johannalainen

Idag såg jag för första gången ett CAD-program (såna man ritar 3D-bilder i datorn med).

Idag använde jag för första gången ett CAD-program.

Idag fick jag för första gången känna på total frustration över ett CAD-program.

Jag var sååå dålig. Jag fattade inte hur man skulle rita, jag ritade cirklar istället för raka linjer, jag förstod inte hur man suddade, jag missade helt hur man fick ut en 3D-figur ur den i 2D, jag tappade bort verktygsfönstrena hela tiden. Jag visste inte vilket fönster som hörde till vilken del av programmet, jag virrade bort mig i den oändliga rymden utanför min egen ritning och trodde jag hade raderat den, jag kunde inte göra hål som gick rakt igenom, jag fattade inte hur man ställde in måtten, samt, jag lyckades inaktivera hjälpfunktionen som gjorde att vinklarna höll sig raka. Jag tryckte på allt bara för att se vad som hände.

Läraren pratade om "constraints", "parts" och "product" (som vanligtvis hette något heeelt annat i andra program som jag heller aldrig hört talas om), använde 15 kortkommandon i sekunden och var vad användbarhetsnördar (d.v.s. såna som jag) skulle kalla en "expertanvändare".

Efter att ha försökt radera mina felaktiga cirklar i 10 minuter gav jag upp och försökte hänga med på stora projektorskärmen istället. Jag fattade ingenting och kom ihåg ännu mindre när jag sen ändå försökte mig på min egen bild (lite envis är man ju ändå). Började om från början och ritade en ny.

Mika L från traktorgruppen hade ett tålamod utöver vad man tycker skulle vara nödvändigt med tanke på att jag egentligen inte hade där att göra. Jag tyckte bara det skulle vara lite kul att testa på och se hur det funkade och hur svårt det var, men skulle jag rita det som vi ska göra till traktorn så skulle jag få förlänga min utbytesperiod med ca 3 år och 15 kurser i CAD-teknik. Det enda jag egentligen bidrog med var att läraren var tvungen att instruera på engelska. Snacka om nagel i ögat.

Men! Undrens tid är ännu inte förbi. Efter lite support från Mika och några dumma frågor såsom "var är mina verktygsfönster?", "hur raderar man?" och "varför hatar den här datorn mig?" till läraren, lyckades jag faktiskt rita en sån där skiva med hål i.

Jag har absolut ingen aning om vad de heter på riktigt, men jag googlade "skiva" och fick fram den här bilden som hade i princip samma form som min ritning. Min hade dock inget giganthål i mitten och de små satt på den yttre delen. (Min ritning var även helvit och saknade korrosionsfläckar.)

Därefter lyckades jag klicka, dra och mittenknappsklicka (jag som alltid undrat vad den knappen är till för på Unix-datorer) fram en bult som jag var mycket stolt över. Meningen var att den skulle passats in i ett av hålen i skivan, men så långt kom aldrig jag eftersom jag hade ägnat första timmen åt att leta efter delete-funktionen.

Måste säga att jag var sjukt nöjd med min insats med tanke på att jag började med att skeptiskt småle åt hela grejen, och främst min egen inkompetens, och slutade med att ha lyckats rita hela två delar. Tyvärr var läraren tvungen att gå när det hade börjat bli ordentligt roligt och jag ville inte störa Mika mer eftersom han skulle jobba lite med den riktiga traktorritningen som vi har fått av Valtra. Jag gick iväg, glad i hågen, och åt lunch och funderade på om jag skulle leta efter några CAD-kurser på TKK, alternativt snirkla mig in på LiTH när jag kommer hem. I vilket fall så förstår jag nu hur det kan finnas knasbollar som ägnar timmar åt att rita bara konsoller till en hylla - det är för att det är roligt.

Sen får vi ju tänka på att jag har förmågan att tycka att allt som är kul i början blir tråkigt efter några gånger och vice versa. Nåja, vi får se hur det går, jag behöver ju faktiskt inte rita. Faktum är att vi behöver inte rita något alls till det här projektet. Men men, jag antar att teknologerna vill ha något teknologigt att göra efter all användarundersökning och industriell design och då tycker jag gott de kan få det.