johannalainen

Vanligtvis brukar folk i slutet av året vakna upp ur någon form av omvärld-tid-dvala och undra "Vart tog det här året vägen? Det är redan jul igen". Jag har börjat redan nu. Idag är det redan sista april och en tredjedel av året har gått. Vart tar det här året vägen?

Sista april och första maj firas, precis som i Sverige, även här i Finland - bara lite mer än jag är van vid. Inga brasor vad jag har hört, men det laddas upp ordentligt med sima (mjöd gjort på citron, socker och jäst) och tippaleipä (någon typ av godsak som enligt mig mest ser ut som en komprimerad binnikemask) samt hutlösa mängder alkohol. De nordiska ländernas förhållande till alkohol beskrevs en gång som "man dricker inte så ofta men när man dricker - då jädrar!" och det här råkar vara ett av de årliga "då jädrar!"-tillfällena. Det ska alltså supas mycket, länge och tungt. Veklingar som jag kommer nog troligen hålla sig till den något snällare siman eftersom den är alkoholfri (om jag inte fuskar och tar apelsinjuice istället. Minns att när jag smakade sima som liten så tyckte jag att det smakade päck).

Sima och tippaleipä

Vappu når något av karnevalnivå här i Helsingfors (dålig koll på resten av Finland tyvärr) och folk spökar ut sig i det ena underligare än det andra (gärna inhandlat på Tiimari). Själv tänkte jag köpa mig en "vappuhuiska" eller två. Ser ut lite som en pom-pom-boll gjord av silkespapper, fastsatt på en pinne så man kan vifta ordentligt med den. Jag och min syster brukade få såna när vi var och hälsade på mummi och vaari i Finland under Valborg och vi brukade springa genom det stora huset från ena änden till den andra medans vi viftade och hade oss med våra huiskor. Först nu på senare år har jag börjat fundera på vem det egentligen var som fick städa upp efter oss. Om jag minns rätt så var det mer silkespapper på golvet än på pinnen efter några språngmarscher genom hallarna.

Några av traditionerna som hör till Vappu är att folk kl 18 på Vappuaatto (Valborgsmässoafton) samlas runt statyn Havis Amanda nere vid salutorget där hon sedan tvättas och får på sig en studentmössa. Allt detta fixas av studenterna och de hyr t.o.m. en kran för att kunna sätta på mössan ordentligt utan att behöva klättra på statyn. (Hade de inte gjort det hade den nog inte kunnat fira sina 100 år som den gör iår.) Universitetsstudenterna tar sedan på sig mössan, medans teknologerna från Otaniemi väntar till midnatt. Ursprungligen skedde hela tvättandet av statyn vid midnatt och alla satte på sig mössorna då, men det började komma så mycket folk och det blev så rörigt att de flyttade fram tiden till tidigare på kvällen istället.

Första maj är det sen stor picknick i Kaivopuisto, en park nere i södra delen av stan. Praktiskt taget hela stan är där och firar och man träffar folk, äter gott och allmänt njuter av livet. Dit går man vare sig det är solsken eller hagelstorm.

Andra, inte fullt så trevliga kanske, traditioner är att folk skräpar ner (inte bara med silkespapper), river blommor ur rabatterna och de stora krukorna som står lite varstans, samt kissar överallt. Och då menar jag verkligen överallt. Tydligen kan man se stora pölar på gatorna där folk har lättat på trycket. Frågorna som nu följer är: Hur många kommer ha kissat där jag imorgon lägger min picknickfilt? Ska jag ta den plastade frottén som blev över efter vårt prototypbyggande och lägga under filten? Ska jag ta gummistövlar ikväll när vi går till statyn? Eller ska jag ta seden dit jag kommer, dricka för mycket sima och sen själv kissa mitt på torget? Vi får se. Fokus för kvällen ligger ändå på att inte bli av med min studentmössa som mamma tog med när hon var här. Gör jag det kommer Anders högaktligen och utan pardon sparka ut mig från promoveringen i maj och det vore ju förargligt eftersom vi redan har bokat båtbiljetterna.