johannalainen

Jag har gjort mycket roligt och konstigt här i Helsingfors men det jag gjorde idag var så underbart att det lätt hamnar som nummer ett på topplistan. Jag och en grupp utbytesstudenter var på bakom-kulisserna-visning av operahuset.

Guiden var bra på att berätta, det var spännande att se alla saker man inte får se annars när man går på opera och ibland var jag så exhalterad att jag bara ville ta på allt, klämma på allt, prova att sätta på mig allt, att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Själva operabyggnaden är väldigt funktionalistisk utan en massa pynt. Den är byggd för att underlätta för de som jobbar där och för att fokus ska vara på pjäsen som framförs och inte på eventuella takmålningar (som jag vet att jag skulle ha distraherats väldigt mycket av) och därför är det här repkonstverket i princip det enda med färg man hittar i hela foaljén.

Nedre foajén

Första balkong. Rött från träet är den klassiska operafärgen, de svarta sätena är för att damernas klänningar ska komma till sin rätta och inte behöva tävla med brokadmönster i grälla färger och det blåa på stolsryggarna är för att finnarna, enligt guiden, inte klarar sig utan den färgen.

Syns en skymt av en skärm på utsidan av balkongen vi står på. Den är till för att skicka instruktioner från dirigenten. Jag fick dock inte riktigt kläm på hur det hela exakt fungerade. Har ett luddigt minne av färdigskrivna kommentarer från honom som sedan skrevs ner av andra på datorn och som sedan sändes via skärmen.

Beroende på sångarnas sinnesstämning kan ett stycke ibland variera 20 minuter i längd. Är sångaren uppåt kanske det går fortare, men är han eller hon deprimerad kan det gå långsammare. Dirigenten kan justera det till en viss grad, men inte för mycket för då kan det märkas p.g.a. otakt.

Vår guide visar konstverk som kan ses från utsidan av huset.

Amforan med barnansikten är gjord av en av de som jobbar på operan. Tror det var en av dansarna men jag är inte helt hundra. Totalt med alla tillfälliga arbetare och studenter som kommer för att lära sig något typ av handverk, jobbar det ca 1500 personer på operan. Det är svårt att förstå hur mycket folk det går åt till en enda pjäs när man bara är där och tittar.

Lite beroende på vilken pjäs det är så tar det 2-5 år från det att någon får en idé om att sätta upp den, till det att premiären är. Först tillsätts en grupp som undersöker varifrån man kan få tag på allt - musik, dirigent, dansare osv - vilka man måste betala för rättigheterna för pjäsen, vilka tolkningar man kan göra beroende på vad man får göra och hur det skulle passa publiken. Kläderna har de 6 månader på sig att göra från att de börjar skissa till att de ska vara helt klara. Alla skräddarsys efter personen som ska ha dem på sig och vissa måste göras i flera upplagor för att personen som har dem på sig svettas så mycket. Sångarna övar för det mesta hemma. Har de inte ett framförande på kvällen jobbar de åtta timmar som vanliga människor med att öva. Baletten däremot har dagliga repetitioner på operan.

Allting tillverkas på operan, kläder, belysning, peruker, skor, kulisser, allt. Vi fick se några av verkstäderna där de gjorde sakerna och jag blev helt till mig över att se alla kostymer. Operan har totalt ca 10000 dräkter på lager från tidigare pjäser vilket kräver en hel del underhåll bara det.

Ser ni hur stort det är?

Det var så mycket och så stort att jag inte ens vet om det här var samma rum eller om det var ytterligare ett. Är impad över arbetsytan de har iaf, det där bordet är troligen större än min lägenhet.

Vid det här laget kom det mest överförtjusta små pipljud från min mun men inga vettiga ord. En svart ballerinaklänning betyder vad jag vet Svansjön.

Glitter! Paljetter! Vilken dröm. Jag ville ta på allt, men det var se men inte röra.


Tänk er att få såna här teckningar och sedan omvandla dem till kläder. Kläderna får heller inte vara för tunga, de ska andas eftersom det är så varmt på scenen och allting måste vara välgjort så det inte börjar ramla av pärlor mitt i en pjäs. Inte sparas det på detaljerna heller trots att hälften inte ens syns när man sitter som publik.

Det sliter på både leder och skor att dansa balett. Vi fick gå och titta på dansarna när de hade dansrepetition. De hade haft uppvärmning i två timmar men rörde sig som om ingenting. Studsade som på fluffiga moln - vissa med och andra utan skor. Jag slogs av vilka underliga träningskläder de hade på sig. Alla möjliga konstellationer, färger och fromer. Hade det inte varit för att de rörde sig så graciöst hade det sett jättetöntigt ut.

Här målas det kulisser. Till vänster fanns en dörr som var lika hög som kulisserna och därigenom kunde man ta dem till scenen, hissa ner den nio meter och föra dem vidare till vart det nu var de skulle efter det. Allt utformat för att det ska vara så smidigt som möjligt för de som jobbar där.

Bakom scenen är det fullt med teknikprylar.

Vanligtvis får man inte gå ut på scenen men de gjorde ett undantag för vår grupp. Vi fick iofs inte gå ut på den riktigt stora men väl på sidoscenen precis bredvid. I taket hängde tusentals lampor och varje stång där man hänger dessa och kulisserna på kunde bära ett ton. För tillfället hände det kvar saker från Törnrosa eftersom de inte behövde utrymmet tills den skulle framföras igen, men annars måste man både plocka fram och sätta tillbaka allting före och efter varje föreställning. De har aldrig samma föreställning två kvällar i rad så ni kan ju tänka er att det blir en del plockande.

Mannen som var ansvarig för allt scenarebete berättade att det vanligtvis är runt 26-27 grader på scenen, vilket är bra för balettdansarna som ska hålla sig varma. Vad gällde sångarna som inte rörde sig lika mycket så var det deras problem enligt honom. Man förstod nu varför folk behövde byta kläder mitt under föreställningarna p.g.a. all svett.

Han berättade även att det är viktigt att hålla koll på temperaturen på scenen så att det inte blir för varmt. Vid 60-70 grader kan nämligen kläderna antingen börja gå sönder eller avges farliga gaser. Jag hade ingen aning om det tidigare men det är tydligen därför man inte får torka kläder i en bastu.

Vi fick även veta att golvet på scenen sviktar lite. Det är inte för att balettdansarna ska kunna hoppa högre utan för att det ska dämpa när de kommer ner. Känner på mig att det annars inte skulle vara många fungerande knän i den gruppen.

Sista stoppet var ett av greenroomen. Det här användes mellan scenerna när folk behövde byta kläder. Fyra pers i varje så enligt guiden var man tvungen att ha någon form av social förmåga.

Efter varje föreställning var det spurt till greenroomen. Varför? För att det bara finns en dusch och den som kommer först får gå hem först. Även och jag, och säkert många andra, tyckte att det här var det mest fantastiska vi varit med om, så är det vardag för de som jobbar där och de har ett liv även utanför operan.

Guiden lämnade av oss där turen hade börjat och fick sin applåd och jag började fundera på vilket datum som skulle lämpa sig bäst för att gå på opera på.