johannalainen

Shit alltså nu blir det gröt resten av månaden. Förmodligen nästa månad också. Jag måste verkligen jobba på min självdiciplin.

Om lite drygt tre veckor gifter sig Mikaels kompis och vi har blivit bjudna dit. Bröllop är ju något som enligt mig är nästintill förbjudet att tacka nej till så givetvis ska vi gå. Roligare fest får man leta efter. Dock finns det vissa saker som hör till när man är bröllopsgäst. Man ska köpa en otroligt spännande present, vilket kan vara lite svårt eftersom brudparet brukar ha skickat ut en lista med önskemål. Det här brudparet hade gått så långt att de gjort en hemsida med önskemålen där gästerna sen kunde bocka för vilket de tänkte köpa så alla kunde se vad som fanns kvar. "Hemligt" är alltså inte nyckelordet när det gäller bröllopspresenterna. Under själva bröllopsdagen gäller det sedan som gäst att bete sig vettigt. Inte supa för mycket, inte svimma, inte kräkas, inte ropa "NEEEEEEEEEJ!" i kyrkan, inte stöta på brudgummen (eller bruden) eller berätta pinsamma historier om deras ex och dessutom måste man klä sig i något som inte ser ut att vara hittat i närmaste container eller på H&M. Följaktligen gjorde Mikael och jag i förrgår och igår en runda på Sello och på stan för att leta klänning.

Det har varit några baler och promoveringar genom åren för mig så jag har fått in en viss rutin för det här med klänningsprovande. Jag har dessutom lärt mig att det som ser fint ut på galgen vanligtvis är fel färg för mig och det som ser jättefult ut på galgen sitter som en smäck. Det gäller alltså att gå ett varv i butiken och konstatera att de inte verkar ha något för mig, ta med en klänning som ändå ser hyffsad ut till provrummet och sen brukar försäljerskan allt eftersom hon ser vad man passar i, presentera en strid ström av klänningar där den ena är bättre än den andra (förutom vissa totala misslyckanden om hon inte har någon känsla för färg och form eller är för säljgirig) och följaktligen även dyrare än den andra. Jag faller alltid för den senare kategorin. Förvånad blir jag också varje gång över att butiken som vid första anblick inte såg ut att ha något alls av intresse, var full av ena riktiga pärlor.

Första butiken igår var kanske inte någon lyckträff. Försäljerskan försökte sälja några riktiga fulingar med motiveringen "Oh, men den här sålde jag en av igår" och "Oh, men den här sålde jag en av i förrgår". Jaha? Det skiter väl jag i. Jag vet att det är ett försäljningsknep och att folk gärna gör som andra gör och följaktligen köper det andra har köpt, men jag blir snarast mindre motiverad av det eftersom risken ökar att någon mer på bröllopet ska ha samma klänning. Dessutom vill jag ha nåt som sitter bra och bara för att det passade någon solbränd blondin utan höfter så är det inte givet att jag passar i en isblå ballong med stora rosetter i svanken.

Varifrån kommer förresten alla dessa rosetter? *rys*

I vilket fall, målet med dagen var egentligen en annan affär på Fredrikinkatu som Mikaels mamma tipsat om. Samma sak hände där som i den andra, vi kikade runt lite på måfå men såg bara en som såg intressant ut och då var det för att färgen sken mot oss så vi mästan behövde solglasögon. Försäljerskan blev så i gasen när hon fick prata svenska med mig att jag trodde att hon skulle koppla på jetmotorerna och flyga ut ur butiken. Hon stannade dock kvar och det märktes att här var det en som visste vad hon gjorde för hon kom med den ena klänningen efter den andra, nålade och hade sig och förstod även - till skillnad från i den förra butiken - meningen "Jag vill inte ha något svart eller för mörkt eftersom det är ett sommarbröllop och jag redan har tre svarta klänningar".

Tyvärr gjorde jag misstaget att prova den där klänningen med den lysande färgen först av alla. Färgen passade otroligt bra men när jag inte tyckte att modellen var helt rätt blev Mikael (som både tyckte att den satt bra och att färgen var ännu bättre) sur och satt sen och muttrade över alla klänningar jag provade efter det. Till slut tog han sig samman och lyckades t.o.m. klämma ur sig några positiva kommentarer om en brun klänning trots att han hade förbjudit mig att köpa något brunt.

Hon hade påpekat flera gånger under kvällen att det gick att sy upp en klänning åt mig om jag ville ha en särskild modell i ett visst tyg som inte redan fanns färdig eller om det behövdes speciella ändringar av modellen. Jag hade svårt att sluta tänka på den blåa så efter att ha provat en överdel med annat snitt är klänningen fast i samma tyg (samt en kjol som kändes som fem storlekar för liten för min bak) vågade jag fråga vad det skulle kosta att sy upp en klänning fast med den typen av överdel. 40% extra på priset kändes hårt, men jag var beredd på det eftersom hon sagt det redan tidigare. Jag hade ju i princip hela kvällen bara letat efter en modell som satt bra och var tillräckligt billig för att jag skulle kunna få den i blått ändå. Priset som presenterades för mig var högt men lät inte helt oöverkomligt och när kexet sen lyckades pruta till sig en slips i samma färg var saken biff. Jag skulle ha den!

Visade sig sen att hon hade räknat fel på priset eftersom jag skulle ha den tvådelad ändå men hon hade kollat på helklänningspris. Fick några tiotals euro rabatt eftersom priset efter det inte längre kändes överkomligt, men slipsen försvann visst där i röran. Mikael stod på sig att han skulle ha den och jag var tyst för det brukar vara den mest effektiva metoden när det gäller nordisk prutning. Slutade med att hon skulle höra av sig när hon frågat sina kollegor.

Måtten är tagna, provtid är inbokad. Nu väntar jag bara på att mitt bankkonto ska tömmas och att mitt förnuft ska återvända så att jag aldrig mer köper en så dyr klänning. Det var lite väl mycket för min studentbudget - även om man räknar in sommarjobbet. Så länge man får nåt på köpet brukar man ju bli nöjd, men slipsen försvann ju så i det här fallet var det nog mest mardrömmar jag fick.