertalat mig själv om att jag fick beställa på engelska för jag kunde ju i princip göra det på finska, men sen sa jag åt mig att skärpa mig.
Mumlade beställningsmantrat tyst i mitt huvud och stod och klurade på om big mac heter just "big mac" eller "big maci" på finska. Var någonstans där i mina klurerier när kassörskan försvann iväg och jag började fundera på om jag skulle byta kö (trots att jag stod längst fram). Kassören i den andra kassan såg ju mycket snällare och mer förstående ut. Hann dock aldrig så långt innan hon kom tillbaka igen. Var fortfarande mitt inne i en inre kamp mellan mitt dominerande engelska och mitt betydligt mindre anspråksfulla finska språkcentrum när det finska tog över och jag bräkte ur mig ett "Yks big mac ja yks hedelmäpussi kiitos".
JAAAAA! Vilken lycka! Vilket stordåd! Himlens alla änglakörer dränkte hela världen i jubelsång.
Antingen hade jag låtit så otroligt säker på mig själv eller - vilket verkar troligare - så hade jag uttalat det med en så hemsk brytning att hon inte ens tyckte det var någon idé att fråga om jag ville ha något att dricka. Det här med vatten som ska drickas och partitiv eller inte är kluriga grejer så jag fick faktiskt ge upp och be om det på engelska. Blev irriterad när jag fick betala för det också trots att jag köpt mat.
Det här med semlor som jag pratade om förut är alltså inte bara en svensk företeelse (finns enligt estniska källor t.o.m. i Estland), men denna fettisdag var lite speciell för den sammanföll i år med Runebergsdagen. Detta inträffade senast 1913 enligt Hufvudstadsbladet (och någongång på 1800-talet enligt en annan, okänd källa) och kommer nästa gång inträffa år 2160. Tur är väl det så mycket svull som kombinationen orsakar.
Runeberg hade hittat sig en fru (men eftersom de var sysslingar kan själva letandet inte varit så ansträngande), Fredrika, som var väldigt "ekonomisk" av sig och bakade kakor av brödsmulor. När dessa "runebergstårtor" började dyka upp i affären i mitten av januari tänkte jag "de där tråkiga brödbitarna kan bara inte smaka gott". Av all underlig mat jag sett i mitt liv så har 90% kommit från Finland. Ju närmare den 5:e februari vi kom, desto mer rykten hörde jag om att dessa små fiskpinnefärgade kakor med sylt och glasyr skulle vara rena delikatesserna och att jag absolut var tvungen att smaka. Med en semla i magen och en grannmiddag planerad för kvällen sprang jag alltså ner under stationsbyggnaden och köpte (på finska!) en till mig själv.
Något skamfilad efter en tur i min ryggsäck, men så här såg den ut iaf:
1. Jag är alltid i stan på torsdagar eftersom jag har två lektioner då och eftersom de går i ett streck och den sista slutar kl 14 resulterar det i att jag är vrålhungrig när den väl är över. Den logiska följden av detta blir att jag vill gå och äta.
2. Förra terminen var jag också i stan varje torsdag och slutade samma tid då med. Jag ville därför gärna gå och äta efteråt.
3. VARJE torsdag är det ärtsoppa i ALLA unimatsalar.
4. Förra terminen var det ärtsoppa i ALLA unimatsalar VARJE torsdag.
5. Övrig unimatsalsmat är i 99% av fallen (jag drömmer mig ofta tillbaka till den dagen då jag fick vårrullar) av typen "det tråkigast som någonsin kommit ur en kastrull".
6. Övrig mat i stan är dyr.
7. Jag bor långt bort från centrum.
_________
Slutsats: VARJE torsdag äter jag ärtsoppa och har gjort det i princip ända sen jag flyttade hit.
Är det någon mer än jag som inte undrar varför min mage krånglar så ofta som den gör?
I går var det dock dags att våga bryta mönstret. Jag hade i princip kunnat klämma ner en tallrik ärtsoppa och en bit ugnspannkaka om det inte varit för att det serverats ärtsoppa i tisdags med och att den gick så bra att äta var enbart för att det som tillbehör serverades den godast semlan jag ätit på åratal. Nåväl, i torsdags var det alltså dags att våga vägra ärtsoppan. Det var dock lite svårt att bryta vanan, jag var t.o.m. uppe i matsalen och kikade på matsedeln (som inte ingav mycket hopp) och funderade på om jag skulle ta bara pannkakan och strunta i det sunda förnuftets protester mot att betala 20 kr för en liten degbit.
Målet var redan bestämt: McDonald's. Jag tyckte det var etiskt försvarbart att gå dit för jag hade inte varit där på 5½ månad. Jag hade bestämt mig för att nu banne mig skulle jag beställa på finska. Så svårt kunde det ju inte vara! Det var dock lite svårt att samla mod (ja, jag vet att det är skittöntigt) så jag var tvungen att fönstershoppa i en kvart innan jag vågade gå dit. Hade nästan övertalat mig själv om att jag fick beställa på engelska för jag kunde ju i princip göra det på finska, men sen sa jag åt mig att skärpa mig.
Mumlade beställningsmantrat tyst i mitt huvud och stod och klurade på om big mac heter just "big mac" eller "big maci" på finska. Var någonstans där i mina klurerier när kassörskan försvann iväg och jag började fundera på om jag skulle byta kö (trots att jag stod längst fram). Kassören i den andra kassan såg ju mycket snällare och mer förstående ut. Hann dock aldrig så långt innan hon kom tillbaka igen. Var fortfarande mitt inne i en inre kamp mellan mitt dominerande engelska och mitt betydligt mindre anspråksfulla finska språkcentrum när det finska tog över och jag bräkte ur mig ett "Yks big mac ja yks hedelmäpussi kiitos".
JAAAAA! Vilken lycka! Vilket stordåd! Himlens alla änglakörer dränkte hela världen i jubelsång.
Antingen hade jag låtit så otroligt säker på mig själv eller - vilket verkar troligare - så hade jag uttalat det med en så hemsk brytning att hon inte ens tyckte det var någon idé att fråga om jag ville ha något att dricka. Det här med vatten som ska drickas och partitiv eller inte är kluriga grejer så jag fick faktiskt ge upp och be om det på engelska. Blev irriterad när jag fick betala för det också trots att jag köpt mat.
Det här med semlor som jag pratade om förut är alltså inte bara en svensk företeelse (finns enligt estniska källor t.o.m. i Estland), men denna fettisdag var lite speciell för den sammanföll i år med Runebergsdagen. Detta inträffade senast 1913 enligt Hufvudstadsbladet (och någongång på 1800-talet enligt en annan, okänd källa) och kommer nästa gång inträffa år 2160. Tur är väl det så mycket svull som kombinationen orsakar.
Runeberg hade hittat sig en fru (men eftersom de var sysslingar kan själva letandet inte varit så ansträngande), Fredrika, som var väldigt "ekonomisk" av sig och bakade kakor av brödsmulor. När dessa "runebergstårtor" började dyka upp i affären i mitten av januari tänkte jag "de där tråkiga brödbitarna kan bara inte smaka gott". Av all underlig mat jag sett i mitt liv så har 90% kommit från Finland. Ju närmare den 5:e februari vi kom, desto mer rykten hörde jag om att dessa små fiskpinnefärgade kakor med sylt och glasyr skulle vara rena delikatesserna och att jag absolut var tvungen att smaka. Med en semla i magen och en grannmiddag planerad för kvällen sprang jag alltså ner under stationsbyggnaden och köpte (på finska!) en till mig själv.
Något skamfilad efter en tur i min ryggsäck, men så här såg den ut iaf:
(Observera att detta inte är en tårtkartong, utan "tårtan" var kanske 6 cm hög.)
Jag hade tänkt ha en sked-för-sked-beskrivning här på bloggen, men den lilla skapelsen tog mina smaklökar totalt i besittning och jag tryckte i mig hela i ett nafs. Trots att den ser ut att innehålla i snitt lika mycket vatten som ett sandkorn i Gobiöknen var den otroligt saftig och t.o.m. sylten var något utöver det vanliga. Ångrade att jag inte köpte två.
För er som inte vill betala en färjebiljett för att smaka dem kommer här ett recept. Jag skyller uteblivandet av en översättning på att jag måste skriva jobansökningar nu. Det här skulle egentligen bara bli en paus i hemsidegenomgåendet, men det gick ju som det brukar med det. Nåja, mycket nöje med bakandet!
Runebergin tortut
1 egg
1,5 dl sugar
1 dl coffee cream
1 dl ground almond
2 dl bread or cake crumbs/ rusk flour
1,5 dl melted butter (~150 gr)
1,5 dl wheat flour
1 tsp baking powder
For decoration strawberry or rasberry jam, icing
Whisk the egg and the sugar until they become a white foam. Add the cream, almonds, bread crumbs and the melted butter, mixing well. Add in the end the wheat flour and the baking powder (already mixed together earlier). Put the batter to 12-16 muffin moulds and bake in a 225 C degree preheated oven for about 15 minutes. Decorate first with a dollop of jam in the middle of the cake, then with the icing, making a circle aroud the jam. You can also moisten the cakes with some rum, punch or liqueur.
Jag hade tänkt ha en sked-för-sked-beskrivning här på bloggen, men den lilla skapelsen tog mina smaklökar totalt i besittning och jag tryckte i mig hela i ett nafs. Trots att den ser ut att innehålla i snitt lika mycket vatten som ett sandkorn i Gobiöknen var den otroligt saftig och t.o.m. sylten var något utöver det vanliga. Ångrade att jag inte köpte två.
För er som inte vill betala en färjebiljett för att smaka dem kommer här ett recept. Jag skyller uteblivandet av en översättning på att jag måste skriva jobansökningar nu. Det här skulle egentligen bara bli en paus i hemsidegenomgåendet, men det gick ju som det brukar med det. Nåja, mycket nöje med bakandet!
Runebergin tortut
1 egg
1,5 dl sugar
1 dl coffee cream
1 dl ground almond
2 dl bread or cake crumbs/ rusk flour
1,5 dl melted butter (~150 gr)
1,5 dl wheat flour
1 tsp baking powder
For decoration strawberry or rasberry jam, icing
Whisk the egg and the sugar until they become a white foam. Add the cream, almonds, bread crumbs and the melted butter, mixing well. Add in the end the wheat flour and the baking powder (already mixed together earlier). Put the batter to 12-16 muffin moulds and bake in a 225 C degree preheated oven for about 15 minutes. Decorate first with a dollop of jam in the middle of the cake, then with the icing, making a circle aroud the jam. You can also moisten the cakes with some rum, punch or liqueur.
Kommentarer
Postat av: kockoBär
Varför får du äta godsaker utan Bär?:P Vad säger du om en del. Byte mot en godsak mot vårisar?^_^ *ler dreglandes* Sänd godsaken med posten så sänder jag vårisarna;P
Postat av: Johanna
Deal!
Trackback
