Muffinsar
Efter allt mitt pratande om bärplockning under finskalektionerna (eller jag menar såklart under rasten eftersom jag är 100% fokuserad hela tiden) frågade Maria om inte hon kunde få följa med och plocka någon dag. Sagt och gjort, i onsdags kom hon hit och vi tog min och Mikaels cykel och svischade iväg till skogen. Eller "svisch!" kanske inte var ljudet som kom från cyklarna direkt eftersom jag, som för en gångs skull var längst, fick ta Mikaels tre meter höga och inte kunde åka så fort eftersom det var svårt att nå ner till båda pedalerna samtidigt. Mikael undrade såklart varför vi inte sänkte sadeln och det undrar faktiskt jag med. Är väl van vid att sadlar sänks med en kombination av polygriptång, skiftnyckel, inseksnyckel, bågfil, skruvstäd och minst fem händer som håller i cykeln och inte bara genom att lossa en spak och sen trycka ner sadeln.
Jag hade i ren självbevarelsedrift bara tagit med mig tre små burkar den här gången och inte två som rymmer minst 4 liter tillsammans. Vi hittade ordentligt med hallon i princip direkt när vi kom in i skogen men uppmärksamheten försköts något när vi märkte att marken var full med smultron. Vi förflyttade oss en bit för att leta fler hallon (de en miljon som fanns på det första stället var för små för oss bärsnobbar) men hittade istället ännu mer smultron. Blev en halv burk till slut.
Maria hittade med förtjusta små utrop världens blåbärsställe. Tror faktiskt inte jag har sett så stora icke-odlade blåbär någon gång. Och för omväxlings skull så växte det mer än 5 blåbär per buske. Givetvis blev det en burk såna också.
Mikael hade under tiden fördrivit tiden med Hannu inne i stan men framåt kl 21 började han undra var vi var och om det fanns någon möjlighet att vi var på väg därifrån (eller om vi sålt våra själar till blåbärsmonstret). Eftersom burkarna var slut begav vi oss hem. Där beundrade vi vår skörd, tittade på bilder från Åland och åt blåbärspaj (som av någon magisk anledning fortfarande fanns kvar i kylen) innan Hannu och Maria skulle hem åt varsitt håll.
När man nu har frysen full med blåbär gäller det ju också att man gör av med dem (även om det skär lite i hjärtat på en samlarhamster som jag). Jag hade klickat förbi något blåbärsmuffinsrecept på recepten.se förra veckan och tänkte att det nog inte skulle vara så dumt att prova. Efter lite distraktionssurfande på hemsidan (försök själva att inte gå in på precis allt som skymtar förbi på den sidan) konstaterade jag att receptet verkade vettigt även om jag tyckte att farinsocker var lite väl att ta i. Som tur var köpte vi i alla fall en påse när vi ändå gick och handlade och utan den hade muffinsarna nog inte smakat lika gott eller fått lika fin färg.
Tada! Nästan som de man köper på Pressbyrån (fast inte fullt så stora). Trist som det är med muffinsar som bara blir platta får jag erkänna att jag slängde i lite soda (natruimkarbonat) också i smeten. Tror jag tar i ännu lite mer nästa gång jag bakar dem och sen kanske tar lite färre formar. Man vill ju att muffinsen ska mätta som en lunch!
Vi åt två direkt efter bastun och några tar vi med när vi åker till Lovisa idag, sen blev det fyra kvar som vi frös in. Inte så många kvar alltså. Jag tror bestämt att vi får baka en sats till efter helgen.
Jag hade i ren självbevarelsedrift bara tagit med mig tre små burkar den här gången och inte två som rymmer minst 4 liter tillsammans. Vi hittade ordentligt med hallon i princip direkt när vi kom in i skogen men uppmärksamheten försköts något när vi märkte att marken var full med smultron. Vi förflyttade oss en bit för att leta fler hallon (de en miljon som fanns på det första stället var för små för oss bärsnobbar) men hittade istället ännu mer smultron. Blev en halv burk till slut.
Maria hittade med förtjusta små utrop världens blåbärsställe. Tror faktiskt inte jag har sett så stora icke-odlade blåbär någon gång. Och för omväxlings skull så växte det mer än 5 blåbär per buske. Givetvis blev det en burk såna också.
När man nu har frysen full med blåbär gäller det ju också att man gör av med dem (även om det skär lite i hjärtat på en samlarhamster som jag). Jag hade klickat förbi något blåbärsmuffinsrecept på recepten.se förra veckan och tänkte att det nog inte skulle vara så dumt att prova. Efter lite distraktionssurfande på hemsidan (försök själva att inte gå in på precis allt som skymtar förbi på den sidan) konstaterade jag att receptet verkade vettigt även om jag tyckte att farinsocker var lite väl att ta i. Som tur var köpte vi i alla fall en påse när vi ändå gick och handlade och utan den hade muffinsarna nog inte smakat lika gott eller fått lika fin färg.
Lite gråaktig smet av blåbärssaften.
Direkt från ugnen.
Vi åt två direkt efter bastun och några tar vi med när vi åker till Lovisa idag, sen blev det fyra kvar som vi frös in. Inte så många kvar alltså. Jag tror bestämt att vi får baka en sats till efter helgen.
Kommentarer
Trackback
