johannalainen

Förutom myggbetten fick jag även med mig en massa blåbär hem så lidandet var inte helt förgäves. Min teori är att det är en inbyggd överlevnadsfunktion att betten inte kliar på en gång, hur skulle man annars kunna koncentrera sig på att plocka om man bara satt och krafsade hål på skinnet hela tiden? Men det kanske är en funktion specialutvecklad för kvinnor för på Mikael kommer obehaget direkt. Men så är han ju man och då enligt stenåldersteorin också utvecklad för att springa och jaga rådjur i skogen och inte för att kravla runt bland en massa insektsangripna blåbärssnår. Han gav för övrigt upp rätt snart när han märkte att kombinationen "öppna sandaler" och "pissmyrsstigar" inte var en särdeles bra sådan. För myggorna testade han lite olika metoder, såsom att rita djävulsavvärjande cirklar i gruset på vägen som han sen satte sig i, men när det inte fungerade konstaterade han att det på vägen i alla fall inte kröp runt en massa myror, så en mygga då och då kunde man ju stå ut med. Dessutom fanns ju min rumpa en bit bort som tycktes fungera som ett svart hål men som, istället för galaxer, sög åt sig varenda liten mygga på 10 mils avstånd.

Jaa, ibland är det svårt att lukta så himla gott som jag verkar göra. I förebyggande syfte borde man kanske börja grunda med en gin och tonic innan man går ut i skogen med bärkorgen i högsta hugg. Utifall att malariamyggan skulle hittat hit till slutet av sommaren, menar jag. Jag kommer ju att vara ett givet offer i så fall.