johannalainen

Äntligen lördag med affärerna öppna!

Vi inledde med att gå till ett fik så Micke skulle få sitt morgonkaffe. Där gjorde han något som jag inte vågat göra en enda gång sen jag kom hit, han beställde på svenska. Jag trodde jag skulle ramla i backen när jag hörde det. Förvånansvärt nog blev vi inte utkastade utan tjejen i kassan log tvärtom ganska brett och när vi gick och sa till och med hej då på svenska.

Målet för dagen var att visa upp de stora galleriorna och varuhusen så vi började med Stockmann. Precis utanför stötte vi på en tomte som spelade gitarr och undrade om folk visste vad det var för skillnad på jul och påsk. Tänkvärt. Vi såg även ett gäng hare krishna-folk som sjöng och hade sig samt en clown på styltor som knöt ballongdjur till barnen för en liten slant. Jag undrade vad han skulle göra om något barn inte betalade, det var ju inte som att han kunde springa efter med de där käpparna under fötterna.


Som alltid när man effektivt vill gå igenom ett varuhus så börjar man längst upp och tröttnar efter halva. Jag som sprungit vilse på Stockmann många gånger upptäckte dock till min förvåning att jag nog missat hela översta våningen (ja eller nästöversta, men den översta är ändå bara för bröllopstjänster och biljettförsäljning). Vi hittade djuravdelningen med akvarier och hundkorgar och det ena med det andra med det fjärde. Jag blev lite fascinerad av en blå räka och ett stim fiskar som simmade uppochner. Drog slutsatsen att eftersom de var i samma akvarium allihopa så hade de nog fått fel foder den morgonen.

Vi ägnade säkert en kvart åt att beundra Alvar Aalto-vaserna samt beklaga oss över hur otroligt fula vi tyckte att Iittala-Marimekkoskålarna var. Jag vet att halva Finland (och min släkt) har minst 15 såna här skålar i olika färger där hemma men det hjälps inte. Finsk design kan man vänja sig vid, men när det gäller de här skålarna så kommer jag aldrig kunna tycka att de är snygga, än mindre tillåta någon i mitt eget hem. Jag skulle inte ens förvara toaborsten i en av dem.

Vi åt lunch i säkert två timmar på den nepalesiska restaurangen med bröd som ser ut som cykelsadlar och därefter gick vi till tempelkyrkan och stirrade upp på kopparn i taket en lång stund och kikade sen lite på borrhålen i väggarna. Vi gick igen när gudstjänsten började för att inte störa.

Vi hann med en lite runda inne på Kamppi också men de stängde kl 18 så då åkte vi hem. Micke tyckte busschauffören körde som en busstjuv och efterlyste en sån G-dräkt som astronauterna har. Jag tyckte det var en helt vanlig och dessutom ganska lugn busstur, vilket visar hur fördärvad jag har blivit här borta.

Vi var proppmätta efter nepalmaten men lyckades ändå klämma i oss det sista av godiset från dagen innan. Eftersom vi efter det inte var särskilt hungriga och jag dessutom inte orkade laga någon ordentlig påskmat fick det bli pastagratäng och till det ett kokt ägg (bara för att). Vi målade dock våra nougatfyllda Fazer mignonägg och åt hela respektive halva av dem, vilket gjorde oss ännu mer proppmätta och sockeröverdoserade.





Jag råkade tappa mitt ägg i bordet när jag skulle visa haren till Micke så jag fick laga det med en medföljande klisterlapp. Smidigt som bara den.


Färdigmålat, dags att smaka!

Ett kompakt nougatägg tar lite tid att gröpa ur och få i sig. Jag hade tack o lov lite självdiciplin och åt bara halva. Resterna mumsade jag i mig idag. Ett per år är nog ganska lagom.

Så var det då dags. Sist på menyn stod "memma", eller "mämmi" som det heter på finska.
Min mamma är i likhet med de flesta finnar helt galen i den här underliga efterrätten. Den görs på huvudsakligen rågmjöl, rågmalt och sirap och ser lite ut som halvfrusen plommonkräm (eller diarré om man nu ska vara frigjord och ärlig). Man kokar hela baletten så långsamt att det blir sött och det äts vanligen med socker och ovispad grädde - eller med vaniljsås fick jag höra nu i veckan (tror dock att det är något modernt påhitt och nåt sånt tänker inte jag hålla på med inte).

Jag har inte ätit memma sen jag var rätt liten av den enkla anledningen att jag inte gillade det. Har för mig att jag smakade lite snabbt för några år sen igen, men gillade det inte då heller. Erfarenheten säger dock att smaklökarna inte är helt omöjliga att bearbeta så i år var det alltså dags att försöka igen. Vi slevade upp lite gegg, strödde på rejält med socker och hällde över grädden. Min första reaktion var att jag satt och åt rågbröd. Rågbröd med mannagrynsgrötskonsistens. (Troligen var den här reaktionen bättre än en av utbytesstudenterna som hade tyckt att det smakade torkat öl.) Micke och jag tittade lite fundersamt på varandra, hällde på lite mer socker och gjorde ett nytt försök.

Jag vill inte påstå att det var äckligt, men det var inte heller någon delikatess. Det som var godast var egentligen grädden och då tyckte jag att det lika gärna kunde va. Idag gick jag upp med det som blev över i paketet till Thekla. Hon och vaniljsåsen kommer ha några trevliga memmakvällar ihop den här veckan. Själv laddar jag upp inför den schweiziska chokladen.