johannalainen

Igår kom det lite folk hit och grillade med oss. Mikael hade samlat ihop sitt gäng och jag bidrog med att bjuda in Anne. Hade ju sagt hej då till Hanna och Astrid i onsdags så det var bara Anne kvar att vinka avsked till innan jag for. Maria från finskakursen åkte tillbaka till Ryssland i söndags så av förståeliga skäl var det lite svårt att bjuda in henne.

Jag hade farit runt som en lämmel hela dagen och gjort sallad, potatissallad, blåbärstryffel, kaka och städat lite här och där så jag var trött som en liten gris när kvällen väl kom. Var rätt glad faktiskt att folk begav sig hem vid niotiden redan för det känns så dumt att sitta och gäspa sina gäster rakt upp i ansiktet. Dessutom var det isande kallt ute så att få gå komma in i huset igen kändes som en befrielse. Tog dock inte steget fullt ut och följde med några till bastun utan stannade uppe och visade ålandsbilder för Anne.

Mikael, Anne, Juho med pinnen och Jaakko som blåser på grillen. Jag kan absolut ingenting om grillning (förutom att det är en dum idé att spruta tändvätska mot elden direkt från flaskan. Jag hällde upp i korken istället och lyckades därmed söla ner både mig och va två kvadratmeter gräs framför grillen, så jag tror att det där med direkt ur flaskan är mindre brandfarligt än korken) så jag lät killarna ta hand om det.

Tydligen hade även de lite problem för veden ville inte brinna alls utan slutade som kantdekoration på grillen.

Ett kilo kött, lite kycklingspett och sen våran lax som tog ett år att bli klar med. Vid det laget hade jag hunnit stoppa i mig en hel del annan mat så jag var egentligen ganska mätt när det väl var dags att äta fisken. Smakade prima dock och var lika god till lunch idag. Potatissalladen såg dock mer ut som puré. Jag fattar verkligen inte det här med potatisar i Finland. Hemma kokar jag dem i 20 minuter och kanske några till för att de inte blir riktigt klara. Här kokar man i 15 minuter och alla ramlar isär. Är det potatisen eller vattnet som är annorlunda?

Rykande varm lax med tomat, basilika och vitlök. Mumselimums!

Kvällen avslutades med halloncheesecaken som gick åt i ett huj. Hade tänkt bjuda på tryfflar också men de blev inte riktigt som jag tänkt mig. Vit choklad är förstås alltid gott men när man har lagt manken till och stuvat ner en massa blåbär i också så kan man inte bli annat än besviken när det inte smakar blåbär alls. Vilket får mig att undra vilka tillsatser de har i blåbärstryfflar man köper från affären. Blåbärsessens är nämligen bland det läskigaste jag vet eftersom det ser precis ut som vatten men smakar och luktar mer blåbär än om du skulle stoppa upp hela bihålesystemet med riktiga. Dessutom får det marsipan att klibba fast mycket bättre under fötterna, något som är livsfarligt när man sen ska cykla hem på en blöt cykel med blöta pedaler. Vatten + marsipangegg = superhalt. (Minnen från min tid som sommarjobbare i ett bageri.)

Färgen kan man dock inte klaga på. Kanske kan användas som dekoration till andra kakor. Tills jag kommer på något får smeten förvaras i frysen. I annat fall blir det väl vanliga tryffelkulor som vi rullar ihop när jag är tillbaka i Finland igen.