Invigning av strykbrädan
Här kommer ett totalt meningslöst inlägg om vår nya strykbräda. Vi var på K-rauta och något mer mystiskt ställe borta i Suomenoja (en "stadsdel" i Esbo. Det är lite tveksamt om man kan prata om stadsdelar i Esbo, jag kan återkomma till det någon annan gång) häromdagen för att inhandla lite grejer till min kusins bröllop som vi ska till nästa helg. Vad bra det låter att vi har köpt bröllopspresent på K-rauta förresten. Sjukt seriöst. Men det är inte själva presenten utan bara lite tillbehör, så ni behöver inte oroa er.
I den första affären höll vi på att dö av värmeslag för där hade deras luftkonditionering pajat ihop totalt. Så kan det gå när man har 10 meter takhöjd och jag vet inte hur många hundra kvadrat som ska kylas ner. Jag hoppas inte det kom som någon överraskining för dem. Hittade i alla fall till slut det vi behövde och skuttade glatt (eller kravlade utmattat snarare) mot K-rauta. Där var det tack i lov några grader svalare så vi kunde till och med gå runt och titta på spännande saker ett tag innan vi återfick fokus. Jag vet inte om jag är lättroad, men bland det roligaste jag vet är att gå i stora byggvaruhus och titta på märkliga maskiner och badrumskulisser. Allra mest gillar jag att fundera på hur det skitsnygga kaklet av skiffer som de inrett ett badrum med skulle se ut efter 5 års använgning, med såna där läskiga algränder som det finns lite överallt i simhallar. Bläjk!
En annan favorit är att titta på tapeter och väggfärgsprover samt peta på varenda pensel jag kan komma åt. Om jag sen hittar någon cool såg eller skitstor borrmaskin eller en garderob jag kan testa om man kan gömma sig i är lyckan gjord. (Jo, jag är nog lättroad.) Den här gången var det dock lack vi var ute efter så jag fick nöja mig med att peta på en massa penslar som jag sen inte köpte. Däremot investerade vi i en gamma hederlig spånskivestrykbräda för den andra vi har är Totalt Värdelös. Funktionalisten i mig får obehagsrysningar ner till tånaglarna när jag tänker på den. Någon, vet inte vem, men det måste ha varit någon som aldrig använt ett strykjärn förut, har kommit på att man ska göra strykbrädor av metallgaller. Detta för att man ska vädra bort ångan från strykjärnet så att det inte blir en massa fukt kvar i brädan. Jahaaaaaaaaaa men jag trodde att det var ångan som var det varmaste och det som gjorde att kläderna faktiskt blev släta. Vad händer då när ångan pyser iväg mot golvet istället för att stanna kvar och värma skjortan? Jo, för det första blir det ungefär en liter vattenkondens under hela brädan som droppar ner på golvet och sen blir skillnaden mellan när man tog ut kläderna ur tvättmaskinen och efter strykningen knappt ens märkbar. Alltså, det går åt en gasolbrännare för att få tillräckligt hög temperatur med en sån strykbräda. Räcker inte ens att ha dubbelt fodertyg på den som vi testade ett tag.
Så, nu har vi äntligen löst problemet genom att investera i en gammal hederlig bräda som inte släpper igenom en enda kubikmillimeter vatten. Och den funkar! Man ska helt enkelt inte bråka med 100 års (nästan i alla fall) husmorserfarenhet, man åker alltid på pisk då. Kan hända får vi byta ut brädan igen efter 10 år när den löst upp sig själv på grund av för hög vattenhalt, men man får väl väga det emot de 3 timmar energiförbrukning och lika många liter vatten som skulle gå åt vid varje strykning annars.
Nu ska jag fortsätta att lovprisa strykjärnet och sen hjälpa Mikael med vårt missärkök. Han har redan fixat en skåpslucka som tänkte gå i förtidspension häromveckan och på tur står kökshyllan som kan ha en framtid inom antingen back- eller simhoppning. Hoppas vi kan övertala den om att överge de planerna.
Kommentarer
Trackback
