Bland kogvetare och druider
Shit vilken dag! Helt stört. Fick ett mejl för vad jag skulle vilja kalla flera veckor sen, men med tanke på att jag inte var här då var det nog bara förra veckan. I vilket fall skulle det ordnas "trädvandring ledd av en druid" i botaniska trädgården. Jag ville mest se trädgården men tänkte att vad tusan, det är säkert schysst om man har en guide som visar en runt lite. Resultatet blev snarare en snabbkurs i vilka hallucinogena droger man kan få ut av vanliga finska träd (dvs det mesta som även växer i resten av Europa), en förfrusen rumpa samt att hela jag fullkomligt stinker rökelse.
Vi inledde med att bli förvirrade över allt folk som de släppt lös i trädgården samt i parken runt omkring. Visade sig vara Kaisaniemidagen (vilket visade sig vara namnet på parken, i min mentala värld var det antingen en stadsdel eller bara busshållplatsen) och halva Helsingfors var där och plockade gratisballonger från Helsingin sanomat till sina barn samt tittade på kampsportsuppvisning, i vilken de på ett mirakulöst sätt lyckades att inte sparka varandra i huvudet 15 ggr/sek.
Till slut hittade vi receptionen, där vi skulle mötas, i ett av växthusen och en man i vit yllesärk presenterade sig som druiden. Han var en riktigt trevlig engelsman som uppfyllde mina förväntningar i klädväg, något mer spartanskt kanske. Bortsett från att han hade jeans och vanliga svarta skor på sig under hade han förutom yllesärken ett skinnskärp med ett spänne i metall som såg ut som ett bagghuvud, ett halsband med någon runliknande krusidull samt två röda skinnslidor, varav den ena var för hans kniv och den andra för hans (håll i er nu) trollstav. Jag trodde på allvar att jag skulle trilla i backen när han berättade vad det var.
Vissa saker han berättade om var väldigt intressanta, t.ex. vad träden använts till i medicinska syften, men att förklara det hela med att det berodde på trädens själ och att man genom meditation skulle närma sig den är nog inte riktigt i enlighet med min världsbild. Visst, jag tror säkert att vissa löv kan lindra svullnader, men det beror snarare på de kemiska substanserna som utsöndras än att trädet förknippas med vatten- eller eldelementen.
Igår var vi en sväng till IKEA och jag köpte bl.a. sängbord och nattlampa. Tog bussen dit och fick vänta 100 år både på dit- och tillbakavägen eftersom busstidtabellerna och -kartorna här är en mardröm. Läser man kogvet kan man lika gärna falla i koma på direkten och spara en del obehag. Inte ens min kusin och hennes man som bor här i stan förstod hur busskartan fungerade när jag frågade om vägen till Eurokangas (gigantisk tygaffär). Jag skulle vilja tipsa den ansvarige om åtminstone en basic grej han/hon borde tänkt på: RITA UT DE FÖRBASKADE LINJERNA I OLIKA FÄRGER ÅTMINSTONE!!
Tillåt mig beskriva:
En karta över en stad man inte har någon koll på överhuvudtaget.
Namn som lika gärna kunde vara japanska, så lätt är det att minnas dem efter att man hört dem sägas.
En miljon linjer över kartan, och alla dessutom i samma nyans av mörkblått.
Busslinjenummer över HELA JÄKLA KARTAN (som snarare stjälper än hjälper)
Mörkblåa (samma nyans som linjerna och numrena) pluttar utan namn föreställandes busshållplatser längsmed linjerna.
Som om det inte var nog är tidtabellerna skit. På varje busshållplats står vilken busslinje det är samt när den bussen kommer till hållplatsen man är på (undantag IKEA-hållplatsen. Ligger iofs i Vanda så vi kan skylla på det). Det står även vilken sluthållplatsen är, men inte när man är där eller ens vilka andra hållplatser den passerar på vägen dit eller hur lång tid det skulle ta att ta sig till varje sådan. Varje gång man går av någonstans måste man alltså springa över gatan och kolla när bussen går hem igen eftersom bokversionen av tidtabellerna är totalt oläsbar (max tre hållplatser för varje linje och inga namn alls på andra hållplatser som passeras). Skruttigt!
IKEA-hållplatsen däremot var lite annorlunda. Den var faktiskt ännu sämre. Där fanns inte ens hållplatsen vi var vid med i tabellen utan bara startplatsen (som vad vi visste lika gärna kunde ligga i Lappland) och en annan "populär" hållplats (som kunde ligga i Estland). Vi frågade en tjej som stod där om hon kunde tolka åt oss, men hon var inte från Vanda (Vanda och Esbo är mer eller mindre två städer som växt ihop med Helsingfors, men man måste betala extra för biljetten om man åker över gränsen mellan dem) och visste därför inte riktigt när bussen skulle komma. Mycket roande när bussen bara går en gång i timmen. Skruttigt^2!
Nån som är sugen på att doktorera och i sinom tid bli professor på området är välkommen hit, en mastersuppsats är tyvärr inte tillräckligt för att reda ut röran.
Som vanligt var vi helt slut och ville egentligen bara sitta hemma och drägga med en kopp te, men vi var bjudna på KogVet-möte i samlingslokalen i nya studenthuset (jag tror det är det nya iaf, är lite förvirrande med alla hus utspridda över hela stan) och eftersom vi var galet sugna på att träffa kogvetarna från Finland så åkte vi dit. Man kan väl säga att stället var deras sektionsrum; mycket större än deras fikarum på psykologiinstituionen (och det som vi har i Kårallen) och mycket trevligare (bortsett från när någon försökte spränga trumhinnor med stereon).
Vi var redan sena när vi kom men det som bara var tänkt att bli en snabbvisit slutade med buss hem först halv ett. Var riktigt trevligt att träffa alla och se vad det var för underligt folk som pluggade där. Några hade varit på KVIT både ett och två år och jag lyckades sälja idén att åka dit i vår till Thekla (Christin och Vera åker tyvärr hem efter den här terminen), så om någon känner sig manad att ta emot oss stackars utsatta utbytesstudenter i maj blir vi väldigt glada. Känns förresten helt knäppt att komma och hälsa på på KVIT och inte vara den som tar emot folk.
Nåja, nu tänkte jag bygga ihop mitt nattdukbord och sen släpa iväg alla kartonger till förrådet som vi upptäckte igår kväll att vi har. Av någon underlig anledning har jag bara inte fått nyckeln dit (eller till tvättstugan) så jag får knacka på hos Thekla på våningen över och låna hennes.
Vi inledde med att bli förvirrade över allt folk som de släppt lös i trädgården samt i parken runt omkring. Visade sig vara Kaisaniemidagen (vilket visade sig vara namnet på parken, i min mentala värld var det antingen en stadsdel eller bara busshållplatsen) och halva Helsingfors var där och plockade gratisballonger från Helsingin sanomat till sina barn samt tittade på kampsportsuppvisning, i vilken de på ett mirakulöst sätt lyckades att inte sparka varandra i huvudet 15 ggr/sek.
Till slut hittade vi receptionen, där vi skulle mötas, i ett av växthusen och en man i vit yllesärk presenterade sig som druiden. Han var en riktigt trevlig engelsman som uppfyllde mina förväntningar i klädväg, något mer spartanskt kanske. Bortsett från att han hade jeans och vanliga svarta skor på sig under hade han förutom yllesärken ett skinnskärp med ett spänne i metall som såg ut som ett bagghuvud, ett halsband med någon runliknande krusidull samt två röda skinnslidor, varav den ena var för hans kniv och den andra för hans (håll i er nu) trollstav. Jag trodde på allvar att jag skulle trilla i backen när han berättade vad det var.
Vissa saker han berättade om var väldigt intressanta, t.ex. vad träden använts till i medicinska syften, men att förklara det hela med att det berodde på trädens själ och att man genom meditation skulle närma sig den är nog inte riktigt i enlighet med min världsbild. Visst, jag tror säkert att vissa löv kan lindra svullnader, men det beror snarare på de kemiska substanserna som utsöndras än att trädet förknippas med vatten- eller eldelementen.
Jag ser helt kockobäng ut på bilden men jag ville inte be om en till. Det roligaste var nästan att han hade lite hemmagjord örtrökelse som han sålde, men den var förpackad i små vita plastburkar och såg galet industrialiserad ut (syns längst ner i bilden). Köpte ingen eftersom jag inte är så förtjust i rökelse i allmänhet och dessutom var det kåda i den, något som han brände borta vid lärkträdet. Det skulle trydligen lukta friskt och fräscht, men jag tyckte det luktade som en fräschare lightvariant av surströmming.
Det röda som sticker ner från hans skärp är för övrigt fodralet till hans trollstav.
Fick lite schyssta historiska tillbakablickar över druider i allmänhet och deras riter samt hur deras mytologi var sammanflätad med den grekiska och romerska. Snappade upp ett och annat om byggnadskonst (pålarna som bär upp Venedig är gjorda av al eftersom trät blir starkare när man stoppar det i vatten. Master görs gärna av lärk eftersom trädet växer väldigt rakt, högt och dessutom är starkt) och krigsföring (pilar gjorda av hassel är väldigt lätta, långa och tydligen sjukt farliga. Kunde genomborra en hel häst om man sköt tillräckligt hårt) samt retstickeknep (om man dricker te gjort på björklöv kissar man en hel dag).
Tydligen är det inte bara gräs som går att röka; jag vet inte hur många gånger han tipsade om att man skulle göra rökelse av det ena och det andra om man ville "förbättra sin klärvoajans" eller "sätta sinnet i ett annat tillstånd inför någon typ av andekontakt". Det var nog både pil och idegran som var särskilt bra för det, men med tanke på att idegran är livsfarligt att äta så kan jag förstå varför man börjar se spännande saker bara av att andas in det. Ser framför mig hur en ny trend sakta sprider sig i världen:
Harsch är för mesar, jag ska ut och röka gran!
Så, det här var iaf träden han pratade om:
al
sibisiskt äppelträd
rönn
hassel
ek
idegran
vitpil (eg. parasollpil)
lärk
annan pil (grön variant)
björk
tuja
(förmodligen någon mer som jag glömt bort)
Det röda som sticker ner från hans skärp är för övrigt fodralet till hans trollstav.
Fick lite schyssta historiska tillbakablickar över druider i allmänhet och deras riter samt hur deras mytologi var sammanflätad med den grekiska och romerska. Snappade upp ett och annat om byggnadskonst (pålarna som bär upp Venedig är gjorda av al eftersom trät blir starkare när man stoppar det i vatten. Master görs gärna av lärk eftersom trädet växer väldigt rakt, högt och dessutom är starkt) och krigsföring (pilar gjorda av hassel är väldigt lätta, långa och tydligen sjukt farliga. Kunde genomborra en hel häst om man sköt tillräckligt hårt) samt retstickeknep (om man dricker te gjort på björklöv kissar man en hel dag).
Tydligen är det inte bara gräs som går att röka; jag vet inte hur många gånger han tipsade om att man skulle göra rökelse av det ena och det andra om man ville "förbättra sin klärvoajans" eller "sätta sinnet i ett annat tillstånd inför någon typ av andekontakt". Det var nog både pil och idegran som var särskilt bra för det, men med tanke på att idegran är livsfarligt att äta så kan jag förstå varför man börjar se spännande saker bara av att andas in det. Ser framför mig hur en ny trend sakta sprider sig i världen:
Harsch är för mesar, jag ska ut och röka gran!
Så, det här var iaf träden han pratade om:
al
sibisiskt äppelträd
rönn
hassel
ek
idegran
vitpil (eg. parasollpil)
lärk
annan pil (grön variant)
björk
tuja
(förmodligen någon mer som jag glömt bort)
Igår var vi en sväng till IKEA och jag köpte bl.a. sängbord och nattlampa. Tog bussen dit och fick vänta 100 år både på dit- och tillbakavägen eftersom busstidtabellerna och -kartorna här är en mardröm. Läser man kogvet kan man lika gärna falla i koma på direkten och spara en del obehag. Inte ens min kusin och hennes man som bor här i stan förstod hur busskartan fungerade när jag frågade om vägen till Eurokangas (gigantisk tygaffär). Jag skulle vilja tipsa den ansvarige om åtminstone en basic grej han/hon borde tänkt på: RITA UT DE FÖRBASKADE LINJERNA I OLIKA FÄRGER ÅTMINSTONE!!
Tillåt mig beskriva:
En karta över en stad man inte har någon koll på överhuvudtaget.
Namn som lika gärna kunde vara japanska, så lätt är det att minnas dem efter att man hört dem sägas.
En miljon linjer över kartan, och alla dessutom i samma nyans av mörkblått.
Busslinjenummer över HELA JÄKLA KARTAN (som snarare stjälper än hjälper)
Mörkblåa (samma nyans som linjerna och numrena) pluttar utan namn föreställandes busshållplatser längsmed linjerna.
Som om det inte var nog är tidtabellerna skit. På varje busshållplats står vilken busslinje det är samt när den bussen kommer till hållplatsen man är på (undantag IKEA-hållplatsen. Ligger iofs i Vanda så vi kan skylla på det). Det står även vilken sluthållplatsen är, men inte när man är där eller ens vilka andra hållplatser den passerar på vägen dit eller hur lång tid det skulle ta att ta sig till varje sådan. Varje gång man går av någonstans måste man alltså springa över gatan och kolla när bussen går hem igen eftersom bokversionen av tidtabellerna är totalt oläsbar (max tre hållplatser för varje linje och inga namn alls på andra hållplatser som passeras). Skruttigt!
IKEA-hållplatsen däremot var lite annorlunda. Den var faktiskt ännu sämre. Där fanns inte ens hållplatsen vi var vid med i tabellen utan bara startplatsen (som vad vi visste lika gärna kunde ligga i Lappland) och en annan "populär" hållplats (som kunde ligga i Estland). Vi frågade en tjej som stod där om hon kunde tolka åt oss, men hon var inte från Vanda (Vanda och Esbo är mer eller mindre två städer som växt ihop med Helsingfors, men man måste betala extra för biljetten om man åker över gränsen mellan dem) och visste därför inte riktigt när bussen skulle komma. Mycket roande när bussen bara går en gång i timmen. Skruttigt^2!
Nån som är sugen på att doktorera och i sinom tid bli professor på området är välkommen hit, en mastersuppsats är tyvärr inte tillräckligt för att reda ut röran.
Som vanligt var vi helt slut och ville egentligen bara sitta hemma och drägga med en kopp te, men vi var bjudna på KogVet-möte i samlingslokalen i nya studenthuset (jag tror det är det nya iaf, är lite förvirrande med alla hus utspridda över hela stan) och eftersom vi var galet sugna på att träffa kogvetarna från Finland så åkte vi dit. Man kan väl säga att stället var deras sektionsrum; mycket större än deras fikarum på psykologiinstituionen (och det som vi har i Kårallen) och mycket trevligare (bortsett från när någon försökte spränga trumhinnor med stereon).
Vi var redan sena när vi kom men det som bara var tänkt att bli en snabbvisit slutade med buss hem först halv ett. Var riktigt trevligt att träffa alla och se vad det var för underligt folk som pluggade där. Några hade varit på KVIT både ett och två år och jag lyckades sälja idén att åka dit i vår till Thekla (Christin och Vera åker tyvärr hem efter den här terminen), så om någon känner sig manad att ta emot oss stackars utsatta utbytesstudenter i maj blir vi väldigt glada. Känns förresten helt knäppt att komma och hälsa på på KVIT och inte vara den som tar emot folk.
Nåja, nu tänkte jag bygga ihop mitt nattdukbord och sen släpa iväg alla kartonger till förrådet som vi upptäckte igår kväll att vi har. Av någon underlig anledning har jag bara inte fått nyckeln dit (eller till tvättstugan) så jag får knacka på hos Thekla på våningen över och låna hennes.
Kommentarer
Trackback
