johannalainen

På midsommaraftorn var vi bjudna till två av Mikaels kompisar, Juho och Hertta, i Vuosaari/Nordsjö som ligger i princip så långt österut man kan komma i Helsingfors. Tog ungefär en timme med buss + metro, men vad gör väl det när man kan njuta av helfinska reklamaffisher på busshållplatserna?


På vägen dit ringde plötsligt Juhu och yrade något om att någon hade stulit all ved till grillen och undrade om vi kunde stanna på vägen och köpa lite. Vi tipsades om en shellmack någonstans i Itäkeskus/Östra centrum, en plats som mycket väl skulle kunna hamna på topp tio av De läskigaste platserna i världen. Runt for vi där och letade efter den där macken. Allt blir så mycket länge när man inte har bil eller cykel och inte var det så att man beundrade utsikten på vägen direkt, kanske mer begrundade den. Till slut hittade vi iaf vår mack och vårt grillkol.

Vuosaari var också en underlig plats men på ett annat sätt. Påminde jättemycket om Leppävaara/Alberga där vi bodde förra sommaren. Splitternya hus och sterilt som på en operationsbänk, men här fanns det iaf buskar och träd bland husen som tog bort lite av den artificiella känslan. Dessutom fanns det finsk urskog kanske 300 meter från de sista husen. Underligt när staden bara slutar sådär och går över till landsbygd och skog på ett stenkast.

I ett litet grillskjul mitt ute i skogen, sponsrat av Helsingfors stad, värmde och rökta vi våra marinerade fläskfiléer. När den femte personen på raken frågade varför vårat kött var så mörkt (marinerat i bl.a. soya) tröttnade jag och sa att det var afrikansk gris.




Marko (han med huvan) vann tävlingen "kvällens outfit". Han frös så dant att vi fick tvångsmata honom med majs för att han skulle få i sig lite energi.


Någon hade med sig chilisås gjord på habanero med vilken folk tävlade om vem som var mest frättålig i munnen. Jag vann inte, men å andra sidan har jag alltid tyckt att bara svagt kryddad mat är stark, som t.ex. skolans köttfärssås. Chilisåsen ackompanjerades av lite äkta finsk koskenkorvavodka.

Någon hade med sig ett kubbspel och det föll på min lott att lära finnarna hur man spelade. Var inte helt lätt, vilket alla som någonsin har spelat kubb en än en gång borde blivit varse om. Det finns ungefär lika många regler som det funnits spelare någon gång från nu och tillbaka till forntiden. För att få det lite demokratiskt fick de andra vara med och välja regler genom att jag ställde den inte så ledande frågan "ska vi spela med de roliga, snabba reglerna eller med de som gör att spelet aldrig tar slut?". Jag fick som jag ville.

Det blev tjejerna mot killarna och man kan absolut inte klaga på killagets angagemang även om de åkte på stryk två gånger. Tyvärr berodde det delvis på ett smärre missförstånd av reglerna när bara en i killaget förstod när man fick kasta på kungen och tjejlaget därmed kunde stå och mäta ut optimala kastvinklar i lugn och ro.


Festen slutade i Juhos och Herttas lägenhet där några (givetvis) gick till bastun och sen var ute och badade i något som enligt hörsägen var "skitkallt". Själv höll jag mig i rumstemperatur hela tiden, smygåt osunt mycket morotskaka samt hade ett halvtimmeslångt samtal med en översättare om möjligheterna och konsekvenserna av att bygga en artificiell människa. Fantastiskt att bara kunna blaja ur sig mer eller mindre alla filosofiska och tekniska termer från sin utbildning på en och samma kväll. Ett trevligt avslut på en trevlig kväll helt enkelt.

Hyvää Juhannusta!/Glad midsommar!