Hund + klibbal = snuva
Tänk dig att du sitter och skriver på datorn, kikar lite på klockan och den visar 12.53. Lugnt, du har en hel timme på dig innan du ska iväg. Ungefär en halvtimme senare tittar du på klockan och får en chock. Den är 13.22 och du har just missat din buss med 20 minuter. Med tanke på att det tar 25 minuter in till stan med bara en buss och du egentligen skulle byta för att komma till västra delen istället, är det här mer eller mindre en katastrof. Det enda du kan göra är att slita ur sladdarna ur datorn, skjuta sönder glödlamporna med slangbella (det tar för lång tid att strycka på en massa strömbrytare överallt), kasta sig ner i skorna, nerför trappen och ner för backen bara för att upptäcka att bussen gick för en minut sen och nästa går om nio. Med tanke på din synnerligen dåliga kondition är tiden tills nästa buss kommer samma som tiden det tar att hämta andan.
Det kommer en buss. Det är fel buss men du tar den ändå för du tänker att buss två du skulle bytt till för 20 minuter sen kanske är rätt iaf. Du hoppar av tre hållplatser längre fram. Det kommer en buss. Det är fel buss men den går tillräckligt mycket rätt för att du ska ta den.
Du skickar ett sms till kexet och blir sur över empatibristen i svaret tills du inser att det du skrev helt saknade spår av panikkänslan du själv i detta nu upplever.
Du förbannar att du inte satte på alarmet på mobilen som du hade tänkt, samtidigt som du försöker få dig själv att inse att så länge du sitter på bussen så finns det inget mer du kan göra, att hetsa upp sig är bara onödigt. Du hetsar upp dig ännu mer över att du inte kan sluta hetsa upp dig.
Du hoppar av bussen. Du springer som en galning till spårvagnshållplatsen, får väja för mer sansade människor med förmågan att läsa klockan rätt och därför inte har lika bråttom som du, bara för att få vänta på spårvagnen i 5 minuter. Under tiden får du inhalera röken från en man som står och bolmar precis bredvid dig och en protestaktion påbörjas nere i dina redan ansträngda lungor. Efter lite, inte helt och hållet fejkat, hostande slutar mannen bolma och du kan påbörja lungåterhämtningen.
Spårvagnen kommer. Du kastar dig på först av alla, livrädd för att den ska åka utan att ha öppnat dörrarna bara för att knappen inte fungerar. (Du vet att det kan hända för det har hänt förut.) Du förbannar det faktum att spårvagnen stannar på alla hållplatser vare sig det behövs eller inte, samtidigt som du lovordar dig själv för att ha tagit bussen såpass långt ändå. Bussen stannar nämligen tämligen ofta inte på busshållplatserna, vare sig det är nödvändigt eller inte.
Du kommer fram. Du har aldrig varit så lycklig över grön gubbe i hela ditt liv och springer över. Du väntar. Du har aldrig varit så frustrerad över röd gubbe i hela ditt liv och springer över, trots det tyskarna har försökt lära dig om att inte gå mot rött när det är barn i närheten. (Dock lyckas du först övertala din överaktiva hjärna om att det är dumt att bli ihjälkörd i onödan och tittar mycket noga på trafiken innan du springer över.)
Du vet efter mycken erfarenhet vilken väg som är kortast och springer. Din kondition har inte förbättrats nämnvärt på en halvtimme så du slutar springa. Du flåsar. Du har bråttom så du springer. Du slutar springa. Du flåsar. Folk tittar konstigt på dig.
Du stapplar in genom dörren, kastar dig ner på en stol framför anmälningsluckan och flåsar fram på ett språk som tycks ha vissa likheter med engelskan "Jag hade (märk tempus) en tid här kl 14. Allergicentrum. Eller jag menar labbet". Vad du däremot inte säger, som doktorn faktiskt sa veckan innan, är "I'm doing a prick test". Tjejen bakom luckan tittar konstigt på dig, du verkar ha en akut sjukdom så mycket som du flåsar. Hon knappar in något som måste ha minst samma omfattning som telefonkatalogen innan hon låter dig springa upp för trapporna till femte våningen. Eftersom du dock hör till den kognitivt högt utvecklade arten Homo sapiens sapiens, var fysiska arv du däremot inte riktigt tycks ha ärvt, inser du hissens överlägsna egenskaper och tar den istället.
Du ramlar ut på översta våningen, fullkomligt utmattad, där sköterskan precis läser upp ditt namn. Bara 7 minuter försenad. Om någon förtjänar en bragdmedalj i år så är det banne mig du!
Det tejpades en nummerförsedd tejpbit på min arm, droppades klara vätskor vid varje nummer, stacks i varje droppe med ett spetsig föremål och väntades en kvart. Enligt mig var jag allergisk mot minst 7 av 15 grejer - enligt sköterskan bara klibbal, timotej, hund och, mest av allt, dammkvalster. Det här med "perfect match" fick en något vidare betydelse när jag fick reda på att kexet också är jätteallergisk mot kvalster. Lika barn leka bäst.
Jag tiggde till mig lite medicin mot växter och hundar och frågade vad jag skulle göra åt kvalstrena. Vädra sängkläderna var svaret. Kändes ju inte så glamoröst. Antar jag kommer behöva städa mycket oftare nu i fortsättningen. Kanske är lika bra att flytta ihop med kexet direkt, då kan vi ju dela på städningen.
Det är väl bra att veta vad man är allergisk mot, men jag vet fortfarande inte vilket samband det här har med mina influensaperioder som var den egentliga anledningen till att jag sökte. Kanske immunförsvaret har fullt upp med att döda smådjur i min näsa så när det väl kommer ett virus så blir det överbelastat. Jaa, vem vet, jag är iaf glad att jag är student och inte har behövt betala för vården här hittills. Det är en av grejerna med att plugga i Finland jag gillar mest, att studenterna har ett eget "sjukhus".
Det kommer en buss. Det är fel buss men du tar den ändå för du tänker att buss två du skulle bytt till för 20 minuter sen kanske är rätt iaf. Du hoppar av tre hållplatser längre fram. Det kommer en buss. Det är fel buss men den går tillräckligt mycket rätt för att du ska ta den.
Du skickar ett sms till kexet och blir sur över empatibristen i svaret tills du inser att det du skrev helt saknade spår av panikkänslan du själv i detta nu upplever.
Du förbannar att du inte satte på alarmet på mobilen som du hade tänkt, samtidigt som du försöker få dig själv att inse att så länge du sitter på bussen så finns det inget mer du kan göra, att hetsa upp sig är bara onödigt. Du hetsar upp dig ännu mer över att du inte kan sluta hetsa upp dig.
Du hoppar av bussen. Du springer som en galning till spårvagnshållplatsen, får väja för mer sansade människor med förmågan att läsa klockan rätt och därför inte har lika bråttom som du, bara för att få vänta på spårvagnen i 5 minuter. Under tiden får du inhalera röken från en man som står och bolmar precis bredvid dig och en protestaktion påbörjas nere i dina redan ansträngda lungor. Efter lite, inte helt och hållet fejkat, hostande slutar mannen bolma och du kan påbörja lungåterhämtningen.
Spårvagnen kommer. Du kastar dig på först av alla, livrädd för att den ska åka utan att ha öppnat dörrarna bara för att knappen inte fungerar. (Du vet att det kan hända för det har hänt förut.) Du förbannar det faktum att spårvagnen stannar på alla hållplatser vare sig det behövs eller inte, samtidigt som du lovordar dig själv för att ha tagit bussen såpass långt ändå. Bussen stannar nämligen tämligen ofta inte på busshållplatserna, vare sig det är nödvändigt eller inte.
Du kommer fram. Du har aldrig varit så lycklig över grön gubbe i hela ditt liv och springer över. Du väntar. Du har aldrig varit så frustrerad över röd gubbe i hela ditt liv och springer över, trots det tyskarna har försökt lära dig om att inte gå mot rött när det är barn i närheten. (Dock lyckas du först övertala din överaktiva hjärna om att det är dumt att bli ihjälkörd i onödan och tittar mycket noga på trafiken innan du springer över.)
Du vet efter mycken erfarenhet vilken väg som är kortast och springer. Din kondition har inte förbättrats nämnvärt på en halvtimme så du slutar springa. Du flåsar. Du har bråttom så du springer. Du slutar springa. Du flåsar. Folk tittar konstigt på dig.
Du stapplar in genom dörren, kastar dig ner på en stol framför anmälningsluckan och flåsar fram på ett språk som tycks ha vissa likheter med engelskan "Jag hade (märk tempus) en tid här kl 14. Allergicentrum. Eller jag menar labbet". Vad du däremot inte säger, som doktorn faktiskt sa veckan innan, är "I'm doing a prick test". Tjejen bakom luckan tittar konstigt på dig, du verkar ha en akut sjukdom så mycket som du flåsar. Hon knappar in något som måste ha minst samma omfattning som telefonkatalogen innan hon låter dig springa upp för trapporna till femte våningen. Eftersom du dock hör till den kognitivt högt utvecklade arten Homo sapiens sapiens, var fysiska arv du däremot inte riktigt tycks ha ärvt, inser du hissens överlägsna egenskaper och tar den istället.
Du ramlar ut på översta våningen, fullkomligt utmattad, där sköterskan precis läser upp ditt namn. Bara 7 minuter försenad. Om någon förtjänar en bragdmedalj i år så är det banne mig du!
Det tejpades en nummerförsedd tejpbit på min arm, droppades klara vätskor vid varje nummer, stacks i varje droppe med ett spetsig föremål och väntades en kvart. Enligt mig var jag allergisk mot minst 7 av 15 grejer - enligt sköterskan bara klibbal, timotej, hund och, mest av allt, dammkvalster. Det här med "perfect match" fick en något vidare betydelse när jag fick reda på att kexet också är jätteallergisk mot kvalster. Lika barn leka bäst.
Jag tiggde till mig lite medicin mot växter och hundar och frågade vad jag skulle göra åt kvalstrena. Vädra sängkläderna var svaret. Kändes ju inte så glamoröst. Antar jag kommer behöva städa mycket oftare nu i fortsättningen. Kanske är lika bra att flytta ihop med kexet direkt, då kan vi ju dela på städningen.
Det är väl bra att veta vad man är allergisk mot, men jag vet fortfarande inte vilket samband det här har med mina influensaperioder som var den egentliga anledningen till att jag sökte. Kanske immunförsvaret har fullt upp med att döda smådjur i min näsa så när det väl kommer ett virus så blir det överbelastat. Jaa, vem vet, jag är iaf glad att jag är student och inte har behövt betala för vården här hittills. Det är en av grejerna med att plugga i Finland jag gillar mest, att studenterna har ett eget "sjukhus".
Kommentarer
Postat av: Helene
Vilken berättarkonst!
Trackback
