Suomenlinna
Om det fortsätter så här kommer jag göra slut på en livstidsförbrukning endorfiner innan det är dags att åka hem. Idag och igår var två helt underbara dagar (igen).
Igår när jag vaknade sken solen som om den bara hade en sista dag på sig att skina. Eftersom det inte blåste heller var det perfekt väder för att åka till Suomenlinna (ok, det betyder Finlands borg, jag var bara tvungen att korrigera det ;) ) så jag, Vera och Thekla (Christin hade föreläsning och kunde inte komma) tog bussen och spårvagnen till salutorget nere vid hamnen. Därifrån går färjan ut till ön och det tar ungefär 15 minuter. Vi lyckades dock missa den med några minuter och hade 45 min att fördriva innan nästa gick. Tack o lov var tyskarna hungriga och propsade på att vi skulle äta lite mat i ett av fisktälten där. Åt friterad lax med vitlökssås som var helt galet gott. kostade bortåt 7 euro så det lär inte bli lunch där varje dag men det var helt klart värt det.
Om man beställer via Internat kan man få sitt eget koordinatsystem uppritat mitt på himlen. Vill man ha en andragradskurva också kostar det extra.
Efter Suomenlinna var det barhopping, även känt som pubcrawl. Blev dock inte så mycket hoppande för oss och enda anledningen till att vi mer eller mindre kröp till metron efter tredje baren var att vi var så trötta efter en intensiv vecka och för mycket frisk luft under dagen. Min favorit var iaf första stället där de hade tapetserat taket med bilder på de gamla finska marksedlarna. Några av psykologstudenterna berättade för oss vilka de var och vad de hade gjort men för tillfället minns jag bara Jean Sibelius (kompositören) på 100-lappen och Alvar Aalto (han med vasen och finlandiahuset) på 50-lappen.
Man lär sig något nytt varje dag (eller typ 10 miljoner saker om man är här). För alla er som någonsin undrat hur en rulltrappa ser ut under själva trappan har jag här svaret:
Metron. Jag skojar inte när jag säger att sätena (och vagnarna dessutom) verkligen är sådär knalloranga. Helt galet. Lite charmigt också att de bara har en enda metrolinje i hela stan. Den delar iofs upp sig på två korta snuttar i östra delen, men annars är det svårt att åka fel med tanke på att man bara behöver hålla koll på två riktningar. Det är förresten Christin på den här bilden, tror det kan vara den första på henne jag lagt upp.
Skrattade så jag höll på att gå åt när vi gick av metron sen för det var en kille där med en stor, relativt tjock, labrador som bara hade en halv svans. Såg otroligt komiskt ut. Den måste nästan ha klämt svansen som valp eller nåt för man kuperar inte svansar så det fortfarande är kvar 20 cm. Det bästa var att när jag precis hade slutat skratta åt hundstackarn (jag är väldigt förtjust i labradorer så det var egentligen inte illa ment) kommer en kille med världens underligaste frisyr och jag sätter igång igen. De andra har lärt sig att jag är rätt underlig nu så de skrattade nog mer åt mig än hunden och killen. Vi var dock alla överens om att den frisyren kvalade in bland saker som borde vara på vykort över Helsingfors sevärdheter eftersom de andra hade sett honom redan en gång tidigare.
För er som känner er sugna på staden är detta alltså vad som erbjuds: hundar med halva svansar, underliga frisyrer och tyskar i lederhosen. Enjoy!
Igår när jag vaknade sken solen som om den bara hade en sista dag på sig att skina. Eftersom det inte blåste heller var det perfekt väder för att åka till Suomenlinna (ok, det betyder Finlands borg, jag var bara tvungen att korrigera det ;) ) så jag, Vera och Thekla (Christin hade föreläsning och kunde inte komma) tog bussen och spårvagnen till salutorget nere vid hamnen. Därifrån går färjan ut till ön och det tar ungefär 15 minuter. Vi lyckades dock missa den med några minuter och hade 45 min att fördriva innan nästa gick. Tack o lov var tyskarna hungriga och propsade på att vi skulle äta lite mat i ett av fisktälten där. Åt friterad lax med vitlökssås som var helt galet gott. kostade bortåt 7 euro så det lär inte bli lunch där varje dag men det var helt klart värt det.
Typisk bild från salutorget. Man kan köpa nästan vilka grönsaker som helst och tycker man om det köper man en påse sockerärter och går och gnager på istället för godis.
De oranga tälten i bakgrunden är kaffetält där man kan köpa kaffe och kaka för troligtvis hutlösa priser. Har dock lovat min moster att jag ska gå dit och äta en munk någon dag.
Lägg märke till pumpan i bakgrunden. Den och en till var uppställda för att folk skulle låta bli att snubbla på repen som höll fast taket i backen. Tyckte det var riktigt fyndigt.
De oranga tälten i bakgrunden är kaffetält där man kan köpa kaffe och kaka för troligtvis hutlösa priser. Har dock lovat min moster att jag ska gå dit och äta en munk någon dag.
Lägg märke till pumpan i bakgrunden. Den och en till var uppställda för att folk skulle låta bli att snubbla på repen som höll fast taket i backen. Tyckte det var riktigt fyndigt.
Årets vintertrend sen några sekler tillbaka. Vem vill inte ha en rävsvans som kittlar i örat? Blev lite sugen på en bara för att de såg så roliga ut.
Jag vill inte dra några sanningshaltiga slutsatser av det här fotot men faktum är att mitt huvud är ersatt av ett visa- och mastercardsklistermärke. Spännande.
Helsingfors hamn sedd från färjan. Det bruna huset till vänster är svenska ambassaden.
Usbenskikatedralen även den sedd från färjan. Ska dit någon dag och kika på ortodox gudstjänst tänkte jag. Moster igen som rekommenderat det.
Guldkupolerna på taket symboliserar 13 eldar som i sin tur symboliserar Jesus och de 12 apostlarna. Ni kan ju gissa vilken som är Jesus ;) Var helt sjukt grymt när solen lyste på dem, man såg den översta lysan ända bort till Suomenlinna.
Guldkupolerna på taket symboliserar 13 eldar som i sin tur symboliserar Jesus och de 12 apostlarna. Ni kan ju gissa vilken som är Jesus ;) Var helt sjukt grymt när solen lyste på dem, man såg den översta lysan ända bort till Suomenlinna.
Nästan framme vid ön. Helsingfors hamn med Vikning och Silja Line-färjorna i bakgrunden. Faktiskt den vikingbåten som jag kom med hit.
Suomenlinna överträffade allt jag väntat mig av ön (tja eller öarna). Det var så otroligt vackert där när solen sken; trävillor med höga verandor blandat med borgbyggnader och tjocka stenmurar. Det är väldigt rofyllt där i och med att det knappt finns några bilar där. Man tror inte att det ska på verka så mycket som det faktiskt gör.
En finurlig grej är att kyrktornet extraknäcker som fyrtorn. Man kan se en glaskupa precis under korset om man inte gör som jag och fotar från en underlig vinkel.
Suomenlinna överträffade allt jag väntat mig av ön (tja eller öarna). Det var så otroligt vackert där när solen sken; trävillor med höga verandor blandat med borgbyggnader och tjocka stenmurar. Det är väldigt rofyllt där i och med att det knappt finns några bilar där. Man tror inte att det ska på verka så mycket som det faktiskt gör.
En finurlig grej är att kyrktornet extraknäcker som fyrtorn. Man kan se en glaskupa precis under korset om man inte gör som jag och fotar från en underlig vinkel.
Den gamla försvarsborgen har satt sina spår. Runt kyrkan löper ett helt bisarrt staket som består av riktigt grova kättingar som är fästade vid tre upp-och-ner-vända kanoner. Onekligen väldigt passande.
En mysig restaurang på en bakgård. Vi åt dock inte där eftersom vi var proppade sen laxen på salutorget.
Endast avsett som ögongodis.
Vi räknade ut att husen i bakgrunden som ser ut som Linköpings slott (d.v.s. helt krumelurbefriade och därför extremt tråkiga) måste vara bostadshus. Det stod bilar och cyklar parkerade utanför och det fanns t.o.m. en lekplats där det lekte några barn.
Vi räknade ut att husen i bakgrunden som ser ut som Linköpings slott (d.v.s. helt krumelurbefriade och därför extremt tråkiga) måste vara bostadshus. Det stod bilar och cyklar parkerade utanför och det fanns t.o.m. en lekplats där det lekte några barn.
Är man i Finland är det ett måste att testa en sån här dubbelhammock (vet faktiskt inte vad det heter). Man gungar genom att pressa golvet framåt med fötterna. Den här gnisslade så mycket att vi var rädda att det skulle höras bort till Helsingfors.
En helt galet stor och hög veranda. Har på något vis fått för mig att det är typiskt finskt men jag får fråga mamma efter korrekta uppgifter innan jag lovar nåt. I det här huset finns för tillfället ett café.
Framtiden (eller iaf Microsoft) tycks ha hittat även hit.
Fråga inte.
För lite mer turistinfo kan jag berätta att det borta vid valvet sitter en plakett som berättar att Suomenlinna infördes på UNESCOs världsarvslista 1991 i egenskap av "ett unikt minnesmärke över militär arkitektur". Inte värt att ifrågasätta när man varit där och sett det.
För lite mer turistinfo kan jag berätta att det borta vid valvet sitter en plakett som berättar att Suomenlinna infördes på UNESCOs världsarvslista 1991 i egenskap av "ett unikt minnesmärke över militär arkitektur". Inte värt att ifrågasätta när man varit där och sett det.
Innuti en av borgarna.
Vi hade roligt åt den där gräsanden. Vera och särskilt Thekla fotade som om de aldrig sett en and förut.
Blir på det hela väldigt mycket tyskskämt, särskilt Vera åker på lite vänskapliga smådissar för att hon är från Bayern (vilket tydligen är det bundesland övriga Tyskland driver mest med). Vi har skrattat åt fördomar om tyskar i tre dagar nu sen Thekla och Vera mitt i Helsingfors lyckades få syn på två tyskar i lederhosen. Jag tycker fortfarande det är helt sjukt kul. Samtalet gled in på joddling häromdagen och det visade sig att Vera faktiskt kan det lite grann så nu går nästan all vår energi åt till att övertala henne att göra det. Får se om vi lyckas.
Ska även försöka omvända dem genom lite terapi och få dem att inse att man inte är alkis och gatuliggare bara för att man bär öl i en plastkasse från närmaste matafffär.
Blir på det hela väldigt mycket tyskskämt, särskilt Vera åker på lite vänskapliga smådissar för att hon är från Bayern (vilket tydligen är det bundesland övriga Tyskland driver mest med). Vi har skrattat åt fördomar om tyskar i tre dagar nu sen Thekla och Vera mitt i Helsingfors lyckades få syn på två tyskar i lederhosen. Jag tycker fortfarande det är helt sjukt kul. Samtalet gled in på joddling häromdagen och det visade sig att Vera faktiskt kan det lite grann så nu går nästan all vår energi åt till att övertala henne att göra det. Får se om vi lyckas.
Ska även försöka omvända dem genom lite terapi och få dem att inse att man inte är alkis och gatuliggare bara för att man bär öl i en plastkasse från närmaste matafffär.
Kanoner.
Jag börjar förstå varför kuststadsbor blir så hispiga av att det inte finns något vatten i Linköping (förutom Stångån då). Det är verkligen en speciell känsla med havet.
Ser ut som vi hamnat mitt i en begravning men jag lovar att han har legat där ett tag. "Han" är Augustin Ehrensvärd och var den som planerade byggandet av fästningen.
Efter Suomenlinna var det barhopping, även känt som pubcrawl. Blev dock inte så mycket hoppande för oss och enda anledningen till att vi mer eller mindre kröp till metron efter tredje baren var att vi var så trötta efter en intensiv vecka och för mycket frisk luft under dagen. Min favorit var iaf första stället där de hade tapetserat taket med bilder på de gamla finska marksedlarna. Några av psykologstudenterna berättade för oss vilka de var och vad de hade gjort men för tillfället minns jag bara Jean Sibelius (kompositören) på 100-lappen och Alvar Aalto (han med vasen och finlandiahuset) på 50-lappen.
Man lär sig något nytt varje dag (eller typ 10 miljoner saker om man är här). För alla er som någonsin undrat hur en rulltrappa ser ut under själva trappan har jag här svaret:
Metron. Jag skojar inte när jag säger att sätena (och vagnarna dessutom) verkligen är sådär knalloranga. Helt galet. Lite charmigt också att de bara har en enda metrolinje i hela stan. Den delar iofs upp sig på två korta snuttar i östra delen, men annars är det svårt att åka fel med tanke på att man bara behöver hålla koll på två riktningar. Det är förresten Christin på den här bilden, tror det kan vara den första på henne jag lagt upp.
Skrattade så jag höll på att gå åt när vi gick av metron sen för det var en kille där med en stor, relativt tjock, labrador som bara hade en halv svans. Såg otroligt komiskt ut. Den måste nästan ha klämt svansen som valp eller nåt för man kuperar inte svansar så det fortfarande är kvar 20 cm. Det bästa var att när jag precis hade slutat skratta åt hundstackarn (jag är väldigt förtjust i labradorer så det var egentligen inte illa ment) kommer en kille med världens underligaste frisyr och jag sätter igång igen. De andra har lärt sig att jag är rätt underlig nu så de skrattade nog mer åt mig än hunden och killen. Vi var dock alla överens om att den frisyren kvalade in bland saker som borde vara på vykort över Helsingfors sevärdheter eftersom de andra hade sett honom redan en gång tidigare.
För er som känner er sugna på staden är detta alltså vad som erbjuds: hundar med halva svansar, underliga frisyrer och tyskar i lederhosen. Enjoy!
Kommentarer
Postat av: Helene
Hmmm...börjar bli lite småsugen på att komma och hälsa på ;-)
Trackback
