johannalainen

I torsdags skulle jag och Mikael kika lite på en båt som hans pappa funderade lite på om familjen skulle köpa. Den gamla läckte som ett såll och nu var alla så trötta på den att det hastigt och lustigt bestämdes att den skulle bort och en ny skulle införskaffas. Lägligt nog i dessa tider av ekonomisk kris för vissa branscher och däribland den för båtar.

Mannen som jobbade där var väl inte superintresserad av att visa oss några båtar direkt och det kan man ju förstå när vi var minst tio år för unga, inte gifta och dessutom kom på cykel. Att vi pratade svenska med varandra hade heller ingen inverkan, något som annars är lite av en statussymbol här i Helsingfors (när folk inte helt öppen föraktar en för att man är svensk förstås). Det är vanligt att finlandssvenskarna här i området inte direkt har några problem med det ekonomiska, något som sätter sina spår i deras barn får man väl lov att säga. Jag har hört en och annan diskussion på bussen som inte direkt handlade om läget i Afrika utan snarare hur många kassar man kom hem med från senaste shoppingrundan. Men nu ska jag inte sitta här och spä på fördomar, det är säkert lika många av finnarna som diskuterar samma sak på bussen, bara att jag inte förstår det då. Dessutom är det ju bra att de shoppar loss så att ekonomin hålls vid liv. Jag känner själv att jag gjort mitt när det gäller det för ett helt år framöver tack vare ålandsresan.

I vilket fall, eftersom utgångsläget var lite dåligt så gällde det att göra bra intryck på försäljaren och visa att vi var seriösa. Det sket sig ordentligt för när Mikael väl hade lyckats övertala honom om att få provköra båten (egentligen en annan än den vi tittat på först, men av samma märke) så jag upptäckte att hela marken var täckt av smultron. Medan han stod där och pratade båtdetaljer så kravlade jag omkring på marken och försökte plocka så många smultron som det bara gick. Förga imponerande och moget beteende för någon som är där för att kolla på en båt.


Jag hann plocka en halv näve innan det var dags att lägga ut och ytterligare en halv efter åkturen. Som vanligt trodde jag att vi skulle sjunka och att jag skulle dö på fläcken när vi var ute på vågorna och som vanligt klarade vi oss.

Det fanns som vanligt en massa spännande saker att titta på. Dock inte båtarna eftersom de, enligt mig, såg precis likadana ut allihopa. Det är väl samma som att ta med Mikael hem till oss och kolla på fåren antar jag. För honom ser alla likadana ut. Det mest spännande jag hittade var den största gaffeltruck jag någonsin sett. Tydligen till för att lyfta båtar med, det var ju inte direkt barkbåtar de sålde där. Tyvärr ser den lite fjuttig ut på bilden.