Monsterbulle på Café Esplanad
Förra tisdagen tillbringade jag som så många andra dagar innan dess. Jag satt ute i solen och broderade eller läste, skillnaden den här gången var att jag lyckades bränna mig rätt bra på ryggen. Lustigt eftersom det hade varit lika mycket sol andra dagar utan att jag jag ens blivit lite skär. Jag gjorde rätt bra framsteg med broderiet tills jag började översätta hemsidan åt Mikaels pappa. Nu blev jag precis klar med den så det finns möjlighet att broderiet kommer återupptas igen, det är ändå inte så mycket kvar på det. Sen har jag ju tre broderier till och en kudde på lager. Fortsätter det så här så har den här sommaren chansen att bli "sommaren så saker faktiskt blev klara".
Efter en effektiv dag görandes ingenting hade jag bestämt med Anne, en estnisk tjej jag träffade under NolleP/Fuksit när jag kom till Finland, att vi skulle träffas på stan. Jag skulle möta upp henne i Otaniemi där hon jobbar. Mikael skulle följa med dit för att få lite motion och sen skulle han träffa Hannu. Givetvis kom vi iväg lite sent, eller rättare sagt, det hade varit i god tid om jag bara hade haft lite längre ben, gått lite snabbare och inte tyckt att flipflops var det utlimata att sätta på fötterna denna vackra sommardag. Det hela slutade med att jag fick cykla medan Mikael gick i rask marsch (och joggade mot slutet) bredvid. Vi lyckades ta oss dit bara 3 minuter försenade. Vilken bragd!
Det var jättekul att träffa Anne. Vi gick en sväng ner till turistbyrån vid hamnen (detta "hamnen" är nog lite missvisande eftersom det finns fler än en i Helsingfors. Det här är den där Viking och Silja Line går ifrån och den som man mest troligt besöker om man är turist i stan) eftersom jag behövde lite kartor över Åland. Jag hittade ingen bra men fick tips om att gå till Stockmanns akademibokhandel där jag upptäckte att det var för lite pengar på mitt konto. Så kan det gå. Anne var snäll nog att lägga ut och jag lyckades nog med att inte se alltför generad ut.
Caféet för dagen blev det på Esplanaden som har gigantiskt stora bullar. Jag skämtar inte när jag säger att de är stora som ett ansikte (åt där med mamma förra hösten för dem som minns bilderna). Det fina är att "örfilarna" (kanelbullar som ser ut som Pågens gifflar) kostar knappt 3 euro men skulle näringsmässigt kunna hålla en vid liv i en hel dag.
Där satt vi alltså ute på gatan och mumsade bulle tills solen gick ner bakom husen och det blev lite för kyligt att sitta ute. Då migrerade vi istället in och slog ihjäl ytterligare några timmar. Jag frågade Anne en del om Tallinn eftersom vi skulle dit på lördagen och hon berättade också om sitt föräldrahem där de hade en gigantisk bärodling. Flera hektar hallonbuskar och vinbär och gud vet vad. Jag fick en nästan ohejdbar lust att åka dit och hälsa på under bästa bärsäsong. Hallon är ju något av en favorit, men skogshallon är så jädra jobbigt att rensa och det blir ändå massa maskar kvar (det är därför man gör marmelad för då smälter maskarna bort i kokningen =) ). Södra Estland var dock lite svårt att hinna med på samma dag som Tallinn så det får bli någon annan gång. Anne ska jag dock försöka hinna med att träffa fler gånger under vistelsen här.
Efter en effektiv dag görandes ingenting hade jag bestämt med Anne, en estnisk tjej jag träffade under NolleP/Fuksit när jag kom till Finland, att vi skulle träffas på stan. Jag skulle möta upp henne i Otaniemi där hon jobbar. Mikael skulle följa med dit för att få lite motion och sen skulle han träffa Hannu. Givetvis kom vi iväg lite sent, eller rättare sagt, det hade varit i god tid om jag bara hade haft lite längre ben, gått lite snabbare och inte tyckt att flipflops var det utlimata att sätta på fötterna denna vackra sommardag. Det hela slutade med att jag fick cykla medan Mikael gick i rask marsch (och joggade mot slutet) bredvid. Vi lyckades ta oss dit bara 3 minuter försenade. Vilken bragd!
Det var jättekul att träffa Anne. Vi gick en sväng ner till turistbyrån vid hamnen (detta "hamnen" är nog lite missvisande eftersom det finns fler än en i Helsingfors. Det här är den där Viking och Silja Line går ifrån och den som man mest troligt besöker om man är turist i stan) eftersom jag behövde lite kartor över Åland. Jag hittade ingen bra men fick tips om att gå till Stockmanns akademibokhandel där jag upptäckte att det var för lite pengar på mitt konto. Så kan det gå. Anne var snäll nog att lägga ut och jag lyckades nog med att inte se alltför generad ut.
Caféet för dagen blev det på Esplanaden som har gigantiskt stora bullar. Jag skämtar inte när jag säger att de är stora som ett ansikte (åt där med mamma förra hösten för dem som minns bilderna). Det fina är att "örfilarna" (kanelbullar som ser ut som Pågens gifflar) kostar knappt 3 euro men skulle näringsmässigt kunna hålla en vid liv i en hel dag.
Där satt vi alltså ute på gatan och mumsade bulle tills solen gick ner bakom husen och det blev lite för kyligt att sitta ute. Då migrerade vi istället in och slog ihjäl ytterligare några timmar. Jag frågade Anne en del om Tallinn eftersom vi skulle dit på lördagen och hon berättade också om sitt föräldrahem där de hade en gigantisk bärodling. Flera hektar hallonbuskar och vinbär och gud vet vad. Jag fick en nästan ohejdbar lust att åka dit och hälsa på under bästa bärsäsong. Hallon är ju något av en favorit, men skogshallon är så jädra jobbigt att rensa och det blir ändå massa maskar kvar (det är därför man gör marmelad för då smälter maskarna bort i kokningen =) ). Södra Estland var dock lite svårt att hinna med på samma dag som Tallinn så det får bli någon annan gång. Anne ska jag dock försöka hinna med att träffa fler gånger under vistelsen här.
Kommentarer
Trackback
