johannalainen

I måndags förra veckan tog vi oss ännu en cykeltur till stan för att sedan ta båten ut till Sveaborg/Suomenlinna. Vädret var underbart fint och varenda park vi cyklade förbi var full med folk som satt och njöt i värmen på sina filtar.

Vi åkte förbi varvet vid Västra hamnen och kikade lite på de metallbollar som stod lite varstans längs kajen. Inga båtar verkade byggas just nu men förra året stod både Viking Lines och Tallinks senaste fartyg här. Finnarna är kända för att vara bra båtbyggare och det är inte helt sällan man ser en och annan lyxkryssare bli till här bland varven.

När vi cyklade längs Esplanaden såg vi en lite annorlunda midsommarstång. Jag fick frågan häromdagen varför det kallas för "majstång" ibland men hade inte en susning, vilket var lite pinsamt såhär i efterhand när jag kollade upp det och kom på att det nog nämnts både en och två gånger i skolan. Förr i tiden i maj när löven slog ut på träden brukade man pynta hemmen med kvistar, d.v.s. att "maja". Midsommarstången som kläs med löv majas alltså och därav kommer ordet "majstång", en stång som är majad.

Vi såg även de två glasskioskerna som ligger i varsin ände av gatan. Båda något mindre än den kiosk jag tillbringade två somrar i under min gymnasietid. Det jag inte förstår är hur det som står utanför får plats innanför när kiosken sen stänger för dagen. I och för sig förstår jag inte hur någon får plats där inne överhuvudtaget, ens under öppettiderna, men uppenbarligen går det.


Vi hade stannat i mataffären på vägen för att köpa lite matsäck men pirogerna var lite för gamla där så vi satsade på att butiken ute på ön skulle ha några istället. Färjan kom lägligt så det var bara att låsa fast cyklarna i kajstaketet och hoppa ombord.

Det är alltid så fin utsikt när man kommer eller åker båt till och från hamnen. Denna dag var det Stora Ensos huvudkontor med nybytt marmorfasad som sken mest i eftermiddagssolen.
Desing av Alvar Aalto som, efter att ha sett en utställning om hans byggnader i stan, tycktes ha haft en viss förkärlek för denna vita marmor. Inte alltid helt bra som man såg på Finlandiahuset där stenplattorna började bukta och fick bytas ut ganska snart efter byggnationen (fast det hjälpte i och för sig inte för det buktar igen). Funderar på om Stora Enso-huset blev stilbildande på något sätt för häromdagen när vi var ute och cyklade såg jag minst tre hus som påminde om det här. Raka linjer och hela fasaden täckt av symmetriska fönster. Ganska tråkigt.

Väl framme på Suomenlinna inhandlade vi lite piroger och sen strövade vi iväg för att hitta en bra plats att äta på. Hittade någon bryggliknande gång nära det vi tror var inloppet till varvet och satte oss där. Vi fick sedan sällskap av en anka som låg och sov så fridfullt tills vi kom. Jag fattade inte varför den hade så bråttom ner i vattnet för vi satt ändå en bra bit ifrån den och tyckte inte att vi störde så mycket. Det visade sig dock ganska snart vad det var den hade för planer. Mat.
Vem kan motstå en halvtjock liten gräsandshona när den simmar runt där nere under ens fötter? Det blev både priogkant och triangelbröd för den men vi fick härta oss lite när två måsar anföll. Inte kul att få en mås i ögat.

Ankan blev dock djärvare och djärvare, flög upp på bryggan igen och till slut var den nästan ända framme vid oss. Den verkade dock tröttna lite när den inte fick mat och hoppade ner i vattnet igen. Simmade bort till grannarna också och vi trodde den skulle stanna där nu när vi inte hade mer att ge, men inte då! När vi några minuter senare låg ner på rygg på bryggan och njöt av solen samtidigt som vi smälte maten (vi hade som vanligt köpt och ätit lite för mycket) hördes plötsligt ett vrål som inte var av denna värld följt av ljudet av flaxande, våta fjädrar. Det var Mikael som hade brölat när ankan hade kommit så nära att den nosat honom i örat. Jag skrattade så jag trodde jag skulle gå åt men Mikael tyckte inte alls det var kul. Muttrade något både om fågelinfluensa och salmonella.

Solnedgång bakom Västerleden/Länsiväylä (försök uttala det den som kan!) på vägen hem. Det enda som förstörde utsikten var att jag just då upptäckte att jag fått gräsfrön innanför byxorna och det kliade som bara den. Försökte få bort dem men sen insåg jag att stå och gräva fram gräsfrön ur rumpan mitt på en bro där jag inte direkt var skymd från någon vinkel kanske inte var det optimala att tillbringa en måndagskväll med.

Vi tog en lite annan väg hem än vi tagit in till stan och cyklade mellan öarna istället för att ta Västerleden upp efter Drumsö/Lauttasaari - där jag jobbade förra sommaren - och fick se Fortumbyggnaden och Bredviken/Laajalahti från en annan vinkel.

När vi kom hem sen kändes det fint att jag inte hade ätit upp hela mitt bärwienerbröd utan kunde unna mig lite fika efter den långa cykelturen. Tror att vi cyklade ungefär 1½ mil. Kanske hinner komma i form till Vätternrundan nästa år? Fast då kanske jag får skära ner på mängden piroger och wienerbröd, eller vad tror ni?