johannalainen

Flygresan gick bra bortsett från att jag fick några näradödenupplevelser vid starten eftersom ett litet plan för 50 passagerare studsar och har sig mer än de stora lite tyngre bjässarna. För att vara lågprisflyg från vad som kändes som världens minsta flygplats måste jag säga att servicen förvånade mig. Vi fick macka, dricka och en stor chokladbit trots att flygningen bara tog en timme. Ryanair, släng er i väggen! Fast ingen slår Finnair när det gäller smakupplevelsen. Deras mat är något alldeles extra. Jag säger bara det: färsch, kall, grillad kyckling med sweetchilisås och dessutom sallad som just är inne i sina bättre dagar. Det ni!

Underhållning verkade också ingå i priset. Jag fick sitta bredvid en jättetrevlig tjej från Norrköping som också skulle till sin pojkvän i Helsingfors. Vi pratade oavbrutet hela vägen tills hon i slutet av resan visade mig en liten bok som jag sträckläste på 10 minuter. Kände mig sjukt associal, men hjärnan var så inställd på läsande efter veckorna i Sverige så det gick av bara farten.

Efter 40 minuter kändes det pinsamt att fortfarande inte veta vad hon hette så då fick jag fråga. Hade dessförinnan fått veta att hon var av samma genuppsättningsmix som jag - finsk mamma, svensk pappa - och pratade därtill finska, vilket jag fortfarande inte med hedern i behåll kan skriva i CV:t att jag gör. Har dock sagt till kexet nu att det är skärpning så jag iaf kan få ur mig nåt annat än "Jag förstår inte. Jag är svensk" på kusinträffen i juli.

Kändes jättekonstigt att komma tillbaks och i taxin hem (Mikael hade varit på resa med företaget så vi delade en med hans kollegor eftersom deras plan landade en halvtimme efter mitt) orsakade jag dödstystnad hos alla och en chockerad blick från kvinnan i framsätet när jag började prata svenska med Mikael. Ingen försökte prata med mig efter det. Inte med varandra heller. Spännande fenomen.

Imorrn är det Juhanni, även känt som midsommar hemma i Sverige. Här i Finland verkar de ha blandat ihop traditionerna lite för det tänds det stora brasor á la Första maj. Som svensk nöjer man sig ju istället med en jättestor, lövklädd snopp som sticks ner i marken på bästa hednavis. Tacka vet jag svenska traditioner.

Vi tänkte dock inte (vad jag vet iaf) försöka elda upp halva finska skogen utan far ut till Mikaels familjs stuga borta vid Lovisa istället. Jag tog med bikinin från Sverige så jag hoppas verkligen att vattnet har blivit varmare än 11 grader den här gången för jag ska minsann i och ta ett dopp! Något som däremot stör mig att jag inte tog med från Sverige är hälften av mina nyinköpta tröjor samt mer eller mindre alla mina underkläder. Tröjorna tror jag har smugglat in sig under mammas tvätthög på bänken i hallen och underkläderskrisen får väl lösas med att tvätta ofta helt enkelt. Vi verkar ju ha gjort det till en grej att tvätta på olämpliga tider (läs: sent på kvällen) men det blir lätt så när maskinhärket tar 2½ timme på sig för en tvätt och centrifugeringen, av kända skäl, kommer sist i proceduren. Hoppas bara grannen har skrikiga smådjur i bur eller vaxpropp i örat. Jag vill gärna bo kvar.