Bland vildar och galningar
Det verkar vara lite farligt att bo i det här huset. Titta bara på grannens namn.
Dessutom bor jag ihop med den här personen.
Jag lyckades äntligen bli klar med Mikaels examenspresent. Mamma, pappa och jag hade köpt en keramisk kniv (därav den vita färgen) till honom som förväntas vara så vass att tomaterna skivar sig bara man tittar på dem. Den här verkar dock vara lite felslipad för den fastnar i tomaterna istället så vi får se om den ska reklameras lite.
Tradition i Finland är tydligen att man inte alls få ge bort knivar i present vilket kändes lite illa så vi körde på den svenska traditionen istället att man fick ge bort en kniv om man bara gav något annat samtidigt. (Sen berättade Anna för mig att hon hade hört att man fick ge bort den om mottagaren betalade en symbolisk summa för den, men det kändes inte helt rätt i sammanhanget så vi hoppade över den traditionen.) Jag hade sedan länge lovat att sy ett förkläde till Mikael så vad skulle inte passa bättre än att göra det nu? Tyvärr visade det sig samma dag som jag anlände till Finland att hans jobb i sommarpresent hade gett just ett förkläde. "Attans!" tänkte jag, men kom sen på den geniala idén att använda det som mall. Sagt och gjort, efter en del klippande, strykande och sömnad så var det klart. Några dagar försent förvisso, men vad för väl det när man får en glad val på magfickan?
Ännu en bra grej med förklädet var att Mikael fick köpa ett nytt och fräscht strykjärn. När det gamla hade läckt och kortslutit halva lägenheten tre gånger vågade jag inte använda det mer. Det trista med det nya var att någon hade "tänkt" och gjort mönster i bottenplattan som pyste ut ångan framåt för att "förbehandla tyget". Sjukt smart tänkt, det är bara det att när man pressar kanter som man sedan ska sy så förbehandlas även ens fingrar. Typiskt bra exempel på där användartester hade varit en bra lösning. Ingen med vettet (eller känseln) i behåll hade ju släppt ut det där på marknaden.
Dessutom bor jag ihop med den här personen.
Tradition i Finland är tydligen att man inte alls få ge bort knivar i present vilket kändes lite illa så vi körde på den svenska traditionen istället att man fick ge bort en kniv om man bara gav något annat samtidigt. (Sen berättade Anna för mig att hon hade hört att man fick ge bort den om mottagaren betalade en symbolisk summa för den, men det kändes inte helt rätt i sammanhanget så vi hoppade över den traditionen.) Jag hade sedan länge lovat att sy ett förkläde till Mikael så vad skulle inte passa bättre än att göra det nu? Tyvärr visade det sig samma dag som jag anlände till Finland att hans jobb i sommarpresent hade gett just ett förkläde. "Attans!" tänkte jag, men kom sen på den geniala idén att använda det som mall. Sagt och gjort, efter en del klippande, strykande och sömnad så var det klart. Några dagar försent förvisso, men vad för väl det när man får en glad val på magfickan?
Ännu en bra grej med förklädet var att Mikael fick köpa ett nytt och fräscht strykjärn. När det gamla hade läckt och kortslutit halva lägenheten tre gånger vågade jag inte använda det mer. Det trista med det nya var att någon hade "tänkt" och gjort mönster i bottenplattan som pyste ut ångan framåt för att "förbehandla tyget". Sjukt smart tänkt, det är bara det att när man pressar kanter som man sedan ska sy så förbehandlas även ens fingrar. Typiskt bra exempel på där användartester hade varit en bra lösning. Ingen med vettet (eller känseln) i behåll hade ju släppt ut det där på marknaden.
Kommentarer
Trackback
