johannalainen

(Det här skrevs igår men jag hade lite problem med att publicera och nu orkar jag inte ändra alla "idag" till "igår")

---

Lämnade mamma vid båterminalen vid halv fem efter en dags rännande i de stora varuhusen. Efter det strosade jag runt lite på Skatudden och i hamnen vid salutorget. Hittade en hel del fina, underliga och spännande hus och utsmyckningar på hus. Här kommer ett smakprov:


Ok, den här var ju enbart ful, men ändå. Tyckte den förtjänade lite uppmärksamhet. Fanns precis vid vikingterminalen.


Givetvis en till bild på domkyrkan ;)


Några hus jag slumpmässigt sprang på.


En innergård jag inte fullt lika slumpmässigt sprang in på. För dem som tycker att hissar är tråkiga.


Tema innergård. Här kommer en till. Tycker särskilt det rosa huset var lite kul.


Pöllöt. Uggor. (Lärde mig pluraländelsen för nominativ nyss =D)


Mitt emot målet för färden som jag upptäckte efter ett tag att jag hade.

Och här kommer målet:

Uspenskijkatedralen.

Mycket tacksam att fotografera så därför kommer här lite fler kort:






Fin utsikt.



Vägen som skymtar nere till vänster var en av de första jag såg när jag kom till Helsingfors. Kändes lite underligt att titta på den och inse att jag varit här i nästan en månad nu. Känns som en livstid.


Jag har saknat tryckknapparna till övergångställena, men trots att de är sällsynta fick jag en smärre chock när jag såg att de hade en bruksanvisning som tillbehör. Behövs det?


Det fina med Helsingfors är att man lär sig ord väldigt smidigt eftersom man har som privata undertexter till allt. Har hört en hel del svenska på sistone, men ibland är det sjukt svårt att förstå vad de säger eftersom de pratar med en sån extrem finlandssvensk dialekt. Jag tror automatiskt att det är finska och stänger av förståelseneuronerna.


Lite rester från den sovjetiska tiden. En tvåhövdad örn mitt på salutorget.


Vinkade hej då till mammas båt när den åkte. Måste säga att jag var imponerad över hur snabbt det gick att vända den helt om och tuffa iväg mot Stockholm.


Saluhallen. Mamma köpte säkert 10 kg korv där innan vi åkte till båten. Gissa vem som svor när hon fick släpa väskan över kullerstenen och spårvagnsspåren. Fast det var nästan värt det med tanke på att vi fick smakprov på världens godaste nakkikorv.


Jag blir lycklig när jag ser såna här portar mitt i stan. Tänk att folk la ner så mycket arbete på att pynta husen förr. Otroligt.


Däremot blir jag lite rädd när jag ser de här figurerna. Pohjola är ett av Finlands största försäkringsbolag, men jag vete fasen om jag tycker att filuren till vänster ser särskilt förtroendeingivande ut. Vid närmare eftertanke är den till höger ännu värre. Ibland är det lite dumt att rista in företagsnamn i husen för numera ligger deras kontor i ett annat hus på andra sidan gatan.


Någon kommer äta duva till lunch. Kortet är från gamla studenthuset (tänk att staden faktiskt byggde ett sånt för att studenterna skulle ha någonstans att hålla till i) och jag tror att duvmosaren kan vara något från Kalevala (finska gudasagan) eftersom Väinämöinen stod i grannalkoven. Borde ta och läsa den så jag har lite koll.

Tog kortet när mamma och jag var på väg till Stockmann för att äta. Fick tag i grymt god oxwok. Har ni chansen så prova den. Halva nöjet var att stå och titta på när kocken lagade till den.


Avslutar med ett kort på järnvägsstationen. Det här är enligt mig hjärtat av Helsingfors och här tillbringar jag ohälsosamt mycket tid för att vänta på både folk och bussar. Underligt att jag fortfarande går vilse inne i byggnaden dock.

Gatan i förgrunden är dessutom anledningen till att jag hittills gått vilse så fort jag försökt ta mig någon annanstans än från busshållplatsen till universitetet. Var tack vare mamma som jag kom på det, hon upplyste mig nämligen om att det inte alls var Mannerheimsgatan. Vilken det är har jag dock fortfarande inte riktigt koll på. Vågar inte chansa på någon ny förrän jag kollat upp det och styrt upp min mentala karta ordentligt.

Var på stan med mamma idag. Hade tänkt kika lite i affärerna men det visade sig att t.o.m. Stockmanns hade stängt på söndagar så det närmaste shopping vi kom var en turistbutik där de sålde glas från Kosta Boda, salladsbestick från Georg Jensen (dansk designer) samt julpynt.

Gick Norra esplanaden ner till salutorget och sen tillbaka och slog oss sedan ner på Café Esplanad som hade rykte om gigantiska sallader och kanelbullar. Ryktet visade sig stämma; kanelbullarna var groteskt stora och marängerna var ungefär lika stora som ett människohuvud. Inte var det särskilt dyrt heller om man tänker på att man får snyta ur sig nästan 20 kr för en kokosboll på caféerna hemma, medan bullarna här kostade 2-3 euro.


Efter sallads- och bullfrosseriet gick vi till Kiasma, dvs moderna muséet. Underlig byggnad med en del riktigt skarpa, men oftast ohyggligt fula "konstverk". Modern konst är inget för mig, särskilt inte när någon slänger upp två ennyanssnorgula tavlor storlek 2 x 3 meter på väggen, bleker bort en liten fläck i ena kanten, döper det till nåt obegripligt och dessutom har mage att kalla det konst. Usch!

Lite bilder på byggnaden:



Trappor är för mesar, vi bygger en ramp!



Och från andra hållet...



Lite spejsat måste jag ändå medge att det är. Kändes dock väldigt glest med utställningar (viket iofs var bra eftersom vi kunde smita ut därifrån mycket fortare då). Kändes mest som man gick dit för att se själva huset och inte tavlorna/fotona/videoinstallationerna. Fanns dock en del spännande vykort i turistshoppen på bottenvåningen som är värda att ta sig en andra titt på. Något jag däremot inte vill se igen var toaletten. Sjukt fula handfat. Jag väntade mig hela tiden att det skulle komma brunt vatten ur kranarna.


Blääääää.

---

Lite bilder från Esplanaden och salutorget.


Fest någon? Europaparlamentets informationskontor.





Jag är barnsligt förtjust i hus med mycket krusiduller och torn. Troligtvis därför jag tycker så mycket om den här staden.



Hamnområdet med salutorget framåt till höger. Det ljusbruna huset en bit bort är svenska ambassaden. Uspenskijkatedralen syns i bakgrunden.



Havis Amanda, Helsingfors mest toleranta staty. Varje år på Valborg (eller om det var 1:a maj) klär studenterna henne med blommor och sätter på henne en studentmössa.


Johan Ludvig Runeberg, Finlands nationalskald som bl.a. skrev texten till nationalsången och Idyll och epigram (alla som fått någon form av litteraturundervisning i skolan har garanterat läst minst en av dikterna i den samlingen). Står i parken mellan Norra och Södra esplanaden. Dagen till ära med en pippifågel på huvudet (fast med tanke på det ton fågelbajs han hade på huvudet så står den nog där ofta).



Satt en kille i parken och var galet grym på att spela någon form av saxofon. Såg ut som en klarinett bortsett från att den var gjord i fel material och dessutom inte lät det minsta lilla som en. Antar det var en sopransaxofon eftersom den var så kort.
Runeberg står längst bort. Fortfarande med pippin på huvudet. Galet kul eftersom det känns respektlöst på nåt vis.



Såg en del caféer som hade stolarna och borden uppställda så här på sina uteserveringar. Schysst eftersom man kunde sitta och titta på folk som passerade på gatan framför. Tyskarna trodde att det kunde komma från Paris. Här en bild från Kämp café. Tyckte det var snyggt med alla växter och lite kul att de hade låst fast möblerna med en vajer.

Eftersom mamma skulle komma idag kände jag att jag ville få det lite snyggt här i lägenheten innan hon kom. Det som främst behövde fixar (bortsett från det kroniska diskberget) var gardinerna. Hade klurat länge på vilket tyg jag skulle köpa men insett att inget av de jag tittade på sist funkade eftersom de kostade minst 20 euro/meter och jag behövde åtminstone 6 meter. Finns inte att jag betalar drygt 1000 kr för gardiner jag kommer ha i knappt ett år. Iaf så släpade jag mig iväg till Eurokangas igen (gick inte vilse en enda gång, vilket är en smärre bragd för någon vars mentala karta över staden överensstämmer mer med Picassos Guernica än med Helsingfors). Var sjukt trött efter att ha suttit uppe till kl 6 på morgonen för att få färdigt ansökan till produktutvecklingskursen (fick sms:a tysken från samma kurs att jag inte kunde träffa honom förrän efter lunch eftersom jag behövde sova) så det var en pina när mobilen ringde kl 12. (Kan ju tillägga att jag ändå inte träffade tysken eftersom det var nåt knas med mobilen när jag ringde.)

Väl i affären gick jag ett varv och klämde, kände, drog och pillade på det mesta jag hittade (dock inte människor). Fick syn på ett rätt schysst grönt tyg som dessutom var billigt (drygt 6 euro/m) och funderade ett tag på det. Jag gillar ju grönt och sen tyckte jag att lägenheten behövde lite färg med allt vitt och grått jag har här. Tror jag övervägde regnbågens alla färger innan jag insåg att jag inte ville ha nåt checkt rött, trist blått eller pretentiöst grönt, jag ville ha ett silvergrått med svarta ringar och bollar =)


När jag väl insett det var det "bara" att räkna ut hur mycket tyg jag behövde. Lättare sagt än gjort dock för det krävde 3 samtal till Thekla, 4 sidor klotter i mitt block samt ett hutlöst antal svordomar över att den finska mobilens miniräknare var annorlunda än den i min vanliga telefon (samma tillverkare konstigt nog). Som om det inte var nog fick jag för mig att jag behövde lite dukar också och givetvis så fanns det inget riktigt, riktigt svart tyg i hela affären (ville ha det till kanter). Jag vet för jag gick 5 varv och tittade på alla svarta tyger minst 3 gånger. Sen frågade jag personalen. Sen gav jag upp, köpte det jag kunde och gick till/vilse inuti Stockmann istället. Hittade till slut lite kantband som passade, men dock inte utgången. Blev irriterad att det inte ens gick att förstå vilket som var entréplanet plus att en av våningarna var märkt både som 2B och 4. Tror iofs man blir lite lat och kräsen av att läsa kognitionspsykologi i kombination med design, men lite krav måste man ändå få ställa.

Resultatet av dagen blev mycket spring och inga färdigsydda gardiner, men däremot en tupplur på 1½ timme. Behövde ladda upp inför den irländska puben vi skulle till på kvällen. Och vilken pub sen då, galet stor och miljoner gånger bättre än Onnela. Newcastleöl = lycka. Gick dit med två engelsmän (hon bor på min våning och han, tror jag, bor på samma gård som oss) samt en finne som Thekla och Vera hittade häromkvällen. Mycket trevligt folk allihop. Fick även förklarat för mig varför "alla svenska killar är bögar" samt varför finnarna, så fort man presenterar sig som svensk, ger en "jaså, du är en såndär översittare"-blicken. Det sistnämnda är för att de tror att alla svenskar är som stockholmarna. Haha, vilken snyting! I fortsättningen ska jag presentera mig som norrman. Språket blir inga problem, det kluriga är att jag aldrig ens satt en lilltå i Norge. Får väl googla fram nån bergsby som ingen nånsin hört talas om och läsa på lite om den ;)

---

I morse kom då alltså mamma. Mötte henne på terminalen (givetvis efter att ha glömt bort namnet på spårvagnshållplatsen och gått av fel) och därefter fick vi skjuts hem till mig av min kusin eftersom mamma hade en del packning och vi behövde låna en madrass. Jag har allt väldigt snälla kusiner =)

Mamma hade med brödrosten men hade glömt mina olinjerade block. Fattar inte att det ska vara så svårt att få tag i såna i Finland. Får väl köpa ett ritblock i värsta fall. Nåja, tekvällarna med tyskarna kommer bli mycket nyttigare nu när vi kan rosta bröd istället för att mosa i oss kakor och choklad ;)

Blev hämtade av kusinen och hennes dotter hemifrån igen vid fyratiden och så åkte vi hem till dem och åt supergod mat och beundrade deras hus. Den här gången lyckades jag faktiskt fatta hur vattenkranen på toan funkade. Visade dottern hus msn fungerar och förvarnade om att livet beståendes av 5-timmarpass framför datorn just hade tagit sin början.

Kvällens höjdpunkt var nog ändå när deras son, som just börjat läsa engelska, frågade mig "How old are you?" men inte riktigt uppfattade svaret. Han sa vad han trodde var svaret på finska bara för att kolla om han hade förstått rätt och jag trodde jag skulle få slag. Kolmekymmentä betyder trettio. Han la dessutom på några år till. Jag tänker vägra visa leg på systembolaget i fortsättningen.

---

Idag var det äntligen dags för turen till Fazers chokladfabrik. Förväntningarna var stora och många och några av dem uppfylldes rentav. Hur mycket choklad skulle vi får äta, hur tillverkar man dumle och smög verkligen Johnny Depp omkring i fabrikslokalerna?

Det närmaste Johnny Depp vi kom var nog busschauffören. Tillåt mig:

Bussen såg för övrigt precis ut som en jag åkte med när jag gick i lågstadiet. Nostalgin fullkomligt öste över mig.

När vi skuttade ur bussen fullkomligt vällde lukten av choklad emot oss. Det var iaf vad jag trodde tills jag insåg att det var avgaserna från bussen.

Väl inne fick vi instruktioner om att inte fota i själva produktionslokalerna, att vi inte fick peta på något trots att vi tvättat händerna (föga förvånande) och att vi skulle få äta hur mycket choklad vi ville. Lycka. Fortsatte med att titta på lite filmer i ett konferensrum om historien om familjerna Cloetta och Fazer. Till min stora förvåning hade de båda företagen/familjerna slagit sig ihop för att bättre konkurrera ute på världmarknaden. Jag som trodde Cloetta köpte upp Fazer. Börjar förstå varför svenskar inte är så populära i Finland... Ska sluta berätta att jag är från Sverige när folk frågar, blir för mycket självuppfyllande storebrorsprofetia över det.

Guiden frågade om någon var från Sverige. Jag var den enda. Sen undrade han vilket företag jag föredrog av Cloetta och Fazer. Öööh... de gör choklad båda två, choklad är choklad för mig. Sa att de var likvärdiga. Han blev nöjd men dock lite förvånad över att jag föredrog center och inte, som resten av Sverige, tyckte att kexchoklad var favoriten. Sen undrade han om jag varit i Cloettafabriken någon gång. Jag var tvungen att ljuga och säga att jag varit där massor bara för att jag nästan bor granne med den (visst är jag hemsk?) =) Mycket roande när Ljungsbro i filmen beskrevs som "mitt ute i ingenstans" och därefter verkade klassas som världens metropol av honom. Jag sa som det var, det är trevligt där på sommaren.

Efter detta följde en hysteriskt rolig halvtimme där jag och Christin (mest jag) inte kunde sluta skratta. Vi var bara så himla glada över att vara där och det i kombination med vår utstyrsel utlöste någon form av "fnissig tonårspubertet". Kände mig som en kalv som just släppt ut på grönbete.

Ett smakprov från catwalken.





Det pinsamma var att vi stod och flabbade hela tiden när guiden berättade om kakaoutvinning och till slut sa han till oss för han trodde vi skrattade åt hans engelska. Jobbigt, särskilt som det inte var något fel på den. Christin försäkrade honom om att bara hade kul åt mössorna men jag vete tusan om han trodde på oss.

På det hela taget fick vi inte se så mycket av tillverkningen, bara där de fyllde på praliner i chokladaskarna. Det bästa var att det blev fel när vi var där så roboten började kasta praliner på golvet istället. Mycket underhållande. Guiden tyckte att det var lite pinsamt så han tog oss därifrån.

Tog lite bilder på gamla blandkärl och andra apparater, pappa brukar vilja se sånt.


Fick höra en del om själva företaget och hur det tog hand om sina anställda. Verkade måna väldigt mycket om dem för de hade dagisverksamhet, massor med idrottarmöjligheter med lag som vunnit flera företagstävlingar (tydligen hade de spöat Nokia några gånger) samt 4 bastuar (hade varit skandal annars) de kunde använda i samband med omklädningen. Ska man banne mig ha när man parkerar en fabrik i djupaste skogen (nåja) mitt ute i ingenstans (dvs Vanda).

Det bästa återstod dock: Provsmakningen!


Man fick äta så mycket man ville men inte ta med sig något därifrån. "Ville" begränsades väldigt effektivt av "kunde" och efter chockladchocken på Fazers café förra veckan höll jag mig sansat till bara en bit per smak och struntade i dem man kan få tag i hemma. Ser lite ut på bilden, men tänker man på att det var två smaker i varje låda blir det en hel del.

På tal om att inte ta med sig något därifrån... Och om någon undrar så är det inte min mage som sticker ut, utan jag har stoppat choklad innanför tröjan också *ljug ljug* (Ursäkta blurret.)

Wohoo! Igår började finskakursen. Jag hade hoppats på att få en riktig ragata till lärare eftersom min erfarenhet säger att de är bäst på att lära ut. Inget daltande alltså. Blev mycket nöjd när det kom in en medelålders kvinna och skrämde skiten ur halva klassen med sin attityd och övertygande stämma som förkunnade att det inte gick att vara 60 pers i en sal för 35 om vi skulle ha någon form av vettig undervisning här och de som inte hade skrivit upp sig på krusen (bl.a. jag) skulle välja någon av de andra grupperna. Jag hatade henne från första sekund och visste att det här skulle bli den bästa kursen under hela året. (För att förtydliga kanske jag ska förklara att de personer jag tycker sämst om i början är de jag kommer tycka mest om när jag fått spendera lite tid med dem.)

Jag kände igen en hel del grejer redan men på det hela taget fick vi lära oss att finskan är ett mycket sympatiskt språk eftersom genus är bannlyst (han och hon är samma ord, dvs "hän"), man inte skiljer på bestämd och obestämd form/har inga artiklar (auto = bil, en bil, bilen) och man sparar sjukliga mängder skog eftersom man inte behöver så mycket mellanrum mellan orden. Vi lärde oss ord som kirja = bok, avain = nyckel, yö = natt, en = jag gör inte (därav papperssparandet) samt autoissanikinko = i mina bilar också?.

Ändelser istheshit alltså. Bara det monsterlånga bilordet innehåller 5 st. Är det inte underbart?

Bara att börja plugga kasus nu. Känner redan igen genitiv och jag tror att jag snappade upp instrumentalis igår också (sjukt stolt). Tror även att jag lyckats lista ut att "-lainen" betyder "-sk/-isk" (typ finsk, svensk, mystisk osv). Har jag fel räknar jag med att mamma skickar ett upplysande sms ;)

(Det var iaf vad jag trodde igår när jag skrev inlägget. Idag fick jag veta att det betyder att man är från en plats. Verkar vara nåt knep med det där för jag har sett andra ord med den ändelsen som inte har varit platser. Nåja, mamma kanske får skicka ett förklarande sms ändå.)

---

Tog mig en titt in i domkyrkan igår efter att ha ätit italiensk glass på trappan nedanför med tyskarna. Den var inte lika trist som jag mindes, men fortfarande väldigt kal.

Shit vilken dag! Helt stört. Fick ett mejl för vad jag skulle vilja kalla flera veckor sen, men med tanke på att jag inte var här då var det nog bara förra veckan. I vilket fall skulle det ordnas "trädvandring ledd av en druid" i botaniska trädgården. Jag ville mest se trädgården men tänkte att vad tusan, det är säkert schysst om man har en guide som visar en runt lite. Resultatet blev snarare en snabbkurs i vilka hallucinogena droger man kan få ut av vanliga finska träd (dvs det mesta som även växer i resten av Europa), en förfrusen rumpa samt att hela jag fullkomligt stinker rökelse.

Vi inledde med att bli förvirrade över allt folk som de släppt lös i trädgården samt i parken runt omkring. Visade sig vara Kaisaniemidagen (vilket visade sig vara namnet på parken, i min mentala värld var det antingen en stadsdel eller bara busshållplatsen) och halva Helsingfors var där och plockade gratisballonger från Helsingin sanomat till sina barn samt tittade på kampsportsuppvisning, i vilken de på ett mirakulöst sätt lyckades att inte sparka varandra i huvudet 15 ggr/sek.

Till slut hittade vi receptionen, där vi skulle mötas, i ett av växthusen och en man i vit yllesärk presenterade sig som druiden. Han var en riktigt trevlig engelsman som uppfyllde mina förväntningar i klädväg, något mer spartanskt kanske. Bortsett från att han hade jeans och vanliga svarta skor på sig under hade han förutom yllesärken ett skinnskärp med ett spänne i metall som såg ut som ett bagghuvud, ett halsband med någon runliknande krusidull samt två röda skinnslidor, varav den ena var för hans kniv och den andra för hans (håll i er nu) trollstav. Jag trodde på allvar att jag skulle trilla i backen när han berättade vad det var.

Vissa saker han berättade om var väldigt intressanta, t.ex. vad träden använts till i medicinska syften, men att förklara det hela med att det berodde på trädens själ och att man genom meditation skulle närma sig den är nog inte riktigt i enlighet med min världsbild. Visst, jag tror säkert att vissa löv kan lindra svullnader, men det beror snarare på de kemiska substanserna som utsöndras än att trädet förknippas med vatten- eller eldelementen.

---

Igår var vi en sväng till IKEA och jag köpte bl.a. sängbord och nattlampa. Tog bussen dit och fick vänta 100 år både på dit- och tillbakavägen eftersom busstidtabellerna och -kartorna här är en mardröm. Läser man kogvet kan man lika gärna falla i koma på direkten och spara en del obehag. Inte ens min kusin och hennes man som bor här i stan förstod hur busskartan fungerade när jag frågade om vägen till Eurokangas (gigantisk tygaffär). Jag skulle vilja tipsa den ansvarige om åtminstone en basic grej han/hon borde tänkt på: RITA UT DE FÖRBASKADE LINJERNA I OLIKA FÄRGER ÅTMINSTONE!!

Tillåt mig beskriva:
En karta över en stad man inte har någon koll på överhuvudtaget.
Namn som lika gärna kunde vara japanska, så lätt är det att minnas dem efter att man hört dem sägas.
En miljon linjer över kartan, och alla dessutom i samma nyans av mörkblått.
Busslinjenummer över HELA JÄKLA KARTAN (som snarare stjälper än hjälper)
Mörkblåa (samma nyans som linjerna och numrena) pluttar utan namn föreställandes busshållplatser längsmed linjerna.

Som om det inte var nog är tidtabellerna skit. På varje busshållplats står vilken busslinje det är samt när den bussen kommer till hållplatsen man är på (undantag IKEA-hållplatsen. Ligger iofs i Vanda så vi kan skylla på det). Det står även vilken sluthållplatsen är, men inte när man är där eller ens vilka andra hållplatser den passerar på vägen dit eller hur lång tid det skulle ta att ta sig till varje sådan. Varje gång man går av någonstans måste man alltså springa över gatan och kolla när bussen går hem igen eftersom bokversionen av tidtabellerna är totalt oläsbar (max tre hållplatser för varje linje och inga namn alls på andra hållplatser som passeras). Skruttigt!

IKEA-hållplatsen däremot var lite annorlunda. Den var faktiskt ännu sämre. Där fanns inte ens hållplatsen vi var vid med i tabellen utan bara startplatsen (som vad vi visste lika gärna kunde ligga i Lappland) och en annan "populär" hållplats (som kunde ligga i Estland). Vi frågade en tjej som stod där om hon kunde tolka åt oss, men hon var inte från Vanda (Vanda och Esbo är mer eller mindre två städer som växt ihop med Helsingfors, men man måste betala extra för biljetten om man åker över gränsen mellan dem) och visste därför inte riktigt när bussen skulle komma. Mycket roande när bussen bara går en gång i timmen. Skruttigt^2!

Nån som är sugen på att doktorera och i sinom tid bli professor på området är välkommen hit, en mastersuppsats är tyvärr inte tillräckligt för att reda ut röran.

Som vanligt var vi helt slut och ville egentligen bara sitta hemma och drägga med en kopp te, men vi var bjudna på KogVet-möte i samlingslokalen i nya studenthuset (jag tror det är det nya iaf, är lite förvirrande med alla hus utspridda över hela stan) och eftersom vi var galet sugna på att träffa kogvetarna från Finland så åkte vi dit. Man kan väl säga att stället var deras sektionsrum; mycket större än deras fikarum på psykologiinstituionen (och det som vi har i Kårallen) och mycket trevligare (bortsett från när någon försökte spränga trumhinnor med stereon).

Vi var redan sena när vi kom men det som bara var tänkt att bli en snabbvisit slutade med buss hem först halv ett. Var riktigt trevligt att träffa alla och se vad det var för underligt folk som pluggade där. Några hade varit på KVIT både ett och två år och jag lyckades sälja idén att åka dit i vår till Thekla (Christin och Vera åker tyvärr hem efter den här terminen), så om någon känner sig manad att ta emot oss stackars utsatta utbytesstudenter i maj blir vi väldigt glada. Känns förresten helt knäppt att komma och hälsa på på KVIT och inte vara den som tar emot folk.

Nåja, nu tänkte jag bygga ihop mitt nattdukbord och sen släpa iväg alla kartonger till förrådet som vi upptäckte igår kväll att vi har. Av någon underlig anledning har jag bara inte fått nyckeln dit (eller till tvättstugan) så jag får knacka på hos Thekla på våningen över och låna hennes.

Igår hittade jag paradiset på jorden (igen)... och dessutom två gånger. Vera ville gå till statsbiblioteket och låna lite skönlitteratur så vi träffades först i Minerva och åt lunch. Det fina är att lunch inkl. allt kostar 2,35 euro här (iofs lite beroende på hur många tallrikar och hur mycket dricka man tar) så vi köper i princip alltis mat på uni när vi är i stan. Jag är lite bitter att jag inte får laga mat och ta med i matlåda men mikrovägsugnar verkar vara en, om inte helt utdöd, så iaf utrotningshotad art här. Finns iofs en i sektionsrummet men med tanke på hur det ser ut där så är jag inte säker på att jag vågar använda den.

Jag fick följa med som tolk till bankomaten eftersom jag är den enda som känner igen sedelordet på finska. Ärligt talat vet jag inte ens om det står så, men det funkar när man trycker på den knappen iaf ;) Det roliga är att bankomaterna heter "Otto", precis som våran studentkoordinator på KogVet, så jag vet aldrig riktigt vart vi ska när vi ska till Otto.

Under tiden som jag passade på att höra mig för om en försäkring där började en asskön kille prata med tyskarna. Tror vi fastnade där i en timme och stod o flabbade åt honom mitt i banken. När jag säger banken menar jag inte ett vanligt trist bankkontor hemma med tankhöjd 2,40 m, jag menar den monsterstora salen i kompakt marmor med nationalromantiska statyer föreställandes "slit och hårt arbete" och en ekokapacietet som knäcker det mesta.

Väl på bibilioteket fick vi veta att de engelska böckerna fanns på våning 6. Vi var på ettan. Stööön. Thekla är inte så mycket för det här med hissar så det var bara att ta trapporna. Det verkar ha funnits måna underliga arkitekter i den här staden, i det här fallet hade han valt att kapa trappan på 3:e våningen. Spännande. Vi hittade en annan till slut iaf.

Biblioteket var helt sjukt mysigt, jag tror jag ska bosätta mig där. Tänk dig känslan man får precis när Harry Potter-filmen börjar (förutsatt att man faktiskt gillar dem) när musiken börjar spela. Ta mysigheten minus rysningarna (känns att rysa för ett bibliotkes skull) och du har känslan av att titta in i utrikiska avdelningen på ett av Helsingfors statsbibliotek.

Om det fortsätter så här kommer jag göra slut på en livstidsförbrukning endorfiner innan det är dags att åka hem. Idag och igår var två helt underbara dagar (igen).

Igår när jag vaknade sken solen som om den bara hade en sista dag på sig att skina. Eftersom det inte blåste heller var det perfekt väder för att åka till Suomenlinna (ok, det betyder Finlands borg, jag var bara tvungen att korrigera det ;) ) så jag, Vera och Thekla (Christin hade föreläsning och kunde inte komma) tog bussen och spårvagnen till salutorget nere vid hamnen. Därifrån går färjan ut till ön och det tar ungefär 15 minuter. Vi lyckades dock missa den med några minuter och hade 45 min att fördriva innan nästa gick. Tack o lov var tyskarna hungriga och propsade på att vi skulle äta lite mat i ett av fisktälten där. Åt friterad lax med vitlökssås som var helt galet gott. kostade bortåt 7 euro så det lär inte bli lunch där varje dag men det var helt klart värt det.

Tänkte lägga upp lite bilder här så ni får se var jag håller hus om dagarna. Eller iaf var jag ska börja hålla hus så fort kurserna börjar.

Här har vi vad man ser av psykologiinstutitionen från gatan. Rätt coolt när man kommer nerefrån backen och ser huset torna upp sig sådär.

Och här är backen sedd i nedåtlutning med Thekla och Vera som idkar hopp-och-skutt-dans. Längst där nere ligger hamnen och innan dess till höger finns senatstorget med bl.a. domkyrkan.

Det här är den gamla psykologibyggnaden (D-huset). Vi yrade runt där när vi var på visning men ärligt talat hittar jag ingenting däri. Vet dock att sektionsrummet ligger i källaren tillsammans med en datasal.

Översta våningen i tegeldelen i mitten bor KogVet. Där var vi igår och fick vårt utbytescurriculum med kurser som vi kan välja att läsa iår. Jag blev lycklig när jag såg att de hade en designkurs på 10 ECTS. Är nån form av tekfak-kurs dock så jag får väl ha en snabbgenomgång av kognitiv psykologi innan vi börjar producera prototyper.

Utsikten från matsalen i Minervahuset slår det mesta vi har på LiU, även om själva Minervahuset är rätt sterilt och tråkigt. Fick bara blurriga bilder därifrån så jag lägger upp någon gång när jag har tagit nya.

Här är iaf en bild från Minerva. Kolsvarta trappor (som förvisso blänker i ljuset på den här bilden ) och halvgenomskinliga trappsteg i frostat glas. Arkitekten måste ha varit väldigt nöjd med sig själv där.

Jag ser lite mupp ut, men det räknas iaf som bildbevis på att jag faktiskt har varit på senatstorget. Bara för att kyrkan är så grym när solen lyser på den kommer här en till bild =)

Jag har absolut ingen aning om vem killen i förgrunden är, men i sann Finlands-anda kan vi kalla honom Jussi. Han ser faktiskt väldigt mycket ut som om han heter det, tycker ni inte?

Nu över till lite smart vardagsdesign i sann Fabian-anda ;) Vi satt på McDonald's igen (ok, jag skäms) och gör vad som är brukligt där, när jag fick syn på deras superroliga brickor. Nedan visar jag deras förträfflighet.

Orentation Course idag igen. Funderar dock på att döpa om den till finska mästerskapen i kassa presentationer. Presentationerna är så dåliga att folk börjar prata med varandra i normal samtalston under tiden. Lite oförskämt från båda håll, men men. Var dock en kille från en debattklubb som var helt sjukt grym (föga förvånande). Han fick både mig och Thekla att känna oss inspirerade och det krävdes 15 minuters ömsesidigt övertygande om att vi inte skulle gå med eftersom vi verkligen inte tycker om sånt. Fick äntligen information om gym och träningsanläggningar idag också. Tillåt mig vara ond: ett 12-månaders träningskort här kostar 68 euro. Moahaha. Det är nästan så det är värt att köpa ett bara för att faktiskt ha råd att inte använda det sen ;)

Fick jordens magkramp idag efter lunchen så när de andra sprang iväg på olika håll i stan för att fixa bankkonton och diverse hyreskontrakt samt klaga på att ett av husen är invaderat av myror (husdjur!) så fick jag snällt stanna kvar på universitetet. Intog en av sofforna och det tog inte lång tid innan jag började somna. Tyckte det var lite pinsamt att lägga sig och sova på en soffa där alla kunde se mig, så jag flyttade till en annan... där alla fortfarande kunde se mig. Klart godkänd sovkomfort!

Vaknade till när telefonen ringde, Christin hade gått lite vilse men jag kunde inte hjälpa henne eftersom min mentala karta över Helsingfors bara täcker vägen delar av mannerheimsgatan. Gick en sväng på stan sen innan vi skulle träffas vid Stockmann "under the clock" för att åka och titta på studenternas hälsocenter (eller något liknande) och hittade en en bunt roliga affärer. Eftersom jag valde det värsta shoppingdistriktet och alla butiker innehöll finsk design av världsklass så kostade givetvis allt skjortan, sidenslipsen och manchettknapparna. Hittade kalavala-affären som jag egentligen var ute efter när jag sprungit unionsgatan upp och ner två gånger. Fick slag när jag såg hur dyrt det var, men passade på att ta en massa brochyrer. Hade egentligen tänkt titta mest på kalevala korus smycken, men blev helt såld på laponias istället. Den kanske var exponeringen med de upplysta glaspelarna och den blänkande metallen som gjorde det men jag har aldrig sett så vackra smycken förut. Blev helt betagen. Försökte hitta bilder på Internet, men de såg inte alls lika bra ut som i verkligheten. Lägger upp några bilder ändå så ni får en uppfattning.


Idag när jag kom hem hade de äntligen städat min lägenhet. Tyvärr hade någon missförstått mitt mejl för det var bara köket (vilket jag redan hade gjort) och badrummet som var städade men golvet hade fortfarande ketchupfläckar på sig. Jag orkade inte bry mig längre nu så jag skuttade över till Christin och lånade en hink så nu ska här skuras! Funderar på att möblera om men jag vet inte riktigt hur. Ska till IKEA med tyskarna på torsdag och köpa lite grejer först, sen får jag se. Är sjukt irriterande att inte ha en sänglampa men vanligtvis är jag så slut när jag lägger mig att jag ändå inte orkar läsa nåt.

Imorrn ska jag träffa amanuensen och en av professorerna (Krause) här och diskutera vilka kurser jag ska läsa och hur vi ska lägga upp mitt schema. Vera och Thekla har fått ihop ett som de är väldigt nöjda med men jag har just insett att jag har hamnat på helt fel universitet. Visste redan när jag åkte hit att de var väldigt inne på neuro, men förstod inte riktigt hur mycket förrän jag hörde tyskarna diskutera kurserna. Jag höll på att få slag, vad i hela friden var neuroinformatics och bioinformatics? Inget som jag tänker läsa iaf, är alldeles för mycket desginnörd för det och kommer inte ha någon nytta av dem i mitt framtida yrke. Var som en kallsup av surströmmingsspad när jag insåg att det knappt finns kurser här för mig att läsa för att få ihop mina poäng och jag frågade mig själv varför i hela världen jag hade sökt hit. Sen kom jag på att jag åkte hit för att lära mig finska och inget annat. Ja, med lite bonustango och -knivkastning också såklart. Finns inte så mycket jag kan göra åt saken egentligen, får skrapa ihop kurser från lite varstans, har iaf hittat två i semiotik som jag vill läsa. Behöver egentligen inte ta alla poäng heller, men jag vill ju inte bråka med CSN i onödan.

Kommer lösa sig ändå på ett eller annat sätt och jag tycker fortfarande att det var väldigt värt att komma hit för den här staden är verkligen helt underbar. Hehe, vi får se hur jag tycker sen när det börjar bli minusgrader och smekmånaden är slut. Jag får väl helt enkelt tända några extra värmeljus i Pentik-lyktor och köpa en gosig aarikkafilt ;)

Förresten köpte jag BÅDE chokladpudding och lördagskorv idag. Lycka =)

Blev ingen tur till Suomenlinna idag p.g.a. skruttväder. Hmm... precis när jag skrev det där började solen lysa som aldrig förr. Nåja, det blåser ändå för mycket så vi stannar hemma. Tänkte fixa iordning min lägenhet idag och det gick rätt bra tills jag av nångon anledning parkerade mig framför datorn. Måste iaf hinna klart till kl 18 för då kommer tyskarna hit och dricker te.

Var på psykologfest igår. Vi träffades på järnvägsstationen och fick stå och vänta i en timme på alla andra eftersom Timo sagt fel tid till oss. Killen är helt underbar, han dricker inte alkohol och ber i princip om ursäkt för det hela tiden och säger att om vi vill dricka så är det verkligen ok och vi ska inte känna oss hindrade bara för att han inte dricker. Sen står han alltid med en cigg i munnen om han inte istället står och bäljer i sig coca-cola light. Jag lovar att han snittar på 5 liter om dagen för han har alltid minst en 1,5-litersflaska i ryggsäcken. Han lyckas alltid stressa upp sig för ingenting trots att man när man bara tittar på honom tror att han är helt lugn. Nollegruppen börjar redan få separationsångest från honom och har tjatat om att vi måste få fortsätta träffa honom när kurserna väl drar igång.

Iaf, medan vi väntade på resten av folket, d.v.s. de inhemska psykolognollorna, gick vi ner i mataffären under stationen och köpte öl, kaffe och karelska piroger. Jag trodde jag skulle dö så gott det var. Pirogen alltså. Det var min första sen jag kom hit och nu har jag i princip ett kroniskt sug efter dem. Såg en jättespännande kölappsmaskin där också som jag måste lägga upp en bild på någon dag.

Trots att vi varit där en timme för tidigt höll vi nästan på att missa bussen. Åkte ut till nåt studentbostadsställe där de hade lånat ett uppehållsrum och knökade in allt folk där. Lite lagom mysig nollep-stämning med faddrar som sålde öl till nollorna och bjöd på tilltugg. Sen skulle vi leka lekar och det märktes att inte StuFF varit där och härjat med något 14-sidigt regleringsdokument för vad man får leka eller inte. En av lekarna gick ut på att gissa vilken av faddrarna (av vilka alla satt i styrelsen eller liknande) som hade gjort en viss sak. Vi fick höra saker som "sovit i en militärbarack i Östtyskland", "åkt fast för vapensmuggling" samt "sålt droger till minderåriga".

Det var fem grupper, varav vi utbytare fick vara en egen, och för varje tävling man vann fick man en flaska sprit. Eftersom vi var sämst på alla tävlingar (skyller på språkbarriären) men ändå fick en flaska räknade vi ut att man egentligen inte behövde vara bäst i en tävling, man fick sin flaska ändå till slut. Sista leken gick ut på att vi fick 4 underliga psykologitermer av typen "mental hygien", "messing phase", "komplext fullkomligande" osv, som vi skulle peta in i dialogen på något sätt. Eftersom vi var riktigt kassa i jämförelse med de andra (som iofs körde på finska, vilket vi inte förstod ett ljud av) men ändå fick en flaska, döpte vi den till vår "pity-bottle". Någon ond person hade varit i Tallinn och köpt "kaptenens vin" som såg ut som mörk öl blanda med vin och smakade fisherman's friend. Vi lyckades skicka den några varv så vi inte behövde dricka hela själva.

Från det lilla uppehållsrummet tog vi oss tillbaks till järnvägstorget och in på någon krog där. Helt ok ställe med ok musik och mysig inredning. Fick höra sämsta raggningsrepliken någonsin av en av de andra nollorna från festen. Han bad att få mitt nummer så han skulle kunna ringa mig sen och öva upp sin svenska lite. Haha, nice try, men jag lär inte ut den typen av ord.

Det är lite underligt här i Helsingfors för jag kom hit med inställningen att jag skulle kunna klara mig helt på att prata svenska, men att jag skulle undvika det i största möjliga mån eftersom jag inte behöver träna upp det språket. Det visade sig rätt kvickt att jag var helt fel ute och det blev definitivt klartgjort när jag var på magistraten (någon typ av förvaltningsmyndighet) för att fylla i papper om att jag bor här och kvinnan bakom disken blev jättenervös och började staka sig när jag frågade om hon pratade svenska. Så English it is och inget annat. Spelar ingen roll att hälften av skyltarna är på svenska för det är ingen som kan språket ändå. Är iofs rätt skönt så slipper jag bli frestad, men jag behåller gärna skyltarna för det är komplett omöjligt att komma ihåg ett gatunamn om man bara hör det på finska ;)

Ok, nu har det varit dåligt med bilder ett tag så jag ska åtgärda det på stört. Var ju på finska fyrverkerimästerskapen igår kväll och det var helt otroligt vackert. Tror människan har en inbyggd tillfredsställelsegen som aktiveras när man står och gapar upp mot himlen och säger "ooooooh" konstant i en timme. Det var 5 lag som tävlade. Lag nr 3 var allas vår favorit tills vi såg det sista laget som sopade natthimlen totalt med de andra. Lag 5 vann till slut och lag 3 kom 2:a så vi kan konstatera att rätt bidrag vann =)

Tyvärr fick jag inte de monsterbra bilder som jag väntat mig men jag lägger några som är hyffsade och skickar med en bonuslänk med bilder och film som en av tidningarna hade på sin hemsida.


Sjävla fyrverkeriet var inte så häftigt här, men man ser allt folk och var de skjuter ifrån. Det var avspärrat en bit in från vattnet för att man inte skulle komma för nära. Vi stod så att Finlandia-huset och parlamentet låg till vänster om oss och järnvägstorget och Helsingin sanomat (största tidningen) bakom. Det var riktigt häftigt om man vände sig om för då såg man fyrverkerierna spegla sig i glasväggarna till tidningsbyggnaden. Så här ser den ut i dagsljus. Oändligt mycket häftigare på natten när hela byggnaden är upplyst inifrån. Det var en helt sjuk känsla att gå förbi där och titta in på tillbakavägen. Man kände sig som en liten, liten insekt eller någonting som jag faktiskt kom att tänka på just då; som monsterna i Monsters Inc. när de hoppar runt bland dörrarna i det helt galet stora "dörrförvaringsrummet".

Lovar att ta ett kort på stället nattetid någon gång, min kamera ville bara inte riktigt den här gången.




Jag blev helt såld på det här lilla hjärtat. Undrar hur många blivande brudpar som beställde till sina bröllop ;) Tävlingen var samtidigt marknadsföring för de fem företagens produkter och jag kan tänka mig att en och annan blev lite sugen på att bränna av några av raketerna på kommande nyårsfest. Inte att man skulle ha råd med mer än kanske en eller två raketer för det var verkligen monsterstora. Tja, inte de som blev bra på mina kort, men de andra ;)

Den här staden är verkligen helt otrolig. Jag vill göra och se allt. Nu! Byggnaderna är fantastiska och det finns platser som man knappt kan förstå hur de bara kan vara där när man kommer från en såpass liten stad som jag gör.

Var på sightseeing som universitetet ordnade idag och plöjde förbi mer eller mindre varenda sevärdhet i staden. Domkyrkan är verkligen helt enorm. Jag ska lägga upp bilder när jag väl kommer ihåg att ta med kameran.

Jag skippar att beskriva allt i detalj nu och satsar på en powernap istället. Ska tillbaks till stan om en halvtimme med tyskarna (Vera, Christin och Thekla) och titta på finska mästerskapen i fyrverkerier. Hur coolt är inte det? Lovar att ta med kamerad denna gång bara.

Man blir verkligen helt slutkörd av att flytta till en ny plats och sen yra runt som utbytesstudent med sin nollegrupp en hel dag, men sjukt kul var det iaf! =)

Igår var det förfest i en park med folk från fakulteten och sen gick vi till deras klubb. Verkar som alla fakulteter har en egen och våran ligger rätt nära järnvägstorget (rautatientori) som är en central punkt i Helsningfors. Väldigt smidigt alltså. Men först, förfest. Jag, Vera (från Osnabrück) och Christin (från Berlin, hon vi adopterade) var de enda utbytesstudenterna som var där, de andra var hemma och vilade. Tyvärr var det sjukt kallt och jag hann inte äta när jag var hemma så vi gick till McDonald's en sväng först. En helt galen plats med en design som man inte är van vid hemifrån eftersom alla McDonald's jag känner till ser i princip likadana ut rent möbelmässigt. Jag blev helt överlycklig när jag såg deras papperskorgar för det var ett handtag till varje lucka för att det skulle vara lättare att öppna. Var bara tvungen att fota men jag har inte fått bilden än så ni får dröja lite.

Nästa glada överraskning sprang vi på när vi var i "mataffären" för att köpa öl. Eller mataffär och mataffär... Det var helt sjukt för på övervåningen sålde de vykort, kontorsprylar (pärmar, papper, tjep...), tvättmaskiner, plasmatv:(valfri pluraländelse) och mobilfodral. En salig blandning helt enkelt. Hittade till slut ölen en trappa ner tillsammans med maten. Jag trodde jag hade kommit till nån halvsuspekt illegal återförsäljare när jag såg att i princip alla öl och cider var 4,5%-ig, men jag frågade Timo, vår fadder, och han sa att det var så i Finland. Najs.

Efter lite firkostig avancering i krogkön kom vi efter någon halvtimme in på The Club. Stället var helt galet för det blev bara större och större för varje gång. Vi blev presenterade för några psykologer från institutionen men sen fick vi tipset att det var 2 öl för 2 euro i baren i en minut till så då armbågade vi oss dit (nåja...). Känns som det finns alkispotential här om man bara låter bli att anstränga sig alls ;)

Det visade sig att stället hade en undervåning också och vid elva öppnade de det snyggaste dansgolvet jag sett. I princip alla väggar hade speglar och taket också så det såg ut som man stod en trappa ner och folk satt på övervåningen också och tittade ner. Stället totalt var säkert inte större än hg men det blev mycket rymligare med reflektionerna och så sjukt snyggt med beslysningen tillsammans med ljuset. Om ni kommer hit och hälsar på måste vi gå dit och titta (om jag inte hittar något mysigare ställe för det var i princip omöjligt att prata där).

Hoppsan! Nu ska jag träffa dom andra vid den tyska bussen och jag har fortfarande inte ätit frukost.

Ojojoj det här är så sjukt roligt! Jag fattar inte varför jag inte gjort det förut. Motsvarande NolleP började idag och vi yrade runt till massa ställen för att fylla i papper om uppehållstillståd (för de som behövde det) och köpte busskort. Eftersom jag bor en minl från centrum känns det rätt givet att åka buss varje dag.

Har träffat nollegruppen också och den verkar bra. Vi "adopterade" en tjej från en annan grupp också för hon hänger mest med oss. En sak jag la märkte på orienteringsföreläsningen i morse var att andelen tyskar bland utbytesstudenterna verkar ligga nära nog 70%, man hörde inte applåderna för alla bordsknackningar ;) Bara i min nollegrupp är det 5 tyskar så om jag inte lär mig finska lär jag säkert snappa upp lite tyska. På tal om språk så har jag märkt att det i princip är omöjligt att prata svenska här, det är bara engelska som gäller om man inte pratar finska.

Nu ska jag dock ut och parta. Begreppet förfest som det finns i svenskan tycks vara norm här med. Inleder kvällen med en park och sen går vi till någon klubb som verkar tillhöra min fakultet (beteendevetenskapliga).

Btw så har jag träffat de båda andra tyskarna som ska läsa kogvet. Båda från Osnabrück. Lite roligt tycker jag eftersom jag tror att det är några hos er där hemma också.

Nåja, dags att kila. Har stämt möte med 2/5 av tysklandsklubben nere på parkeringen vid den hamburgska bussen (redan ett riktmärke här på gården). Hörs!

Yrade runt lite på stan idag för att jag skulle veta vart jag ska på uppropet imorrn. Tyckte jag var smart som stoppade kartan innanför jackan när jag inte använde den eftersom jag är lite paranoid och tror att varenda käft är ute efter att ficktjuva en så fort man skriker ut "turist!!" med en karta i högsta hugg. Tyvärr resulterade det hela bara i att jag istället tappade bort hela kartan. Liiite jobbigt eftersom jag upptäckte det först när jag bestämt mig för att ta en annan väg tillbaka och då inte tittade på kartan alls till en början (och inte till ett slut heller eftersom den inte längre var med mig). Som tur var hade jag norpat en tidning hos motsvarande Studentbostäder när jag skrev på kontraktet där, som på mittuppslaget hade samma karta som jag hade tappat bort =D

Drev runt lite planslöst (fast med sporadiska glimtar på kartan) på vad jag trodde var vägen till busshållplatsen och sprang på två helt underbara affärer. En med underliga inredningsprylar och en som var smockad med pysselgrejer. Tyvärr lämnade jag allt sånt hemma (rädisa i bilen osv...) så om jag skulle köpa något spejsat papper skulle jag behöva köpa ett helt "startkit" för att kunna använda det, vilket jag definitivt inte har råd med. Men om någon kommer och hälsar på får ni gärna ta med en pyssellåda eller två. De bor hemma hos far och mor och väger inte alls mycket *ljug ljug*


Har kommit på en till kulturskillnad: Om man inte viftar med sitt busskort/plånbok/dyl. åt bussen stannar den inte på hållplatsen. Tur för mig att det var fler som skulle gå på där jag stod för jag hade helt förträngt det.

Har även insett att postlådorna här är så uppseendeväckande orangea att man inte ser dem, iaf gjorde inte jag det trots att jag stod 1 meter i från en när jag försökte hitta en att stoppa lite kort i. Får ta det imorrn helt enkelt. På tal om imorrn så är det då Orientation Program börjar. Ska yra runt som nollorna gjorde förra veckan och förhoppningsvis lära mig något på kuppen ;)

Ok, en liten fråga bara? Vad gör jag här? VAD GÖR JAG HÄR??

Andas. ANDAS.

...

Shit, det här stället ser ut som något som byggdes för att det på 70-talet råkade komma en hord av arbetssugna människor från landet in till stan p.g.a. att potatisskördarna inte längre gav tillräckligt god avkastning samt att hararna blivit för smarta för att fastna i snarorna. Resultat: Vi bygger skithöga hus och slänger in lite underliga "bak-/mellangårdar" med en och annan förvuxen rönnbärsträdswannabe och målar betonghusen med "hej, denna vecka har vi rea på just den här färgen eftersom vi upptäckte att kvaliteten var för dålig för att det ens skulle få kallas för "färg", men eftersom vi är ett vinstdrivande företag passar vi på att dumpa priserna och hoppas på att nåt pucko går på det och köper upp hela leveransen innan fredag"-färg (läs: det är inte mycket av den som faktiskt sitter kvar på väggarna).

Min lägenhet är ett synnerligen roande fenomen; toan är charmig och köket är en katastrof. När jag kom hit och såg det för första gången blev jag så chockad att jag bara gick runt och fnissade. Nu tycker jag det är skitkul =)



Hela lägenheten är ungefär som min gamla i Ryd (som jag saknar ofantligt mycket just nu), några få kvadrat mindre bara,men med ett panoramafönster (fast bara en fönstervägg) och i princip samma planlösning. Det jag hatar är att jag istället för mitt älskade halvskåp till frys har fått ett FRYSFACK *fnys, förakt, spott och spe* och en ugn som är hälften så stor som den i Ryd (och den är rätt liten redan från början). Den som planerade arbetsbänk och diskbänk måtte ha fått ett synnerligen hårt slag i huvudet och den som bodde här innan minst två slag eller bara totalt sakna förmågan till att förstå innebörden av ordet "flyttstäda", eller städa i största allmänhet. Fördelen med det är att om jag blir hungrig kan jag ju alltid skrapa upp ketchupen och smulorna som ligger och kladdar på golvet och fönsterbänken och äta till kvällsmat. Imorrn ska jag skriva på nyckelkvittensen så då blir det till att klaga samtidigt.


Toan är jätterolig för den påminner om något som skulle ha kunnat direktimporterats från en gammal, gammal gårdsbyggnad á la den som min mamma växte upp i. Det är kaklat, men inte så där nyrenoverat kaklat, om du förstår vad jag menar, utan snarare "dubbelt så gammalt som mig... minst". Golvet kommer en osökt att tänka på celler i en bikupa och det verkar vara gjort av någon nopprig gummimatta, trots att det också ser ut som kakel. Det roligaste är ändå badkaret. Det är ett sånt sittbadkar som är skithögt (och fullkomligt livsfarligt att försöka klättra ur när man är blöt) och halvlångt. Känner att en bild är på sin plats här.



Det är lite spännande att det fullkomligt luktar Finland om hela lägenheten. Vet inte riktigt vad det är, men det verkar sitta i huset. Det är säkert bastun nån våning ner.

Jag var jättenöjd med att få bo på andra våningen eftersom ingen skulle komma o göra en "ryds allé" på mig (dvs skutta in genom fönstret och ta alla mina grejer när jag är ute en sväng), men upptäckte rätt snart att det bor en tallbacke utanför huset så jag skulle med lätthet (ja eller efter att ha tränat några månader iaf) kunna ta mig både ut och in genom mitt fönster direkt från marken.