Översättning
Jag får snart ett utbrott! Här sitter man och tror att det ska vara lätt att översätta från finska till svenska, men efter att ha googlat "spännband" i en halvtimme och undrat vad det andra ordet för samma sak kan vara, eftersom det tycks finnas två namn på finska (kuorma- ja sidontahihnat), och sedan skitit i det så fastnar man ändå på en massa underliga kasus och stadieväxlingar/ljudväxlingar som infaller vid ditten-ändelser, men inte datten-ändelser. Att kk -> k, tt -> t och pp -> p om man lägger till vissa ändelser har jag koll på, men vad hjälper det när det finns typ 9 till att hålla reda på samt 4 specialfall för k och jag måste komma ihåg dem baklänges eftersom ordet redan är böjt i plural.
...fast nu kom jag just på att pluraländelsen inte är av den typen som göra att ljuden ändras. Varför finns då ordet ändå inte i ordboken? Jaha, ehrm... det var för att jag bara hade slagit upp halva. Något annat kom i vägen innan jag hann skriva in alla bokstäver.
*slår på självdiciplinen, av chatten och fortsätter översätta med grammatikboken nära till hands*
Läst just lite om stadieväxlingarna i grammatikboken för att slippa slösa tid på att leta efter obefintliga böjningar i ordboken. Så här står det:
"p, t, k i flerstaviga stammar växlar om de följs av en ändelse som
a) består enbart av en konsonant, eller
b) börjar på två konsonanter
och förutsatt vidare att
c) det mellan p, t, k och ändelsen i fråga står enbart kort vokal eller diftong."
Men det är ju solklart! Inte. Det har var dessutom bara en huvudregel. Sen fanns det preciseringar till huvudregeln och en specialregel för växlingar i verben. AAAAAAAAAAh! Det var inte såhär krångligt när jag läste finska förra gången. Då var det ju hyffsat lätt att komma ihåg när och var och varför bokstäver skulle bort eller bytas ut mot andra. Såna här definitioner gör en bara förvirrad. Något som jag däremot uppskattade var beskrivningen "Dessa villkor är desamma i alla växlingarna". Lovad vare finskans regelbundenhet! Det enda som jag hittills stött på som är oregelbundet är några fornfinska ord, men de hör till en egen grupp och är ungefär 5 st (uusi - ny, vesi - vatten, osv). Dessutom böjs alla likadant. Hienoa! Det kan t.o.m. mitt lilla minne ha specialplats för.
...fast nu kom jag just på att pluraländelsen inte är av den typen som göra att ljuden ändras. Varför finns då ordet ändå inte i ordboken? Jaha, ehrm... det var för att jag bara hade slagit upp halva. Något annat kom i vägen innan jag hann skriva in alla bokstäver.
*slår på självdiciplinen, av chatten och fortsätter översätta med grammatikboken nära till hands*
Läst just lite om stadieväxlingarna i grammatikboken för att slippa slösa tid på att leta efter obefintliga böjningar i ordboken. Så här står det:
"p, t, k i flerstaviga stammar växlar om de följs av en ändelse som
a) består enbart av en konsonant, eller
b) börjar på två konsonanter
och förutsatt vidare att
c) det mellan p, t, k och ändelsen i fråga står enbart kort vokal eller diftong."
Men det är ju solklart! Inte. Det har var dessutom bara en huvudregel. Sen fanns det preciseringar till huvudregeln och en specialregel för växlingar i verben. AAAAAAAAAAh! Det var inte såhär krångligt när jag läste finska förra gången. Då var det ju hyffsat lätt att komma ihåg när och var och varför bokstäver skulle bort eller bytas ut mot andra. Såna här definitioner gör en bara förvirrad. Något som jag däremot uppskattade var beskrivningen "Dessa villkor är desamma i alla växlingarna". Lovad vare finskans regelbundenhet! Det enda som jag hittills stött på som är oregelbundet är några fornfinska ord, men de hör till en egen grupp och är ungefär 5 st (uusi - ny, vesi - vatten, osv). Dessutom böjs alla likadant. Hienoa! Det kan t.o.m. mitt lilla minne ha specialplats för.
Kommentarer
Trackback
