johannalainen

Efter kungligt glamfrosseri hela lördagen (jag hade till och med bakat en kaka för att förhöja stämningen) ägnade vi söndagen åt lite mindre högtidliga, men ändå välbehövliga, saker. Vi fortsatte bygga dasset till Mikaels familjs stuga som vi höll på med även förra sommaren. Huset är i princip klart men det skulle sättas i en sits och sen en bunke under så att man kan börja uträtta sina behov där. Tydligen ska detta göras enligt ett speciellt system där kiss och bajs (hoppas ingen sitter och äter samtidigt som de läser det här nu, det blir nämligen värre längre fram) skiljs från varandra genom en "sil" för att slippa dålig lukt. "Silen" utgjordes av en ruskigt stor plashink som jag i sann hemmafixaranda borrade ett antal hål igenom. Den skulle sedan sen ställas i en större plastbunke med en slang i botten som gick ut i en dunk nedgrävd i backen.

Jag vet inte riktigt hur det gick till när valet av innerhink gjordes men när jag borrat färdigt och vi börjat montera ihop allt så insåg vi att färgen ljusblå kanske inte var den mest lämpliga för ändamålet (oj, här blev det visst en ordvits). Den enda fördelen med detta som jag kan se det är att man kan hålla koll på övriga familjemedlemmars tarmhälsa på ett lätt och smidigt sätt. Personligen känner jag inte något stort behov av det och jag tänker sannerligen inte vara den som invigningsbajsar på det dasset. I värsta fall tänker jag gå och leta upp en sjuklig mängd älgbajs att grunda med för att kunna kamoflera mitt eget lite bättre. Bara för att man slipper lukten behöver man väl inte kompensera med en starkare synupplevelse?