johannalainen

Nackdelen med att inte skriva på en vecka när man har haft fullt upp från morgon till kväll är att man inte kommer ihåg vad i hela friden man gjort. Tänkte försöka strukturera upp veckan som gått dock och börjar med Sverigedagen på Hanaholmen i Espoo.

Hela anledningen till att jag alls var där var att det damp ner ett mejl i inkorgen för säkert två månader sen där de sökte svenskar som pluggar i Helsingfors och som kunde tänka sig att komma dit på deras temadag om Sverige och prata lite med finska högskole- och universitetsstudenter. Eftersom jag hade mer eller mindre noll kurser vid det lagetoch grymt sugen på att hitta på underliga grejer så nappade jag givetvis.

Inledde dagen där med en supergod buffé och lite snack med de andra svenska studenterna. Min vana trogen upptäckte jag att mitt första intryck av dem var helt åt skogen och att de var riktigt roliga. Upptäckte dessutom att ingen av dem jag hade trott var från Stockholm (om de inte drev med mig). Satt och pratade med Emma (hon från Linköping) och Carl (från Uppsala, men det är iaf nästan Stockholm) och skrattade i princip hela lunchen. Värre blev det när de inledde själva föreläsningsdagen med en ståuppkomiker (Tobias Persson) och jag skrattade så jag blev blå i ansiktet. Hade ont i käken flera dar efteråt.

Någon som däremot inte fick några käkproblem var killen som inte skrattade en enda gång under årets roligaste halvtimme. Jag tyckte det var sjukt coolt att få se en svensk kändis, men eurofin la sig rätt bra när han inte ens drog lite på munnen. Eller det vet jag ju iofs inte om han gjorde eftersom jag satt bakom honom hela tiden. Han tänkte förmodligen "Studentjävel! Sluta med ditt hysteriska Långben-skratt, jag blir galen!" eller så var han nervös för sitt kommande framförande. As if... Har man läst upp TV-nyheter i 100 år blir man inte nervös av att prata inför folk.

Här har ni honom; Claes Elfsberg eller Pappa Rapport. Har ett kort där han är sjukt lik George W Bush, men SVT skulle säkert spärra min blogg om jag publicerade det.

Själva det här "mötet med finska och svenska studenter emellan" var inte sådär jättespejsat. Vi fick varsin grupp där vi skulle få dem att producera frågor till paneldebatten efteråt så det var inte så mycket prat oss emellan. De var dock grymma på svenska hela bunten, vilket vi hade blivit förvarnade om att de kanske inte skulle vara. Undrar varför.

Sist på dagen var det filmvisning. "Hata Göteborg" på rullen och en knasig filmmupp på scenen som introducerade den. Det värsta var att han skulle ha någon form av analys av filmen efteråt. Vi ville ju bara därifrån för att kunna ta en öl. Till slut släppte han iaf iväg oss och vi hamnade i en skitskum taxi som "stockholmarna" berätta underliga historier om strippande tyskar om. Läskigt.

Tragiskt nog hamnade vi i renbaren (poro) på Onnela (för där hade vi aldrig varit förut... *ironi*) där vi satt ett tag och filosoferade över språk och deras jävlighet i allmänhet och finskans i synnerhet. Mycket trevlig kväll dock och jag hade stannat längre om det inte varit för att jag hade en finskaläxa att ta tag i. Den visade sig vara sjukt brutal så jag fick ta hjälp av Mikael. Stackarn (som iofs anmälde sig frivilligt) fick sitta och läsa mina bakvända kasuskonstruktioner och utelämnade konsonantgraderingar i säkert två timmar innan jag fick så dåligt samvete att jag lät honom slippa andra delen av läxan. Det visade sig vara dumt, för jag hade fel på alla ord utom tre på den delen jag inte fått hjälp med. Åt h*****e med partitiv!

Jag har finskaprov om två veckor. AAAAAAAAAAAHHH! *låser in mig med grammatik- och ordboken*
Vi hörs om två veckor.