johannalainen

Då och då under min uppväxt har jag undrat lite över vad i hela friden det var som fick en av mina kusiner att inte bara läsa en utbytestermin i Moskva, utan att förlägga hela sin grundutbildning på universitetet där. Vad är det egentligen som lockar med Ryssland - ett land där maffian springer runt fritt på gatorna, där alla är fattiga och det är både krig och skitigt överallt? Ett land som finnarna tycker så illa om att det praktiskt taget börjar ryka ur öronen så fort man nämner det. Ett land där befolkningen, om inte ledaren slagit ihjäl halva, själva slagit ihjäl ledaren. Vad kan ett sådan land egentligen erbjuda och kan det överhuvudtaget finnas något civiliserat där?

Imorse kom jag hem till Helsingfors igen efter tre dagar i S:t Petersburg och tre dagar i Moskva. Alla mina fördomar hade vänts uppochner. S:t Petersburg var förvisso en lortig liten håla (förlåt, men det var intrycket jag fick) men Moskva - wow - Moskva! Vilken stad, vilken metropol! Jag är helt betagen. När jag inte sprang runt och fotade eller letade efter min haka som jag tappade gång på gång, så spenderade jag en stor mängd tid med att tycka att jag väl världens coolaste människa som stod mitt på Röda torget, irrade runt i Vasilijkatedralen (den med tak som ser ut som mjukglass med strössel) eller spatserade runt innanför Kremls murar. Det var något med Kreml som fångade mig. Kanske var det de medeltida murarna med alla tornen med de röda stjärnorna på ett ton vardera i toppen, eller så var det mystiken kring själva stället. Så sent som i höstas trodde jag Kreml var ett torg, sedan en kyrka, men nu vet jag bättre. Kreml är bland det coolaste jag besökt; det ska inte ses på tv - det ska upplevas!

I början av resan var det många i gruppen, precis som jag, som sa att det här var en "once-in-a-lifetime"-resa och att ingen trodde att det någonsin skulle (våga) åka till Ryssland igen. När vi var på väg tillbaka hade i princip alla ändrat sig och det var många dystra suckar när vi väl steg på tåget till Finland. De flesta kände sig sugna på att någon gång komma tillbaka och jag var definitivt en av dem. Så kära kusin, om du känner ett stort sug efter att olda lite skägg, känna lukten av 3-eurosvodka och snubbla in i ett stånd matrjosjkadockor och postsovjetiska souvernirer varje gång du vänder dig om - slå en signal till mig, jag är lätt på!