johannalainen

Då var man tillbaks igen! Tillbaks för att tillbringa ännu en sommar i Finland och se vad den har att erbjuda. Fast lite måste man nog bjuda till själv också. Hittills har jag lyckats med bragden att inte ta mig utanför lägenhetsdörren sen jag kom hit i förmiddags så vi kan väl konstatera att det inte riktigt börjat på ett helt optimalt sätt. Men vad gör man när man välkomnas av ett väder som hade passat bättre i oktober än i mitten av juni?

Det som för tillfället tycktes vara mest viktigt för mig i form av värdsliga ting ryms nu på två garderobshyllor och i en stämligen stor låda i en IKEA-möbel ute i hallen (symaskinen får stå under sängen). Jag konstaterar att det är ett framsteg om man jämför med förra gången jag flyttade hit, då jag fyllde en kombi så till den milda grad att hade dom stoppat oss i tullen för att gå igenom allt hade det dröjt fram till jul innan vi kommit därifrån.

Resan gick bra, vi stannade till en bit utanför Stockholm igår och hälsade på Mikaels faster och hennes familj. Efter mammas 60-årsfirande dagen innan med smakprovning av ALLA sorters kakor (i runda slängar bortåt 30 sorter) på kakbuffén hade Mikael och jag svurit evigt (nåja) sötsaksförbudslöfte, något som gick åt skogen på direkten när vi bjöds på jordgubbstårta hos fastern.


Det var lovat storm på överfarten, något som jag inte märkte ett dugg av (förutom när jag blev yr i huvudet i Stockholm skärgård där det var lugnt som i ett avsvalnat badkar). Hade laddat upp med sjösjukepiller och inte bara det, jag hade dessutom lyckats komma ihåg att ta med dem, något som inte alltid är en självklarhet i Johannas liv. Piller i kombination med två veckors dålig sömn pga av resfeber och lite skolavslutningsstress gjorde sitt till och jag sov som en klubbad västkustsäl. Det gjorde jag även på morgonen efter i bilen och när Mikael sen hoppade ur halvvägs till Helsingfors för att samåka med en kollega till något för jobbet, fortsatte jag att sova. I alla fall kändes det så när jag satte mig bakom ratten. Fick stanna vid en bensinmack efter två mil för att det inte skulle ske några allvarliga olyckor. Lutade sätet bakåt, drog en jacka över mig som täcke och fortsatte sedan att sova. Eller "återgick till att ligga i koma" är nog ett mer passande uttryck. Inte ens ett kärnvapenkrig utanför bilen hade kunnat väcka mig. Hade det inte varit för att jag satt i förarsätet på en bil hade nog förbipasserande kunnat ta mig för en björn i ide.

Jag lyckades ta mig till lägenheten utan att köra fel, packade upp alla saker och försökte få någon slags logisk ordning på det hela. Trots att jag var rätt nöjd med att ha tagit med mig så lite så kunde jag inte låta bli att undra vad i hela friden som motiverade att ta med fyra broderier och det för bara två månaders vistelse. "Ombyte förnöjer" eller kände jag på mig att det här kommer bli den regnigaste sommaren i mannaminne?

Efter att ha spenderat dagen sovandes eller läsandes funderar jag nu på att våga mig ut till butikerna här där vi bor bara för att detta innesittande inte ska bli en vana. Dessutom vill jag ha min favorityoghurt till frukost imorrn. Det är tur att basbehoven finns, annars skulle jag nog aldrig gå ut.