johannalainen

Jag fattar inte att en liten sketen ångvält kan föra så mycket oväsen. I två veckors tid har jag trott att det som låter som en jordbävning utanför fönstret (dessutom fr.o.m. kl 7 på morgonen när jag har minst 2 timmar kvar att sova) är minst 3 lastbilar, en lyftkran och ett hel oljefatsorkester som spelar på ostämda fat. Men näe, i morse när jag kikade ut insåg jag att det enda som fanns där var den där lilla ynka ångvälten. Förhoppningsvis är den inte kvar så länge för igår la de asfalt på ena sidan huset och idag hoppas jag att de blir klara med den andra. Typiskt att jag åker hem precis när det börjar bli lugnt och skönt.

Igår var på stan en sväng och träffade Hanna och Astrid. Vi drev mest runt planlöst på stan och kikade i affärer tills vi hamnade på Esplanaden där ett band spelade The Doors-sånger. Insåg att jag inte kände igen mer än en låt. Min allmänbildning sträcker sig inte riktigt in på musikområdet i lika stor utsträckning som hos andra i min ålder har jag märkt. Men men, Winnerbäck och belgisk folkmusik funkar bra för mig.

Idag har jag världens aktivitetsdag framför mig. Måste till affären och köpa mat och ingredienser till kvällens grillning (hoppas vädret håller i sig med sol som det är nu), baka en cheesecake, göra fransk potatissallad (mums!), städa lite och kanske börja packa ihop mina grejer så jag kan vara lite ledig i morgon och eventuellt åka in till stan och kolla på en ryamattsutställning (jag vet, skitnördigt). Men men, vi får se. Dags att ta tag i saker nu i alla fall!