MUSE-konsert
Som en lite för tidig födelsedagspresent hade Mikael köpt konsertbiljetter till oss igår. Jag visste inte vad vi skulle gå på och var förbjuden att läsa tidningar eller googla ifall att jag skulle få syn på det. Jag lyckades hålla mig ovetande och det var först på plats i Kaisaniemen puisto som jag såg att det var Muse som skulle spela. Namnet lät lite småbekant men egentligen hade jag ingen aning om vilka det var eller vilka låtar de hade gjort så det var rätt spännande.
Det var två förband, Manna och White Lies. Manna var nån finsk tjej som hade det otacksamma jobbet att försöka få igång publiken i solgasset redan två timmar innan Muse skulle upp på scenen. Det gick väl sådär. Hon sjöng bra, men var i ärlighetens namn lite tråkig och jag var dessutom mer intresserad av att gå till mjukglasskiosken än att lyssna på något band just då. Sen kom White Lies och spelade monoton brittisk rock. De var lite bättre på att hantera publiken och fick pluspoäng av mig för sitt sympatiska sätt på scenen. Dock gjorde musiken inget särskilt djupt intryck på mig där heller. Jag var nämligen fullt upptagen med att proppa i mig godissnören som vi just varit och köpt.
När man ska stå i solgass i flera timmar får man ibland ta till lite desperata knep för att hålla huvudet avkylt.
Till slut var det så dags för Muse och nu kom publiken igång ordentligt. Jag hade höga förväntningar efter att ha sett alla färgglada t-shirtar man kunde köpa på stället. Mikael sa att jag säkert skulle känna igen flera av låtarna eftersom de var så kända.
Första låten var en chock. Jag trodde jag hade hamnat på en utomjordings födelsedagskalas. Det visades färgglada fyrverkerier på skärmarna i bakgrunden, synthen dominerade, sångarens röst var så ljus att det nästan var obehagligt och han var dessutom klädd i något som såg ut som aluminiumfolie. Andra låten fortsatte likadant och jag hade börjat ge upp hoppet, men till slut kom räddningen. Det blev ett jädra ös och killarnas instrumenttalanger imponerade verkligen på mig. Vi försökte räkna hur många olika gitarrer sångaren avverkade under kvällen och kom fram till minst sex stycken, varav en var tvåhalsad och en annan användes mestadels till att spela bakom ryggen med. När han dessutom rev av några låtar på flygeln fick han stämpeln "musikaliskt underbarn" av mig.
En mås susade förbi upp i luften ovanför scenen. Vet inte om den diggade eller om det blev totalt knockad av ljudvågorna som flödade emot den, men lite krokigt och vingligt flög den allt. Vartefter låtarna avverkades blev det bättre och bättre, jag gladare och gladare och mina fötter mer och mer ömma. Jag kände inte igen mer än eventuellt första låten, men det var kul att lyssna på något helt nytt. Fast roligast, och mest ironiskt, var nog att när kamerorna filmade publiken så var det hela tiden en svensk flagga som var där och vajade. Då kände jag mig lite hemma.
Kommentarer
Postat av: Linda
Har massa kompisar som skulle gå på konserten i Stockholm men de ställde in den av någon outgrundlig anledning, grymt avis på dig. Bra av Mikael att pricka din musiksmak :)
Trackback
