Besök av äiti
Eftersom mamma skulle komma idag kände jag att jag ville få det lite snyggt här i lägenheten innan hon kom. Det som främst behövde fixar (bortsett från det kroniska diskberget) var gardinerna. Hade klurat länge på vilket tyg jag skulle köpa men insett att inget av de jag tittade på sist funkade eftersom de kostade minst 20 euro/meter och jag behövde åtminstone 6 meter. Finns inte att jag betalar drygt 1000 kr för gardiner jag kommer ha i knappt ett år. Iaf så släpade jag mig iväg till Eurokangas igen (gick inte vilse en enda gång, vilket är en smärre bragd för någon vars mentala karta över staden överensstämmer mer med Picassos Guernica än med Helsingfors). Var sjukt trött efter att ha suttit uppe till kl 6 på morgonen för att få färdigt ansökan till produktutvecklingskursen (fick sms:a tysken från samma kurs att jag inte kunde träffa honom förrän efter lunch eftersom jag behövde sova) så det var en pina när mobilen ringde kl 12. (Kan ju tillägga att jag ändå inte träffade tysken eftersom det var nåt knas med mobilen när jag ringde.)
Väl i affären gick jag ett varv och klämde, kände, drog och pillade på det mesta jag hittade (dock inte människor). Fick syn på ett rätt schysst grönt tyg som dessutom var billigt (drygt 6 euro/m) och funderade ett tag på det. Jag gillar ju grönt och sen tyckte jag att lägenheten behövde lite färg med allt vitt och grått jag har här. Tror jag övervägde regnbågens alla färger innan jag insåg att jag inte ville ha nåt checkt rött, trist blått eller pretentiöst grönt, jag ville ha ett silvergrått med svarta ringar och bollar =)
När jag väl insett det var det "bara" att räkna ut hur mycket tyg jag behövde. Lättare sagt än gjort dock för det krävde 3 samtal till Thekla, 4 sidor klotter i mitt block samt ett hutlöst antal svordomar över att den finska mobilens miniräknare var annorlunda än den i min vanliga telefon (samma tillverkare konstigt nog). Som om det inte var nog fick jag för mig att jag behövde lite dukar också och givetvis så fanns det inget riktigt, riktigt svart tyg i hela affären (ville ha det till kanter). Jag vet för jag gick 5 varv och tittade på alla svarta tyger minst 3 gånger. Sen frågade jag personalen. Sen gav jag upp, köpte det jag kunde och gick till/vilse inuti Stockmann istället. Hittade till slut lite kantband som passade, men dock inte utgången. Blev irriterad att det inte ens gick att förstå vilket som var entréplanet plus att en av våningarna var märkt både som 2B och 4. Tror iofs man blir lite lat och kräsen av att läsa kognitionspsykologi i kombination med design, men lite krav måste man ändå få ställa.
Resultatet av dagen blev mycket spring och inga färdigsydda gardiner, men däremot en tupplur på 1½ timme. Behövde ladda upp inför den irländska puben vi skulle till på kvällen. Och vilken pub sen då, galet stor och miljoner gånger bättre än Onnela. Newcastleöl = lycka. Gick dit med två engelsmän (hon bor på min våning och han, tror jag, bor på samma gård som oss) samt en finne som Thekla och Vera hittade häromkvällen. Mycket trevligt folk allihop. Fick även förklarat för mig varför "alla svenska killar är bögar" samt varför finnarna, så fort man presenterar sig som svensk, ger en "jaså, du är en såndär översittare"-blicken. Det sistnämnda är för att de tror att alla svenskar är som stockholmarna. Haha, vilken snyting! I fortsättningen ska jag presentera mig som norrman. Språket blir inga problem, det kluriga är att jag aldrig ens satt en lilltå i Norge. Får väl googla fram nån bergsby som ingen nånsin hört talas om och läsa på lite om den ;)
I morse kom då alltså mamma. Mötte henne på terminalen (givetvis efter att ha glömt bort namnet på spårvagnshållplatsen och gått av fel) och därefter fick vi skjuts hem till mig av min kusin eftersom mamma hade en del packning och vi behövde låna en madrass. Jag har allt väldigt snälla kusiner =)
Mamma hade med brödrosten men hade glömt mina olinjerade block. Fattar inte att det ska vara så svårt att få tag i såna i Finland. Får väl köpa ett ritblock i värsta fall. Nåja, tekvällarna med tyskarna kommer bli mycket nyttigare nu när vi kan rosta bröd istället för att mosa i oss kakor och choklad ;)
Blev hämtade av kusinen och hennes dotter hemifrån igen vid fyratiden och så åkte vi hem till dem och åt supergod mat och beundrade deras hus. Den här gången lyckades jag faktiskt fatta hur vattenkranen på toan funkade. Visade dottern hus msn fungerar och förvarnade om att livet beståendes av 5-timmarpass framför datorn just hade tagit sin början.
Kvällens höjdpunkt var nog ändå när deras son, som just börjat läsa engelska, frågade mig "How old are you?" men inte riktigt uppfattade svaret. Han sa vad han trodde var svaret på finska bara för att kolla om han hade förstått rätt och jag trodde jag skulle få slag. Kolmekymmentä betyder trettio. Han la dessutom på några år till. Jag tänker vägra visa leg på systembolaget i fortsättningen.
Imorrn blir det stan och på kvällen fika med tyskarna.
Väl i affären gick jag ett varv och klämde, kände, drog och pillade på det mesta jag hittade (dock inte människor). Fick syn på ett rätt schysst grönt tyg som dessutom var billigt (drygt 6 euro/m) och funderade ett tag på det. Jag gillar ju grönt och sen tyckte jag att lägenheten behövde lite färg med allt vitt och grått jag har här. Tror jag övervägde regnbågens alla färger innan jag insåg att jag inte ville ha nåt checkt rött, trist blått eller pretentiöst grönt, jag ville ha ett silvergrått med svarta ringar och bollar =)
När jag väl insett det var det "bara" att räkna ut hur mycket tyg jag behövde. Lättare sagt än gjort dock för det krävde 3 samtal till Thekla, 4 sidor klotter i mitt block samt ett hutlöst antal svordomar över att den finska mobilens miniräknare var annorlunda än den i min vanliga telefon (samma tillverkare konstigt nog). Som om det inte var nog fick jag för mig att jag behövde lite dukar också och givetvis så fanns det inget riktigt, riktigt svart tyg i hela affären (ville ha det till kanter). Jag vet för jag gick 5 varv och tittade på alla svarta tyger minst 3 gånger. Sen frågade jag personalen. Sen gav jag upp, köpte det jag kunde och gick till/vilse inuti Stockmann istället. Hittade till slut lite kantband som passade, men dock inte utgången. Blev irriterad att det inte ens gick att förstå vilket som var entréplanet plus att en av våningarna var märkt både som 2B och 4. Tror iofs man blir lite lat och kräsen av att läsa kognitionspsykologi i kombination med design, men lite krav måste man ändå få ställa.
Resultatet av dagen blev mycket spring och inga färdigsydda gardiner, men däremot en tupplur på 1½ timme. Behövde ladda upp inför den irländska puben vi skulle till på kvällen. Och vilken pub sen då, galet stor och miljoner gånger bättre än Onnela. Newcastleöl = lycka. Gick dit med två engelsmän (hon bor på min våning och han, tror jag, bor på samma gård som oss) samt en finne som Thekla och Vera hittade häromkvällen. Mycket trevligt folk allihop. Fick även förklarat för mig varför "alla svenska killar är bögar" samt varför finnarna, så fort man presenterar sig som svensk, ger en "jaså, du är en såndär översittare"-blicken. Det sistnämnda är för att de tror att alla svenskar är som stockholmarna. Haha, vilken snyting! I fortsättningen ska jag presentera mig som norrman. Språket blir inga problem, det kluriga är att jag aldrig ens satt en lilltå i Norge. Får väl googla fram nån bergsby som ingen nånsin hört talas om och läsa på lite om den ;)
I morse kom då alltså mamma. Mötte henne på terminalen (givetvis efter att ha glömt bort namnet på spårvagnshållplatsen och gått av fel) och därefter fick vi skjuts hem till mig av min kusin eftersom mamma hade en del packning och vi behövde låna en madrass. Jag har allt väldigt snälla kusiner =)
Mamma hade med brödrosten men hade glömt mina olinjerade block. Fattar inte att det ska vara så svårt att få tag i såna i Finland. Får väl köpa ett ritblock i värsta fall. Nåja, tekvällarna med tyskarna kommer bli mycket nyttigare nu när vi kan rosta bröd istället för att mosa i oss kakor och choklad ;)
Blev hämtade av kusinen och hennes dotter hemifrån igen vid fyratiden och så åkte vi hem till dem och åt supergod mat och beundrade deras hus. Den här gången lyckades jag faktiskt fatta hur vattenkranen på toan funkade. Visade dottern hus msn fungerar och förvarnade om att livet beståendes av 5-timmarpass framför datorn just hade tagit sin början.
Kvällens höjdpunkt var nog ändå när deras son, som just börjat läsa engelska, frågade mig "How old are you?" men inte riktigt uppfattade svaret. Han sa vad han trodde var svaret på finska bara för att kolla om han hade förstått rätt och jag trodde jag skulle få slag. Kolmekymmentä betyder trettio. Han la dessutom på några år till. Jag tänker vägra visa leg på systembolaget i fortsättningen.
Skulle du tro att det här är dörren in till biblioteket? Det gjorde inte jag heller tills motsatsen bevisades av hyllmeter efter hyllmeter av böcker (plus en väldigt hjälpsam bibliotekarie) innanför. Det första biblioteket jag varit på där de faktiskt hyssjade åt en om man så mycket som viskade till varandra.
Svampen har slagit ut och dessutom förökat sig.
Känns som det kommer bli en följetong det här. Följetong kommer mig förresten osökt att tänka på tv och därigenom på filminspelningen från häromkvällen. Har faktiskt en bild på fuskregnet. Johanna presenterar: Verkligheten bakom kulisserna del 2 (del 1 var rulltrappan utan trappa):
Imorrn blir det stan och på kvällen fika med tyskarna.
Kommentarer
Postat av: Helene
Vadå? På IKEA så tar det 10 min att köpa gardiner ;-)
Trackback
