johannalainen

Tyvärr slösades 3 av dagarna, veckan innan Mikael skulle åka, bort på två monstruösa möten och en utfärd till sponsorn i världens ände - Suolahti. Dock måste jag säga att denna gång var resan dit mer av ett nöje. Jag sov i princip 3½ av 4 timmars resväg, magen var i ordning och presentationen som jag och Mikael hade skrivit i 6 äckliga timmar (jag hatar att skriva presentationer när det tar så lång tid. Vid närmare eftertanke hatar jag allt som tar lång tid och som inte har med min fritid att göra) dagen innan gick bra. De gillade alla våra idéer, även om vissa krävde lite för mycket modifieringar av traktorn för den här gången. Det fina var att de valde ut min och Mikaels kombinerade idé som den vi skulle satsa på. P.g.a. arbetsbelasningstekniska skäl från min sida (kursen är faktiskt bara på 10h/vecka och person och jag tänker inte sitta i 30 h när jag inte får mer poäng för det) så sa jag att vi nog bara hade tid att satsa på den ena delen. Mikaels del var mer unik och förmodligen också lättare att få patent på så vi tog den. Känns lite dumt att jag inte kan förklara vad det är vi håller på med, men som jag förstod det så har de precis lämnat in en patentansökan nu och då vore det ju mer än bara korkat av mig att beskriva vad vi gör.

Ett julträd någon hade svetsat ihop på TaiK (konsthögskolan) där vi satt och skrev presentationen.

Också från TaiK. Man fick sätta upp lappar på olika ställen på helsingforskartan beroende på hur de var. Alternativen var:
rosa - romantiska
blåa - vackra
gröna - fula eller läskiga
röda - kompistätt område
orangea - alternativ sevärdhet

Ni kan ju gissa i vilken del jag bor.

Var i hela friden kom de gula lapparna ifrån? Kanske är sån där "konstnärlig frihet".

Bortsett från ändlösa idéväljarmöten, presentationsskrivningar och ytterligare idéväljarmöten så hann jag med en sväng förbi professorn för att se om jag kunde slinka in på kurser på två andra universitet istället (bl.a. TaiK). Jag skulle sammanställa en lista med kurser jag ville ta och sen skulle hon se hur dyrt det skulle bli (kostar pengar för HU om jag ska tenta kurser på andra universitet) och om jag kunde ta några av dessa. Får se om jag sammanställer den där listan eller inte. Satt precis och sökte lite kurser i studentportalen och hittade en som jag tror kan vara gruppsykologin som jag ändå skulle läsa hemma. Nu när Nordlys saftat på mig ett monstruöst stipendium (hade väntat mig kanske 1000-2000 kr när jag fick reda på det, och från början inte ett öre) vore det ju bra om jag uppfyllde kraven för det också, vilket bl.a. innebär att jag måste läsa kurser som jag kan tillgodoräkna. Kruxet är bara att jag inte vill tillgodoräkna det mesta som jag läser här eftersom det känns som kurserna hemma är av bättre kvalitet, eller iaf mer anpassade till vad jag vill jobba med.

I vilket fall, mötet med professorn piggade upp och hon sa även att jag kunde välja i princip vilken bok som helst och skriva en hemtenta på, vilket jag tyckte lät som en alldeles ypperlig idé. Jag hatar att skriva hemtentor för det burkar bli många, långa, sena nätter, men man slipper jag-kommer-sååå-kugga-tentan-för-jag-har-inte-pluggat-tillräckligt- och klarade-jag-verkligen-tentan?-ångesten. Hemtentor är helt enkelt ett ganska säkert kort om man vill suva åt sig poäng.

Näväl, allt var inte plugg och professorsmöten, vi hade en del svullkvällar också. Den första på tisdagen när vi först gick på restaurang och sen på bio. Eller allra först gick vi och köpte godis, vilket var en dum idé för jag köpte ungefär ett kilo (är man hungrig så är man och man måste ju få med minst 4 av varje sort). Min påse blev så stor att den inte fick plats i jackfickan, utan jag fick bära den i luvan istället. Kände mig som världens miffo och Mikael mobbade mig och sa att vi skulle ju iaf märka om påsen ramlade i backen för det skulle troligen orsaka en smärre jordbävning.

Nåväl, Satkar med sina sadelbröd var det som gällde även denna kväll. Mikael hade inte varit där och jag ville bjuda honom på något riktigt gott så det passade bra. Jag undrar om jag fick in fel kyckling för jag beställde vitlök, men såsen den var fullproppad med vanlig, gul lök. Lök som lök? Bröden var iaf sjukt goda denna gång med och för att undvika krig så beställde vi in fler. Efter två monstruösa luncher med tjejerna veckan innan hade jag lärt mig att lämna, men jag blev ändå proppmätt och det var nästan så vi fick rulla till bion. Eller rättare sagt, det är vad vi hade gjort om det inte var för att jag en halvtimme innan den började kom på att vi skulle hämtat ut de förbokade biljetterna en timme innan. Var bara att rusa iväg genom halva stan men en översvälld mage och en godispåse guppandes i luvan. Antingen var bion inte så populär, eller så var tisdagen ingen biokväll, för vi fick precis samma platser som vi hade förbokat ändå. Såg "Two nights in Paris" som i början var sjukt rolig och på slutet allvarade den till sig. Jag vet inte om det var paltkoman som satte in eller om den bara var för tråkig, men i vilket fall slocknade Mikael rätt bra i slutet så jag ägnade en kvart åt att sitta och peta honom i magen så att han inte skulle missa filmen. Nästan roligare än själva bion.

På torsdagen skulle vi ha åkt in till stan, tagit knasiga bilder i en fotoautomat och gått till en park i södra delen av stan (där jag, tro det eller ej, inte hade varit). Det blev för mörkt för parken och automaten var av typen "jävlig" för den skrev ut fyra versioner av samma bild istället för fyra olika som vi ville ha, men vi hann med en sväng till Mikaels kompis Jyrki (även känd som "björnen" eller "ölen" p.g.a. sitt efternamn) och satt där och pratade en stund.

Förutom besöket i Suolahti på fredagen, inkl. min något traumatiska körupplevelse med en automatväxlad bil mitt i snöstormens Finland (Mikael behövde också sova lite), slog vi världsrekord i fettsvull när vi träffade Marko och Hannu (två av killarna från nyår) för att äta och titta på film. Marko hade köpt 10 påsar (jag skojar inte) frityrmat, 3 flaskor rapsolja och hade med sig fritösen. Killarna inledde med bastu medan jag försökte att ställa in ögonfokuset på den abnormt stora TV:n Hannu hade. Efter den finska tvagningen var det dags att för ett sekel framåt inpränta den något kvalmiga lukten av flott i köket. Det blev pommes, lökringar, kyckling, jalapeños, mozarellapinnar och gudvetvad som stoppades i den bubblande fettbehållarn. Jag åt säkert 15 ostpinnar för att det var så gott men shit vad dåligt jag mådde efteråt. Ännu dåligare mådde jag av tanken på att det enda som hade gått att dricka till var något riktigt, sliskigt sött, nämligen den himmelska drycken coca-cola. 3 liter matloja, ost och en halvliter coca-cola, en kombination som skulle få vilken viktväktarledare som helst att hoppa ut genom närmaste fönster i ren fasa. Insulin kan man väl få tag på någonstans men tror ni att apoteket säljer galltabletter?

Helgen avslutades, precis som den förra, i Loviisa där Mikael skulle packa färdigt sin väska och säga hej då till päronen. Den här gången gjorde vi fisken och den blev en succé. Jag hann sticka klart en vante så jag hade måtten, men den andra fick vänta tills efter att han hade åkt. Yrket brevbärare finns ju fortfarande vad jag vet så man får se till att de har något att dela ut också.

Vi var iväg på en cykeltur också men vädret var så rått och kallt så vi åkte tillbaks ganska snart efter att vi hade tittat på de här murarna.

Jag leker älg.

Priset för helgens bästa kommentar (som jag dock inte hörde personligen) togs hem av Mikaels mormor där på söndagskvällen. Med tanke på att vi inte har pratat med varandra, eftersom jag inte förstår finska och hon inte pratar svenska, så är det underligt att jag har gjort så bra intryck på henne. Hon tyckte minsann att Mikael skulle köpa en ring till mig innan han åkte till Schweiz. Jag är hemskt smickrad, men att binda upp sig för resten av livet efter bra 1½ månad känns lite väl tidigt. Förlovningsringar har man om någon har friat, inte för att det ser snyggt ut.

Får ta och lära mig finska kvickt nu så jag kan börja prata med den där mormorn, hon verkar cool.