johannalainen

Jag känner mig minst sagt lite nördig när jag sitter här och stickar samtidigt som jag lyssnar på finsk musik - och dessutom gillar det. Blir godingar som Leevi and the Leavings - Pohjois-Karjala, Janne Hurme - Kirje och Katri Helena - Vasten auringon siltaa. Väntar bara på att min musiklangare Jaakko ska skicka Satumaa så är samlingen komplett.

Jag har efter några veckors klurerier kommit på varför Finland aldrig hade vunnit melodifestivalen innan Lordi hoppade upp ur ett hål i backen och brölade som brunstiga myskoxar. Det är inte för att språket för utomstående är totalt obegripligt - jag förstår inte serbo-koratiska eller grekiska heller - utan det är för att finskan låter (ni får ursäkta, men det här är faktiskt sant) helt förfärligt när den används i kombination med musik. Dessutom verkar befolkningen lida en akut brist på sopraner för det är alltid någon alt som bräker fram saker som "mitääääään", "ystävääää", "myöhäisen ilta" eller "pöytä" (nåja, kanske inte det sista, men ändå).

Finskan må vara världens mest logiskt strukturerade språk, ha en otroligt meningsfull ordbildning och innehålla alla smarta ord som engelska efter flera tusen år fortfarande inte lyckats komma upp med, men finskan innehåller även några av världens fulaste ljud. Det är som om jag skulle ta och skriva en sång, försöka få in så många ö:n som möjligt och därefter framföra den på östgötska.

Jag förstår ju att lynchning är det enda som återstår efter det här inlägget, men det måste ändå sägas:
finskan är helt enkelt inte poeternas och lyrikernas språk.