Examensfest
Tänkte visa lite bilder från Mikels examensfest som vi hade i fredags. Egentligen blev han klar i maj förra året men det har inte blivit av med någon fest förrän nu. Tur att han har en så driftig kvinna i sitt liv som sparkar lite på hans bakdel ibland.
Vi bakade och förberedde mat redan två dagar i förväg. Jag som annars är en vän av sista-minuten-fix var djupt imponerad över denna gedigna planering. Tur att jag har en karl i mitt liv som ser till att allt inte blir gjort i sista sekunden.
Jag hade storstilade planer på både det ena och det andra som skulle serveras. Tack och lov hade Mikael en mer rimlig uppfattning om hur mycket vi skulle orka göra och när två av mina kexfavoriter stoppades ner i kundvagnen så kändes det inte värt att protestera. Jag hade ju faktiskt redan bakat en tårta den veckan.
Vi lusläste varenda gammal Allt om mat och Matmagasinet som mamma gett mig efter sin rensning och hittade både det ena och det andra. En klar hit var medelhavsmuffinsarna. En sjuklig mängd bakpulver (1 msk, men den smakade tack och lov inte), fetaost, soltorkade tomater och färsk basilika. Oliverna fick stanna kvar i butiken. En halv hade räckt till buffén eftersom de var så mättande.
Sen var det dags för tårtan. Jag har insett nu varför det är så bra med kladdkaka: 1. När den väl kommit ur ugnen är den klar, 2. Det är godare, 3. Det finns inte ett spår av nyttighet i den. Men tårta var beställd och tårta fick det bli. Tack och lov hade jag i flytten tagit med kökets basbok nummer ett - Sju sorters kakor. Vad skulle man göra utan den?
+ 
=
Efter mycket mjöl och kladd stod slutligen mästerverken på bordet. Jag är själv barnsligt förtjust i plockmat och det blir lätt att man stoppar i sig det ena efter det andra trots att magen var full för 15 smördegsinbakade prinskorvar sen.
Resultatet blev detta:
- Bål på vaniljvodka, flädersaft, citronjuice och sprite (Tack McDonald's för sponsring med isen)
Till efterrätt blev det sen jordgubbstårtan, blåbärsmuffinsar och köpekexen. Alla var redan så mätta då att tårtan räckte till 16 personer och det blev till och med lite över till Mikael och mig dagen efter.
Tack vara vår rent ut sagt bedrövliga förmåga att beräkna alkoholprocenten till bålen så höll sig gästerna på en lagom, nästintill icke-berusad, nivå hela kvällen. De fick justera nivån lite med medtagen öl men de sista gick ändå på eget bevåg ungefär klockan två på morgonen. Då hade jag, perfekt värdinna som jag är, redan gäspat konstant i två timmar. Det hade nog varit smartare att göra klart allt dagen innan och sen unna sig en tupplur innan gästerna kom, istället för att stå och värma på baguetter och baka pestosnurror i ugnen två sekunder innan.
På det hela taget var det dock en lyckad kväll och nu när Mikael fått sig en ordentlig blocknykel så kan vi fortsätta med det sista finslipet på lägenheten.
Vi bakade och förberedde mat redan två dagar i förväg. Jag som annars är en vän av sista-minuten-fix var djupt imponerad över denna gedigna planering. Tur att jag har en karl i mitt liv som ser till att allt inte blir gjort i sista sekunden.
Jag hade storstilade planer på både det ena och det andra som skulle serveras. Tack och lov hade Mikael en mer rimlig uppfattning om hur mycket vi skulle orka göra och när två av mina kexfavoriter stoppades ner i kundvagnen så kändes det inte värt att protestera. Jag hade ju faktiskt redan bakat en tårta den veckan.
Vi lusläste varenda gammal Allt om mat och Matmagasinet som mamma gett mig efter sin rensning och hittade både det ena och det andra. En klar hit var medelhavsmuffinsarna. En sjuklig mängd bakpulver (1 msk, men den smakade tack och lov inte), fetaost, soltorkade tomater och färsk basilika. Oliverna fick stanna kvar i butiken. En halv hade räckt till buffén eftersom de var så mättande.
Sen var det dags för tårtan. Jag har insett nu varför det är så bra med kladdkaka: 1. När den väl kommit ur ugnen är den klar, 2. Det är godare, 3. Det finns inte ett spår av nyttighet i den. Men tårta var beställd och tårta fick det bli. Tack och lov hade jag i flytten tagit med kökets basbok nummer ett - Sju sorters kakor. Vad skulle man göra utan den?
+ =Lovad vare gelésockret! Fick även användning för spritsarna jag fått av moster Liisa i julklapp. Tack!
Efter mycket mjöl och kladd stod slutligen mästerverken på bordet. Jag är själv barnsligt förtjust i plockmat och det blir lätt att man stoppar i sig det ena efter det andra trots att magen var full för 15 smördegsinbakade prinskorvar sen.
Resultatet blev detta:
Från vänster till höger, uppifrån och ner:
- Bål på vaniljvodka, flädersaft, citronjuice och sprite (Tack McDonald's för sponsring med isen)
- Caesarsallad
- Fransk potatissallad
- Tunnbrödsrullar med philadelphia, pepparrot och varmrökt lax
- Italiensk sallad
- Smördegsinbakade prinskorvar med en klick senap
- Baguette med hemmagjort örtsmör (vitlök och bladpersilja)
- Medelhavsmuffins
- Smördegsrullar med pesto
Till efterrätt blev det sen jordgubbstårtan, blåbärsmuffinsar och köpekexen. Alla var redan så mätta då att tårtan räckte till 16 personer och det blev till och med lite över till Mikael och mig dagen efter.
Tack vara vår rent ut sagt bedrövliga förmåga att beräkna alkoholprocenten till bålen så höll sig gästerna på en lagom, nästintill icke-berusad, nivå hela kvällen. De fick justera nivån lite med medtagen öl men de sista gick ändå på eget bevåg ungefär klockan två på morgonen. Då hade jag, perfekt värdinna som jag är, redan gäspat konstant i två timmar. Det hade nog varit smartare att göra klart allt dagen innan och sen unna sig en tupplur innan gästerna kom, istället för att stå och värma på baguetter och baka pestosnurror i ugnen två sekunder innan.
På det hela taget var det dock en lyckad kväll och nu när Mikael fått sig en ordentlig blocknykel så kan vi fortsätta med det sista finslipet på lägenheten.
Kommentarer
Trackback
