Mitt i naturen
Idag var vi iväg och paddlade kajak en sväng med Mikaels syster och hennes man. Den här gången testade vi på Vuosaari i Helsingfors (förra gången var vi i Bredviken här i Esbo). Det var precis lagom väder för det var varmt, men molnigt så att man slapp bli kokt i solen. Jag kom inte upp i några enorma hastigheter den här gången men lyckades skvätta en försvarlig mängd vatten i huvudet på mig själv. Vid ett tillfälle hade jag så mycket vatten på glasögonen att jag knappt såg ut.
Vi paddlade lite runt någon ö och kikade på lyxvillor vid stranden. Åkte förbi en brygga och när jag då vred på huvudet såg jag de största svanar jag någonsin sett torna upp sig på en stenhäll bakom bryggan - bara några meter ifrån där vi passerade. Jag är som bekant rent barnsligt förtjust i svanar, så fort jag ser en brister jag ut i förtjusta små pipljud och börjar prata bebisspråk med alla som (inte) vill lyssna. Förklaringen till att de här svanarna var så pösiga och stora berodde dock inte på att de ville prata bebisspråk tillbaka utan på att de hade ett bo med ungar vid fötterna. Det var alltså inte riktigt läge för något gullegull där utan jag fick pinna på rätt bra för att komma därifrån. Samtidigt som jag mumlade "höger-vänster-höger-vänster" snabbare och snabbare så tänkte jag på historien pappa berättat om när han blev jagad av en svan som barn. Jag kände inte att det var läge att fullfölja en familjetradition just idag.
Kommentarer
Trackback
