Hat i dess renaste form

Mycket kan man stå ut med. Man kan stå ut med lite smygåksjuka av att sitta framför datorn för många timmar. Man kan stå ut med lite dålig luft i salen. Man kan till och med stå ut med att tiden går sjukligt långsamt och att man inte får gå förrän jag har skrivit rent en lektions anteckningar.

Vad man däremot inte kan stå ut med är att någon som uppenbarligen har grava koncentrationssvårigheter ger utlopp för dessa genom att spela mongomusik på datorn precis bakom mig. Jag skiter i om han har tentaångest eller inte, ska han titta på videor kan han gå hem istället. Youtube gör inte dina läxor!

Killen bredvid mig vände också på huvudet, suckade och bytte en blick av samförstånd med mig. Tydligen hörde han också det enerverande "jag har en geting precis bakom örat"-ljudet som på något underligt, högfrekvent vis borrade sig in genom ryggraden. En sekund trodde jag nästan att han skulle säga till, men sen avbröts den hektiska rörelsen och han började sträcka på sig istället. Nära, nära men inte nära nog.

Frågan är nu bara varför inte jag säger till om det nu är så otroligt irriterande. Kanske för att han bara spelar låten (som i vanliga fall faktiskt är bra) en gång och sen blir det tyst ett tag. Eller för att jag är för feg. Nästa gång blir dock sista gången, sen sparkar jag ut honom. Eller skickar iväg honom med en tjuga så han kan köpa hörlurar till sig själv eller öronproppar till mig. Ibland saknar jag LiU:s ljudbefriade datorer där man var tvungen att ta med egna lurar för att kunna höra något. Fast iofs, då satt ju hälften av Asiens utbytesstudenter där och försökte ringa hem via skype. Efter 30:e hallået hade iaf jag gett upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0